Sponsrad av Fridh Advokatbyrå
EU:s flykting- och gränspolitik
Allmänt om migration, statistik
Klipp från media
Länk till information från myndigheter och organisationer
Tusentals människor runt om i Sverige har öppnat sina hem och hjärtan för flyktingar sedan 2015. Det har inte alltid varit enkelt - men ingen av de sex personer som Syre pratar med ångrar för en sekund sitt agerande. Tillsammans målar de en bild av ett Sverige som snabbt förändrats.
En lång, knallgul hall leder fram till ett rymligt kök och på det stora köksbordet i trä står det ett överfullt fruktfat och flera olika krukväxter. Anteckningsblock, upprivna kuvert och tillhörande dokument ligger spridda på bordet. I köket stökar Jonas omkring. Tillsammans med sin sambo Lina har han i över tio års tid hjälpt asylsökande och andra behövande med allt möjligt: tak över huvudet, vänskap, mat, kläder och juridisk rådgivning. Det märks snabbt att både Jonas och Linda har stenkoll på den svenska asylprocessen.
Jonas ställer ner en bärbar dator på det stora köksbordet. På skärmen syns ett dokument där var och varannan mening är markerad med lysande gul bakgrundsfärg. De gula meningarna är sådant som Migrationsverkets handläggare har missat att skriva ner under en asylintervju - det vill säga, en av de intervjuer som avgör om någon har asylskäl eller inte.
- Vi har spelat in asylintervjuer i flera år nu och transkriberat dem. Sedan har vi jämfört transkriberingen med protokollet som Migrationsverkets handläggare skrivit. Och så fattas det flera sidor. Slår man ihop det så fattas det i snitt kanske 20 procent av vad den asylsökande sagt. Hur har man då fått en rättssäker prövning? säger Jonas. Ibland handlar det om syftningsfel: att personen berättat om något en vän gjort, men att handläggaren skriver att det är den asylsökande som har gjort det. Ibland har hela meningar, och en gång ett helt svar, fallit bort ur berättelsen. Exemplen Jonas rabblar upp är många.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Han har valt att gömma en ensamkommande
"Peter" och hans familj gömmer en ensamkommande.
- För oss är han som en son. Och vad gör man inte för sitt barn? Man gör vad som helst, säger han.
Peter, som egentligen heter något annat, bor med sin familj i Jämtlands län. För några år sedan flyttade en ensamkommande kille in till dem.
- Vi hade hört att unga människor behövde någonstans att bo, säger Peter.
Killen blev snabbt som en del i familjen.
- Nu kallar vi honom vår son. Han är vår son.
Killen är en av dem som fått avslag på sin asylansökan. Han har fått beslut om utvisning, men är alltså kvar i länet. Istället lever han gömd hos Peters familj.
- Han är papperslös. Han har inga rättigheter överhuvudtaget, säger Peter.
Var ett självklart beslut
- Vi ser till att han har mat på bordet och en säng att sova i, fortsätter han.
Varför har ni tagit det beslutet?
(...)
Hela inslaget (Extern länk)
Källor: Informationen på denna sida är hämtad från följande källor (externa länkar): EU (kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen), Europarådet (mr-kommissionären, domstolen, kommittén mot tortyr), FN:s flyktingkommissariat UNHCR, FN:s kommitté mot tortyr m.fl. FN-organ, Sveriges Radio, SvT, andra svenska media via Nyhetsfilter och pressmeddelanden via Newsdesk, utländska media till exempel via Are You Syrious och Rights in Exile, internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, ECRE, Statewatch och Picum, organisationer i Sverige som Rädda Barnen, Asylrättscentrum, Svenska Amnesty, FARR och #vistårinteut samt myndigheter och politiska organ som Migrationsverket, Sveriges domstolar, JO, Justitiedepartementet m.fl. departement och Sveriges Riksdag.
Bevakning: Hjalte Lagercrantz och Sanna Vestin. Sammanställning: Sanna Vestin. Asylnytt är ett ideellt projekt. Sponsring avser prenumerationsavgifter. Tips emottages tacksamt.