Arbeta tillsammans - Sanna Vestin

Filmtajm

- Visstifan, nu är det möte, sa Krille, och stängde av bandet.

- Jag orkar inte, stönade Lillen. Jag bara somnar.

- Kom här nu, sa Krille obarmhärtigt. Det är bara nyttigt för dig att vara lite demokratisk nån gång i månaden.

De satte sig längst bak i Lilla Matsalen. Lillen lutade huvudet mot väggen medan deras boss, Kalle P, mixtrade med overheadapparaten.

Texten gick inte att läsa men stapeldiagrammet såg ut som vanligt.

- Varför kan du inte sätta upp diagrammen på väggen så slipper du berätta om dom varje gång? undrade Krille.

- Bra fråga, sa Kalle P. Jag sätter faktiskt upp dom varje vecka, och det har du inte ens märkt.

Sen berättade han att inleveranserna gått upp och att tillgängligheten inte var riktigt bra för standard-produkterna men att på det hela taget såg det bra ut, fast produktiviteten kunde vara bättre förstås.

- Vilken överraskning, muttrade Bellman.

- Och nu: FILMTAJM!

Kalle P rullade fram videon. Lillen grymtade och blundade.

Företagsvideon kom en gång i kvartalet. Den brukade innehålla hur några tekniker kommit på en smart lösning. En ny produkt som introducerats. Lite försäljningssiffror. En intervju på engelska med nån höjdare. Han sa nåt om marknaden och om det nya konceptet och att dra åt samma håll.

Innan introduktionsmelodin tonat ut hade Lillen somnat.

Första filmen var kul. Den handlade om hur nån försökte använda konkurrentföretagets produkter och det gick förstås inte.

Sen fick man se en stor föreläsningssal. Speakern talade om att företagets alla chefer var på plats och i talarstolen stod högste direktören och presenterade konceptet för nästa årtusende.

Sen visade det sig att alla cheferna i föreläsningssalen satt med varsin mentometerknapp. När direktören pratat färdigt skulle allihop trycka på sina knappar. 96 procent tryckte på JA.

Bellman satte sig käpprak och stirrade på videon.

- Vad i h...

På TV-skärmen vände sig högste direktören till de fyra procent som inte hållit med honom.

- Jag tycker att ni ska komma med i båten. Och annars... Ja, då finns det väl andra båtar!

- Vad var det där, sa Bellman, när filmen gick över till att visa en avdelning som vunnit pris för bästa miljöarbete.

- Var det en sovjetisk partikongress? Vuxna karlar som ska föreställa chefer men som bara ska sitta och hålla med?

- Det kanske är bra med lite ordning, sa Varg-Olle.

- Ordning? Det är väl utveckling vi ska ha! Hur ska det gå till med såna mähän? surade Bellman.

Kalle P stängde av videon, och prövade att byta ämne.

- Här får ni i alla fall säga vad ni tycker, sa han. Vi måste diskutera var vi ska placera verktygsskåpen när nya stansmaskinerna kommer.

- Det är klart vi får säga vad vi tycker. Det är ju ingen som bryr sig om vad vi säger, sa Krille, som gärna ville vara med och hacka lite.

- När jag var i din ålder, så åkte man ut genom porten direkt om man var näsvis mot basen, sa Varg-Olle. Så du ska inte säga att man inte får säga nåt! Vi har ju jämt möte. Nuförtiden snackar ni mer än ni jobbar. Ni tror väl att man kan äta vad man snackar!

- Kan man leda företag om man inte lyssnar på dom som vet hur det fungerar? kontrade Bellman. Sen vände han sig till Kalle P.

- Är han jämt så där? Ska man bara hålla med när han pratar? Var du med på det där halleluja-mötet förresten?

Kalle P tänkte att vi får nog allihop vackert göra vad de däruppe säger åt oss, men han höll tand för tunga, och försökte komma på något sätt att återföra mötet till den vanliga ordningen.

Krille räddade situationen åt honom.

- Hur blir det med julmiddag i år?

- Jodå, sa Kalle P lättad. Vi får 175 kronor per skalle. Är det nån som vill ta på sig att boka bord?

Därmed gick allt intresse över till diskussionen om vilken restaurang i stan som servererar bästa julbordet, och sedan var mötet slut.

Krille petade Lillen hårt i sidan.

- Vakna! Nu behöver du inte vara demokratisk mer!