ASYLNYTT

The European Court of Human Rights has today decided to grant an urgent interim measure in the case of K.N. v. the United Kingdom (application no. 28774/22), an asylum-seeker facing imminent removal to Rwanda.

On 13 June 2022 the European Court of Human Rights received a request to indicate an urgent interim measure to the UK Government, under Rule 39 of the Rules of Court, in relation to an Iraqi national who, having claimed asylum upon arrival in the UK on 17 May 2022, is facing removal to Rwanda on the evening of 14 June 2022.

The European Court has indicated to the UK Government that the applicant should not be removed to Rwanda until three weeks after the delivery of the final domestic decision in his ongoing judicial review proceedings.

Under Rule 39 of the Rules of Court, the Court may indicate interim measures to any State Party to the European Convention on Human Rights. Measures under Rule 39 are decided in connection with proceedings before the Court, without prejudging any subsequent decisions on the admissibility or merits of the case. The Court grants such requests only on an exceptional basis, when the applicants would otherwise face a real risk of irreversible harm. For further information, see the factsheet on interim measures.

On 13 April 2022 the UK Government entered into a Memorandum of Understanding with the Government of the Republic of Rwanda for an asylum partnership arrangement. Under that arrangement, asylum seekers whose claims were not being considered by the UK could be relocated to Rwanda.

The applicant, K.N., an Iraqi national, was born in 1968. He left Iraq in April 2022, travelled to Turkey and then across Europe before crossing the English Channel by boat. Alleging that he as in danger in Iraq, he claimed asylum upon arrival in the UK on 17 May 2022.

(...)

Pressmeddelande från Europadomstolen (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-06-19:

Europadomstolen fäller åter Ungern för oacceptabelt förvarstagande vid gränsen

Europadomstolen har tidigare behandlat anmälningar från personer som hållits i Ungerns containerläger vid gränsen till Serbien. När det har gällt vuxna eller en kortare tid har domstolen inte ansett att förhållandena i lägret inneburit brott mot Europakonventionens artikel 3 (förbud mot tortyr och förnedrande behandling mm). I slutet av maj avvisades ännu en anmälan från en tvåbarnsfamilj där ingen bedömdes som speciellt sårbar och vistelsen ansågs kort - 40 dagar. Men Ungern fälldes i februari för att en småbarnsfamilj under en het period hållits i gränslägret under nästan fyra månader varav tidvis isolerade och med andra tvångsinslag. De nya fällningarna gäller två fyrabarnsfamiljer som tillbringade mer än fyra månader i lägret, vilket enligt domstolen var så lång tid under svåra förhållanden att det bröt mot artikel 3 både för barnen. Kvinnan i den ena familjen väntade barn och hade en komplicerad graviditet. Hon behövde komma till sjukhus flera gånger. Vid ett av dessa tillfällen fick mannen följa med försedd med handklovar och koppel. Denna behandling anser Europadomstolen i sig vara ett brott mot artikel 3, i och med att det skedde inför hans barn och sjukhuspersonal samt att det inte fanns någon anledning till fasthållandet. Alla familjemedlemmarnas rättigheter enligt konventionen har alltså kränkts både enligt artikel 3 och artikel 5 (förvarstagandets laglighet). För den andra familjen ansåg domstolen endast att barnens rättigheter kränkts.

Application no. 34883/17, A.S. and Others against Hungary (inadmissible) (Extern länk)

Application no. 38967/17, case of H.M. and Others v. Hungary (violation) (Extern länk)

Application no. 37327/17, case of A.A.A. and Others v. Hungary (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-06-19

FN-kritik mot Sverige för långvarigt frihetsberövande

En person som redan hade ett beslut om utvisning till Afghanistan dömdes till två månaders fängelse och utvisning, på grund av en stöld och narkotikabrott. Efter avtjänat fängelsestraff togs han direkt i förvar. Polisens argument var att mannen hade uttryckt att han inte ville följa utvisningsbeslutet och att det fanns risk för fortsatt brottslighet. Dessa argument återkom varje gång förvarsbeslutet skulle omprövas under nästan två år. I förvaret döptes mannen efter att ha konverterat till kristendomen, vilket ledde till hot och att han tidvis måste skyddas. En ny prövning av asylärendet beviljades men avslogs. Mannen lider av ett hjärtfel som han återkommande behövt vård för och som kan bli livshotande. Trots detta släpptes han inte ur förvar under pandemin utan tvingades dela rum med smittade. Hans pyskiska hälsa har försämrats. Mannens ombud har anmält ärendet till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. Kommitténs arbetsgrupp för förvarsfrågor har nu yttrat sig och påpekar att mannen var inlåst i sammanlagt 27 månader, trots att förvarstagande i ett migrationsärende enligt svensk lag inte får pågå mer än 12 månader och fängelsedomen i sig stannade vid två. Detta utgör enligt arbetsgruppen diskriminering. Andra arbetsgrupper kommer att ta upp andra aspekter, men det långa förvarstagandet med konsekvenser för mannens hälsa bryter i sig mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och konventionen om sociala och politiska rättigheter, enligt arbetsgruppen. Sverige är skyldigt att kompensera mannen och vidta åtgärder för att svensk lag ska stämma med internationella åtaganden.

Hämta yttrande 26/2022 (Sweden) A/HRC/WGAD/2022/26 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-06-19:

Europadomstolen kritiserar att främlingspass nekades skyddsbehövande efter 18 år

En person som flytt från Tjetjenien i Ryssland sökte asyl i Litauen. Han fick inte flyktingstatus men beviljades tidsbegränsat uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Han fick även främlingspass eftersom han inte hade möjlighet att få pass från Ryssland. Uppehållstillståndet förnyades efter ansökan en gång om året och varje gång förnyades även främlingspasset. Efter fem år med tillstånd beviljades mannen "permanent" tillstånd som även det skulle förnyas, vart femte år. När det permanenta tillståndet utfärdats en tredje gång, år 2018, fick mannen avslag på begäran om främlingspass, med motiveringen att Ryssland infört en möjlighet att ansöka om hemlandspass från utlandet. Mannen hade då bott nära 18 år i Litauen. Hans barn bor i Storbritannien och hans arbete kräver utlandsresor. Litauen anför att mannen aldrig fått flyktingstatus och att skyddsstatus upphört då han fått permanent tillstånd. Europadomstolen som nu behandlat ärendet påpekar att det även står i litauisk lag att fruktan att kontakta hemlandets myndigheter ska respekteras för personer med alternativ skyddsstatus samt att Litauen aldrig har undersökt om mannen fortfarande behöver skydd. Enligt Europadomstolen har Litauen inte visat att beslutet, som togs enbart på formella grunder, var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Application no. 38121/20, case of L.B. v. Lithuania (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-06-19:

Europadomstolen godkänner att en mor som haft falsk identitet utvisas från fyra barn

En kvinna sökte asyl i Norge år 2001 med en falsk identitet som somalier. Efter beslut om utvisning ansökte hon om en ny prövning och uppgav en ny somalisk identitet som även den var falsk. Under tiden för den andra prövningen träffade hon en norsk man. De gifte sig och hon fick uppehållstillstånd på grund av anknytningen i sin andra identitet. Senare blev hon även norsk medborgare. Paret höll ihop och fick fyra barn. År 2014 genomförde Polisen en granskning av personer som sökt asyl som somalier. Kvinnan medgav då att hon kom från Djibouti och visade sin rätta identitet. Detta ledde till att hennes medborgarskap drogs in och hon fick beslut om utvisning med två års återreseförbud. Alla familjemedlemmarna har överklagat var för sig och utvisningen har behandlats i tre domstolsinstanser i Norge. Den näst högsta instansen, motsvarande hovrätt, ville upphäva utvisningen på grund av hänsyn framför allt till de tre yngsta barnen. Men högsta domstolen upprätthöll utvisningsbeslutet, något som även Europadomstolen nu godkänner. Liksom i tidigare fall anser Europadomstolen att om ett förhållande inletts trots att ena parten inte har laglig status så krävs exceptionella omständigheter för att rätten till familjeliv ska väga över statens rätt att upprätthålla invandringsreglerna. Domstolen anser inte att dessa barn drabbas hårdare än vad som normalt kan förväntas om en förälder utvisas för en begränsad tid.

Application no. 569/20, case of Alleleh and Others v. Norway (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220607:

Europadomstolen / ELENA legal update 22-05-20:

Detention of Iraqi national pending expulsion found unlawful

On 17 May 2022, the ECtHR gave its judgment in the case of Ali Reza v. Bulgaria, regarding an Iraqi national who was a prior beneficiary of subsidiary protection. The applicant's subsidiary protection status was revoked and he was issued an expulsion order and entry ban for five years on the basis that his presence constituted a threat to national security. The applicant was subsequently arrested and detained. He complained against the expulsion order and detention under Articles 3, 5, 8 and 13 of the Convention.

The Court firstly examined Articles 3, 8 and 13 and referred to the State's submissions that the expulsion order of June 2015 was no longer valid, as the five-year limitation period had expired and if the applicant was deported on a new order, it would be based on new facts and subject to judicial review with suspensive effect. It thereby concluded that there was no longer any justification to further examine the complaints under Article 3, 8 and 13 and decided to strike them out.

The Court secondly considered the claims under Article 5(1) relating to the applicant's almost seven-month detention pending the execution of the deportation order. It noted that the detention was ordered on the ground that the deportation could not be carried out due to a lack of necessary travel documents. However, the Court continued that although a delay or failure to issue travel documents cannot be attributed to the Bulgarian authorities, it did not appear that they took any active steps to remedy this or check the realistic prospects of the applicant's removal. It subsequently concluded that the reason which initially justified the applicant's detention; the pending deportation proceedings against him, were no longer valid throughout the period of the applicant's deprivation of liberty in light of the authorities' failure to exercise sufficient diligence in carrying out that measure, therefore giving rise to a violation of Article 5(1).

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220518:

ECHR / ELENA legal update 22-04-29:

Return of a converted Christian to Pakistan would violate his Article 2 and 3 rights

On 26 April 2022, the Court gave its judgment in the case of M.A.M. v. Switzerland, concerning a Pakistani national whose asylum claim had been rejected. The applicant converted to Christianity whilst his asylum claim was being processed in Switzerland. Following its rejection, the applicant's appeal on the grounds of his recent conversion was subsequently rejected by the Federal Administrative Court. The applicant claimed to the Court under Articles 2, 3 and 9 of the Convention.

In its analysis of the complaints, the Court firstly noted that the state authorities were aware of the applicant's involvement and worship activities with the Salvation Army but failed to react or ask him about these activities. The Court furthermore noted the absolute nature of Article 3 rights and the vulnerable situation that asylum seekers find themselves in and reiterated the obligation on States to assess a risk of ill-treatment once they become aware of facts which may expose an individual to such a risk.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA legal update 22-04-29:

Switzerland violated Child Convention in a removal decision to Russia

On 16 March 2022, the Committee on the Rights of the Child gave its decision in the case of K.S. and M.S. v Switzerland. Z. S. and A. S., both of Russian nationality and originally from Chechnya, submitted the communication on behalf of their children, K. S. and M. S. In April 2012, the applicants unsuccessfully applied for asylum before voluntarily returning to Russia and then moving back to Switzerland three years later. The family lodged a new application for asylum after which they were placed in the Seeben centre for asylum applicants whose claim have been rejected, where they argued they did not receive schooling or social assistance. The State Secretariat for Migration rejected their application and the Federal Administrative Court dismissed their appeal.

From birth, M.S. was almost deaf in both ears and needed a cochlear implant. K.S., who had not been heard in the previous proceedings, submitted his own asylum application which was not given a hearing and was rejected on the grounds that his case had been examined in his parent's proceedings. The family were detained and returned to Russia and subsequently brought their complaint to the Committee on the Rights of the Child, on the basis of violations of Articles 2, 3, 4, 6.2, 8.2, 11, 12, 13, 14, 16, 17, 19, 20, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 31, 32, 34, 36 and 37 a) of the Convention and Article 7 c), e) f) and g) of the Protocol.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-05-18:

Gränskontroll mot andra EU-länder inte tillåtet mer än 6 månader enligt EU-domstolen

En domstol i Österrike har vänt sig till EU-domstolen och begärt ett förhandsavgörande i två mål som båda gällde en person som vägrat visa pass vid en gränskontroll. Österrike har haft gränskontroller gentemot Ungern och Slovenien ända sedan 2015. Enligt kodexen om Schengengränserna får gränskontroller inom Schengenområdet på grund av nationell säkerhet som medlemsstaterna själva inför pågå i högst sex månader (inklusive förlängning) om det inte uppstått ett helt nytt hot. Österrike har förnyat sin förordning om gränskontroll varje halvår. Personen som vägrade visa pass hävdade att kontrollanterna inte hade befogenhet att förlägga honom det som led i en gränskontroll. Domstolen som tog upp målet har frågat om Österrikes regler är förenliga med unionsrätten. EU-domstolens svar är nej. Om det inte finns ett nytt hot som föranleder en ny tillämpning så får de intre gränskontrollerna inte pågå mer än sex månader. Det är inte heller tillåtet att ha en lagstiftning som tvingar en person att visa pass vid gränsen på grund av en gränskontroll som bryter mot Schengenkodexen. Målet kan ha betydelse för Sverige som liksom Österrike har haft gränskontroller sedan 2015.

Pressmeddelande (Extern länk till pdf-fil)

Dom i de förenade målen C-368/20 och C-369/20 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-05-18:

EU-domstolen: Familjemedlemmar till EU-medborgare kan ha uppehållsrätt

EU-domstolen har lämnat förhandsavgörande till en spansk domstol i två ärenden om uppehållsrätt för familjemedlemmar till EU-medborgare som inte flyttat inom EU. Det ena fallet gäller barnet till en kvinna som har uppehållstillstånd i Spanien. Kvinnan har gift sig med en spansk medborgare och de har också ett gemensamt barn som är spansk medborgare. Kvinnans äldsta barn hade nekats uppehållsrätt på grund av att hennes man inte tjänade tillräckligt. Det andra fallet gäller en man som gift sig med en kvinna i Spanien och därefter fått barn med henne. Kvinnan och barnet är spanska medborgare. Mannen hade nekats uppehållsrätt på grund av trafikförseelser samt att kvinnan tjänade för lite. EU-domstolens svar går ut på att en EU-medborgare inte får tvingas lämna EU genom att en famlijemedlem inte får uppehållsrätt. Domstolen påpekar att även ett syskon som är EU-medborgare kan drabbas. Svaret blir att en medlemsstat inte får ha lagstiftning som automatiskt nekar uppehållsrätt på grund av försörjningskrav utan att pröva om det finns ett sådant beroendeförhållande att EU-medborgaren skulle bli tvungen att lämna EU tillsammans med familjemedlemmen. Om saken gäller föräldern till ett underårigt barn som är EU-medborgare och fött inom äktenskapet så föreligger ett sådant beroendeförhållande. Om saken gäller ett barn vars förälder bor ihop med en EU-medborgare är presumtionen att beroendeförhållandet finns, men det kan motbevisas.

Förenade målen C-451/19 och C-532/19 (Extern länk)

Pressmeddelande på engelska (Extern länk till pdf-fil)

Migrationsverkets sammanfattning (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220429:

EUAA March 2022:

Quarterly Overview of Asylum Case Law, Issue No 1/2022

The interim measures, decisions and judgments presented in this issue of the "EUAA Quarterly Overview of Asylum Case Law" were pronounced from December 2021 to February 2022.

Hämta rapporten (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220413:

Asylnytt 22-04-00:

FN-kommitté stoppar utvisning av ung man som vägrat värnplikt i Eritrea

En pojke lämnade Eritrea illegalt som sextonåring. Han lämnade landet bland annat för att förekomma tvångsmönstring som förekommer bland ungdomar som lämnat skolan i förtid. Han sökte så småningom asyl i Schweiz där en bror redan fått stanna. Men Schweiz hade ändrat sin praxis och ansåg nu att illegal utresa inte är tillräckligt för att riskera förföljelse i Eritrea och att bara den som har fått en inkallelseorder riskerar straffas för värnpliktsvägran. Pojken lämnade in en inkallelseorder som hans mamma ska ha fått efter hans utresa. Men Schweiz ansåg inte heller att alla som inkallas riskerar behandling som kan likställas med tortyr eller slaveri, även om värnplikten är flera år lång i hård regim. FN:s kommitté mot tortyr (CAT) har nu uttalat sig och slår fast att även om den information som kommer ut är motstridig så finns inga tecken på att värnpliktsvägrare skulle behandlas mildare efter fredsavtalet med Etiopien. Personer som lämnat landet utan tillstånd kan fortfarande få fängelse upp till tre år. Enligt CAT kan det inte uteslutas att den unge mannen som nu är 20 och ostridigt över värnpliktsålder riskerar tortyr i Eritrea på grund av att han hållit sig undan. Schweiz får därför inte tvinga honom att återvända.

Läs eller hämta communication No. 916/2019, Y v Switzerland (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-04-00:

Europadomstolen friar Nordmakedonien för kollektiv utvisning till Grekland

Målet rör händelserna i mars 2016 efter att EU-länderna bestämt att "Balkanrutten" måste stängas. Ett mycket stort antal asylsökande hade under 2015 passerat genom Nordmakedonien på väg till Serbien och olika EU-länder. En del sökte asyl i Nordmakedonien, men en förkrossande majoritet av dessa avvek från asylproceduren. Den 8 mars stoppade Nordmakedonien inresa för personer som inte hade rätt att vistas i landet eller sökte asyl. Tusentals människor blev fast i Grekland på andra sidan gränsen, bland annat i Idomeni, där förhållandena snart blev miserabla. Den 14 mars samlades omkring 1.500 asylsökande till en gemensam marsch in i Nordmakedonien. Där möttes de av soldater som tvingade dem under delvis förnedrande former att återvända till Grekland. Några av personerna som var med, asylsökande från Syrien, Afghanistan och Irak, vände sig till Europadomstolen och hävdade att de utvisats kollektivt och inte tillåtits söka asyl. Men Europadomstolen har nu avslagit anmälan. Det är visserligen en kollektiv utvisning, men eftersom personerna kunde ha anmält sig vid en gränsövergång men istället valt att försöka forcera sig in, så har Nordmakedonien enligt domstolen haft rätt att avvisa dem utan procedur. Resonemanget är snarlikt det som fördes i målet N.D och N.T. mot Spanien, trots att det inte förekom något våld från de asylsökande i det aktuella ärendet.

Applications nos. 55798/16 and 4 others, case of A.A. and Others v. North Macedonia (Extern länk)

Se även:

Kommentar av Vera Wriedt i EU Migration Law Blog 22-06-07: Expanding Exceptions? AA and Others v North Macedonia, systematic pushbacks and the fiction of legal pathways (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-04-00:

Europadomstolen avvisar klagomål mot Lettland om asylsökande vid gränsen

Målet rör en familj från Tjetjenien i Ryssland som har gjort flera försök att söka asyl i EU-länder, men blivit bortmotade. Europadomstolen har tidigare fällt både Litauen och Polen för att inte ha släppt in denna familj som asylsökande trots att de hade bevis för att de försökt söka asyl. I det senaste beslutet (application 40503/17) som gällde flera familjer fälldes Polen även för kollektiv utvisning och flera brott mot Europakonventionen. Se Asylnytts praxinotiser från 20-08-05. Familjen har senare fått lov att söka asyl, tagit sig vidare i Europa och bor nu i Frankrike. Det aktuella målet gällde deras försök att söka asyl i Lettland, efter att ha misslyckats i Litauen och Polen. Men till skillnad från dessa tillfällen hade familjen inte någon bevisning, inga kopipor på sina asylansökningar eller foton från gränsen som i de tidigare fallen. Inte heller ombudet från en frivilligorganisation hade något sådant. Den enda dokumentationen var den från Lettland som utvisade att de avhysts från ett tåg tillsammans med en större grupp tjetjener som saknat visum. Därför avvisar Europadomstolen ärendet från vidare prövning.

Application no. 25564/18, M.A. and Others (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220324:

CRC / Elena 22-03-16:

CRC: Declares Switzerland violated the Convention in a removal decision to Russia

(...)

Hela referatet (Extern länk)

Läs eller hämta dokumentet, K.S. and M.S. v. Switzerland, No. 74/2019 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-24:

Europadomstolen: Azerbajdzjan fälls för utvisningar av flera personer till Turkiet

Målet rör händelser som inträffade 2017 och 2018. Fyra män som var lagligt bosatta i Azerbajdzjan, bland annat som anställda på skolor med koppling till Gülenrörelsen, greps på grund av att Turkiet dragit in deras pass och utfärdat reseförbud. Detta ledde till att deras uppehållstillstånd drogs in och de fick utvisningsbeslut. Personerna har vänt sig till Europadomstolen var för sig, men deras mål som är snarlika har slagits samman av domstolen. Familjemedlemmar försökte ansöka om asyl för deras räkning och UNHCR har ingripit och försökt stoppa utvisningarna i samtliga fall. Den första verkställigheten stoppades på flygplatsen med hjälp av UNHCR men genomfördes dagen därpå och mannen fängslades omedelbart vid ankomst till Turkiet. De övriga tre hördes först som vittnen i rättegångar angående anklagelser mot Gülenrörelsen. En av utvisningarna hävdes i domstol, men det hindrade inte att utvisningen verkställdes strax därpå. Även de övriga fick domstolsbeslut om att häktning i väntan på verkställighet skulle hävas, men så skedde inte. Samtliga utvisningar verkställdes snabbt. Europadomstolen fäller enhälligt Azerbajdzjan både för förvarstagandet (artikel 5) och utvisningarna (artikel 3). Eftersom männen inte fick söka asyl och inte kunde överklaga fanns inga garantier mot refoulement.

Applications nos. 41326/17 and other applications, in the case of Shenturk and Others v. Azerbaijan (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-24:

Litauen fälls för utvisning till Tajikistan i oenigt beslut av Europadomstolen

Målet rör en man som varit medl i det numera förbjudna och terrorstämplade partiet the Islamic Renaissance Party of Tajikistan (IRPT). Han hade haft ett betalt uppdrag för partiet lokalt, värvat medlemmar, spritt tidningar etc. Han hade även ställt upp i ett lokalval. Efter att mannen hade hotats flyttade familjen först till Dushanbe men efter att myndigheterna begärt att alla partimedlemmar skulle anmäla sig utträdde han formellt ur partiet. Familjen flyttade vidare till Ryssland, men eftersom de inte kände sig säkra där tog de sig till Litauen. Uppgifterna om mannens engagemang har inte ifrågasatts men myndigheterna i Litauen ansåg att det bara är högt rankade partimedlemmar som förföljs. Det vägdes in att familjemedlemmarna själva inte hade råkat illa ut. Mannen hade lämnat in rapporter från FN:s mr-kommitté och en rad organisationer om hur partimedlemmar, anhängare och även familjemedlemmar trakasserats, fängslats och misshandlats, ibland efter utlämning från andra länder. Rapporterna hade inte vägts in av litauiska myndigheter utan mannen hade tillhållits att hålla sig till det som drabbat familjemedlemmarna personligen. Europadomstolen slår fast att familjen inte får utvisas utan utredning av hur andra i en liknande situation behandlats. Två domare är oeniga och anser att domstolen antingen borde göra en egen riskbedömning utifrån materialet eller respektera de nationella domstolarnas utredning. Reservanterna anser att Litauens bedömning var riktig, inklusive att utredningen främst ska gälla individerna som söker asyl.

Application no. 55978/20, case of T.K. and Others v. Lithuania (Extern länk)

Se även ett liknande ärende mot Ryssland där personen redan utvisats:

Application no. 45761/18, case of N.K. v. Russia (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-24:

EU-domstolen: Förälder har uppehållsrätt med barnen trots flyktingstatus i annat land

En man som fått flyktingstatus i Österrike reste till Belgien för att återförenas med sina döttrar som sökt asyl där. Barnen fick alternativ skyddsstatus men pappans asylansökan avvisades eftersom han redan hade skydd. Mannen överklagade med hänvisning till rätten för familjeliv och den belgiska domstolen överlämnade saken till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. EU-domstolen slår fast att Belgien enligt asylprocedurdirektivet hade rätt att avvisa asylansökan. Samtidigt medför skyddsgrundsdirektivet att familjemedlemmar till personer som beviljats skydd har vissa rättigheter, däribland uppehållsrätt. För att detta ska gälla finns tre villkor. För det första ska familjemedlemmen räknas till familj med rätt att hållas samman enligt direktivet. Det innebär att familjemedlemmen ska ha befunnit sig i landet innan skyddsstatus beviljades. För det andra ska personen inte själv uppfylla kraven för skydd (i det aktuella landet). För det tredje ska personen inte få en sämre ställning än som ges av tidigare status. Eftersom alla tre villkoren är uppfyllda så kan pappan enligt EU-domstolen ha uppehållsrätt i Belgien även om hans asylansökan avvisas.

