Stå vid spisen och skriva böcker- Äntligen, tänkte jag. Nu är det dags att anmäla den där boken till GNISTAN.
Men jag hann inte få ner många ord i rutblocket förrän dörren flög upp. Två barn skuttade in.
- Vad bra att du kommit hem. Vi är hungriga!
Det blev till att steka ägg och pölsa.
Nu är klockan tolv och jag ska bespara er kvällens övriga sysslor och ärenden. Egentligen skulle jag ju anmäla en bok. Den handlar om svenska proletärförfattarinnor. Och det är ju precis så här det är för dem.
Krävs beslutsamhet
De kvinnliga arbetarförfattarna debuterar sent i livet. Även då krävs det en stor portion beslutsamhet för att idéerna ska bli böcker. Eller som Moa Martinsson uttryckt saken:
"När jag skrev Kyrkbröllop så hade jag sex personer att laga mat åt. Bland dessa sex var den estetiska Harry Martinsson, som aldrig gjort ett handtag på sexton år."
"Vardagsslit och drömmars språk" heter boken som berättar detta. De fyra författarna Maria Sandel, Maj Hirdman, Moa Martinsson och Inga-Lena Larsson porträtteras. Dessutom presenteras kortare en rad av 70-talets arbetarförfattarinnor som debuterat sent i livet.
När man sträckläser boken så blir det nästan väl mycket av det goda. De erfarenheter och konflikter som en Moa Martinsson eller en Herta Wirén har skriver om måste ha ett egenvärde utöver det faktum att de upplevts av kvinnor.
Att beskriva deras författarskap som om de enbart behandlade kvinnokamp contra klasskamp eller specifika kvinnoproblem verkar vara att reducera dem en smula.
Men vid närmare eftertanke är ensidigheten en synvilla. Litteraturskribenten i allmänhet lämnar de kvinnliga författarna och än mer deras eventuella kvinnliga särdrag utanför historien. Alltså fyller den här boken en del av ett stort tomrum. Då kan man inte gärna klaga på att den handlar om kvinnliga författare just i deras egenskap av kvinnliga författare.
Var finns dagens?
Boken om de svenska proletärförfattarinnorna har skrivits av Eva Adolfsson, Tilda Maria Forselius, Kristina Lundgren, Enel Mellberg och Ebba Witt Brattström, och är utgiven på Hammarström & Åberg förlag.
Läs den gärna, du som vill lära känna de kvinnliga arbetarförfattarna närmare! Det är spännande att läsa om hur de levt och hur de ser på sitt skrivande. Jag rekommenderar boken särskilt till svensklärare och andra som saknat ett sänt här hjälpmedel tidigare.
Så återstår bara en stilla undran: Var finns de kvinnliga proletärförfattarna som skriver om dagens verklighet? Jag kommer på ett par; Marit Paulsen, Aino Trosell...
Var de övriga håller hus är kanske en dum fråga. De jobbar förstås, lagar mat och baddar bulor. Och de får väl liksom sina mödrar skriva böcker om trettio år när deras historier redan blivit historia.
Sanna Vestin
Texten publicerades i tidningen Gnistan nr 33/81.
