Arbeta tillsammans - Sanna Vestin

Finns inte i datan

Loves maskin hade stått och blivit kall över helgen. Den gick att starta, men så fort maskinarmen hade rört sig några centimeter så löste en säkring ur."SERVO EJ DRIFTBEREDD" blinkade det på maskinens panel, och så var Love tvungen att krypa in på baksidan, slå av tre strömbrytare i rätt ordning, vippa på snabbsäkringarna, slå på strömbrytarna igen, och börja om. Det där upprepade sig så det tog trekvart innan han hade fått maskinen körklar.

- Gamle "Servo" är inte i någon vidare form på måndagmorgnarna, sa Love till Hertigen. Men Hertigen var för morgonsur själv för att ens fatta lustigheten.

Vid frukost kom Tompa och sa att de måste hjälpas åt att montera två partier som borde ha gått iväg till kund i förra veckan.

Love lämnade maskinen med en besvärjelse.

Monteringen innebar att nita ihop olika slags brickor. Men en av sorterna saknades. De letade överallt. Tompa tittade på ordersedeln. Streckkoderna kunde han inte läsa, men allting borde vara rekvirerat. Ska vi dra avläsaren över ordersedeln och rekvirera en gång till? föreslog han, men det tyckte Love verkade dumt.

- Datan får hjärnblödning.

Till slut gick de in på kontoret och ringde.

- Det finns allt ni behöver, försäkrade gubben på lagret. -Jag har det på skärmen. 780 stycken ska ni ha.

- Tror du vi ringer för att vi tycker det är kul? frågade Love. Men gubben trodde mer på datan. Där fick de ingen hjälp.

- Vi börjar med den andra sorten, föreslog Tompa. De brickorna vet jag finns, för jag var med och borrade dom förra veckan.

Tompa hämtar brickorna som står i en pall vid karusellborren och Love plockar fram resten. Under tiden kommer han på något.

- Du, vi borde ringa lagret igen och tala om att vi hämtat de här brickorna direkt. Annars har vi använt dem utan att datan vet om det och så blir det likadant nästa gång.

Gubben på lagret tackar för omtanken. Men sen hejdar han sig.

- Den sorten finns inte! Det står bara noll noll på skärmen.

- Är du inte klok, undrar Love. Vi har dom ju här.

- Jag kan inte leverera ut dom när dom inte är producerade!

Love föreslår att han ska skriva en lapp så länge, men då får lagermannen ett mindre sammanbrott.

- Jag kan inte sköta mitt jobb när alla bara ska hämta och trixa utan att nånting stämmer! Jag blir förtvivlad när inte en siffra är rätt! Du ger fan i att montera brickor som inte finns, hör du det!

Love förklarar läget för Tompa, och så återvänder han till sin maskin. Tompa hänger med och hjälper till att fila bort skarpa kanter från bitarna som Love kört. Nåt måste han ju göra när han inte kan montera den ena sortens brickor för att de inte finns i verkligheten fast de finns i datan, och inte får montera den andra sortens för att de inte finns i datan fast de finns i verkligheten.

- En vacker dag kommer datan att meddela att du och jag inte finns, filosoferar han, och skär med filen i luften fram halsen. Mjölkautomaten kommer att vägra släppa ut mjölk åt oss.

- Du och jag finns väl. Men inget annat, säger Love. Den här maskinen skulle inte räknas om den inte hade ett nummer och fanns med i underhållsregistret och produktionsplanen. Förresten så fick avdelningen hundra minuspoäng vid förra revisionen för att det inte hängde en skylt med "gradning" ovanför den där gradbänken där du står nu. Att du filar och gradar i verkligheten spelar ingen roll. Det är skylten det hänger på.

Sedan ramlar förmiddagen på ganska bra. Först fram emot lunch kommer Love på att Tompa borde ha dragit sitt personliga arbetskort genom avläsaren här i rätt maskingrupp.

- Dina timmar borde ju hamna här, när du hjälper mig.

Tompa försöker flera gånger.

- Kom och titta! Tror du fortfarande på att jag finns?

Love kommer. Han klämmer Tompa på överarmen, som känns helt verklig och normal. Men på avläsarens skärm står det: "RAPPORT MOTTAGES EJ. ERROR 709 NUMRET FINNS EJ".

Love tittar noga på Tompa. Kanske han håller på att blekna lite i kanterna? Så Love ger det enda råd han kan komma på:

- Tänk! Allt vad du orkar! Kan du tänka så finns du till!