Läs domen i mål nr C-483/20 (Extern länk)

Hämta pressmeddelande (Extern länk till pdf-fil)

Se även Migrationsverkets referat (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-24:

EU-domstolen klargör tolkningsfrågor om när palestiniers skydd från UNRWA upphört

EU-domstolen har behandlat en begäran om förhandsavgörande från en domstol i Storbritannien som rör i vilka situationer palestinier som har stått under beskydd av FN:s organ för palestinier UNRWA ska anses ha förlorat detta skydd och därmed istället ha flyktingstatus. Det asylärende som skulle avgöras i Storbritannien rörde en familj med flera barn varav ett med ett allvarligt funktionshinder. Barnet har inte kunnat få behandling eller skolgång i Al Bass-lägret i Libanon. Barnet och syskonen ska också ha diskriminerats. Frågorna till EU-domstolen rör dock inte specifikt humanitära aspekter utan de allmänna principerna för när skyddet från UNRWA ska anses ha upphört. Domstolens svar innebär bland annat att bedömningen inte bara beror på situationen då personen avreste från UNRWA:s verksamhetsområde utan även vid tidpunkten då ansökan om flyktingstatus prövas. Men om personen visar att hen vid avresan tvingats lämna UNRWA:s verksamhetsområde så ankommer det på medlemsstaten att visa att personen vid tidpunkten för beslutet skulle kunna återvända. Enligt EU-domstolen är det tillräckligt att UNRWA:s stöd faktiskt har upphört, det behöver inte ha funnits någon avsikt att skada personen. Slutligen ska hänsyn inte bara tas till direkt skydd eller bistånd från UNRWA utan också från andra organisationer, om UNRWA har ett formellt och stabilt samarbetsförhållande med dem.

Mål C-349/20 (Extern länk)

Migrationsverkets referat (Extern länk)

UNHCR 20-11-30: Written observations of the United Nations High Commissioner for Refugees in case C-349/20 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220304:

Asylnytt 22-03-00:

FN-kommitté godkänner utvisning av man som uppges vara homosexuell till Uganda

FN:s kommitté mot tortyr, CAT, har behandlat ett ärende som rör en man från Uganda som kom till Sverige som minderårig utan vårdnadshavare. Redan i sitt grundärende berättade han att han var homosexuell och hade blivit påkommen av en släkting när han var tillsammans med sin partner. Men han fick avslag eftersom hans berättelse ansågs vag och motstridig, inte självupplevd. Efter utvisningsbeslutet inkom han med en ansökan om verkställighetshinder på grund av att han blivit uthängd i en känd tidning i Uganda. Han fick en ny prövning, men blev fortfarande inte trodd. Tidningskopian ansågs förfalskad och något original kunde inte spåras. Dessutom hade det kommit fram motstridigheter mellan hans berättelse om sin bakgrund och det som kom fram genom hans inresa till EU med visering för ett idrottsevenemang. Han hävdar att artikeln är äkta och att myndigheterna i Sverige inte tagit hänsyn till hans ungdom och utgått från stereotypa föreställningar om homosexuella. Trots att det är ostridigt att homosexuella riskerar förföljelse i Uganda så accepterar CAT Sveriges bedömning och slår fast att denna utvisning inte skulle bryta mot tortyrkonventionen.

Communication No 1000/2020 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-00:

FN-kommitté anser inte att 25-åring riskerar könsstympning i Guinea

En kvinna från Guinea kom till Nederländerna 2011 som 20-åring då hon lyckats skilja sig från en oönskad make men flytt från ännu ett väntat tvångsäktenskap. Hon anmälde också att hon utsatts för trafficking och övergrepp i Nederländerna. Hennes asylansökning avslogs på trovärdighetsgrunder. År 2016 ansökte hon på nytt om asyl då hon efter läkarkontroll förstått att hon inte genomgått könsstympning. Hon hade flyttat ett par gånger mellan sin mor och morbror som barn och förklarade att hennes anhöriga måste ha tagit för givet att ingreppet gjorts i det andra hemmet. Minst 95 procent av kvinnorna i Guinea har genomgått könsstympning och trycket är starkt både i familjerna och i samhället. Kvinnan menade att det skulle upptäckas vid kommande giftermål eller förlossning och att hon då skulle utsättas. Nederländernas myndigheter tvivlar på att kvinnan eller hennes familj kan ha varit ovetande om att hon inte är könsstympad och anser hur som helst att det inte finns någon risk att hon skulle utsättas för det nu. FN:s kommitté mot tortyr som nu har tagit upp fallet gör samma bedömning. Kommittén påpekar att hon redan kunnat gifta sig en gång utan att det lett till könsstympning. Enligt CAT skulle utvisningen inte bryta mot tortyrkonventionen.

Hämta beslutet om communication No 824/2017 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-00:

Europadomstolen: Åtta personer i container var okej under kort tid

En familj om tre vuxna och fyra barn från Syrien som sökt asyl i Ungern placerades som många andra i en container om 13 kvadratmeter i ett stängt läger för familjer vid gränsen mot Serbien. Ytterligare ett barn föddes strax efter ankomsten. (Förlossningen skedde på klinik, med fyra dagars vistelse för mamman och barnet på sjukhuset.) Vistelsen i lägret blev 27 dagar lång. Därefter beviljades familjen alternativ skyddsstatus och flyttades till ett öppet boende för familjer. De klagade dock till Europadomstolen för att de som barnfamilj tvingats bo på detta sätt. Ungern har tidigare fällts för att en asylsökande barnfamlij hölls under liknande förhållanden i ett annat gränsläger. Men den vistelsen blev nästan fyra månader lång varav en del i isolering. I det aktuella ärendet kunde familjemedlemmarna under hela perioden röra sig fritt inom området utomhus och i allmänna utrymmen, däribland lekrum. De fick mat och andra nödvändigheter, till skillnad från det tidigare fallet då fadern, som hade en annan status, inte fick mat. Eftersom det inte föreligger någon kränkning av Europakonventionen avvisades ansökan.

Application no. 37325/17, N.A. and Others against Hungary (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-00:

Sju månader i containerboende för barnfamilj bröt mot Europakonventionen

Detta ärende hos Europadomstolen gäller en familj bestående av två vuxna och fyra barn som fick bo i en container i Röszke, ett annat av Ungerns gränsläger, från 30 mars till 24 oktober 2017. De släpptes efter att ha beviljats flyktingstatus. Familjen anmälde också att ett av barnen hade belagts med handklovar och eskorterats av polis till ett sjukhus för att hjälpa till att tolka. Europadomstolen har i ett tidigare ärende, R.R. and Others, bedömt att barn som hållits i Röszke under liknande förhållanden i fyra månader bröt mot Europakonventionens artikel 3 om illa behandling. Samma bedömning görs i det här ärendet. Däremot anser domstolen att levnadsförhållandena i lägret var acceptabla för de vuxna, även om de påverkades av hur deras barn behandlades. Eftersom boendesituationen i praktiken var ett förvarstagande i nästan sju månader bröt det för både vuxna och barn mot artikel 5 som förbjuder obefogat frihetsberövande, också det i likhet med R.R. and others. Ungern döms för brotten mot konventionen och ska betala familjen 17.000 euro samt 1.500 för utgifter, plus eventuell skatt.

Application no. 73860/17, case of M.B.K and Others v. Hungary (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-03-00:

Europadomstolen fäller Polen för förvarstagande av barnfamilj i nästan ett halvår

En familj från Armenien försökte flera gånger ta sig in i Polen senhösten 2016. Familjens hade tre barn, två i yngre tonåren och en ettåring. Gränspolisen tvingade dem tillbaka sex gånger, grundat på att familjen påstods ha ekonomiska skäl och inte sökte asyl. De sökande hävdar att de förklarat att de ville söka skydd. Till slut fick de lov att söka asyl den 6 november. Dagen därpå togs de i förvar, med motivering att deras påstått motstridiga skäl behövde utredas. Enligt den polska domstolen var förvarstagande enda möjligheten eftersom familjen inte hade någon adress i Polen och inga pengar till borgen. Samma motivering upprepades vid överklaganden. De vuxna intervjuades i asylärendet den 9 december men förvarstagandet fortsatte till den 5 maj 2017. Europadomstolen anser att frihetsberövandet i varje fall inte kan ha varit befogat efter den 9 december. Att barn tagits i förvar borde dessutom ha lett till en effektivare handläggning. Det finns detaljer i besluten som tyder på att de inte var grundade på individuella bedömningar. Europadomstolen konstaterar att förvarstagandet bröt mot Europakonventionens artikel 5. Polen ska betala familjen 15.000 euro plus eventuell skatt.

Application no. 14743/17, case of Nikoghosyan and Others v. Poland (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220125:

Elena legal update 22-01-14:

Azerbaijan violated Article 8 by refusing residency to the children of refugees

On the 13 January 2022, the ECHR released its decision in the case of Hashemi and others v Azerbaijan. The case concerns seven applicants and their families who fled Afghanistan or Pakistan between 1993-2010. On arrival in Azerbaijan, the applicants were given a letter of protection from the Office of the UN High Commissioner for Refugees, however the national authorities refused to issue an identity card and acknowledge as citizens their children who have since been born in Azerbaijan. The applicants unsuccessfully appealed against this refusal to the Baku Administrative and Economic Court, claiming under the principle of jus soli that the children were Azerbaijani citizens from birth. The applicants' claims were again rejected on appeal on the basis that the parents had another citizenship and subsequently the applicants brought their case to the ECHR on the grounds of Article 8 of the Convention.

The Court considered that as an identity card is necessary for the effective exercise of many of the rights which only citizens can claim, the deprivation of which constitutes an interference with these rights, and therefore with the right to private life as guaranteed by Article 8. Following this, the Court determined that the next consideration to be made is whether the interference with the applicant's children's rights were arbitrary or not, by investigating whether they benefited from procedural guarantees. In this regard, the Court noted the amendment to domestic law which came into force in May 2014 and introduced restrictions on Azerbaijani nationality for children born on the territory to foreign parents. However, the Court found significance in the fact that the children concerned were in possession of birth certificates issued by the Azerbaijani authorities before the legislative change in May 2014.

(...)

Hela referatet (Extern länk)

Affaire Hashemi et autres c. Azerbaïdjan, Requête no 1480/16 et 6 autres (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-01-25:

Afghanistan-ärende i Europadomstolen stryks på grund av verkställighetsstopp

En kvinna vars utvisningsärende väntade på prövning i Europadomstolen har fått ärendet struket från listan på grund av att Sverige tillfälligt stoppade verkställigheter till Afghanistan.

Application no. 43654/18, S.S. against Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 22-01-25:

Asylprocedur för konvertit från Afghanistan underkänd av FN:s kommitté mot tortyr

Målet gäller en ung man född i Iran som sökt asyl 2015 med sin familj. Under väntetiden kom han och hans bror i kontakt med Pingstkyrkan. Han tog upp sin konversion som asylskäl men fick avslag, trots att brodern blev trodd. Mannen ansågs ha gett vaga svar och svarat om sin upplevelse av kyrkan istället för om sin personliga omvändelse. Konversionen ansågs inte genuin. Domstolen gjorde samma bedömning, men rådmannen reserverade sig eftersom hon ansåg att mannen utifrån sin bakgrund hade lämnat en detaljerad och trovärdig berättelse och redogjort för skillnader mellan religionerna. Efter domen har mannen delat sina spelningar med ett kristet band, andra kyrkliga aktiviteter, bibelcitat mm till 12.000 följare i sociala medier. Detta ledde till dödshot man han nekades ny prövning eftersom konversionen redan var prövad. Ärendet togs upp av FN:s kommitté mot tortyr (CAT) men när kommittén nu skulle ta beslut kunde mannen förväntas få en ny prövning i Sverige. Trots detta valde CAT att behandla målet med fokus på asylproceduren. CAT konstaterar att mannen är analfabet och lider av depression och ångest till följd av sina upplevelser. Detta har myndigheterna inte tagit hänsyn till och mannen har inte erbjudits traumaundersökning. Istället har han krävts på detaljerade reflektioner över vad som händer en apostat i Afghanistan (ett land mannen aldrig varit i). Han har fått direkt missledande detaljfrågor och hans svar har även felciterats. Mannens egen bevisning har över huvud taget inte vägts in och han har nekats en ny prövning trots att han fått dödshot. Sammantaget anser CAT att mannen inte har fått en individuell bedömning av sina skäl eller av den reella risken för tortyr i Afghanistan.

Communication no 918/2019, publicerad av ombud (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 211231:

ECtHR 21-12-06:

Requests for interim measures concerning the situation at the borders with Belarus

The European Court of Human Rights is receiving and processing requests for interim measures on a daily basis concerning the situation at the borders with Belarus. In most cases, the applicants claim to be on Polish territory allegedly with a view to seeking international protection.

Relying principally on Articles 2 (right to life) and 3 (prohibition on inhuman and degrading treatment) of the European Convention on Human Rights, the applicants seek, among other things, legal assistance, material aid (in particular sustenance, medical care and sanitation), not to be removed from Poland, and international protection. They allege that their lives will be in danger if they are sent back to Belarus and, in some cases, subsequently to their countries of origin.

Measures under Rule 39 of the Rules of Court are decided in connection with proceedings before the Court, without prejudging any subsequent decisions on the admissibility or merits of the case. The Court grants such requests only on an exceptional basis, when the applicants would otherwise face a real risk of irreversible harm. For further information, see the factsheet on interim measures.

Between 20 August and 3 December 2021, the European Court of Human Rights processed a total of 47 requests for interim measures brought by a total of 198 applicants. Thirteen of the requests were received between 20 August and 31 October 2021, and 34 requests were received in November and December. Forty-four of those requests were lodged against Poland, with one request being lodged against Lithuania and two against Latvia.

(...)

Hämta hela pressmeddelandet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 211210:

ECtHR November 2021:

Europadomstolen: Thematic factsheet - Migration and Asylum

Department for the execution of judgments of the European Court of Human Rights

/Asylnytt: Detta är en tematisk samling av rättsfall från Europadomstolen. Nedan följer utdrag ur inledningen./

Migrants, asylum seekers and refugees enjoy the human rights and fundamental freedoms enshrined in the European Convention on Human Rights given that, under Article 1 of the Convention, Contracting States undertake to secure to everyone within their jurisdiction the rights and freedoms defined therein. Also, under Article 14 of the Convention and the Court's caselaw, no difference in treatment based exclusively or to a decisive extent on a person's ethnic origin can be justified in a contemporary democratic society.

The Court has stressed that the problems which States may encounter in managing migratory flows or in the reception of asylum-seekers cannot justify recourse to practices which are not compatible with the Convention or the Protocols thereto. Particular attention has been paid by the Court to asylum-seekers considered as a "particularly underprivileged and vulnerable population group in need of special protection" as well as to children whose extreme vulnerability takes precedence over considerations relating to the status of irregular migrant.

Over the years, the European Court has developed a very rich body of case-law concerning migration and asylum and the execution of the relevant judgments by respondent States has advanced the human rights protection of migrants, asylum seekers and refugees at national level. The present factsheet sets out examples of general and, where possible, individual measures adopted and reported by States, in the context of the execution of the European Court's judgments, concerning notably: access to territory and forced returns; reception and protection of migrants and asylum seekers; protection from discrimination and hatecrimes; familylife and familyreunification; detention of migrants and asylumseekers; victims of trafficking in human beings.

Hämta broschyren (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

FN-kommitté stoppar utvisning av kristen kvinna från Schweiz till Kina

Målet gäller en kvinna som blivit troende efter att hon träffat en läkare som framgångsrikt hade botat hennes mamma. Läkaren hade berättat för henne om kristendomen och hon hade börjat gå till en församling. Men då en församlingsmedlem gripits och angivit henne efter tortyr gömde hon sig hos en annan församlingsmedlem och fick hjälp att skaffa visum för att fly. Polisen hade då genomsökt kyrkan efter henne. Senare hade polisen även sökt henne hos mamman, som krävts på upplysningar. Myndigheterna i Schweiz bedömde berättelsen som stereotyp och inte trovärdig, bland annat för att polisen bara kände till henne under ett alias. Kvinnan vände sig till FN:s kommitté mot tortyr som anser att hennes berättelse är detaljerad och det stämmer med landinformation att religiösa minoriteter förföljs. Kommittén påpekar att polisen uppsökt hennes vänner, fått se hennes bild och kan söka henne oberoende av om hon har ett alias. Enligt kommittén är det troligt att kvinnan riskerar tortyr eller omänsklig behandling om hon utvisas.

Läs eller hämta beslutet om ansökan nr 790/2016, D.Z. mot Schweiz (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

Konvertit med lång tortyrhistoria får inte utvisas till Iran enligt FN:s kommitté mot tortyr

En man som arbetade på en bank i Iran på 90-talet observerade transaktioner mellan sedlighetspolisen och en terroristgrupp som skulle döda iranska oppositionella i Irak. Efter att gruppen upplösts av kurdiska styrkor i Irak greps banktjänstemannen. Han hölls fängslad i 85 månader, varav 6 i mörk isolering, och utsattes för tortyr som han fortfarande lider men av. Han släpptes 2003 men trakasserier fortsatte och han sökte asyl i Sverige 2010. Han led då av cancer, men blev uppmanad att läsa Bibeln och be till Gud. När han tillfrisknat lät han sig döpas, en ceremoni som filmades. Kort därefter återvände han till Iran, eftersom polisen hotat fängsla hans hustru och deras två barn. Vid hemkomsten greps han och misshandlades men släpptes mot borgen. Familjen tog sig till Irak där även familjemedlemmarna konverterade. De anmälde sig hos UNHCR och visade då även en stämning för apostasi och missionering som mannen fått. Senare tog de sig till Schweiz där de sökte asyl och fortsatte att utöva sin religion. Kvinnan har även varit politiskt aktiv. I Schweiz har de inte blivit trodda på grund av olikheter i berättelserna kring tidpunkter och liknande. Schweiz ifrågasätter också konversionen och anser att det inte är farligt i sig att vara konvertit eftersom iranska myndigheter vet om att asylsökande konverterar för att få uppehållstillstånd. FN:s kommitté mot tortyr konstaterar att Schweiz varken har motsagt att konvertiter utsätts för tortyr i Iran eller att mannen faktiskt har mottagit en stämning för konversionen. Att utvisa dem skulle bryta mot tortyrkonventionen.

Läs eller hämta beslutet om kommunikation nr 812/2017, Hosseiny mfl mot Schweiz (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

FN-kommitté stoppar utvisning av eritrean som vägrade inkallelse som 16-åring

En pojke i Eritrea hoppade av skolan tidigt och började arbeta med djuren. Militärpolisen gjorde hembesök i området för att rekrytera unga avhoppare till armén. Pojken gömde sig från militären men när han fick en kallelse till skolan för att träffa dem så lämnade han istället landet. Hans mamma betalade böter för att inte fängslas i hans ställe. I september 2015 hade han tagit sig till Schweiz. Han var då 16 och ett halvt år gammal och registrerades som ensamkommande. Den egentliga asylintervjun hölls mer än 18 månader senare då han fyllt 18. Han hade då ingen god man och förstod inte att han borde vägra göra intervjun med en tolk som inte talade hans språk. Hans berättelse blev inte trodd eftersom de schweiziska myndigheterna ansåg att 16-åringar inte rekryteras på det viset. Enligt Schweiz är det ingen fara att återvända eftersom han inte kommer att ses som vägrare. FN:s kommitté mot tortyr delar inte den bedömningen utan konstaterar att berättelsen inte motsägs av landinformation. Kommittén påpekar att personer som vägrat värnplikten och de som lämnat landet illegalt kan utsättas för tortyr vid återvändande. Därför skulle det bryta mot tortyrkonventionen att utvisa pojken.

Läs eller hämta beslutet om kommunikation nr 900/2018, X mot Schweiz (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

Många avslag från FN:s kommitté mot tortyr

Den kommitté som övervakar FN:s konvention mot tortyr, CAT, har publicerat ett antal beslut från sin session i juli. Bland dem finns tre fällningar som refereras här ovan, men också ett tjugotal ärenden som inte bedömdes innebära något brott mot konventionen. Fem ärenden gäller utvisningar från Sverige. Två av dem rör Afghanistan. En man som var ansluten till Jehovas vittnen sågs inte som genuin konvertit och en annan som hade en lång historia rörande konflikter med talibaner i Ghazni kunde ändå inte övertyga om personliga hot. I båda fallen påpekade CAT att de haft möjlighet att lägga fram sina skäl och få dem korrekt bedömda i Sverige. Ett annat ärende gällde en kvinna från Etiopien som berättat om hur hon fängslats och våldtagits på grund av familjemedlemmars aktivitet för Ogaden National Liberation Front. CAT tror dock inte att hon är av intresse för de nuvarande myndigheterna i Etiopien, bl.a. då hon kunnat lämna landet legalt och inte fått några hot. Avslag blev det också för en kvinna från Ingusjien i Ryssland som enligt CAT inte kunde visa att hon var utsatt för något personligt hot. Samma slutsats drogs för en journalist av azerbajdzjansk nationalitet som flytt från Armenien med sin familj. Utvisningar från andra länder som "godkändes" gällde Sri Lanka, Kina, Iran, Etiopien och Indien. CAT har samtidigt publicerat uppgifter om ett antal ärenden som avskrevs vid sessionen i april.

Se lista över ärenden hos FN:s kommitté mot tortyr (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

Europadomstolen: Sexåring dödades av tåg efter pushback, nu döms Kroatien

Europadomstolen har slagit fast att Kroatien bröt mot Europakonventionens artikel 2 (rätt till liv) då det inte gjordes någon ordentlig utredning av vad som hade hänt innan ett barn blev påkört av ett tåg strax utanför Kroatiens gräns i november 2017. Familjen hävdade att de tagit sig in i Kroatien men blivit utkörda och att gränsvakterna pekat ut för dem att gå i mörkret utmed järnvägen mot närmsta stad i Serbien. Strax därpå kom tåget bakifrån och en sexårig flicka hann inte undan. Enligt de kroatiska gränsvakterna hade familjen inte varit i Kroatien utan kom gående mot gränsen. Vittnesmålen är motstridiga och inspelningar från värmekameror saknas. Domstolen påpekar att gränspolisen har avstått från att undersöka mobiltelefoner, som kunde ha visat var de inblandade befunnit sig. Rapporter från en rad organisationer om systematiska pushbacks så som familjen beskrivit bidrog till att Europadomstolen anser att Kroatien har ett ansvar. I domen fälls även Kroatien för kollektiva uvisning och för att de överlevande barnen i samma familj senare hölls i förvar alltför lång tid under fängelseliknande former, även om förhållandena i förvaret var relativt goda. Familjen, som numera tagit sig vidare till annat EU-land, tilldöms 40.000 Euro i skadestånd, plus rättegångskostnaderna.

Applications nos. 15670/18 and 43115/18, case of M.H. and Others v. Croatia (Extern länk)

AYS 21-11-17: ECHR serves justice for little Madina, Croatia found guilty (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

EU-domstolen: Direktivet tillåter att barn till flykting beviljas flyktingstatus

En domstol i Tyskland har bett EU-domstolen om ett förhandsavgörande i en fråga om flyktingstatus. Saken gäller ett barn som är fött i Tyskland. En förälder kommer från ett land utanför EU och har uppehållstillstånd med flyktingstatus i Tyskland. Enligt tysk lagstiftning kan barnet få flyktingstatus härledd från denna förälder. Frågan är om detta är förenligt med EU:s skyddsgrundsdirektiv trots att barnet genom den andra föräldern även är medborgare i ett annat tredjeland, där barnet inte riskerar förföljelse. EU-domstolens svar är ja, det är tillåtet att ha en sådan förmånligare bestämmelse i nationell lag. Om barnet genom sin flyktingstatus av någon anledning skulle få en mindre förmånlig ställning så skulle det inte vara tillåtet. Det spelar enligt domstolen ingen roll om det skulle vara möjligt och rimligt för barnet att bosätta sig i den andra förälderns land.

Dom i mål C-91/20 (Extern länk)

Migrationsverkets referat (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

FN:s kommitté för barns rättigheter stoppar utvisning från Schweiz till Bulgarien

Ärendet gäller en statslös pojke, palestinier uppvuxen i ett flyktingläger i Syrien. Efter att pappan och andra släktingar hade dödats flydde pojken och hans mamma och hamnade först i Bulgarien. De bemöttes förnedrande men fick uppehållstillstånd med alternativ status. Efter åtta månader i ett illa utrustat läger, utan tillgång till skolgång eller arbete, tog de sig vidare till Schweiz. Där fick de ett beslut om avvisning till Bulgarien. De vände sig till FN:s barnkommittén och hävdade att Schweiz genom att skicka dem till Bulgarien skulle bryta mot Barnkonventionen. Kommittén gav dem rätt och konstaterade att Schweiz hantering bröt mot en rad artiklar i konventionen. Enligt kommittén har Schweiz inte vägt in rapporterna om omänsklig och förnedrande behandling av barn i Bulgarien eller barnets situation som offer för en väpnad konflikt. Schweiz hade framfört att frivilligorganisationer kan ge stöd i Bulgarien men barnkommittén anser inte att dessa kan ersätta statens ansvar. Schweiz hade inte tagit hänsyn till moderns dåliga mentala hälsa och inte heller respekterat barnets rätt att höras.

Läs referat på engelska i ELENA Weekly Legal Update 21-10-15 (Extern länk)

Läs yttrandet på franska: A.M. (au nom de M.K.A.H.) c. Suisse, no 95/2019 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-12-10:

Europadomstolens stora kammare ändrar kriterier för utvisning av psykiskt sjuk

Målet gäller en person från Turkiet som kom till Danmark vid sex års ålder. Han hade i ungdomen begått allvarliga brott, bland annat ett överfall i grupp mot en person som avled av sina skador. Han dömdes till sju års fängelse samt utvisning med permanent återreseförbud. Fängelsedelen ändrades till psykiatrisk tvångsvård på grund av paranoid schizofreni. Mannen gjorde framsteg men uppvisade ett starkt behov av övervakad medicinering för att inte riskera återfall i aggressivt beteende. År 2019 avgjorde Europadomstolen med knapp majoritet att utvisningen skulle bryta mot artikel 3 (förbud mot tortyr och förnedrande behandling eller bestraffning). I väntan på den stora kammarens avgörande verkställde Danmark utvisningen. Fallet är uppmärksammat då det innebar en utvidgning av hur artikel 3 tolkas. Europadomstolens stora kammare återställer nu detta genom att med sexton röster mot en slå fast att utvisningen inte bryter mot artikel 3. Det isolerade livet i Turket och risken för att inte få tag i medicin anses inte innebära ett så stort lidande att det kan jämställas med det tidigare vägledande fallet som rörde utvisningen av en svårt sjuk man (Paposhvili v. Belgium). Danmark döms ändå till ett skadestånd om 20.000 euro, då domstolen med elva röster mot sex samtidigt anser att utvisningen trots mannens långa anknytning till Danmark bröt mot artikel 8, mannens rätt till privaliv.

Domen har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Hämta domen från Europadomstolen: Application no. 57467/15, case of Savran v. Denmark (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 211122:

Asylrättscentrum 21-11-10:

Ny FN-kritik mot Sverige

Kommittén för funktionsnedsattas rättigheter (CRPD) har åter kritiserat Sverige i ett ärende om utvisning. Även denna gång gäller kritiken Sveriges bedömning av psykisk ohälsa i asylprocessen. Detta är andra gången inom loppet av ett år som CRPD kritiserar Sverige efter ett klagomål från Asylrättscentrums jurister. Första ärendet beskriver vi i ett avsnitt av podden Människor & Migration.

Vad handlar ärendet i CRPD om?

Ärendet gäller en man från Afghanistan. Mannen lider bland annat av posttraumatiskt stressyndrom och paranoid schizofreni. Läkare har bedömt att hans tillstånd är livshotande på grund av risk för självmord. Svenska myndigheter bedömde däremot självmordsrisken som mindre allvarlig då den ansågs vara kopplad till besvikelse i asylprocessen. Myndigheterna menade även att mannen kunde få vård i Afghanistan och hänvisade bland annat till landinformation som tydde på att det fanns psykiatriska kliniker i landet.

Vad var CRPDs bedömning?

CRPD ansåg inte att Sverige tillräckligt noga hade utrett om mannen faktiskt kunde få tillgång till vård i Afghanistan. Kommittén ansåg att den psykiatriska vården i Afghanistan har stora brister. Kritiken från FN-kommittén handlar alltså delvis om att svenska myndigheter inte har visat att vård i praktiken gick att få för mannens livshotande hälsotillstånd.

En annan viktig del i den kritik som CRPD riktar mot Sverige berör bedömning av allvaret i mannens hälsotillstånd. Kommittén ansåg att svenska myndigheters bedömning att självmordsrisken var kopplad till asylprocessen hade fått för stor betydelse i den svenska processen.

Asylrättscentrums jurist Linnea Midtsian drev tillsammans med dåvarande kollegan Sofia Rönnow Pessah ärendet i CRPD.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-kommissionen 21-11-12:

Commission refers HUNGARY to the Court of Justice of the European Union

The European Commission has decided today to refer Hungary to the Court of Justice of the European Union, requesting that the Court order the payment of financial penalties for Hungary's failure to comply with a Court ruling in relation to EU rules on asylum and return.

In its judgment of 17 December 2020 (Case C-808/18, Commission v Hungary), the Court of Justice of the European Union found that Hungary's legislation on the rules and practice in the transit zones situated at the Serbian-Hungarian border was contrary to EU law. In particular, the Court identified breaches of provisions of the Asylum Procedures Directive (Directive 2013/32/EU), the Reception Conditions Directive (Directive 2013/33/EU) and the Return Directive (Directive 2008/115/EC).

As of today, Hungary has not addressed several aspects of the judgment. In particular, Hungary has not taken the measures necessary to ensure effective access to the asylum procedure. Hungary has also not clarified the conditions pertaining to the right to remain on the territory in case of an appeal in an asylum procedure, in the event where there is no "crisis situation caused by mass immigration".

In view of the continued non-compliance with the Court's judgment, on 9 June 2021, the Commission sent Hungary a letter of formal notice under Article 260(2) TFEU. Today, the Commission is asking the Court to impose financial sanctions in the form of a lump sum and a daily penalty payment.

Background

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-domstolen 21-11-16:

EU-domstolen: Ungerns lag mot stöd till asylsökande strider mot unionsrätten

Ungern har åsidosatt unionsrätten genom att göra det straffbart att organiserad verksamhet som syftar till att möjliggöra för personer som inte uppfyller nationella kriterierna för att beviljas internationellt skydd att inleda ett asylförfarande.

Kriminaliseringen av denna verksamhet utgör hinder för att utöva de rättigheter som unionslagstiftaren har garanterat i fråga om hjälp till personer som ansöker om internationellt skydd.

År 2018 ändrade Ungern vissa lagar om åtgärder mot olaglig invandring och antog bland annat bestämmelser som dels införde en ny grund för att avvisa asylansökningar, dels straffbelade organisation av verksamhet som syftar till att underlätta för personer som enligt ungersk rätt inte har rätt till asyl att ändå ansöka om asyl. Vidare infördes begränsningar av rörelsefriheten för personer som misstänks för att ha begått ett sådant brott.

Europeiska kommissionen ansåg att Ungern hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt förfarandedirektivet1 och mottagandedirektivet2 genom att anta dessa bestämmelser och väckte därför talan om fördragsbrott vid domstolen.

Domstolen (stora avdelningen) bifaller i allt väsentligt kommissionens talan.

Domstolens bedömning

(...)

Hela pressmeddelandet (Extern länk till pdf-fil)

Läs domen i mål nr C-821/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-11-22:

Europadomstolen: Ung man med oklar id får utvisas från far och bröder i Sverige

Målet rör en pojke från Afghanistan vars bror hade fått uppehållstillstånd i Sverige 2011. Ett år senare beviljades en annan bror och deras far uppehållstillstånd som anhöriga, efter att familjebanden visats med DNA-analys. Pojken som målet gäller blev kvar hos en släkting i ett och ett halvt år och bodde sedan hos en annan släkting i Iran i två år. Han ansökte om familjeåterförening från Iran. Ambassaden i Teheran ville dock inte kännas vid det pass som skulle ha utfärdats där och familjemedlemmarna i Sverige hade oklara uppgifter om hans ålder. Några månader senare, när pojken enligt sina egna uppgifter var 17 år kom han till Sverige och sökte asyl. Han hade då inte fått med sig passet. Detta var 2015 och handläggningstiderna hade blivit långa. Två år senare fick han avslag som vann laga kraft först 2019. Det Europadomstolen har tagit ställning till är om Sverige brutit mot pojkens rätt till familj och privatliv då han inte fick stanna på grund av anknytningen till far och bröder. Men Europadomstolen accepterar de svenska myndigheternas argumentation att pojken inte kunnat styrka sin identitet eller visa att han var minderårig vid ansökningarna. För en vuxen hade det krävts speciella skäl för att bevilja uppehållstillstånd som anhörig.

Application no. 18568/19, Mohammad Ali Jafari against Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 211018:

Asylnytt 21-10-18:

Europadomstolen tillåter inte utvisning av 24-åring efter 20 år i Danmark

Målet rör en man som kommit som fyraåring från Somalia till Danmark, där han fick asyl tillsammans med sin mor. Senare återförenades även hans far och syskon i Danmark. Mannen hade gripits och åtalats för olaga vapeninnehav i en kontext som ansågs farlig för omgivningen. Frågan var om fängelsestraffet för detta skulle följas av utvisning till Somalia och ett livslångt återreseförbud, vilket Danmarks högsta domstol beslutat. De lägre instanserna hade avstått från ovillkorlig utvisning. Mannen bodde fortfarande med famlijen. Han hade som minderårig dömts för ett rån och ett inbrott, därefter för trafikbrott och narkotikainnehav. Han har talat danska i hemmet och kan endast rudimentär somaliska. Han har inte heller några anknytning i föräldrarnas hemland. Danmark anser att utvisningen visserligen kränker mannens privatliv, men att åtgärden är en legitim åtgärd för att förebygga kriminalitet och nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Europadomstolen gör dock inte samma bedömning. Med tanke på att de tidigare brotten i vuxen ålder var relativt lindriga och att mannen inte hade fått någon varning om utvisning, anser domstolen att utvisningen i kombination med livslångt återreseförbud är oproportionerlig.

Application no. 41643/19, case of Abdi v. Denmark (Extern länk)

Läs Migrationsverkets sammanfattning (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-10-18:

EU-advokat: Asylansökan kan behöva behandlas trots asyl i annat EU-land

En person från Syrien hade fått asyl i Österrike. Men det visade sig att hans barn hamnat i Belgien och hade fått uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande där. Mannen tog sig dit och sökte asyl, men ansökan avvisades där på grund av att han redan hade skydd i ett EU-land, detta trots att han bodde med barnen och som ensam förälder hade tillerkänts vårdnaden om dem. Asylprocedurdirektivet ger rätt att avvisa ansökningar från personer som redan har skydd. Men EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller en skyldighet att beakta barnets bästa. Den belgiska domstolen har frågat EU-domstolen om inte detta och principen om familjesammanhållning borde göra att föräldern ska beviljas skydd i den stat där barnen bor. EU-domstolens generaladvokat anser att asylprocedurdirektivet ska tolkas så att möjligheten att avvisa asylansökan inte får utnyttjas om det skulle leda till att personen behandlas i strid med skyddet för familjeliv och för barnets bästa enligt stadgan. Detta innebär enligt generaladvokaten inte att personen måste beviljas asyl i egenskap av familjemedlem, men att asylansökan ska kunna prövas i sak. Generaladvokatens yttrande är ett förslag. EU-domstolen kommer att fatta ett beslut som kan skilja sig från förslaget.

Läs yttrandet i mål nr C-483/20 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-10-18:

FN:s kommitté mot tortyr fann inget fel vid utvisning av konvertit till Afghanistan

En person sökte asyl på grund av förföljelse från talibaner i Ghazni, Afghanistan. Hans berättelse blev trodd och Migrationsverket bedömde att han var flykting i förhållande till hemorten - men att han kunde klara sig i internflykt, till exempel i Herat. Mannen hade tidigt vid sin vistelse i Sverige börjat intressera sig för kristendomen och i samband med överklagande till migrationsdomstolen tog han upp sin konversion som ett skäl. Han fick en muntlig förhandling i domstolen men målet återförvisades inte. Det blev avslag även i domstolen som inte ansåg att hans konversion var genuin. De trodde inte heller att hans famlij skulle ha nåtts av uppgifter om hans konversion till exempel via sociala medier. Senare avslogs en ansökan om ny prövning med motivering att konversionen inte var en ny omständighet. Mannen vände sig till FN:s kommitté mot tortyr eftersom han ansåg att han riskerar död eller tortyr på grund av sin konversion, att han inte har fått en fullständig prövning och att den muntliga förhandlingen och därmed hans förmåga att uttrycka sig verbalt har vägt för tungt i förhållande till skriftliga bevis. Men FN-kommittén har inga invändningar mot proceduren. De menar att han har haft all möjlighet att kommentera skriftligt och muntligt och har haft tillgång till offentligt biträde. Kommittén ser därför ingen anledning att ifrågasätta de svenska myndigheternas slutsats. Mannens utvisning verkställdes redan 2019.

Hämta kommitténs utlåtande No 908/2019 från Migrationsverket (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-10-18:

FN-kommitté för personer med funktionsnedsättning stoppar utvisning till Afghanistan

En ung man flydde Afghanistan på grund av en konflikt med en mäktigare familj. Han fick avslag men beslutet kom att preskriberas och han sökte asyl på nytt, nu främst på grund av sina psykiatriska symptom, inklusive PTSD, som han inte skulle kunna få behandling för. Han fick åter avslag. När han kompletterade med att han diagnosticerats med paranoid schizofreni ansågs det först inte tillräckligt dokumenterat och när detta skett var det inte nya omständigheter. Detta överklagades men domstolen ansåg att symptomen var ungefär desamma och därför spelade den nya diagnosen ingen roll. Sexuella övergrepp mannen utsatts för som barn men ansågs ligga för långt tillbaka i tiden för att medföra någon risk. Han led av hallucinationer och självmordsrisken ansågs hög men kunde inte få adekvat behandling utan uppehållstillstånd. Inför FN-kommittén hävdade Sverige att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte gäller utvisningar. Men kommittén anser att om personen riskerar att behandlas i strid med konventionen efter en utvisning kan ärendet tas upp. Kommittén underkänner Sveriges argument om att mannens tillstånd skulle bero på besvikelse efter utvisningsbeslutet, och påpekar att de rapporter som Sverige hänvisar till inte alls visar att mannen skulle kunna få vård i Afghanistan. Enligt kommittén skulle det ha behövts specifika garantier från Afghanistan, särskilt som mannen lämnade landet för 13 år sedan. Sammantaget anser kommittén att Sverige inte har uteslutit risken för irreparabel skada. Mannen har därför rätt till kompensation och en ny prövning med hänsyn tagen till konventionen.

Hämta kommitténs utlåtande i mål No. 58/2019 från Migrationsverket (Extern länk)

Länk till målet från OHCHR (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-10-18:

FN-ärenden för personer med funktionsnedsättning läggs ned då de preskriberats

FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning hade tillfälligt hejdat utvisning från Sverige i två fall som kommittén ville granska. Det ena gällde en man som led av PTSD och funktionshinder som kunde bero på autism, utvecklingsstörning, hjärntumör, huvudskada och/eller epilepsi. Personen har varit intagen för psykiatrisk vård efter självmordsförsök i förvar. Det andra fallet gäller en ung person som under barndomen varit utsatt för en rad övergrepp, både i Iran där han levde som papperslös och i Grekland där han befunnit sig innan han kom till Sverige. Pojken hade diagnosticerats med PTSD, depression, ångestsyndrom och andra stressreaktioner som begränsat hans liv. Han har försökt begå självmord flera gånger. Båda hade utvisningsbeslut till Afghanistan. För ca två år sedan begärde FN-kommittén att Sverige inte skulle verkställa utvisningarna under deras utredning. Men i och med att ärendena har preskriberats och utvisningarna inte längre är verkställbara har kommittén nu avslutat ärendena.

Läs beslutet om mannen med eventuell hjärnskada, ärende nr 74/2019 (Extern länk)

Läs beslutet om pojken som utsatts för övergrepp, ärende nr 66/2019 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 211006:

Asylnytt 21-10-06:

Europadomstolen förbjuder Ryssland att utvisa "overstayers" till Syrien

Målet gäller ett antal personer som rest in i Ryssland från Syrien under perioden 2010-2014 med visum av olika skäl, men stannat kvar efter att viseringarna löpt ut. Då de gripits har de sökt asyl med anledning av konflikten i Syrien, men de ryska myndigheterna har antingen bara behandlat frågan om illegal vistelse eller avfärdat riskerna i Syrien som obetydliga för dem personligen. Personerna kom bland annat från Idlib och Aleppo. De fick beslut om utvisning. Europadomstolen konstaterar att Ryssland till skillnad från EU-länderna, har beviljat asyl för ytterligt få personer från Syrien. Beträffande riskerna i Syrien relaterar domstolen bland annat UNHCR:s rapporter från 2018-2021 samt FN:s mr-kommitté från 2020. Domen innehåller en omfattande genomgång både av hur de olika ärendena behandlats i Ryssland och hur riskerna borde ha bedömts. Slutsatsen blir att männen vid en utvisning skulle riskerat livet eller att behandlas så illa att det bröt mot artikel 2 och artikel 3 i Europakonventionen. Ett par av dem hade hållits i förvar i mer än två år, vilket bröt mot artikel 5.

Applications nos. 71321/17 and 9 others, case of M.D. and Others v. Russia (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-10-06:

EU-domstolen: Bedömning av barns ålder då förälder ansöker om asyl

EU-domstolen har behandlat ett ärende om när underårighet ska bedömas när en förälder söker asyl i samma land där ett barn fått skyddsstatus. Frågan har ställts från en domstol i Tyskland, där föräldern i en sådan situation ska få samma status som barnet. (I Sverige finns motsvarande regel endast om familjemedlemmarnas ansökningar behandlas samtidigt.) Barnet hade sökt asyl 2012 och beviljats uppehållstillstånd först 2016, då han redan fyllt 18. Pappan kom några månader tidigare till Tyskland och sökte asyl medan sonen var minderårig men ansökan registrerades först efter sonens myndighetsdag. Han fick avslag och principen om att få samma status som barnet tillämpades inte eftersom sonen inte var ett barn längre. Den tyska domstolen påpekade i sin inlaga att EU-domstolen redan avgjort att vid familjeåterförening ska barnets ålder vid asylansökan vara avgörande - om barnet har flyktingstatus. EU-domstolen har nu svarat att den avgörande tidpunkten är förälderns asylansökan, närmare bestämt förälderns första viljeyttring att söka asyl. Detta blir då styrande för om föräldern ska ha de förmåner som kan finnas i den nationella rätten för familjemedlemmar till skyddsbehövande. Domen innebär också att det inte ska ställas krav på att familjelivet faktiskt återupptas. Däremot kan de rättigheter som eventuellt följer av barnets status upphöra när uppehållstillståndet löper ut.

Läs domen i mål nr C-768/19 (Extern länk)

Läs Migrationsverkets referat av domen (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-10-06:

EU-domstolen: Omständigheter som förelegat tidigare kan behandlas vid ny prövning

Målet gäller en person som fått beslut om utvisning till Irak och först därefter vid en ny ansökan tagit upp att han riskerade förföljelse på grund av sin sexuella läggning. Den österrikiska domstolen ansåg att omständigheterna inte skulle prövas eftersom han varit homosexuell under grundärendet men underlåtit att ta upp detta som asylskäl. Själv hävdar han att det nya består i att han först efter att ha bott länge i Österrike förstått att han kan uttrycka sin homosexualitet. EU-domstolen anser att begreppet "nya fakta eller uppgifter" som enligt asylprocedurdirektivet krävs för att en efterföljande ansökan ska behandlas, inte bara omfattar fakta eller uppgifter som har framkommit efter det att en asylprocedur har avslutats utan även fakta eller uppgifter som förelåg redan innan proceduren avslutades, men som inte åberopades av sökanden. Direktivet tillåter staterna att föreskriva att den nya ansökan bara behöver prövas om den sökande utan egen förskyllan varit förhindrad att lägga fram de nya omständigheterna tidigare, men ansökan får alltså inte avslås på den grunden om detta inte finns inskrivet i nationell lag. Asylprocedurdirektivet i sin nuvarande form tillåter inte att staterna sätter upp tidsfrister för att göra en ny ansökan.

Läs domen i mål nr C-18/20 (Extern länk)

Läs Migrationsverkets sammanfattning (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210904:

EU-kommissionen 21-07-15:

Commission refers Hungary to the Court for restricting access to asylum procedure

Today the Commission has decided to refer Hungary to the Court of Justice of the European Union for unlawfully restricting access to the asylum procedure in breach of Article 6 of the Asylum Procedures Directive (Directive 2013/32/EU), interpreted in light of Article 18 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union.

Article 6 of the Asylum Procedures Directive requires Member States to ensure that non-EU nationals and stateless persons located in their territory, including at their borders, are able to exercise in an effective manner the right to apply for international protection.

According to the requirement in Hungarian law, before being able to apply for international protection in Hungary, non-EU nationals must first make a declaration of intent stating their wish to apply for asylum at a Hungarian Embassy outside the European Union and be issued with a special entry permit for that purpose.

The Commission considers that this requirement is an unlawful restriction to access the asylum procedure and is contrary to the Asylum Procedures Directive, read in light of the Charter of Fundamental Rights, as it precludes persons who are on Hungary's territory, including at the border, from applying for international protection there.

The Commission also considers that addressing the COVID-19 pandemic, which is the stated objective of the Hungarian law, cannot justify such a rule.

The Commission is therefore referring Hungary to the Court of Justice of the European Union.

Background

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-09-04:

Sent framlagda hbtqi-skäl och konversion hindrar inte utvisning enligt FN-kommitté

En afghansk medborgare ansökte om asyl i Sverige bland annat på grund av sin utsatthet som hazara, en personlig konflikt och sin konversion till kristendomen. Efter slutligt avslag påtalade hen verkställighetshinder på grund av risken för förföljelse som homosexuell. Hen förklarade att hen inte hade vågat ta upp det tidigare. Migrationsverket avslog. I överklagan togs även upp att personen kommit till insikt och varken identifierar sig som man eller kvinna, vilket i sig kan leda till förföljelse. Hen gavs inte tillfälle att redogöra muntligt för omständigheterna och vände sig till FN:s mr-kommitté som bad Sverige att ställa in utvisningen tills vidare. Sveriges ståndpunkt är att eftersom konversionen och könsidentiteten tagits upp så sent - det senare inte förrän dagen före en planerad verkställighet - att de inte är trovärdiga. Personen påpekar att hen kommit in med en detaljerad berättelse och bilder och anser att den allvarliga risken för förföljelse borde ha gjort att skälen ändå skulle ha prövats ordentligt. Enligt Sverige borde en person som bott här i tre år och har gått i skola ha förstått tidigare att läggning och könsidentitet inte betraktas på samma sätt i Sverige som i Afghanistan. Mr-kommittén anser att de svenska myndigheterna har haft fog för den bedömningen och lägger ner fallet.

Se även ytterligare ett nyligen nedlagt ärende där en person framfört homosexualitet som skäl först då han tagits i förvar i Sverige och därefter även konversion. Han ansågs inte ha kunnat redogöra ingående för sina överväganden eller varför han tog upp skälen så sent.

Läs eller hämta beslutet om den binära personen, Communication No. 3246/2018 (Extern länk)

Läs eller hämta det andra ärendet, Communication No. 3266/2018 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210808:

Elena legal update 21-07-23:

ECtHR finds detention of mother and baby to violate Article 3 and 5

On 22 July 2021, the European Court of Human Rights published a judgment in M.D. and A.D. v France (application no. 57035/18).

The first applicant fled Mali via Italy, due to a risk of FGM and forced marriage. She subsequently arrived in France where she gave birth to her daughter. In June 2018, it was deemed that Italy was responsible for examining the applicant's asylum claim and an order for transfer, pursuant to the Dublin III Regulation (604/2013), was issued. Subsequently, the French authorities placed the applicant and her daughter into administrative detention. The applicant, accompanied by her daughter, later refused to board the flight to Italy. As a result, the authorities were granted their request to extend the applicant's detention period by 28 days. After eleven days in detention, the ECtHR granted interim measures under Rule 39 and asked the French authorities to end the applicants' detention.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA legal update 21-07-30:

Return of Sahrawi political activist to Morocco did not violate the Convention

On 22 July 2021, the European Court of Human Rights published a judgment in E.H. v France (application no. 39126/18).

The applicant, E.H., a Moroccan national of Sahrawi origin was involved with the Sahrawi independence movement. In March 2018, he learned that he was being sought by the Moroccan authorities. Fearing for his life, he decided to flee Morocco. E.H. arrived in France where he was refused entry, at which point he requested to apply for asylum. He was held in a waiting zone while his request was being examined. On the basis of the OFPRA's (French Office for the Protection of Refugees and Stateless Persons) recommendation, the Minister of the Interior refused the applicant permission to enter France in order to claim asylum, on the grounds that his request was manifestly unfounded and ordered his removal to Morocco. After subsequent unsuccessful appeals, the applicant was removed to Morocco.

The ECtHR firstly observed that it was the first case that it had been tasked to rule upon concerning a return to Morocco and complaints under Article 3 ECHR. It noted from various international reports that Moroccan nationals who were activists for Western Saharan independence and for the Sahrawi cause could be regarded as categories of the Moroccan population who were at particular risk. The ECtHR then assessed the applicant's individual situation, noting at the outset, that he had used the procedural remedies available under domestic law.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-08-08:

Europadomstolen fäller Bulgarien för utvisning av journalist till Turkiet

Fallet rör en journalist som arbetat på en tidning i Turkiet, som ansågs stå nära Gülenrörelsen. Tidningen stängdes efter försöket till statskupp år 2016, trots att redaktionen redan bytts ut. Efter kuppförsöket skedde massgripanden av anhängare till Gülenrörelsen men också bredare bland lärare, journalister mfl. Mannen flydde tillsammans med några andra i en tung lastbil. De upptäcktes av tullvakter vid gränsen mot Bulgarien. De förhördes i polishäkte men fördes inte till någon flyktingförläggning. Istället kördes de tillbaka och överlämnades till turkisk polis. Mannen fängslades och befinner sig fortfarande i Kandžra-fängelset. Ingen asylprocedur inleddes i Bulgarien. Mannen fick inte tillgång till juridiskt stöd, tolk eller möjlighet att överklaga. Bulgarien hävdar att det inte framgått att han sökte asyl, men enligt Europadomstolen hade de bulgariska myndigheterna tillräcklig information för att inse att mannen riskerade behandling i strid med konventionens artikel 3. Ärendet lämnades till Europadomstolen år 2017 efter att mannen dömts till sju års fängelse.

Requête no 29447/17, en l'affaire D c. Bulgarie (Extern länk)

Pressmeddelande på engelska (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210720:

ECRE / Elena legal update 21-07-09:

ELENA Legal Note 10: Across Borders - The impact of N.D. and N.T. v. Spain in Europe

ECRE/ELENA have published a legal note that explores the impact of the N.D. and N.T. judgment on collective expulsion cases and analyses the criteria that the judgment introduced for the examination of complaints under Article 4 Protocol 4 to ECHR. The discussion focuses on the Court's Article 4 Protocol 4 (A4P4) jurisprudence following N.D. and N.T. as of June 2021, and analyses the elements of the Court's assessment in A4P4 cases following the principles in N.D and N.T, especially regarding the legal means of entry, the own conduct criterion and cogent reasons for not entering lawfully. Domestic considerations of applicability are also discussed.

The note underlines the ancillary nature of A4P4 and reiterates that according to well-established jurisprudence, Article 3 ECHR guarantees apply to every case related to expulsions at the border and concerning applicants with an arguable claim of treatment contrary to the Convention, regardless of their conduct. Every measure of expulsion is examined on the basis of the overall context of the case, and considering personal and specific circumstances. In this examination, the availability and effectiveness of legal means of entry remains a key procedural guarantee under A4P4; the mere existence of border crossing points or Embassy procedures cannot absolve states of their obligations under A4P4 to provide effective opportunities for submitting arguments against the removal.

Artikeln i Elena weekly legal update (Extern länk)

Hämta eller läs dokumentet (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

FN-kommitté stoppar inte utvisning till Afghanistan av pojke med visst funktionshinder

En pojke sökte asyl som ensamkommande barn och berättade bland annat att han varit utsatt på grund av att han var född utanför äktenskapet. Han saknar tre fingrar på högerhanden vilket har gjort honom särskilt utsatt då funktionshinder inte är accepterade. Han hävdar också att släktingar på morssidan har varit ute efter honom vilket har gjort att han bott i Kabul med en farbror, där han främst hållit sig inne. Han är hazar och ska också ha varit utsatt för sexuella övergrepp. Han fick avslag i grundärendet trots att han fortfarande var minderårig. Efter flera misslyckade försök att anföra verkställighetshinder vände han sig med hjälp av advokat till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men FN-kommittén har nu kommit med sin slutsats att ärendet verkar ha behandlats korrekt i Sverige, även med hänsyn till de riskfaktorer som har anförts. Kommittén väger bland annat in Sveriges argument att det inte finns någon känd risk för personer med den typ av funktionshinder som pojken har. Det har enligt kommittén inte påvisats att hans rättigheter skulle kränkas på grund av hans hälsotillstånd.

Communication No. 49/2018, M.Y. v Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

Europadomstolen förbjuder Armenien att utvisa hjärtsjuk man utan riskbedömning

En man som befinner sig i Armenien har begärts utlämnad till Ryssland där han är åtalad för ett antal brott. Under tiden i Armenien behandlas mannen för allvarliga kvarstående och degenerativa följder av ischemiska attacker och stroke i mellanhjärnan, ischemisk hjärtsjukdom mm. Läkare rekommenderar ständig övervakning av neurolog och avråder från alla resor. Detta är inte ett asylärende, utan frågan är om mannen trots sitt tillstånd kan verkställas till Ryssland. Uttalanden från myndigheterna i Armenien tyder på att läkarintygen har betraktats som sätt att undvika utvisningen. Domstolen jämför med fall i andra länder, där det har funnits garantier för att personens hälsa kommer att övervakas och utvisningen inte verkställas om konsekvenserna skulle bli för allvarliga. Eftersom domstolen inte anser att Armenien har tillräckliga skyddsåtgärder eller förfaranden så blir slutsatsen att det skulle vara ett brott mot artikel 3 i konventionen om den sökande skulle utlämnas till Ryssland utan någon faktagrundad bedömning av vilken risk överföringen skulle innebära för hans hälsa.

Application no. 59687/17, case of Khachaturov v. Armenia (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

Europadomstolen prickar Cypern för ett utdraget förvarstagande

En person som blivit utvisad från Cypern återkom och greps vid en rutinkontroll och togs i förvar den 10 februari 2013. Därefter följde en lång räcka av förvar i olika inrättningar, tvister om skador, läkarbesök och andra incidenter fram till att mannens utvisning till Egypten verkställdes den 8 augusti 2014. När förvarstagandet överskridit fem månader lämnade mannen in en skrivelse om "habeas corpus" dvs ett krav på granskning av om han hållits inlåst lagligt. Den 30 juli 2013 beordrade en domstol att han skulle släppas fri, men han greps omedelbart igen med motivering att om domstolen hade fått tillräcklig information om hur mannen vägrat medverka till att få ut en passhandling, så skulle utfallet blivit annorlunda. Mannens andra försök att olagligförklara förvarstagandet misslyckades. Europadomstolen gör en detaljerad genomgång av förhållandena i de olika inrättningarna och den behandling mannen anser sig ha blivit utsatt för. På en punkt ger Europadomstolen honom rätt, nämligen att förhållandena i förvaret Menoyia bryter mot Europakonventionens artikel 3, främst genom att de intagna bor för trångt. Vidare bröt förvarstagandet i sig mot artikel 5 då domstolsbeslutet om att han skulle släppas fri inte hade följts.

Application no. 37139/13, case of Monir Lotfy v. Cyprus (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

Europadomstolen fäller åter Polen för att inte ha släppt in asylsökande

För knappt ett år sedan avgjorde Europadomstolen att Polens hantering av några familjer från Tjetjenien bröt mot Europakonventionen. Familjerna hade efter att ha vistats i Belarus försökt att söka asyl i Polen men inte släppts in. Det nu aktuella ärendet följer samma mönster. Den här gången gäller det tre personer från Syrien som efter att ha studerat i Belarus inte kunde förlänga sina tillstånd där och stod inför utvisning. I Syrien riskerade två av dem bland annat hårda straff för värnpliktsvägran. Precis som i det föregående fallet hade personerna upprepade gånger försökt söka asyl vid gränsen men eftersom gränspolisen varje gång hävdade att inga asylskäl framförts, enbart familjeskäl, så kom de inte längre. UNHCR har yttrat sig och bekräftar att samma mönster tycks ha upprepats i hundratals fall under flera år. Det hjälpte inte att personerna lämnade in skriftliga ansökningar med sina foton och inkallelseordrar från Syrien. Personerna fick inte stanna för att söka asyl ens när Europadomstolen ålagt Polen att inte verkställa några utvisningar förrän saken prövats. Polen döms för brott mot förbudet mot tortyr och annan förnedrande behandling (genom att personerna inte tilläts söka asyl trots vad de eventuellt riskerade i Syrien). Polen fälls även för att det inte gick att överklaga avvisningarna med suspensiv effekt och för att avvisningarna verkställts trots Europadomstolens förbud. Dessutom anser Europadomstolen att förfarandet ska definieras som kollektiv utvisning, vilket inte är tillåtet.

Application no. 51246/17, case of D.A. and Others v. Poland (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

Avvisning via Ungerns gränskorridor mot Serbien fälls av Europadomstolen

En person från Pakistan försökte tillsammans med elva landsmän att ta sig in i Ungern från Serbien. De greps av en grupp poliser och fördes till ett område utmed gränsen till Serbien. Där fick de order att sitta ned tills alla samlats. De misshandlades på platsen och uppmanades sedan att lämna platsen. Området är stängt mot Ungern och ligger öde. För att överleva måste männen passera gränsen och återvända till Serbien, vilket de också gjorde. Den man som gjort anmälan tog sig till ett uppsamlingsläger i Serbien, där han sökte vård för sina skador. Enligt Ungern rör det sig inte om kollektiv avvisning eftersom männen inte förpassats utanför Ungern. De har uppmanats att bege sig till någon av gränsstationerna, där de kan söka asyl. De två gränsstationerna är dock belägna flera mil från den plats där männen placerats och går inte att nå annat än genom Serbien. Proceduren vid gränsstationerna går till så att en informell väntelista upprättas med hjälp av någon av de sökande själva. Endast 15 personer om dagen från respektive station släpps in. Förhållandena har dömts ut både av UNHCR och EU-domstolen. Det kan ta flera månader att vänta och ensamstående män riskerar att tas bort från listan om de lyckas bli inskrivna. Detta drabbade även den man som sedan vände sig till Europadomstolen. Eftersom mannen inte framfört asylskäl prövades inget brott mot artikel 3. Men Ungern fälls för att ha tillämpat kollektiv utvisning (artikel 4 i tilläggsprotokoll nr 4) och inte ha gett möjlighet att överklaga (artikel 13).

Application no. 12625/17, case of Shahzad v. Hungary (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

Europadomstolen dömer ut tre års hinder för familjeåterförening för krigsflykting

Målet som nu är avgjort i Europadomstolens högsta kammare gäller ett par från Syrien som nekats familjeåterförening efter att mannen fått tidsbegränsat uppehållstillstånd i Danmark. Den typ av tillstånd för skyddsbehövande som mannen hade kan förnyas med ett år i taget och familjeåterförening beviljas inte förrän tidigast efter tre år, detta till skillnad från personer med flyktingstatus. I praktiken blir familjesplittringen längre genom handläggningstiderna. Beslutet överklagades, men Danmarks högsta domstol pekade på att många andra EU-länder infört striktare regler för alternativt skyddsbehövande på grund av den stora mängden asylsökande. Det kunde enligt den nationella domstolen inte ses som diskriminering eftersom personer med olika skyddsstatus har olika behov. Det är oomtvistat att familjen omfattas av rätten till familjeliv enligt artikel 8. Men Danmark hävdar att nödvändigheten att kontrollera invandringen var ett legitimt skäl att inskränka rättigheten och att inflödet av asylsökande efter 2014 gjort åtgärden "nödvändig i ett demokratiskt samhälle" i enlighet med konventionen. Europadomstolen har (till skillnad från UNHCR) ingen invändning mot att Danmark gör skillnad mellan olika skyddskategorier och anser dessutom att staterna generellt ska ha ett relativt stort utrymme att sätta upp villkor. Men domstolen ifrågasätter varför Danmark inte justerat regeln när antalet asylsökande sjunkit och slår till slut fast att tre års väntetid inte är proportionerlig. Danmark fälls därför för att ha brutit mot artikel 8.

Application no. 6697/18, case of M.A. v. Denmark (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

EU-domstolen: Lågt antal offer utesluter inte alternativt skyddsbehov

En domstol i Tyskland har bett EU-domstolen om förhandsavgörande i frågan om hur alternativt skyddsbehov på grund av urskillningslöst våld vid en väpnad konflikt ska bedömas. Målet gäller två afghaner från Nangarhar. Den tyska domstolen har utgått från att om antalet döda och skadade inte uppnår en viss miniminivå i ett område så behöver någon ytterligare riskbedömning inte göras. Inte ens en helhetsbedömning kan leda till att "ett allvarligt och personligt hot" föreligger. Samtidigt konstaterar denna domstol att metoden skiljer sig från hur andra domstolar inom EU dömer. Utfallet i det aktuella målet skulle bli att de sökande faktiskt skulle vara allvarligt hotade genom sin blotta närvaro om hänsyn tas även till andra omständigheter än antalet civila offer. EU-domstolens svar är att en bedömning av om det föreligger ett allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i en väpnad konflikt inte kan krävas att antalet offer i det berörda området uppnår en viss miniminivå. Det krävs alltid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Domen i mål C-901/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

EU-domstolen: Nya omständigheter får inte avfärdas bara för att de inte är bevisade

En man som varit chaufför åt en direktör i Afghanistan som utsattes för attentat, sökte asyl i Nederländerna och berättade att han varit hotad till livet om han inte lämnade över sin arbetsgivare till talibanerna. Myndigheterna i Nederländerna trodde inte på att han var personligen hotad. Efter avslag inkom han med en ansökan om ny prövning och bifogade intyg i original från brandkåren om sitt nedbrända hus, ett dokument som han tidigare bara haft kopia av. Han gav också in intyg från sin arbetsgivare och anställningskontraktet. Ansökan avslogs eftersom det inte framgick om handlingarna var äkta. Den nederländska domstolen vill nu veta om EU-rätten tillåter att en efterföljande ansökan avslås direkt för att handlingars äkthet inte är styrkta av den sökande. Domstolen frågar också om det är tillåtet att ha olika principer för bevisvärdering i grundärendet och i en efterföljande ansökan. EU-domstolens svar är nej på båda frågorna. Handlingar ska kunna anses som nya fakta även om äktheten behöver utredas. Myndigheten är skyldig att samarbeta om att bedöma uppgifterna på samma sätt som i ett grundärende.

(En detalj som är intressant ur svensk synpunkt är att varken den nederländska domstolen eller EU-domstolen fäster något avseende vid att det inte rörde sig om någon helt ny omständighet, snarare nya bevis för det som redan anförts.)

Domen i mål C-921/19 (Extern länk)

Migrationsverkets referat av mål C-921/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

Europadomstolen godtar förvarsförhandling via ombud på grund av covid-restriktioiner

En person med utvisningsbeslut som var tagen i förvar i Nederländerna nekades närvara vid domstolsförhandling om förvarstagandet. Pandemirestriktionerna innebar att domstolfsförhandlingar av många slag påverkades. Förhandlingen hölls och mannens ombud fick vara med per telefon, men han själv fick inte närvara ens på distans. Orsaken var att anstaltens rum med utrustning för detta inte var anpassat till regeln om 1,5 meters avstånd. Europadomstolen konstaterar att rätten till närvaro inte är lika strikt vid förvarstagande på grund av utvisning som i samband med brottmål. Eftersom mannens ombud kunde närvara och även hade fått lämna in hans skriftliga synpunkter så ansåg domstolen att det under de speciella omständigheter som rådde inte var ett brott mot konventionen att genomföra förhandlingen på det sätt som skedde. Ansökan avvisas.

Application no. 35751/20, Ibrahima BAH against the Netherlands (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-07-00:

Europadomstolen upphäver dom mot Finland som byggde på fabricerade bevis

I slutet av 2019 (se Asylnytts praxisnotiser från 19-11-20) fälldes Finland i Europadomstolen för att ha utvisat en man till Irak. Mannens berättelse om hot, attentat och kidnappningsförsök hade visserligen bedömts som trovärdiga, men eftersom de inte var personligt riktade och låg långt tillbaka i tiden utvisades han. Kort tid efter utvisningen påstods mannen ha dödats i Irak av okända män. Mannens dotter anmälde utvisningsbeslutet till Europadomstolen. Finland fälldes för att inte ha gjort en samlad bedömning utrett de tidigare mordförsöken noggrant. Finland pausade utvisningar till Irak för en period. Men en tid efter detta polisanmäldes dottern. Det hade visat sig att uppgifterna om attentatet var falska och mannen levde fortfarande i hemlandet. Av allt att döma var syftet att säkra dotterns uppehållstillstånd och få ut ett skadestånd. Dottern dömdes till fängelse i ett år och tio månader för bedrägeriet. Europadomstolen konstaterar att den enligt sina regler kan ändra en dom när det kommer fram uppgifter som inte har varit tillgängliga. Domen från 2019 har nu upphävts.

Application no. 25244/18, case of N.A. v. Finland (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210701:

EU-domstolen 21-06-22:

EU-medborgare får gripas och utvisas, men med begränsade tvångsåtgärder

Åtgärder för att verkställa ett beslut om avlägsnande av unionsmedborgare och dennes familjemedlemmar av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet utgör begränsningar av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig, som kan vara motiverade om de uteslutande är grundade på vederbörandes personliga beteende och överensstämmer med proportionalitetsprincipen.

Med hänsyn till de samarbetsmekanismer som medlemsstaterna förfogar över går den längsta tid för förvar på åtta månader som föreskrivs i belgisk rätt emellertid längre än vad som är nödvändigt för att säkerställa en effektiv politik för avlägsnande.

Pressmeddelande angående mål nr C-718/19 (Extern länk)

Hela domen (Extern länk)

Migrationsverkets referat (Extern länk)

Se även:

EU-domstolen 21-06-22: Mål C-719/19 om när en utvisad EU-medborgare har rätt att återvända, pressmeddelande (Extern länk)

Hela domen C-719/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210616:

ELENA legal update 21-06-11:

The CJEU gives interpretation of Return Directive in relation to bans on entry

On 3 June 2021, the Court of Justice of the European Union published a judgment in case C-546/19, BZ v Westerwaldkreis concerning a reference made by the Federal Administrative Court of Germany relating to the 'entry ban' provided for by the Return Directive (Directive 2008/115).

BZ, of undetermined nationality, was born in Syria and has lived in Germany since 1990. His deportation was ordered in 2014 following a criminal conviction. The order included a ban on entry and residence in Germany for six years. His subsequent appeals against this order were unsuccessful. BZ therefore brought an appeal before the Federal Administrative Court of Germany which decided to stay the proceedings and referred several questions to the CJEU.

In relation to the first question asked, the CJEU held that Article 2(1) of Return Directive must be interpreted as applying to a ban on entry and residence imposed by a Member State which has not made use of the option provided for in Article 2(2)(b) of that directive, against a third country national who is in its territory and is the subject to an expulsion order, on grounds of public security and public order, on the basis of a previous criminal conviction.

Answering the second question, the CJEU held that the Return Directive must be interpreted as precluding the maintenance in force of a ban on entry and residence imposed by a Member State on a third-country national who is in its territory and is the subject of an expulsion order which has become final, adopted on grounds of public security and public order on the basis of a previous criminal conviction, where the decision adopted in respect of that national by that Member State has been withdrawn.

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-domstolen / Migrationsverket 21-06-15:

EU-domstolen: Återreseförbud ska hävas när återvändandebeslut har återkallats

Sammanfattning av EU-domstolens dom den 3 juni 2021 i mål C-546/19 (B Z)

Återvändandedirektivet (2008/115/EG) är tillämpligt på ett återreseförbud som en MS har beslutat vid utvisning på grund av brott när MS inte har utnyttjat möjligheten till undantag från direktivet på sådana utvisningsbeslut.

Direktivet hindrar att ett återreseförbud upprätthålls, då MS har beslutat om återreseförbud vid ett beslut om utvisning på grund av brott, men sedermera har återkallat återvändandebeslutet.

Tyskland har inte utnyttjat möjlighet i artikel 2.2 b i återvändandedirektivet, nämligen att besluta att direktivet inte ska tillämpas på beslut om återvändande av personer som utvisats på grund av brott eller som utlämnas. Frågan var om direktivet då är tillämpligt på ett återreseförbud som fattats på utvisningsbeslut på grund av brott.

EU-domstolen konstaterar att direktivet ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på en medlemsstats (MS) territorium (art. 2.1). Olaglig vistelse definieras i artikel 3.2. Tillämpningsområdet för direktivet definieras enbart med hänvisning till den olagliga vistelsen, oberoende av skälen till den (p. 43 - 45 i domen). Direktivet är alltså tillämpligt på ett återreseförbud som en MS har beslutat vid utvisning på grund av brott när MS inte har utnyttjat möjligheten till undantag från direktivet på sådana utvisningsbeslut (p. 48).

När en person inte längre har ett uppehållstillstånd ska MS avgöra om det finns anledning att utfärda ett nytt uppehållstillstånd. Om så inte är fallet ska MS fatta beslut om återvändande (art. 6.1) vilket kan förenas med ett återreseförbud (art. 11.1). Detta gäller även en person som inte kan avlägsnas på grund av principen om non-refoulement. Denna omständighet motiverar inte att något återvändandebeslut inte ska fattas utan endast att avlägsnandet skjuts upp enligt art. 9.1 (p. 55-59).

Direktivet hindrar att ett återreseförbud upprätthålls som MS har beslutat om vid ett beslut om utvisning på grund av brott, när MS sedermera har återkallat återvändandebeslutet.

Läs mer och hämta domen (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210603:

Asylnytt 21-06-03:

FN:s barnkommitté kritiserar utvisning till Ryssland av barn till lesbiska föräldrar

Ett par från Ryssland sökte asyl i Finland. Deras son var då fem år gammal. Han hade redan utsatts för diskriminering och mobbning i förskolan trots att föräldrarna hade försökt att dölja sitt förhållande. I Finland sökte de asyl på grund av den förföljelse och diskriminering de utsatts för. Under de två och ett halvt år de bodde i Finland anpassade sig sonen allt mer och mådde bättre. De utvisades dock 2017. Därefter har de fortsatt trakasseras i Ryssland,. De har tvingats flytta flera gånger och sonen mår dåligt av situationen. De är oroliga för att förlora vårdnaden. Anmälan till FN:s barnkommitté (CRC) fokuserar på att Finland inte har utrett barnets bästa. Finland hävdar att den diskriminering som sonen har utsatts för inte uppgår till nivån förföljelse. Detta motsades av ett yttrande till CRC från flera barnrätts- och HBTQI-organisationer. Kommittén konstaterar i sitt beslut att finska myndigheter inte har gjort en ordentlig utredning av barnets bästa. De har inte vägt in risken för våld och trakasserier eller vilken effekt långvarig mobbning och stigmatisering kan få. Finland har inte skyddat barnet som Barnkonventionen kräver och är därför skyldiga att kompensera honom.

A.B. v Finland, communication No. 51/2018 (Extern länk)

Utrikesministeriet i Finland 21-02-09: Avgörande av FN:s kommitté för barnets rättigheter om vikten av att prioritera barnets bästa i asylärenden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-06-03:

FN:s mr-kommitté förbjuder att en pojke utvisas till föräldrar som misshandlat honom

En pojke som var född i Iran av afghanska föräldrar sökte asyl ensam i Sverige. Senare sökte även hans föräldrar asyl, men dessa drog tillbaka sina ansökningar och uppgav att de skulle återvända till Afghanistan. Pojken och hans bror fick beslut om utvisning, med motivering att det var till deras bästa att följa med föräldrarna. Pojken förklarade muntligt för handläggaren att pappan slog dem, men det påverkade inte beslutet. Efter det andra avslaget utsattes pojken för en så svår misshandel att pappan dömdes till fyra månaders fängelse och mamman till böter. Efter avtjänat straff försvann föräldrarna. De lämnade ett brev där pappan hotade döda pojken på grund av att denne angett honom. Pojkens gode man ansökte om ny prövning eftersom pojken nu skulle bli än mer utsatt i Afghanistan. Myndigheterna trodde inte på hoten och pojken hamnade i förvar då han fyllt 18. Därifrån begärde han ny prövning på grund av konversion, men inte heller detta blev trott. Utvisningen inhiberades istället på begäran av FN:s mr-kommitté dit saken anmälts. Kommittén som nu har granskat ärendet ser uppgifterna om konversion som alltför allmänna och vaga. Sverige får ändå inte får verkställa utvisningen eftersom misshandeln och hotet från familjen med riskerna för pojkens hälsa och utveckling inte har utretts. Kommittén påpekar att ett hedersrelaterat hot kan leda till blodshämnd och att pojken inte har några andra band till Afghanistan.

B.B. v Sweden, communication No. 3069/2015 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-06-03:

EU-domstolen: En anhörig kan beviljas förlängt tillstånd utan styrkt identitet

En person kom till Sverige genom familjeåterförening. När det var dags för förlängning hade det kommit fram att personen uppträtt i olika identiteter och hade blivit utvisad från Norge med återreseförbud på grund av narkotikabrott. Mannen hade lyckats få tillstånd, men Migrationsverket ville nu neka förlängning, bl.a. på grund av att han inte hade styrkt sin identitet. Förvaltningsrätten i Malmö har vänt sig till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Frågorna gäller om Schengenreglerna för inresa ska tillämpas då ansökan görs inne i Sverige och i så fall om undantag kan göras enligt nationella regler. EU-domstolen svar är att det är tillåtet att "i särskilda fall" bevilja uppehållstillstånd för personer som är spärrade i SIS-registret. Att personens identitet inte är styrkt är inte i sig skäl för att avslå familjeåterförening. Beträffande reglerna i gränskodexen påminner EU-domstolen om att dessa gäller vid inresa över yttre gräns och är inte tillämpliga för den som redan befinner sig i området. Det finns alltså inget hinder för medlemsstaten att tillåta familjeåterförening för en person som är registrerad i spärrlistan och som inte har styrkt identitet, detta under förutsättning att situationen kan kategoriseras som "särskilt fall" och den stat som lagt in spärren har rådfrågats.

Läs domen C-193/19 i dess helhet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210520:

EU-domstolen 21-05-18:

EU-domstolens årsrapport

Årsrapporten från Europeiska unionens domstol består av två delar, kallade Dömande verksamhet och Förvaltningsrapport. Europeiska unionens domstol publicerar även en Årsöversikt, som utgör en sammanfattning av årsrapporten.

Årsöversikten ger en övergripande bild av verksamheten vid Europeiska unionens domstol, vad gäller såväl den dömande verksamheten som institutionella och administrativa aspekter. I årsöversikten presenteras de viktigaste domarna tillsammans med en förklaring av deras betydelse för EU-medborgarna. Med hjälp av bilder, datorgrafik och statistik ges en överblick över de händelser som präglade året.

Dömande verksamhet

Denna del av årsrapporten ger en utförlig bild av verksamheten vid domstolen och tribunalen genom en analys av rättspraxis, tillsammans med länkar till de fullständiga texterna, samt statistiska uppgifter för året.

Förvaltningsrapport

(Den delegerade utanordnarens förvaltningsrapport)

Institutionens delegerade utanordnare ska varje år, i enlighet med tillämpliga finansiella regler, rapportera till unionens budgetmyndigheter hur institutionens anslag och utgifter har förvaltats genom en årlig verksamhetsrapport. I denna rapport, kallad förvaltningsrapport, redovisas bland annat vilka resultat som institutionen har uppnått tack vare de resurser som den tilldelats samt hur systemen för intern kontroll fungerar.

Hämta rapporterna samt tidigare utgåvor (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-20:

Oacceptabel behandling av barnfamlij i ungersk transitzon enligt Europadomstolen

Europadomstolen har tidigare inte ansett att förhållandena i Ungerns transitzon vid gränsen till Serbien nådde upp till brott mot Europakonventionens artikel 3 (förbud mot tortyr och förnedrande behandling mm). I det här fallet gör familjens utsatta situation med flera småbarn och att mamman var gravid och behövde vård att den gränsen har passerats. Familjen var i zonen nästan fyra månader, dels i en container utsatt för hetta från solen utan ventilation, dels under en period isolerade på grund av hepatitis i en container där de inte hade någon kontakt med andra människor och barnen bara hade sand att leka med. Kvinnan hade fått viss vård, men med svårigheter att kommunicera och under övervakning av uniformerade vakter även under gynekologisk undersökning. Mannen hade ett eget ärende och hade på grund av att han sökt asyl på nytt inte fått någon egen matranson, vilket enligt domstolen i sig bröt mot konventionen. Domstolen betraktar vistelsen i transitzonen som förvarstagande eftersom det endast är möjligt att lämna området genom att passera gränsen till Serbien.

Case of R.R. and Others v. Hungary, application no. 36037/17 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-20:

Inget hinder mot att överföra barnfamiljer till Italien enligt Europadomstolen

Två fall har behandlats, ett rörande en kvinna med två barn från Eritrea, det andra en familj med fem barn från Libyen. De sökte asyl i Nederländerna respektive Finland men fick beslut om att sändas till Italien enligt Dublinförordningen. Ett av barnen i familjen i Finland hade genomgått en ryggmärgsoperation. Europadomstolen avgjorde för ett antal år sedan att överföringar av barnfamiljer till Italien inte skulle ske utan individuella garantier om lämpligt mottagande. Sedan Italien börjat lämna generella garantier om inkvartering i boende för nyanlända krävdes inte längre individuell garanti. Vid tidpunkten för de här familjernas ansökningar hade de så kallade "Salvini-reglerna" införts i Italien. Dessa regler försämrade villkoren för asylsökande. Bland annat erbjöds inte längre adekvat boende för familjer som överförts från andra EU-länder. Därför hävdade familjerna att barnen inte kunde överföras utan garantier från Italien. Men när ärendet nu behandlats av Europadomstolen så har Salvini-reglerna åter avskaffats. Barnfamiljer behandlas nu som en sårbar grupp och kommer enligt den nuvarande regeringen i Italien att erbjudas boende och annan service de har rätt till inom ett nytt system (SAI). Anmälningarna bedömdes därför som uppenbart ogrundade.

Case of M.T. v. the Netherlands, Application no. 46595/19 (Extern länk)

Case of A.B. and others against Finland, application no. 41100/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-20:

EU-domstolen: Händelser efter beslut om Dublinöverföring ska kunna tas upp

En man från Palestina sökte asyl i Belgien. Myndigheten beslutade att han skulle överföras till Spanien enligt Dublinförordningen. Sedan anlände mannens bror till Belgien. Eftersom deras ärenden hängde ihop begärde mannen uppskov och överklagade överföringen. Den belgiska domstolen avvisade överklagandet med motivering att beslutets lagenlighet inte kunde påverkas av händelser som inträffat senare. Belgiens högsta förvaltningsdomstol överlämnade ärendet till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. EU-domstolen konstaterar, liksom tidigare generaladvokaten, att EU-domstolen redan prövat liknande fall. Överklagande har ansetts tillåtet dels då den asylsökande riskerar omänsklig eller förnedrande behandling i den ansvariga staten, dels då det efter beslutet uppkommit nya avgörande omständigheter. Generaladvokaten ansåg att det innebär att den sökande ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel i denna situation. Men EU-domstolen slår fast att de nya omständigheterna inte behöver prövas inom ramen för överklagande. Staten kan även besluta om ett särskilt rättsmedel för att ta upp nya omständigheter. Huvudsaken är att omständigheter som inträffat efter beslutet ska beaktas om dessa är avgörande för en korrekt tillämpning av Dublinförordningen.

Domen i mål C-194/19 (Extern länk)

Pressmeddelande, på engelska (Extern länk till pdf-fil)

Migrationsverkets sammanfattning (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-20:

EU-domstolen: En asylansökan får inte avvisas för att personen fått avslag i Norge

Ärendet gäller en person som sökte asyl i Tyskland. Han hade tidigare fått avslag i Norge. Tyskland bad Norge att ta tillbaka personen, men det blev ingen accept, eftersom Norges ansvar hade löpt ut. Tyskland ville nu behandla ansökan som en efterföljande ansökan (ny prövning) och ge ett snabbt avslag eftersom den inte innehöll några nya omständigheter. Detta är möjligt enligt tysk lag om personens tidigare ansökan har behandlats i ett EU-land. EU-domstolen invänder inte heller mot detta, men Norge är inte ett EU-land. Även om Norge är med i samarbetet kring Dublinförordningen så är landet ett tredjeland och inte bundet av EU:s gemensamma direktiv om asylprövning. Tyskland kan därför inte förutsätta att ett asylbeslut i Norge är ett slutligt beslut i asylprocedurdirektivets bemärkelse. En asylansökan från en person som fått beslut i Norge kan inte betraktas som en "efterföljande ansökan".

Dom nr C-8/2020 i sin helhet (Extern länk)

Pressmeddelande (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-20

Barn till flykting ska inte ges status automatiskt, enligt EU-domstolens generaladvokat

Generaladvokaten har lämnat ett omfattande förslag till förhandsavgörande i ett ärende som lämnats in från en domstol i Tyskland. Målet som föranlett prövningen gäller ett barn som är medborgare i Tunisien men vars far kommer från Syrien. Frågan är om tysk lag får ge barnet flyktingstatus härledd från fadern utan att pröva barnets skyddsbehov. Generaladvokatens svar är nej. Genèvekonventionen innehåller visserligen regler om att en flyktings familjemedlemmar ska ha vissa förmåner precis som flyktingen. Men detta är inte detsamma som att de ska ha flyktingstatus. EU-domstolen har tidigare godkänt att familjemedlemmar till en person från Azerbajdzjan skulle beviljas härledd flyktingstatus, men i det fallet sökte familjen asyl tillsammans och befann sig i samma situation. Barnet från Tunisien har rätt till uppehållstillstånd enligt familjeåterföreningsdirektivet, men inte till status som flykting, bland annat för att flyktingstatusen avser behovet av skydd gentemot landet där personen är medborgare. Motsvarande gäller vid alternativ skyddsstatus. Målet kommer att behandlas av EU-domstolen som ska avge ett förhandsavgörande.

Läs domen i dess helhet (Extern länk)

Läs referat i ELENA legal update 21-05-21 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210504:

Asylnytt 21-05-04:

FN-kommitté stoppade utvisning men accepterar verkställighet efter ny prövning

En kurd från Turkiet som hävdade att han riskerade att fängslas och utsättas för tortyr om han skulle utvisas från Danmark vände sig till FN:s kommitté mot tortyr, CAT. Mannens utvisning hade redan prövats av CAT tidigare. Kommittén hade då förbjudit Danmark att verkställa utvisningen innan en ny utredning gjorts. Avgörande var att läkarintyg kommit in från Amnesty International som inte hade lett till tortyrutredning. Mannen fick efter detta en ny prövning men även denna slutade med beslut om utvisning i alla instanser. Danska myndigheter gjorde aldrig någon ny tortyrutredning, bland annat för att det som framkom i intygen från Amnesty inte stämde överens med den behandling som mannen hävdat att han hade utsatts för. Utvisningen har därefter verkställts och mannen hävdar att han efter utvisningen torterats i hemlandet. Det finns dock ingenting som bekräftar detta och mannen har inte försökt driva saken i Turkiet. CAT anser att Danmark har gjort det som begärdes i det förra ärendet och att det nya ärendet inte når upp till att kräva en ny prövning i sak.

Läs eller hämta Communication No 743/2016, F.K. mot Danmark (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-04:

Avskrivna och nedlagda ärenden publicerade av FN:s kommitté mot tortyr

FN:s kommitté mot tortyr (CAT) har publicerat en rad avslutade ärenden från sin session i december. Det stora flertalet är nedlagda, för det mesta på grund av att ombuden tappat kontakten med de sökande och i några fall för att personen fått tillstånd på någon grund eller återtagit anmälan. Ett Afghanistanärende från Sverige avskrevs på grund av att personens utvisningsbeslut preskriberats. I några fall har ärendena börjat behandlas men avslutats med nekat prövningstillstånd. En av dessa hade redan fått sin sak prövad i Europadomstolen, en annan hade vägrat betala avgift för överklagande i den nationella proceduren. I två fall har admissibility-prövningen gällt sakfrågan. En åklagare som riskerade fängelse i Ryssland och hävdade att det berodde på att han angripit korruption, nekades asyl i Georgien. Han ansågs inte ha visat att han skulle vara utsatt för någon personlig risk. CAT delar den bedömningen. Det återstående fallet gällde den utvisning från Danmark till Turkiet som refereras ovan.

Se samtliga ärenden som publicerats av FN:s kommitté mot tortyr (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-04:

EU-domstolen: Utvisning inom EU styrs inte av återvändandedirektivet

Målet rör tre personer från länder utanför EU som sökte asyl i Nederländerna trots att de redan beviljats asyl i andra EU-länder. De uppmanades att återvända till respektive EU-land där de hade skydd. När de inte följde föreläggandena så togs de i förvar. Detta överklagades bland annat för att återvändandedirektivet föreskriver ett formellt beslut om återvändande innan någon tas i förvar. Problemet är att artikeln om detta i direktivet uttryckligen gäller utvisning till ett land utanför EU. I de här fallen skulle det strida mot principen om non-refoulement att utvisa personerna till deras hemländer. Den nederländska domstolen vände sig till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Enligt EU-domstolen omfattas inte situationen av paragraferna om utvisningsåtgärder i återvändandedirektivet, eftersom dessa handlar om återvändande till tredjeland. Direktivet förhindrar inte att personer som har uppehållstillstånd i andra EU-länder anmodas återvända och även tas i förvar, men detta ska då ske i enlighet med nationell lagstiftning. Om tvångsåtgärder vidtas måste det ändå ske med respekt för de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen och FN:s flyktingkonvention.

EU-domstolens dom i mål C-673/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-05-04:

Europadomstolen: Terrordömd med Indragen flyktingstatus är forfarande flykting

En ung man från Tjetjenien i Ryssland sökte asyl i Frankrike år 2011 som sjuttonåring och fick flyktingstatus. Senare greps han anklagad för terroristbrott, bland annat att ha deltagit i träning och strider tillsammans med en jihadistgrupp i Syrien. Han dömdes till fem års fängelse för att ha deltagit i planeringen av terrorhandlingar i flera länder. Strax därefter fick han även beslut om utvisning. Han överklagade men domstolen hävdade att flyktingkonventionens undantagsparagraf om brott mot mänskligheten skulle tillämpas. Han har efter många turer ställts under uppsikt i väntan på Europadomstolens beslut. Europadomstolen påpekar, liksom tidigare EU-domstolen, att en person som är flykting enligt flyktingkonventionen fortfarande är flykting även om en stat beslutar att dra in personens formella flyktingstatus. Så länge Frankrike inte har utrett de nuvarande riskerna om mannen skulle utvisas till Ryssland så skulle det bryta mot Europakonventionens artikel 3 att verkställa utvisningen.

Case of K.I. v. France, application no. 5560/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210314:

Elena legal update 21-03- 12:

The CJEU rules on the assessment of best interests of the child in return procedures

On 11 March 2021, the CJEU ruled in case C-112/20 concerning the obligation to consider the best interests of the child in return proceedings.

The case concerns return procedures against a third-country national, M.A., whose minor daughter has Belgian nationality. He was ordered to leave the territory due to the commission of offences in Belgium. In his appeal against the decision by the Council for Alien Law Litigation (CALL), he stated that it is not necessary for him to act on behalf of the child to invoke the best interests of the child protection. The Council of State referred a question to the CJEU on the obligation to consider the best interests of the child in return proceedings, even if return action is not taken against the child but only in respect of the father.

The Court assessed the case on the premise that M.A.'s stay is illegal and that the Return Directive is applicable. It noted that the Member States are bound by Article 5 (a) to take due account of best interests of the child in that Directive's implementation, including where action to return is taken against a person who is the father of a minor residing legally in the EU.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA legal update 21-03-12:

CRC: Child rights cannot be dependent on parent's ability to resist social pressure

On the 4 February 2021 the Committee on the Rights of the Child published its views in communication CRC/C/86/D/83/2019 against Denmark.

The author, R.H.M., a Somali national, submitted the communication on behalf of her daughter Y.A.M.. The author and her daughter are subject to a deportation order from Denmark to Somalia. The author travelled to Denmark in 2013 and applied for asylum. She was later granted a residence permit and gave birth to Y.A.M. in 2016. The Danish Immigration Service subsequently decided to revoke the author and her children's residence permits. R.H.M. unsuccessfully appealed this decision and in 2017, she filed a separate application for asylum on behalf of Y.A.M. claiming that, if returned to Somalia, Y.A.M. would face a risk of undergoing Female Genital Mutilation (FGM) and would be removed from her care. The Refugee Appeals Board held that because R.H.M. was against the practice of FGM, she would be able to oppose the social pressure that would have her daughter undergo this practice and thus, rejected her application.

The Committee recalled that the assessment of the risk of or irreparable harm to the child should be conducted in an age and gender sensitive manner and emphasised that States should give the utmost attention to child specific forms and manifestations of persecution as well as gender-based violence in refugee status determination procedures.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA legal update 21-03-12:

CCPR: The Committee finds violation of stateless child's rights

The Committee on Civil and Political Rights recently published its views in D.Z. v the Netherlands (communication CCPR/C/130/D/2918/2016).

The author, D.Z, was born on 18 February 2010 in the Netherlands and his nationality was indicated as 'unknown' in the municipal records. He complains that leaving him with no avenue to acquire a nationality the Netherlands have violated his rights under article 24 read alone and in conjunction with article 2(2) and (3) CCPR.

D.Z.'s mother was born in China however her birth was not registered on any civil registry. A year later, when her brother was born, her parents abandoned her. In 2004, at the age of 15, she was trafficked to the Netherlands but managed to escape upon her arrival in Amsterdam. She applied for asylum but was rejected. Later when D.Z was born, he was registered as holding "unknown nationality" as his mother had provided no proof of his nationality. D.Z's mother made several attempts to obtain or confirm her Chinese nationality which were ultimately futile. Despite years of efforts, the local municipality rejected D.Z's mother's request to change her son's registered nationality to "stateless" so that he could avail of the international protections afforded to stateless children. A further administrative appeal was also rejected on the ground that there was no proof of D.Z.'s statelessness, such as official documents. D.Z later appealed to the Council of State which also upheld the decision of the municipality but acknowledged that the lack of a status determination procedure meant that individuals entitled to protection, including children were falling through a gap in legislation. The Council of State nevertheless concluded that it was for the legislature to provide a remedy in that regard.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210226:

Asylrättscentrum 21-02-18:

EU-staters ansvar för att säkerställa ordnat mottagande

Måste EU:s medlemsstater försäkra sig om ordnat mottagande för att kunna besluta att utvisa ensamkommande barn? Det är frågan som står i centrum för en dom i mål C-441/19 i EU-domstolen. Asylrättscentrums jurist Anna-Pia Beier har läst domen och sammanfattar den här.

Bakgrund

I juni 2017 ansökte ett ensamkommande barn, som då var 15 år, om asyl i Nederländerna. I mars 2018 beslutade Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid att barnet inte kunde beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Enligt nederländsk rätt innebär Staatssecretaris beslut också ett beslut om återvändande. I april 2018 överklagade barnet beslutet och gjorde bland annat gällande att han inte vet var hans föräldrar bor och att han inte skulle känna igen dem när han återvänder. Han känner ingen annan familjemedlem och vet inte ens om sådana existerar.

I den nederländska lagstiftningen görs en åtskillnad utifrån ensamkommande barns ålder. När det gäller barn som är under 15 år vid tidpunkten för inlämnandet av asylansökan görs en utredning av om det finns ett ordnat mottagande i mottagarlandet innan ett beslut fattas avseende asylansökan. Om det inte finns något sådant mottagande beviljas dessa barn ett ordinarie uppehållstillstånd. För barn som är 15 år eller äldre vid tidpunkten för inlämnandet av asylansökan genomförs inte någon sådan utredning.

Det är mot denna bakgrund som domstolen i Nederländerna beslutat att fråga EU-domstolen om den skillnad som görs i den nederländska lagstiftningen mellan ensamkommande barn över 15 år och ensamkommande barn under 15 år är förenlig med unionsrätten.

EU-domstolens bedömning

(...)

Läs mer (Extern länk)

EU-domen refererades i Asylnytt 21-01-25. Nu finns den även publicerad med ett kort referat av Migrationsverket.

Läs Migrationsverkets sammanfattning av målet C-441/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-02-26:

Europadomstolen: Utvisning får verkställas till Irak trots att personen blivit dement

En man från Irak sökte asyl i Sverige tillsammans med sin familj 2007. Han berättade att han riskerade förföljelse på grund av sitt politiska engagemang. Berättelsens avfärdades på grund av trovärdighetsbrister och utvisningsbeslut vann laga kraft 2009. Familjen anförde verkställighetshinder bestående i nya hot som uppstått. Efter att detta avslagits vände familjen sig till Europadomstolen utan framgång. Efter att ärendet preskriberats i Sverige sökte mannen asyl på nytt 2015 och framhöll nu vissa andra risker. Han tog också upp hälsoproblem och att han saknade nätverk i Irak. Bland annat hade han en begynnande demens som gjorde att han inte skulle klara sig. När ärendet behandlades gjorde den tillfälliga lagen att en utvisning måste bryta mot ett internationellt åtagande för att tillstånd skulle kunna ges av ömmande omständigheter. Efter ännu ett slutligt avslag påtalade mannen verkställighetshinder igen, nu fokuserat på sin tilltagande demens. När saken nu tas upp av Europadomstolen är det i huvudsak utvisningen av en dement person utan nätverk som prövas. Mannen är skild sedan länge men hävdar att han behöver sin son, och att han inte kan få vård i Irak. Europadomstolen anser dock inte att förhållandet till den utflyttade vuxne sonen skyddas av artikel 8. Det finns demensvård i Irak och sonen kan arrangera detta på avstånd. Ansökan tas inte upp till vidare prövning.

Läs beslutet i dess helhet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-02-26:

Europadomstolen: Grekland borde ha behandlat klagomål över förhållandena i förvar

En person från Turkiet reste in illegalt i Grekland, i juni 2013. Han togs i förvar för utvisning. Efter att han lämnat in en asylansökan förlängdes förvarstagandet till 90 dagar för att genomföra asylutredningen, ett beslut som meddelades honom på "syriska", ett språk han inte förstod. Han flyttades först mellan polishäkten och senare förvar för asylsökande. I nästa beslut förlängdes förvarsperioden till maximalt sex månader, på grund av risken för att mannen skulle avvika. Hans överklaganden avslogs med hänvisning till att förvarstagande behövdes för en snabb procedur och för att han inte skulle avvika. I december beviljades mannen asyl och släpptes kort därefter. Mannen har vänt sig till Europadomstolen och klagat på förhållandena i förvaren, skälen för att förvarsta honom och hur hans klagomål hade bemötts. Till skillnad från i tidigare ärenden bedömer nu Europadomstolen att förhållandena i de olika förvarslokalerna är acceptabla. De anser också att orsakerna till förvarstagandet och tidsperioden är tillåtna. Däremot kritiseras Grekland för att inte ha utrett förhållandena i förvaren när mannen påtalat vad han ansåg vara brister, utan bara svarat att förvarstagandet var nödvändigt. Detta är ett brott mot artikel 5:4 i konventionen.

Case of E.K. v. Greece, application 73700/13, enbart på franska (Extern länk)

Hämta pressmeddelande på engelska (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-02-26:

EU-domstolen: Dublinöverföring får överklagas utan att det ses som att inte samarbeta

EU-domstolen har behandlat två mål som sammanlagt rör fyra personer i liknande situation. Personerna har sökt asyl i Irland men fått beslut om överföring till annat EU-land, enligt Dublinförordningen. De har överklagat överföringsbesluten och samtidigt ansökt om tillstånd att arbeta under processen i Irland. De har alla fått avslag med hänvisning till att den som ska överföras till annat EU-land inte har rätt att arbeta. Även dessa beslut har överklagats. Irländsk lag föreskriver att asylsökande som fått vänta på beslut i asylärendet i nio månader har rätt att arbeta, om tidsutdräkten inte beror på den sökande. En domstol i Irland har bett EU-domstolen om förhandsavgörande rörande bland annat om den som fått Dublinbeslut ska räknas som sökande enligt asylprocedurdiektivet och om vilket agerande från den sökandes sida som kan göra att denne räknas som ansvarig för en fördröjd procedur. EU-domstolens svar är att det är i strid med mottagandedirektivet att utestänga någon från arbetsmarknaden enbart för att ett Dublinbeslut har tagits. En asylsökande som inte samarbetar kan anses ansvarig för att ett ärende drar ut på tiden. Men att personen låtit bli att söka asyl i första möjliga land eller överklagar en Dublinöverföring ska inte leda till att denne räknas som ansvarig för en tidsutdräkt.

Läs domen i målen C-322/19 och C-385/19 (Extern länk)

Läs utförligt referat av Migrationsverket (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-02-26:

EU-domstolen: Förbättrat socialt stöd är inte tillräckligt för att återkalla flyktingstatus

En man från Somalia fick flyktingstatus i Storbritannien år 2003. År 2014 fick han beslut från inrikesministeriet om att hans status skulle återkallas på grund av varaktigt ändrade omständigheter i hemlandet. Hans överklagande avslogs men en överdomstol har nu bett EU-domstolen om ett förhandsavgörande. De omständigheter som inrikesministeriet lagt fram rör att det inte längre förekommer klanvåld i Mogadishu och den förbättrade möjligheten även för minoritetsklaner att erbjuda socialt stöd. Den hänskjutande domstolen anser också att mannen kan finna arbete i Mogadishu och få ekonomiskt stöd från sin familj där. Mannen hävdar att han fortfarande har välgrundad fruktan för förföljelse som myndigheterna inte kan skydda honom från. Frågorna till EU-domstolen gäller vilken typ av skyddsbedömning som ska göras och om skyddet måste utgå från staten. EU-domstolens svar är tydligt. Samma kriterier ska tillämpas vid återkallande av flyktingstatus som vid beviljande av statusen. Det handlar om välgrundad fruktan för förföljelse. Eventuellt socialt eller ekonomiskt stöd från familj eller privata aktörer är inte relevant för att avgöra om det finns en välgrundad fruktan för förföljelse.

Läs avgörandet i mål C-255/19 (Extern länk)

Läs referat från Migrationsverket (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-02-26:

Generaladvokat: Dublinbeslut kan överklagas på grund av händelser efter beslutet

En person från Palestina sökte asyl i Belgien. Myndigheten där fann att Spanien borde vara ansvarigt för ansökan och skickade en förfrågan som Spanien accepterade. Efter detta anlände mannens bror till Belgien och skulle få sin asylansökan prövad där. Eftersom deras ärenden hängde ihop begärde mannen uppskov och överklagade överföringen. Den belgiska domstolen avvisade överklagandet med motivering att beslutets lagenlighet inte kunde påverkas av händelser som inträffat senare. Mannen överklagade till högsta förvaltningsdomstolen överlämnade ärendet till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. EU-domstolens generaladvokat konstaterar att EU-domstolen redan prövat liknande fall. Överklagande har ansetts tillåtet dels då den asylsökande riskerar omänsklig eller förnedrande behandling i den ansvariga staten och även då det efter beslutet uppkommit nya omständigheter som är avgörande för en korrekt tillämpning av förordningen. Generaladvokaten anser alltså att den sökande ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel om det uppstått nya relevanta omständigheter. Nästa steg är att EU-domstolen ska ta ställning i frågan.

Läs generaladvokatens yttrande i mål C-194/19, H.A. mot Belgien (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt yyy 21-02-26:

EU-advokat: Illegalt bortförande av barn kan prövas av domstol i en medlemsstat

Målet rör ett barn som är medborgare i Storbritannien, som vid den tid var medlem i EU och det behandlas av EU-domstolen som en EU-rättslig fråga. En treårig flicka hade mot sin fars vilja förts till moderns hemland och lämnats kvar där hos mormodern, medan modern kom tillbaka till Storbritannien. Fadern har gått till domstol för att få vårdnaden eller i andra hand rätt att träffa barnet. Den brittiska domstolen har frågat EU-domstolen om den har jurisdiktion att besluta i ärendet, trots att barnet numera har uppehållstillstånd i Indien. Om tvisten utspelats i två EU-länder så skulle frågan ha behandlats i den medlemsstat där barnet hade befunnit sig. Generaladvokaten resonerar bland att kring vad som är ett olovligt bortförande, vilken behörighet som är till barnets bästa samt i det här fallet även barnets rätt som EU-medborgare att inte berövas sin rätt att få sin sak prövad i en medlemsstat. Generaladvokatens förslag till förhandsavgörande innebär att om ett barn som varit lagligt bosatt i en medlemsstat förs bort olovligt till ett land utanför EU så har medlemsstatens domstol fortfarande rätt att döma i vårdnadsärendet, oavsett om barnet fått hemvist i det andra landet. Saken kommer nu att behandlas av EU-domstolen.

Pressmeddelande på engelska (Extern länk)

Generaladvokatens yttrande i mål C-603/20, på svenska (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210208:

UN Human Rights Commissioner 21-01-27:

Italy failed to rescue more than 200 migrants, UN Committee finds

Italy failed to protect the right to life of more than 200 migrants who were on board a vessel that sank in the Mediterranean Sea in 2013, the UN Human Rights Committee has found.

In a decision published today, the Human Rights Committee said that Italy had failed to respond promptly to various distress calls from the sinking boat, which was carrying more than 400 adults and children. The State party also failed to explain the delay in dispatching its navy ship, ITS Libra, which was located only about an hour away from the scene.

The Committee's decision responds to a joint complaint lodged by three Syrians and a Palestine national, who survived the accident but lost their families. On 10 October 2013, they arrived in Zuwarah, a fishing port in Libya, and joined a large group of people mostly escaping from Syria. They boarded a fishing vessel and set to sea around 1:00am. A few hours later, water was flooding in after the vessel was shot by a boat flying a Berber flag in international waters, 113 km south of the Italian island of Lampedusa and 218 km south of Malta.

One of those on board called the Italian number for emergencies at sea, saying they were sinking and forwarding the boat's coordinates. He rang several times again in the following hours, only to be told after 1pm that as they were in the Maltese search and rescue zone and thus the Italian authorities had forwarded their distress call to the Maltese authority. In spite of the emergency, the Italian operator only passed on to them the phone number of Malta's Rescue Coordination Centre.

(...)

Hela pressmeddelandet (Extern länk)

Hämta dokumentet, CCPR/C/130/DR/3042/2017 (Extern länk)

ECRE 21-02-19: Fight for justice over pushback case amid continuing deaths, rescues, and pullbacks to Libya (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210125:

Asylnytt 21-01-25:

Europadomstolen prickar Storbritannien för att inte ha vägt in hänsyn till familjeliv

Saken rör en man som utvisades till Nigeria efter ett fängelsestraff som han dömts till för att ha förfalskat ett antal uppehållstillstånd. Mannen har familj med tre barn i Storbritannien. Domstolen anser att Storbritannien inte gjort en tillräcklig proportionalitetsbedömning och påpekar att det inte bara handlar om straffets längd utan om brottets karaktär. I det här fallet borde inte brottets allvarlighet ha övervägt barnens intresse.

Case of Unuane v the United Kingdom, no 80343/17 (Extern länk)

Elena Legal Update 20-11-27: ECtHR finds violation of Article 8 in case of deportation following prison sentence (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-01-25:

Europadomstolen tillåter utvisning från Danmark efter upprepad brottslighet

I två snarlika domar har Europadomstolen tagit ställning till avvägningen mellan rätten till privatliv och allvarlig brottslighet. Domarna gäller två ensamstående män. En av dem kom till Danmark som fyraåring och var 21 då utvisningsbeslutet togs efter ett våldsbrott. Han hade då en lång rad domar bakom sig för olika våldsbrott samt flera korta fängelsestraff. Han hade tidigare dömts till utvisning, men då villkorligt. Den andre mannen är född i Danmark och var 30 vid utvisningsbeslutet. Även han hade en rad domar bakom sig för gängrelaterade brott, vapeninnehav, stöld mm utöver våldsbrott. Han betraktades som ledare för ett kriminellt gäng. Det senaste brottet gällde hot mot en polis. Båda utvisningarna var förenade med sex års återreseförbud. Männen har föräldrar och syskon i Danmark men har inte bildat egen familj. I båda fallen har den danska högsta domstolen vägt in att männen inte haft någon anknytning till utvisningslandet men bedömer ändå att risken för fortsatt brottslighet väger över. Det är ostridigt att utvisningarna utgör intrång i personernas privatliv. Europadomstolen går igenom de kriterier för att ett sådant intrång ska anses proportionerligt som använts i jämförbara ärenden. Domstolen resonerar bland annat kring om utvisningen kan utlösas av ett relativt lindrigt brott med ett lågt straff, men landar i att den bakomliggande brottskarriären ska vägas in. Europadomstolen anser att det finns relevanta och "mycket allvarliga" skäl, tillräckliga för att motivera utvisningarna. Att sex års återreseförbud är relativt kort vägdes in.

Domen har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Application no. 56803/18, case of Munir Johana v. Denmark (Extern länk)

Application no. 26957/19, case of Khan v. Denmark (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-01-25

Europadomstolen underkänner förvarstagande i Ukraina trots flyktingstatus i Sverige

En person från Tjetjenien befann sig i Ukraina när han efterlystes och begärdes utlämnad från Ryssland. Han flydde till Sverige och fick asyl här på grund av vad han riskerade i Ryssland. På väg tillbaka till Ukraina greps han i Slovakien där han togs i förvar för utlämning till Ryssland. Efter många turer stoppades utlämningen i domstol på grund av mannens flyktingstatus och han utvisades istället till Sverige. Europadomstolen ansåg att Slovakien hade haft fog för att utreda en eventuell utlämning, eftersom Sverige inte hade gjort motsvarande kontroll av vilken typ av brottslighet mannen begärts utlämnad för. Däremot fälldes Slovakien för brott mot artikel 5 eftersom mannen hade hållits i förvar längre tid än nödvändigt, då någon utlämning inte längre var aktuell, och utan någon möjlighet att få kompensation för förvarstagandet.

Case of Shiksaitov v. Slovakia, Applications nos. 56751/16 and 33762/17 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-01-25:

Generaladvokaten: Utvisning inom EU styrs inte av återvändandedirektivet

Målet rör tre personer från länder utanför EU som sökte asyl i Nederländerna trots att de redan beviljats asyl i andra EU-länder. De uppmanades att återvända till respektive EU-land där de hade skydd. När de inte följde föreläggandena så togs de i förvar. Detta överklagades bland annat för att återvändandedirektivet föreskriver ett formellt beslut om återvändande innan någon tas i förvar. Problemet är att artikeln om detta i direktivet uttryckligen gäller utvisning till ett land utanför EU. I de här fallen skulle det strida mot principen om non-refoulement att utvisa personerna till deras hemländer. Den nederländska domstolen vände sig till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Enligt generaladvokaten som nu kommit med ett förslag, är det oklart om utvisning medlemsstaterna emellan kan täckas in av direktivet, men han landar i att det skulle vara olämpligt med anledning av den klara ordalydelsen i direktivets artikel 3.3 att återvändande syftar på återvändande till tredjeland. Därmed förhindrar inte det direktivet att personer tas i förvar efter en anmodan att återvända, men förvarstagandet måste ändå ske i enlighet med EU:s rättighetsstadga, artiklarna om rätt till liv och om villkoren för inskränkningar av rättigheter. Saken är inte avgjord förrän frågorna har behandlas av EU-domstolen.

Läs förslaget till avgörande i mål C-673/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-01-25:

Ungern fälls i EU-domstolen för ett asylsystem som bryter mot flera direktiv

Ungern införde 2015 systemet med transitzoner vid gränsen och begränsningar av möjligheten att söka asyl, men hänvisning till "krissituation orsakad av massinvandring". År 2017 antogs en ny lag med ytterligare begränsningar. EU-kommissionen väckte då talan hos EU-domstolen om brott mot EU-direktiven om asylprocedur, mottagande och återvändande. Sedan dess har Ungern dömts av EU-domstolen på grund av klagomål från enskilda vilket lett till att Ungern stängt transitområdena, men samtidigt ytterligare försvårat att söka asyl i Ungern. Den nu avkunnade domen avser Ungerns regler som de var utformade 2018. EU-domstolen går i stort sett på EU-kommissionens linje och deklarerar att Ungern bryter mot direktiven i fyra avseenden: 1) Ungern har gjort det i praktiken nästan omöjligt att göra en asylsansökan vid gränsen. 2) Ungern tar i praktiken alla asylsökande (utom ensamkommande under 14 år) i förvar och tillämpar inte reglerna om hur förvarsbeslut ska fattas. 3) Ungern verkställer utvisningar utan att uppfylla några rättssäkerhetsgarantier och genom att placera människor inhägnade vid gränsövergången till Serbien så att de måste lämna Ungern för att överleva. 4) Ungern tillåter inte asylsökande att stanna kvar tills överklagande avgrjorts eller under någon tidsfrist över huvud taget.

Läs pressmeddelande i mål C 808/18, Europeiska kommissionen mot Ungern (Extern länk)

Läs domen i dess helhet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-01-25:

EU-domstolen om när UNRWA-skydd för palestinier ska anses ha upphört

En tysk domstol har bett EU-domstolen om förhandsavgörande angående en statslös palestinier som efter att ha lämnat Syrien bott ett par år i Libanon. Han fick inte uppehållstillstånd och valde 2015 att återvända till Syrien där han träffade sin familj i ca tio dagar, innan han åter lämnade landet på grund av kriget. Vid det laget släppte Libanon inte in syrier längre och mannen sökte asyl i Tyskland. Frågorna rör om mannen har rätt till flyktingstatus för att han inte längre kan få skydd av det särskilda organet för palestinier, UNRWA. En av frågorna gäller om principen bara avser UNRWA-skydd i det område som personen senast lämnat. En annan gäller hur frivilligt risktagande ska bedömas. EU-domstolen anser att saken ska prövas mot alla fem områden där UNRWA har mandat, men det måste göras en individuell bedömning om personen verkligen har en konkret möjlighet att bli insläppt och få skydd i något av områdena. I detta ingår inte bara rätt till uppehållstillstånd utan även tidigare vistelse, familjeband och statens praxis. Beträffande risktagandet svarar EU-domstolen att en person som frivilligt har rest från ett säkert område till ett område där hen medvetet utsätter sig för risk inte kan anses ha förlorat UNRWAs skydd. Men domstolen påpekar också att i det aktuella fallet framgår varken att personen lämnade Libanon helt frivilligt eller att han kunde förutse krigsutvecklingen och de stängda gränserna.

Läs domen i mål C-507/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 21-01-25

EU-domstolen: Ensamma barn får inte ges utvisningsbeslut som inte kan verkställas

Målet rör en ensamkommande pojke som sökte asyl i Nederländerna som 15-åring. Enligt nederländsk lag görs ingen utredning rörande barnets mottagande i ursprungslandet om barnet fyllt 15. Ett barn som inte bedöms ha asylskäl kan få beslut om utvisning, men om det då visar sig att ordnat mottagande saknas verkställs inte utvisningen förrän barnet fyllt 18. Domstolen i Nederländerna har frågat EU-domstolen om förfarandet överensstämmer med EU-direktiven. Domstolens svar är nej. Återvändandedirektivet formulering är visserligen att utvisning inte får "verkställas" utan att medlemsstaten försäkrat sig om att det finns ett ordnat mottagande. Men eftersom det finns ett krav på att ta hänsyn till barnets bästa anser EU-domstolen att direktivet måste tolkas så att medlemsstaten ska göra utredningen och försäkra sig om det ordnade mottagandet innan beslut fattas. Domstolen slår också fast att länderna inte får göra skillnad beroende på ålder. Inget barn under 18 år får alltså ges utvisningsbeslut utan att medlemsstaten försäkrat sig om att det finns ett ordnat mottagande. EU-domstolen poängterar att staten inte får inte skjuta upp att verkställa utvisningen om det faktiskt finns ett ordnat mottagande - men om mottagandet inte längre är säkerställt ska beslutet inte verkställas.

Domen har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Läs eller hämta pressmeddelande i mål C-441/19 (Extern länk till pdf-fil)

Läs domen i dess helhet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 201207:

EU-domstolen 20-11-25:

EU-domstolen: Avslag på visumansökan ska innehålla orsak och vilket land som invänt

Ur pressmeddelande: En medlemsstat som fattar ett beslut om avslag på en ansökan om Schengenvisering på grund av en invändning som framställts av en annan medlemsstat är skyldig att i sitt beslut ange namnet på den medlemsstat som framställt invändningen och det specifika avslagsskäl som tillämpats med anledning av denna invändning, vid behov åtföljt av skälen för invändningen. (...) Domstolen slog (...) fast att domstolarna i den medlemsstat som har fattat ett beslut om avslag på en viseringsansökan på grund av en invändning från en annan medlemsstat inte kan pröva huruvida denna invändning är lagenlig i sak. Det är därför som den medlemsstat som har fattat beslutet om avslag på viseringsansökan även, i detta beslut, ska precisera vilken myndighet som sökanden kan vända sig till för att få kännedom om de rättsmedel som finns tillgängliga för detta ändamål i den medlemsstat som har framställt invändningen.

Pressmeddelandet (Extern länk till pdf-fil)

Läs domen i Mål C-225/19 och C-226/19 (Extern länk)

Läs Migrationsverkets längre referat (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

CRC / Elena legal update 20-12-04:

FN:s barnrättskommitté underkänner åldersbedömning i Spanien

/unofficial translation by the EWLU Team:/

Violation of Articles 3, 8, 12 and 20(1) CRC for failing to provide necessary safeguards for unaccompanied children in age determination process

On 24 November 2020, the Committee on the Rights of the Child adopted its views under article 6 of the Optional Protocol to the Convention on the Rights of the Child (CRC), concerning communications CRC/C/85/D/37/2017 and CRC/C/85/D/38/2017 submitted by authors LD and B.G., respectively. The Committee decided to discontinue the communication by LD due to the loss of contact.

B.G., despite claiming to be a child, was arrested and detained in prison without an age assessment carried out. Consequently, the counsel for BG unsuccessfully lodged a request for interim measures to suspend BG's expulsion and to transfer him to a centre for minors. It was stated that a handwritten birth certificate and medical card with a photograph were questionable sources of identity, when medical tests, such as X-rays of the left wrist, indicated that B.G. was 19 years old.

The Committee recalled that identity documentation must be considered authentic unless there is evidence to the contrary. Only when there are no identity documents, States must carry out assessments of the child's physical and psychological development. The Committee noted the wide margin of error associated with the medical tests consisting of a wrist X-ray and found that this method is not appropriate as the only method for the age determination of a person who claims to be a child and presents supporting documentation. It further emphasised that the benefit of the doubt should be afforded to the alleged child in cases, where there is uncertainty. Additionally, the Committee recalled that States must designate a qualified legal representative and an interpreter, if necessary, for all young persons who claim to be minors, as soon as possible upon arrival and free of charge.

(...)

Hela referatet (Extern länk)

Läs eller hämta utlåtandet i sin helhet, på franska, spanska eller arabiska (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 201124:

Asylnytt 20-11-24:

Europadomstolen prickar Belgien för snabb utvisning till Sudan

Målet rör en sudanes som tagit sig via Italien till Belgien, med avsikt att fortsätta till Storbritannien. Liksom många andra sudaneser sommaren 2017 sov han i en park i Bryssel. Han greps av polisen och togs till ett förvar vid flygplatsen. Han berättade för en tjänsteman att han var förföljd och lämnade in en asylansökan, men tog tillbaka den sedan han läst att belgiska myndigheter skulle samarbeta med de sudanesiska. Ambassadtjänstemän från Sudan besökte förvaret och utfärdade resedokument. Mannen fick kontakt med en advokat och överklagade förvarstagandet. Domstolen avgjorde att utvisningen inte fick verkställas förrän saken var avgjord men trots det togs mannen till planet där han hotades med hårdare åtgärder och medicinering om han inte samarbetade. Han skrev då under och flögs till Sudan. Europadomstolen påpekar att mr-sitationen i Sudan var allvarlig och att mannen flera gånger framfört sin rädsla. Den enda intervjun skedde utan föregående varning i samband med förvarstagandet, utan tolk och utan att relevanta frågor om riskerna ställdes. Att utvisningen sedan genomfördes trots att en domstol inhiberat den innebär att mannen inte fick en effektiv möjlighet att överklaga. Belgien har enligt domstolen brutit mot Europakonventionen, artiklarna 3 och 13.

Dom i målet 19656/18, endast på franska (Extern länk)

Pressmeddelande på engelska (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-11-24:

Generaladvokaten: Utvisning inom EU styrs inte av återvändandedirektivet

Målet rör tre personer från länder utanför EU som sökte asyl i Nederländerna trots att de redan beviljats asyl i andra EU-länder. De uppmanades att återvända till respektive EU-land där de hade skydd. När de inte följde föreläggandena så togs de i förvar. Detta överklagades bland annat för att återvändandedirektivet föreskriver ett formellt beslut om återvändande innan någon tas i förvar. Problemet är att artikeln om detta i direktivet uttryckligen gäller utvisning till ett land utanför EU. I de här fallen skulle det strida mot principen om non-refoulement att utvisa personerna till deras hemländer. Den nederländska domstolen vände sig till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Enligt generaladvokaten som nu kommit med ett förslag, är det oklart om utvisning medlemsstaterna emellan kan täckas in av direktivet, men han landar i att det skulle vara olämpligt med anledning av den klara ordalydelsen i direktivets artikel 3.3 att återvändande syftar på återvändande till tredjeland. Därmed förhindrar inte det direktivet att personer tas i förvar efter en anmodan att återvända, men förvarstagandet måste ändå ske i enlighet med EU:s rättighetsstadga, artiklarna om rätt till liv och om villkoren för inskränkningar av rättigheter. Saken är inte avgjord förrän frågorna har behandlas av EU-domstolen.

Läs förslaget till avgörande i mål C-673/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-11-24:

FN:s barnrättskommitté prickar Spanien för ogrundad åldersbedömning

En sjuttonåring från Guinea greps på en båt på väg till Spanien. Han berättade för Röda Korset och polisen att han var minderårig, men bedömdes utan någon undersökning som flera år äldre och sattes i förvar. Hans ombud kunde skicka efter och lämna in hans födelsebevis, men enligt spanska myndigheter bevisade det inget eftersom det inte innehöll foto eller fingeravtryck. Efter 52 dagar släpptes han men flyttades till en förläggning för vuxna. FN:s barnrättskommitté, som övervakar hur Barnkonventionen följs, konstaterar att bristen på procedur för åldersbedömning, avsaknad av god man och att ingen hänsyn togs till barnets id-handlingar innebär att Spanien har brutit mot konventionens artikel om att sätta barnets bästa främst. Genom att förse barnet med ett födelsedatum som inte stämde med hans officiella id-handling utan att ha försökt verifiera dokumentet, har Spanien också brutit mot artikeln om att respektera barnets identitet. Att han behandlades som vuxen var ett brott mot den artikel som handlar om skydd för barn som berövats sin familj. Kommittén ger en rad rekommendationer till Spanien om garantier för ensamkommande barn, inklusive en möjlighet till upprättelse för barn som fått sin ålder ändrad utan nödvändiga garantier för barnets rättigheter.

Hämta beslutet, endast på spanska (Extern länk)

Referat på engelska från ELENA legal update (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-11-24:

FN-kommitté begär att Sverige ska ompröva utvisning av psykiskt sjuk kvinna till Irak

Målet gäller en kvinna som sökte asyl i Sverige på grund av hedersrelaterade skäl. Hon blev inte trodd och fick ett utvisningsbeslut som vann laga kraft 2018. I grundärendet åberopade kvinnan också diabetes, högt blodtryck, sömnproblem och självmordstankar. Med tiden har de psykiska problemen förvärrats med självmordsförsök som krävt vård. Kvinnan har även varit tvångsintagen i psykiatrin och dessemellan tungt medicinerad för depressioner med hallucinationer och inslag av psykotiska border line symtom. Enligt läkarintygen är tillståndet livshotande och medicineringen nödvändig. Kvinnan har påtalat verkställighetshinder flera gånger med motivering att hon inte kommer att få den nödvändiga vården i Irak. De svenska myndigheterna håller fast vid att tillståndet beror på utvisningsbeslutet och inte är så bestående att det är skäl för uppehållstillstånd. Ärendet har nu behandlats av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommittén anser inte att kvinnan bevisat att hon diskriminerats. Men Sverige kritiseras för att inte ha undersökt om kvinnan i praktiken skulle få adekvat behandling i Irak för det diagnosticerade allvarliga och livshotande tillståndet. Därmed har Sverige brutit mot funktionshinderkonventionens artikel 15 om omänsklig behandling mm.

Communication No 60/2019, N.L. v Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-11-24:

Europadomstolen stoppar utvisning av homosexuell man till Gambia

Målet gäller en man från Gambia som sökt asyl i Schweiz. Han hävdade dels att utvisningen skulle bryta mot Europakonventionens artikel 3 på grund av hur han skulle behandlas som homosexuell där, dels att det skulle bryta mot artikel 8 att skilja honom från hans partner i Schweiz. Partnern var svårt sjuk i cancer och avled innan Europadomstolen avgjort målet. Mannen har inte blivit trodd i sin asylprocedur på grund av en rad motstridiga uppgifter och även fått avslag när han ansökt om att få stanna på grund av anknytningen, främst på grund av brottslighet som lett till fängelse och bristande integration. När det gäller risken vid en utvisning har schweiziska myndigheter bedömt att mannen inte behöver bli uppmärksammad och inte riskerar framtida förföljelse, speciellt inte sedan en ny president tillträdde 2016. En rad internationella organisationer såsom ECRE, IJC and IlGA har yttrat sig i målet, bland annat rörande att homosexualitet fortfarande är straffbart i Gambia och att förföljelse, tortyr och diskriminerande bestraffning förekommer. Domstolens slutsats blir att utvisningen skulle bryta mot konventionen så länge Schweiz inte har utrett risken för att mannen skulle behandlas illa av icke-statliga aktörer.

Case of B and C v. Switzerland, Applications nos. 889/19 and 43987/16 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-11-24:

EU-domstolen om värnpliktsvägran som skyddsgrund i pågående krig

Målet gäller en man från Syrien som sökte asyl i Tyskland 2015 och uppgav att han flytt för att inte behöva göra militärtjänst. Han fick uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande men begärde flyktinstatus. Det hör till saken att militärtjänst i den syriska armén kan göra personen medskyldig till krigsförbrytelser. Vapenvägran i en sådan situation finns som en särskild skyddsgrund i EU-direktivet. En tysk domstol har frågat EU-domstolen bland annat om det kan räknas som värnpliktsvägran om personen inte vägrat i någon formell procedur utan bara hållit sig undan och ifall det spelar någon roll om personen inte vet vilken uppgift hen skulle få i armén. Andra frågor rör kravet på samband mellan skälet till vägran och risken att straffas. EU-domstolens förhandsavgörande innebär att vägran inte behöver göras enligt någon formell procedur när hemlandet inte erbjuder någon sådan möjlighet. Är det ett fullskaligt inbördeskrig där armén begår upprepade brott mot mänskligheten så kan man räkna med att personen tvingas delta även om placeringen inte är känd. För att straffet ska utgöra förföljelse krävs att vägran har samband med ett av de fem skälen (ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp) - men det finns en stark presumtion för att det är så. Det räcker med att personen tillskrivs till exempel en politisk eller religiös uppfattning som lett till vägran.

Pressmeddelande på engelska (Extern länk till pdf-fil)

Mål C-238/19 i sin helhet, på svenska (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-11-24:

FN:s barnkommitté prickar Schweiz för att inte ha hört barn i Dublinärende

Målet rör en familj från Azerbajdzjan som sökt asyl i Schweiz en gång tidigare. De hade då återvänt självmant till Azerbajdzjan, efter att ha upplevt ett dåligt mottagande, saknat tolk mm. Efter återkomsten greps dock mannen. Kvinnan fortsatte att verka som journalist, men hotades vid flera tillfällen med syfte att få henne att sluta skriva artiklar och delta i demonstrationer mm. Kvinnan och barnen tog sig till Schweiz på nytt, denna gång med hjälp av visum från Italien, vilket ledde till beslut om överföring dit enligt Dublinförordningen. Kvinnan överklagade med hänvisning till sitt eget och barnens mående och att barnen inte skulle ryckas upp igen, bristerna i Italiens mottagande mm. Familjen fick ett nytt boende och det äldre barnet placerades i skola, vilket enligt kvinnan invaggade dem i säkerhet. Trots detta väcktes de kl två på natten för att föras till Italien. Poliserna uppges ha visat barnen ett foto på en fjättrad person för att förklara hur det går om man inte medverkar frivilligt. Överföringen kunde inte genomföras på grund av att kvinnan bröt samman. Kvinnan har för barnens räkning vänt sig till FN:s barnrättskommitté och hävdar att barnkonventionen kränkts på flera sätt, bla att de inte hörts. Kommittén anser inte att det är visat att överföringen till Italien skulle utgöra en kränkning eftersom det inte finns bevis om mottagandet i Italien. Däremot anser kommittén att Schweiz borde ha vägt in barnens trauman när de övervägde om Schweiz skulle överta ärendet. Schweiz har brutit mot principen om barnets bästa och rätt att höras (artiklarna 3 och 12) och ska därför pröva saken på nytt.

Läs eller hämta communication No. 56/2018 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 201023:

EDAL 20-09-10:

General living conditions in tent camp on a carpark do not violate Article 3 ECHR

In the case of B.G. and others v. France (application no. 63141/13) the ECtHR unanimously ruled on 10 September that, inter alia, the living conditions in a French tent camp on a carpark did not violate Article 3 ECHR.

The case concerns 17 applicants, four families including minor children, who were seeking international protection. They were based in Metz, where they were forced to live in a tent camp on a carpark, sleeping directly on the concrete ground, from 29 June 2013 to 9 October 2013. They claimed that their exclusion from the accommodation facilities provided for under domestic law during the abovementioned period, and their placement for over three months in a camp, had exposed them to inhuman and degrading treatment contrary to Article 3 ECHR and had infringed their right to respect for family life, under Article 8 ECHR, especially considering the inappropriate conditions to which their very young children were exposed. Furthermore, they claimed to have lacked the material and financial support to which they were entitled under domestic law.

The applicants had filed urgent applications for the protection of a fundamental freedom with the Administrative Court of Strasbourg, but saw those applications rejected on various grounds, including because the precarity of which they complained was to be remedied promptly or because they had been summoned to the Moselle prefecture for an examination of their situation. A subsequent appeal with the Conseil d' État (Council of State) was also rejected.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Europadomstolen 20-10-15:

Europadomstolen: Anklagade i säkerhetsärende borde fått veta skälen för utvisning

Violation of Convention in view of significant limitations imposed on applicants' right to be informed of reasons for expulsion

In today's Grand Chamber judgment in the case of Muhammad and Muhammad v. Romania (application no. 80982/12) the European Court of Human Rights held, by a majority, that there had been:

a violation of Article 1 of Protocol No. 7 (procedural safeguards relating to expulsion of aliens) to the European Convention on Human Rights.

The case concerned proceedings as a result of which the applicants, Pakistani nationals living lawfully in Romania, were declared undesirable and deported.

The Court found that the applicants had received only very general information about the legal characterisation of the accusations against them, while none of their specific acts which allegedly endangered national security could be seen from the file. Nor had they been provided with any information about the key stages in the proceedings or about the possibility of accessing classified documents in the file through a lawyer holding authorisation to consult such documents.

Having regard to the proceedings as a whole and taking account of the margin of appreciation afforded to the States in such matters, the Court found that the limitations imposed on the applicants' enjoyment of their rights under Article 1 of Protocol No. 7 had not been counterbalanced in the domestic proceedings such as to preserve the very essence of those rights.

Hämta pressmeddelandet (Extern länk)

Case of Muhammad and Muhammad v. Romania, Application no. 80982/12 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-10-23:

EU-domstolen: Svårt sjuk kan ha rätt till socialt stöd under överklagan av ny ansökan

EU-domstolen har lämnat två förhandsavgöranden som rör rätten till socialt stöd under prövning om verkställighetshinder för en svårt sjuk person som har ett lagakraftvunnet beslut om utvisning. Det ena målet gäller den sjuka själv, det andra en förälder till ett sjukt barn som blivit myndigt under proceduren. Målen innehåller utförliga resonemang om nationell lagstiftning i förhållande till EU:s rättighetsstadga, om situationen när överklagande som rör rätten till socialt stöd är avhängig av ett överklagande av en ansökan om verkställighetshinder samt EU-domstolens mandat i dessa frågor. EU-domstolens slutsats är att återvändandedirektivet ska tolkas så att en svårt sjuk person kan ha rätt till socialt stöd i väntan på slutligt avgörande om det inom en pågående prövning av hinder mot verkställighet av utvisningsbeslutet finns argument som inte är uppenbart ogrundade för att verkställigheten skulle allvarligt och oåterkalleligt skada personens hälsa.

I domen om en sjuk person påpekas att rätten gäller även om det inte är stadgat i nationell lag förutsatt att det inte finns någon annan tydlig reglering i lagstiftningen som skulle få samma effekt. I domen om en förälder klargörs att nationell lagstiftning inte får förhindra att denne får sina grundläggande behov tillgodosedda, förutsatt dels att förälderns närvaro är oundgänglig för det myndiga barnet samt ett personen saknar medel för att själv tillgodose behoven.

Förhandsavgörandet om en svårt sjuk person, mål C-233/19 (Extern länk)

Förhandsavgörandet om en förälder till en svår sjuk person, mål C-402/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-10-23:

EU:s generaladvokat om när UNRWA-skydd för palestinier ska anses ha upphört

En tysk domstol har bett EU-domstolen om ett förhandsavgörande angående en statslös palestinier som efter att ha lämnat Syrien bott ett par år i Libanon. Därefter lämnade han Libanon och träffade sin familj i ca tio dagar i Syrien innan han tog sig till Tyskland. Vid det laget släppte Libanon inte in syrier längre. Frågan är om mannen automatiskt ska få flyktingstatus för att han inte längre kan få skydd av det särskilda organet för palestinier, UNRWA. (Alternativ skyddsstatus kan ändå beviljas för att inte bryta mot principen om non-refoulement.) UNRWA är aktivt i fem områden, däribland både Syrien och Libanon. Generaladvokaten anser att saken ska prövas mot de av områdena där personen skulle kunna bli insläppt och få skydd. Både valet av områden och möjligheten till skydd där ska bedömas vid tidpunkten för beslutet, till exempel om personen då åter skulle kunna få skydd av UNRWA fast det inte gick vid flykten. Men om personen frivilligt har rest från ett säkert område till ett område där hen utsätter sig för risk, så ger det inte automatisk flyktingstatus. En av de aktörer som lämnat yttrande är UNHCR, som har en annan uppfattning bl.a. i den frågan.

Läs generaladvokatens yttrande i mål C-507/19 (Extern länk)

Statement från UNHCR i detta mål (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-10-23:

Utvisning till Irak stoppas av FN:s kommitté för personer med funktionsnedsättning

En kvinna från Irak sökte asyl på grund av förföljelse och dödshot från sin familj med anledning av hennes relation med en man som familjen inte godkände. Hon fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Efter att beslutet vunnit laga kraft var hon kvar i Sverige med allt mer sviktande hälsa. Förutom diabetes och högt blodtryck led hon av svår depression med symptom på apati och självmordsbenägenhet. Hennes sjukdom var tidvis allvarlig med psykotiska episoder, hallucinationer och självmordsförsök. Hon var tvångsintagen vid flera tillfällen. Av läkarintyg framgår att utvisningshotet bidrog till hennes sjukdomstillstånd, vilket Migrationsverket tog fasta på när kvinnan anförde verkställighetshinder. Kvinnan har förgäves ansökt om verkställighetshinder vid tre tillfällen och anfört att hon inte skulle kunna få vård i Irak, vilket skulle bli livshotande. Sverige hävdar bland annat att det inte är visat att sjukdomen är bestående. FN-kommittén konstaterar att parterna är oense om hur allvarlig sjukdomen är, men eftersom det finns ett flertal läkarintyg som visar ett livshotande tillstånd så innebär det ett brott mot konventionen att svenska myndigheter inte har utrett om hon kunde ha fått tillräcklig vård i Irak. Sverige åläggs att ta upp fallet på nytt.

Hämta Communication no. 60/2019, från EDAL, European Database of Asylum Law (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 201002:

Asylnytt 20-10-02:

EU-domstolen: Fängelsestraff får användas för brottsling som inte lämnat landet

En person som utvisats från Nederländerna redan tidigare fick ett nytt utvisningsbeslut på grund av brott år 2013 och fick då även fem års återreseförbud. Han greps två år senare, fortfarande i Nederländerna. Han dömdes till två månaders fängelse. I sitt överklagande hävdade han att ett återreseförbud inte får några rättsverkningar förrän personen lämnat EU-området. Det var dock oklart om bestämmelsen i den nederländska strafflagen syftade på en olaglig inresa eller det utfärdade förbudet. Den nederländska domstolen har bett EU-domstolen om ett förhandsavgörande rörande om fängelsestraff får dömas ut i denna situation trots att ett fängelsestraff inte får användas istället för de åtgärder som föreskrivs i återvändandedirektivet enligt EU-domstolens tidigare avgörande. Alternativt, om fängelsestraff ändå kan utdömas på grund av tidigare brottslighet och personens kännedom om återreseförbudet. EU-domstolen påpekar i sitt avgörande att det inte går att bryta mot ett återreseförbud som inte har börjat gälla. Detta hindrar dock inte att när återvändandeförfarandet har avslutats kan fängelsestraff utdömas på grund av olaglig vistelse när personen känner till att det finns ett återreseförbud på grund av brottslighet eller säkerhetsrisk.

Mål C-806/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200913:

Asylnytt 20-09-13:

EU-domstolen om tidsfrist för överklagande av efterföljande ansökan

EU-domstolen har avgett ett förhandsavgörande till en belgisk domstol. Saken gällde en person som lämnat in en ny ansökan (närmast motsvarande en ansökan om verkställighetshinder i Sverige). Ansökan avslogs och beslutet skickades till det belgiska generalkommissariatet för flyktingar och statslösa, detta beroende på att mannen inte uppgivit någon adress. När mannen hämtade ut brevet återstod bara ett par dagar av överklagandetiden om tio dagar och hans överklagan kom in för sent. Mannen har bestridit saken men EU-domstolen godkänner nu både tiden tio dagar och överlämnandet till generalkommissariatet. Förutsättningen är dock 1) att sökande ska informeras om vart deras brev skickas om de inte anmält adress, 2) att det inte blir orimligt svårt för dem att få tillträde dit samt 3) att de faktiskt får tillgång till sina rättigheter inom den utsatta tiden samt 4) att likvärdighetsprincipen upprätthålls.

Domen i mål C-651/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200831:

Asylnytt 20-08-31:

EU-domstolen: Muntlig intervju ska hållas inför avvisning/utvisning även inom EU

En man från Eritrea sökte asyl i Tyskland. Det kom senare fram att han tidigare sökt asyl i Italien och även beviljats flyktingstatus där. Mannen fick avslag i Tyskland eftersom han kom från ett säkert tredje land. Han fick också ett utvisningsbeslut som kunde verkställas med tvång. Saken överklagades till en domstol som slog fast avslaget men upphävde utvisningen (verkställigheten) eftersom den sökande inte hörts vid en personlig intervju. Den exakta frågan rörde om ett beslut måste upphävas om det inte hållits någon personlig intervju eller om det räcker att personen får komma till tals i samband med överklagande. EU-domstolens svar är att den personliga intervjun är av grundläggande betydelse för asylförfarandet. Det gäller även vid beslut om ärendet ska prövas i sak eller inte. Eftersom det kan förekomma att en person skulle riskera förnedrande behandling i en medlemsstat behöver personen intervjuas. Har en personlig intervju inte hållits ska ärendet återförvisas, om inte domstolen vid överklagandet kan garantera att personen får lägga fram alla sina argument mot beslutet under förhållanden som uppfyller alla villkor för personliga intervjuer i asylprocedurdirektivet.

Mål C-517/17, Milkiyas Addis mot Bundesrepublik Deutschland (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-08-31:

FN:s kommitté mot tortyr litar på Schweiz bedömning av kvinna från Tjetjenien

Fallet rör en kvinna från Tjetjenien i Ryssland och hennes son. Kvinnans man greps 2008 anklagad för koppling till motståndsrörelsen och hon har inte hört av honom sedan dess. Efter detta hade kvinnan blivit utsatt för upprepade husrannsakningar och förhör. Hon hävdar också att hon flera år senare kändes igen av en militär befälhavare som tog in henne i sin bil, frågade ut henne om motståndsrörelsen och våldtog henne innan han kastade ut henne igen. Därefter hade liknande händelser med samme befälhavare skett gång på gång under flera år. Vid det senaste tillfället hade mannen lämnat henne i ett rum med flera andra män som våldtog henne. Efter detta lämnade hon landet med sin son och sökte asyl i Schweiz. De har fått avslag på grund av ett antal ändringar och motstridigheter i deras berättelser och osannolika förklaringar till hur hon skulle ha nåtts av kallelser till polisen efter att hon lämnat landet. Kvinnan har lämnat läkarintyg som förklarar hennes symptom med depression, disassociering och tecken på traumatisering. FN:s kommitté mot tortyr, CAT, följer trots detta Schweiz bedömning att hon inte lyckats bevisa sitt behov av skydd, både på grund av de olika versionerna och kallelserna som inte verkar äkta. Schweiz anses har uppfyllt sin skyldighet att erbjuda medicinsk undersökning och att denna har vägts in i bedömningen. Schweiz har alltså inte brutit mot konventionen.

Communication nr 698/2015 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200805:

Civil Rights Defenders 20-06-09:

Civil Rights Defenders anmäler Sverige till FN-kommitté

I dagarna har Civil Rights Defenders lämnat in ett klagomål mot Sverige till FN:s funktionsrättskommitté i ett fall där en ung man fått avslag på sin asylansökan. Ungdomen, som diagnostiserats med allvarligt posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), har genomgått en asylprocess med stora brister.

Asylprocessen har inte anpassats efter ungdomens förutsättningar och asylbedömningen har brustit eftersom Migrationsverket och migrationsdomstolen inte tagit tillräcklig hänsyn till PTSD:n som en riskfaktor vid ett återvändande till Afghanistan - ett land i väpnad konflikt.

PTSD:n, som även medfört att han utvecklat drag av autism, beskrivs som en livslång funktionsnedsättning med betydelse för hela livssituationen, enligt läkare.

Civil Rights Defenders menar att Sverige brutit mot flera artiklar i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och anmäler Sverige till FN:s funktionsrättskommitté.

- Vi vill att kommittén riktar kritik mot Sveriges rättsosäkra hantering av vår klients asylansökan och uppmanar regeringen att erkänna hans skyddsbehov, säger Tilda Pontén, jurist på Civil Rights Defenders.

Ungdomen, som idag är 20 år, kom till Sverige utan sina föräldrar när han var 15 år och kom snart därefter i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Under uppväxten utsattes han för flera allvarliga händelser, bland annat grovt sexuellt och psykiskt våld. Han har vid flera tillfällen försökt ta sitt liv och enligt läkare är det avgörande att han får tillgång till traumavård och fortsatt känslomässigt och praktiskt stöd från sitt familjehem i Sverige för att minimera risken för psykos eller ytterligare självmordsförsök.

Bristande hänsyn till funktionsrättskonventionen

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

FARR 20-07-29:

Polen fälls för kollektiva avvisningar av asylsökande

Europadomstolen publicerade i slutet av juli en skarp dom mot Polen, för brott mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Ärendet rör en enskild och två familjer från Tjetjenien i Ryssland, som gång på gång försökt få komma in i Polen via Belarus (Vitryssland). Men de polska gränsvakterna har lika envist enbart antecknat ekonomiska skäl. Detta är ännu ett exempel på hur asylrätten kränks vid EU:s yttre gränser.

Polen har vägrat släppa in de asylsökande till en asylprocedur. Även då en person bevisligen redan deporterats från Belarus och tvingats fly på nytt från den fruktade säkerhetspolisen i Tjetjenien så har de polska gränsvakterna enbart fört in ekonomiska skäl i formulären. Ibland fanns en polsk advokat på plats men utan att få närvara då den sökande intervjuades. Personerna har muntligt och skriftligt framfört vilken förföljelse de riskerar i Ryssland och varför de inte kan få skydd i Belarus - där beviljas tjetjener bara korta visum. Avvisningsbesluten är snarlika och även om de asylsökande formellt haft möjlighet att överklaga så har detta inte hindrat att de avvisats omedelbart från gränsen.

En rapport från den polska ombudsmannen tyder på att Polen på detta sätt systematiskt har nekat tjetjener att söka asyl. Även inför Europadomstolen har Polen fortsatt hävda att tjetjenerna inte framfört skyddsskäl. Europadomstolens beslut om inhibition enligt "rule 39" har inte respekterats.

Europadomstolen har i ett par andra fall nyligen lagt fast ribban för vad som räknas som pushbacks och/eller kollektiva utvisningar. Spanien och Slovakien har friats för återsändande av personer som Europadomstolen ansåg kunde ha sökt asyl en laglig väg (N.D. and N.T. v. Spain) eller som försökt undvika asylproceduren (Asady and Others v. Slovakia). Men i det domslut mot Polen som nu har avkunnats fanns inga sådana tveksamheter. Polen fälls för brott mot Europakonventionen, artiklarna 3, 13 och 34 samt förbudet mot kollektiv utvisning som finns i ett tilläggsprotokoll. Personen och familjerna ska ersättas med 34.000 euro vardera.

(...)

Läs mer (Extern länk)

Case of M.K. and Others v. Poland, applications nos. 40503/17, 42902/17 and 43643/17 (Extern länk)

UNHCR 20-07-24: UNHCR calls on Poland to ensure access for people seeking asylum (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-08-05:

Ukraina fälls av Europadomstolen för utvisning utan ordentlig asylprocedur

En ung man från Afghanistan försökte år 2010 ta sig in i Europa via Ukraina och Slovakien. Han greps i Slovakien och skickades tillbaka till Ukraina. Där togs han i förvar och fick ett utvisningsbeslut som verkställdes i mars 2011. Enligt mannen hade hans far dödats på grund av sitt arbete för Afghanistansk säkerhetstjänst och han själv hade hotats av skäl som hängde samman med detta. Inför Europadomstolen har han hävdat att både Slovakiens och Ukrainas asylprocedur varit otillräcklig, att han inte fått information på sitt språk och att utvisningen verkställts utan att han haft möljighet att överklaga. Efter utvisningen har han tvingats hålla sig undan och byta bostadsort ofta. Domstolen finner (efter nio års handläggning) att anklagelserna mot Slovakien är ogrundade, men att Ukraina bröt mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter genom att inte utreda den sökandes asylskäl innan han utvisades genom ett beslut grundat på irrelevanta omständigheter och som innehöll motstridiga påståenden och genom att han inte informerades om beslutet förrän han förts till flygplatsen. Han hade dessutom inte informerats om varför han togs i förvar och varken fått tillgång till tolk eller juridiskt biträde.

case of M.S. v. Slovakia and Ukraine, Application no. 17189/11 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-08-05:

Europadomstolen: Ung man med psykiska problem får utvisas till Afghanistan

En ung man av hazara-etnicitet lämnade Afghanistan när han var fem och bodde i Iran, tillsammans med fosterföräldrar sedan de biologiska föräldrarna avlidit. Då pojken var 15 avled även fostermodern och fadern fick uppehållstillstånd i USA. Då pojken inte kunde bevisa att han var adopterad fick han inte komma efter utan klarade sig själv i Iran. Efter att ha utsatts för övergrepp tog han sig till Europa och sökte asyl i Finland 2015. Där har han stridit i upprepade procedurer för att slippa utvisas till Afghanistan. Han har bland annat hävdat att han tillhör en utsatt grupp på grund av posttraumatiskt stressyndrom och depression och kommer inte att klara sig utan nätverk och utan tillgång till vård. Europadomstolen konstaterar till att börja med att situationen i Afghanistan inte är sådan att det finns ett generellt hinder mot utvisning, utan det krävs individuella skäl. Domstolen påpekar att mannen levt i Afghanistan till fem års ålder och är bekant med kulturen. Hans modersmål är dari och han kan bevisligen arbeta eftersom han har två jobb i Finland. Det övergrepp han utsatts för skedde för länge sedan i ett annat land och hans hälsotillstånd är enligt domstolen inte särskilt allvarligt. Grundläggande vård är fritt tillgängligt i Afghanistan. Därmed bedömer domstolen ansökan som uppenbart ogrundad.

M.H. against Finland, application no. 42255/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-08-05:

Polens avvisningar av asylsökande från Tjetjenien fördöms av Europadomstolen

Ärendet rör en enskild och två familjer från Tjetjenien i Ryssland som gång på gång försökt få komma in i Polen via Belarus (Vitryssland) för att söka asyl. De har muntligt och skriftligt framfört sina skäl och varför de inte kan få skydd i Belarus. De polska gränsvakterna har enbart antecknat ekonomiska skäl, även då någon bevisligen redan deporterats till Ryssland och råkat illa ut. Advokater har inte tillåtits närvara. Avvisningsbesluten är snarlika och har i praktiken inte varit möjliga att överklaga. En rapport från den polska ombudsmannen tyder på att Polen systematiskt har nekat tjetjener att söka asyl. Även inför Europadomstolen har Polen fortsatt hävda att personerna inte framfört skyddsskäl. Europadomstolens beslut om inhibition enligt "rule 39" har inte respekterats. Europadomstolen har i ett par andra fall nyligen lagt fast ribban för vad som räknas som pushbacks och/eller kollektiva utvisningar. Spanien och Slovakien har friats för återsändande av personer som Europadomstolen ansåg kunde ha sökt asyl en laglig väg (N.D. and N.T. v. Spain) eller som försökt undvika asylproceduren (Asady and Others v. Slovakia). Men i det domslut mot Polen som nu har avkunnats fanns inga sådana tveksamheter. Polen fälls för flera brott mot Europakonventionen och förbudet mot kollektiv utvisning. Personen och familjerna ska ersättas med 34.000 euro vardera.

Case of M.K. and Others v. Poland, applications nos. 40503/17, 42902/17 and 43643/17 (Extern länk)

UNHCR 20-07-24: UNHCR calls on Poland to ensure access for people seeking asylum (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-08-05:

EU-domstolen: Barns ålder ska räknas från ansökningsdatum vid familjeåterförening

Målet rör en far och hans tre barn. Pappan bor i Belgien med flyktingstatus och ansökte i slutet av 2013 om att barnen, som då befann sig i Senegal, skulle få komma till honom. Ansökningarna avslogs i mars 2014 med motivering att pappan inte hade uppgett samma födelsedatum för barnen som han gjort i sin asylansökan. Avslaget överklagades men det dröjde till januari 2018 innan domstolen svarade. Då avvisades överklagan utan sakprövning med motivering att barnen som blivit vuxna inte längre hade något intresse i saken. En belgisk högre domstol har bett EU-domstolen om förhandsavgörande rörande vad det spelar för roll om ett barn hunnit bli vuxet i väntan på beslut eller överklagan om familjeåterförening. EU-domstolen konstaterar bland annat att det skulle leda till godtycke och omöjliggöra att sätta barnets bästa främst om långa väntetider kan bli avgörande. I beslutet slår EU-domstolen fast att det datum som gäller för att avgöra om en person ska behandlas som ett barn enligt familjeåterföreningsdirektivet är datum för ansökan. Staten har enligt EU-domstolen inte rätt att lägga ner ett återföreningsärende för att barnet har blivit vuxet. Domen kan få stor betydelse i Sverige som i likhet med Belgien har långa handläggningstider för familjeåterföreningsärenden.

Förhandsavgörandet har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta avgörandet från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Läs pressmeddelande om målen C-133/19, C-136/19 and C-137/19. B. M. M., B. S.,B. M and B. M. O. v Belgium (Extern länk)

Läs domen i sin helhet (Extern länk)

Asylrättscentrum 20-07-16: Ny viktig dom från EU-domstolen om familjeåterförening (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-08-05:

FN-kommitté prickar Danmark för utvisning av par som fått barn utanför äktenskap

Paret har berättat att de träffades som mycket unga och i hemlighet hade en relation. Vid två tillfällen hade de sex i flickans hem när hennes familj var borta. De rymde när de insåg att de väntade barn. En bror till mannen ska ha mördats för att han hjälpt dem fly, men detta har de inte lyckats bevisa. Danmark avslog ansökan, dels för att det ansågs osannolikt att paret skulle ha vågat träffas, dels på grund av en rad motstridigheter och luckor i berättelserna rörande händelseförloppet och datum. Paret som nu är gifta och har tre barn, har förklarat bristerna med att kvinnan är analfabet och att datumen inte varit viktiga. FN:s kommitte för mänskliga rättigheter poängterar att asylbedömningen inte i första hand ska värdera berättelserna utan riskerna vid ett återsändande. Eftersom det är ostridigt att paret fått ett barn som avlats medan de var kvar i hemlandet som ogifta, anser kommittén att de riskerar att utsättas för livsfara eller omänsklig behandling om de återsänds. En minoritet i kommittén är oeniga. De menat att bedömningen borde ha utgått från Danmarks utredning samt att det inte visats att ett gift par riskerar förföljelse i Afghanistan på grund av sin relation före giftermålet. Danmark är dock skyldigt att rätta sig efter majoritetens utslag.

Läs eller hämta dokumentet, communication No. 2685/2015, R.M. and F.M. v Denmark (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-08-05:

EU:s generaladvokat: Styrkt id får krävas av anhörig, men inte bli ensamt avgörande

En person kom till Sverige genom familjeåterförening. När det var dags för förlängning hade det kommit fram att personen uppträtt i olika identiteter och hade blivit utvisad från Norge med återreseförbud på grund av narkotikabrott. I en av sina identiteter hade han tidigare nekats uppehållstillstånd i Sverige, då hans anknytning bedömdes som skenäktenskap. Mannan hade till slut fått tillstånd, men Migrationsverket ville nu neka förlängning, på grund av att han inte hade styrkt sin identitet. Förvaltningsrätten i Malmö har vänt sig till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Frågorna gäller om Schengenreglerna för inresa ska tillämpas då ansökan görs inne i Sverige och i så fall om undantag kan göras enligt nationella regler. Generaladvokaten klargör att reglerna i gränskodexen gäller vid inresa över yttre gräns vid besök och är inte tillämpliga för den som redan befinner sig i området. Att bevilja uppehållstillstånd för en person som är spärrad i SIS-registret är inte otillåtet, men det ska finnas skäl och den stat som utfärdat återreseförbudet ska konsulteras. Slutligen anser generaladvokaten att det är tillåtet för en medlemsstat att kräva giltig id-handling även vid förlängning av ett uppehållstillstånd, men ansökan får inte avslås enbart för att id-handling saknas. Andra omständigheter måste vägas in. Generaladvokatens yttrande är inte ett slutligt avgörande utan ett förslag till EU-domstolen.

Läs förslaget till förhandsavgörande i mål nr C-193/19 (Extern länk)

Se även följande kommentar, med en annan tolkning av generaladvokatens yttrande:

Dagens Juridik 20-07-21: Krönika av rådman Magnus Åhammar: Om gymnasielagen och generaladvokatens förslag (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200715:

EU-domstolen 20-06-25:

EU-domstolen: Myndigheter är skyldiga att informera om hur asylansökan går till

Pressmeddelande från EU-domstolen:

Rättsliga myndigheter som har att avgöra om en tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt ska placeras i förvar får ta emot en ansökan om internationellt skydd och ska informera den berörda personen om hur vederbörande konkret ska gå till väga för att lämna in en sådan ansökan.

En person som har gett uttryck för sin avsikt att ansöka om internationellt skydd vid en myndighet som är behörig att ta emot denna ansökan får inte placeras i förvar på grund av att det saknas tillräckligt med platseri humanitära mottagningscenter.

I domen Ministerio Fiscal (Myndighet som kan förväntas få ta emot ansökningar om internationellt skydd) (C-36/20 PPU), som avkunnades den 25 juni 2020 i ett brådskande mål om förhandsavgörande (PPU), slog domstolen fast att en undersökningsdomare som ska avgöra om en tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt ska placeras i förvar i väntan på avlägsnande omfattas av begreppet "annan myndighet", i den mening som avses i artikel 6.1 andra stycket i direktiv2013/32 (nedan kallat förfarandedirektivet). En sådan myndighet kan förväntas få ta emot ansökningar om internationellt skydd även om den inte är behörig att registrera dem enligt nationell rätt. En dylik undersökningsdomare är härvid skyldig att underrätta den sökande om hur vederbörande konkret ska gå till väga för att lämna in en sådan ansökan. Domstolen slog även fast att en sökande av internationellt skydd inte får placeras i förvar av den anledningen att det saknas plats i humanitära mottagningscenter.

Hela pressmeddelandet (Extern länk till pdf-fil)

Domen i sin helhet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-domstolen 20-06-25:

Kommissionen drar Ungern inför EU-domstolen för undermålig asylprocedur

Pressmeddelande från EU-domstolen, generaladvokaten:

According to Advocate General Pikamäe, Hungary has failed to fulfil obligations arising from EU law in relation to a substantial part of its national legislation on asylum procedures and the return of illegally staying third-country nationals

In particular, it should be established that there has been a failure to fulfil obligations for breach of ensuring effective access to the asylum procedure, and for breach of the procedural safeguards relating to applications for international protection, to the unlawful detention of applicants for that protection in transit zones and to the unlawful removal of illegally staying third-country nationals

The Commission has brought an action for failure to fulfil obligations against Hungary before the Court of Justice seeking a declaration that a substantial part of the national legislation of that Member State on the right to asylum and on the return of illegally staying third-country nationals is contrary to EU law and more specifically the 'Procedures'1 'Reception'2 and 'Return' 3 Directives.

In particular, the Commission alleges that Hungary has infringed the procedural safeguards relating to applications for international protection, has unlawfully detained applicants for that protection in transit zones and has unlawfully removed illegally staying third-country nationals.

(...)

Hela pressmeddelandet (Extern länk)

Hela förslaget till avgörande (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Elena legal update yyy 20-06-26:

Violations in the collective expulsion of unaccompanied children to the Comoros

On 25 June 2020, the European Court of Human Rights published its judgment in Moustahi v France (Application No. 9347/14) concerning the detention and collective expulsion of two unaccompanied children.

The applicants, Mr. Moustahi and his two children, are Comorian nationals, now living in Mayotte after successfully applying for family reunification in 2014. He entered Mayotte in 1993 with a temporary residence permit while his wife, with irregular status, was issued a removal order to the Comoros in 2011 together with their children. In 2013, the children travelled to Mayotte by boat, and were intercepted by the French authorities. They were detained, together with other adults, before their immediate removal. During this time, the children were incorrectly associated with another adult and were connected to his removal order. The applicant children complain that their detention was contrary to Article 3 ECHR, Article 5(1), and 5(4) ECHR. They also complain that they were subject to a collective expulsion contrary to Article Protocol No. 4. All three applicants complain, inter alia, that detention and separation of the family throughout the proceedings was contrary to Article 8 ECHR.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA update 20-07-03:

Failure of domestic authorities resulted in inhuman and degrading conditions

On 2 July 2020, the European Court of Human Rights published its judgment in N.H. and others v France (Application No. 28820/13) concerning the living conditions of homeless asylum applicants as a result of the failures of the French authorities.

The case concerns 5 single men of Afghan, Iranian, Georgian and Russian nationality who arrived in France on separate occasions. After submitting their asylum applications, they were unable to receive material and financial support and were therefore forced into homelessness. The applicants slept in tents or in other precarious circumstances and lived without material or financial support, in the form of Temporary Allowance, for a substantial period of time. All of the applicants complained, inter alia, that their living conditions were incompatible with Article 3 ECHR. The complaint in respect of applicant G.I. was struck out of the list as he could not be contacted.

The Court observed that the applicants were entitled to material and financial support under domestic law, providing they had been authorised to reside in France as registered asylum seekers. As such, it was necessary to highlight the substantial lapse in time between the applicants submitting requests for asylum and the date on which their asylum applications were registered by the relevant authorities. Indeed, applicants N.H., K.T., and A.J. waited over 90 days for their asylum applications to be registered, while S.G.'s application was registered after 28 days. It was also noted by the Court that receipt of the Temporary Allowance was conditional on presenting an asylum seeker's residence permit to the job centre. As a result, N.H., K.T., and A.J. were unable to prove their status for over 90 days and lived in fear of being arrested or deported.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-domstolen / Elena legal update 20-07-03:

Irregular third-country national may be detained in prison after individual examination

On 2 July 2020, the Court of Justice of the European Union published its judgement in C-18/19 concerning the detention of an irregular third-country national in a prison establishment for the purpose of removal.

The applicant is a Tunisian national living in Germany who was issued a deportation order on the grounds that he posed a danger to society due to, inter alia, his alleged radical Islamist convictions. His application for interim measures was rejected on the basis that the authorities deemed there to be a sufficient probability that he would commit a terrorist offence in Germany, and an order for his detention in a prison establishment pending removal was consequently issued. The referring court stayed proceedings and referred a question to the CJEU on the compatibility of such an order for detention with Article 16(1) Return Directive (RD). The Opinion of Advocate General Pikamäe was published on 27 February 2020.

As the Court has previously ruled, while it is for a Member State to adopt measures to ensure public order in its territory and to preserve internal and external security, this does not mean the national measures fall outside the scope of the application of Union law. It added that the second sentence of Article 16(1) RD allows for the derogation from the principle of detaining an irregularly staying third-country national in a specialised detention centre in strict circumstances. Moreover, the Court acknowledged that there are discrepancies in different language versions of this provision, and it must therefore be interpreted in light of the general purpose of the Directive, which requires, inter alia, that third-country nationals be placed in specialised detention centres.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

Läs domen i sin helhet, C-18/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-domstolen / Elena legal update 20-07-03:

Judgment on the concept of 'other authorities' and detention in lack of accomodation

On the 25 June 2020, the Court of Justice of the European Union published its judgment in C-36/20 concerning the interpretation of "other authorities" competent to receive asylum applications, and the use of detention measures in cases where it is not possible to find accommodation in a humanitarian protection centre.

The applicant, a Malian citizen, was intercepted by the Spanish Coast Guard at the island of Gran Canaria in December 2019. After an order for his removal was issued the following day, the applicant affirmed before the examining magistrate that he wished to make an application for international protection. The judge ordered the applicant's access to the Spanish asylum reception system but, due to the lack of available places in humanitarian reception centres, the national authorities placed him in a detention centre. The referring court stayed proceedings and referred questions to the CJEU on, inter alia, the interpretation of the Qualification Directive and whether an examining magistrate can be considered one of the "other authorities" competent to receive applications for international protection. The CJEU was also asked to interpret whether Article 26 of Directive 2013/32 and Article 8 of Directive 2013/33 allow for the detention of the applicant, once he expressed his will to apply for international protection. The Opinion of Advocate General Szpunar was published on 30 April 2020.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-07-15:

FN:s mr-kommitté kritiserar inte utvisning av kristet uppfostrad pojke till Afghanistan

Målet gäller en ung man som hävdar att han tillbringade sina första tio år i en kristen familj i Ghazni. Han och hans bror hörde skottlossning och såg bilar utanför huset. När bilarna försvunnit kunde bröderna inte finna sina föräldrar. De fick hjälp att ta sig till iran. Där bodde de i en fabrik där de arbetade i flera år. De bad och hade sina kors under kläderna men uppträdde inte annars som kristna. Men pojken blev misshandlad en gång då korset syntes. Senare lånade han pengar och tog sig till Europa. Brodern var skadad och kunde inte följa med. I Sverige har han blivit döpt och levt som kristen. Migrationsverket och domstolarna i Sverige har inte bedömt berättelsen om den kristna familjen trovärdig, då mannen inte kunnat berätta tillräckligt om detta. Han har inte heller lyckats visa för svenska myndigheter att hans tro är genuin eller att det som kommit ut om honom i media skulle göra honom hotad i Afghanistan. Mannen har kritiserat att han krävts på förklaringar som en konvertit trots att han är uppvuxen som kristen. Efter fler misslyckade försök att påtala verkställighetshinder vände sig mannen till FN:s mr-kommitté som bad Sverige att tillfälligt stoppa utvisningen. Men kommittén har nu kommit fram till att de litar på Sveriges procedur och bedömer att mannen inte har visat att han riskerar förföljelse i Afghanistan. En ledamot av kommittén var oense med beslutet.

Läs eller hämta yttrandet om communication No. 3032/2017 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-07-15:

Ingen framgång i FN:s mr-kommitté för homosexuell person från Nigeria

En man från Nigeria som sökt asyl först på grund av förföljelse från Boko Haram fick en ny prövning då han berättade att hans egentliga skäl var att han är homosexuell. Detta är förbjudet i Nigeria och kan straffas med fängelse i upp till 14 år, förutom risken för förföljelse från enskilda. Han fick dock avslag bland annat på grund av att de nya skälen inte stämde med vad han tidigare berättat. Det han anförde om sina upplevelser beroende på sin läggning ansågs också vagt och innehöll motsägelser. Senare försökte han få en ny prövning igen då han hade omnämnts i en svensk tidning och även i en några år gammal utgåva av en nigeriansk tidning, som också fanns på internet, vilket ökade risken för förföljelse i hemlandet. Artiklarna sågs inte som nya omständigheter och han fick ingen ny prövning. Det ansågs dessutom inte säkert att den nigerianska artikeln handlade om honom. Utvisningen stoppades senare tillfälligt av FN:s mr-kommitté. Men även mr-kommittén har nu kommit fram till att mannen inte bevisat att han riskerar förföljelse. Flera inslag sätter ned trovärdigheten, bland annat att han tagit sig till Sverige i med en annan identitet, som sedan godkänts av den nigerianska ambassaden för att utfärda resedokument.

Hämta yttrandet om communication No. 3300/2019 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-07-15:

Mr-kommittén accepterar utvisning av kongoles från Rwanda och kvinna från Somalia

FN:s mr-kommitté har behandlat ytterligare ett par ärenden där Sverige sommaren 2017 ombetts att avvakta med att verkställa utvisningarna. I båda fallen har personerna representerat sig själva. Det ena gäller en person som hävdar att han levde som kongolesisk flykting i Rwanda när han började få problem genom att han lurades anmäla sig till ett träningsläger för motståndsgruppen M23. Sedan har han bott i flera länder på flykt både från M23 och från dem som anklagat honom för att höra till den gruppen. En hake i asylprocessen har varit att mannen har ett rwandiskt pass och Sverige har bedömt honom som medborgare i Rwanda och att han kan återsändas dit. Kvinnan från Somalia har berättat om förföljelse från Al Shabaab på grund av hennes mans arbete för en humanitär organisation men hon har inte lyckats bevisa det. Sverige anser att hon hur som helst skulle kunna bosätta sig i Mogadishu och att det framgår av det stöd hon fått från en morbror för sin flykt visar att hon har ett nätverk. I båda fallen poängterar mr-kommittén att de inte har någon anledning att misstro asylutredningen i Sverige och att ansökningarna inte uppnår nivån för fortsatt sakprövning. Beträffande kvinnan från Somalia påpekar kommittén att Sverige är skyldigt att göra en ny riskbedömning om situationen förändrats när utvisningen ska verkställas.

Hämta yttrandet om mannen från Rwanda, communication No 2984/2017 (Extern länk)

Hämta yttrandet om kvinnan från Somalia, communication No 3012/2017 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-07-15:

EU-domstolens generaladvokat: Barn ska inte få utvisningsbeslut som inte verkställs

Målet rör en minderårig ensamkommande pojke i Nederländerna som fick beslut om utvisning trots att det inte fanns något ordnat mottagande i hemlandet. Den domstol som skulle slå fast beslutet fann flera tveksamheter i nederländsk lag och praxis och bad därför EU-domstolen om ett förhandsavgörande. Barn under 15 år kan enligt nederländsk lag få uppehållstillstånd om ordnat mottagande saknas. Barn som fyllt 15 år kan få utvisningsbeslut oavsett om det finns mottagande. Men eftersom utvisningen inte får verkställas utan ordnat mottagande tillåts barnet vara kvar i landet i väntan på myndighetsdagen. Myndigheterna vidtar under tiden inga åtgärder för att t.ex. söka efter föräldrar. (Snarlikt nuvarande praxis i Sverige). EU-domstolens generaladvokat dömer i sitt förslag till svar ut Nederländernas praxis i rätt skarpa ordalag. Advokaten anser att återvändandedirektivet ska tolkas så att myndigheterna ska försäkra sig om att det finns ett ordnat mottagande redan innan beslut fattas. Vidare får staterna får inte göra åtskillnad mellan barn beroende på ålder. Slutligen anser advokaten att ett utvisningsbeslut ska följas av åtgärder för att verkställa beslutet. Om situationen ändrats så att verkställighet inte är möjligt finns möjlighet att besluta om uppehållstillstånd.

Generaladvokatens yttrande är ett förslag. Nästa steg är att EU-domstolen tar ställning.

Läs förslaget i sin helhet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200523:

ECRE 20-05-08:

M.N. and Others v. Belgium: Grand Chamber finds case inadmissible

On 5 May 2020, the Grand Chamber of the European Court of Human Rights published its decision declaring the case of M.N and Others v Belgium (Application No. 3599/18) to be inadmissible.

The applicants, a family of four, are Syrian nationals from Aleppo. In 2016, they requested visas on humanitarian grounds from the Belgian Consulate in Beirut, Lebanon. The Belgian Aliens Office rejected their requests and the applicants requested the suspension of execution of the decision by the Council for Alien Law Litigation (CALL). The Aliens Office again rejected the applicants' requests and the CALL suspended them once more and subsequent applications for judicial review were dismissed. The applicants lodged an application before the European Court of Human Rights alleging a violation of Article 3 and Article 13, on account of Belgium's refusal to issue visas on humanitarian grounds, as well as a violation of Article 6 on the state's failure to execute the judgments.

The Grand Chamber reiterated that Article 1 ECHR is limited to persons within the jurisdiction of State Parties to the Convention. It therefore assessed, inter alia, whether exceptional circumstances existed which could lead to a conclusion that Belgium had exercised extraterritorial jurisdiction in respect of the applicants.

(...)

Hela referatet (Extern länk)

Europadomstolens pressmeddelande (Extern länk)

Domen i dess helhet (Extern länk)

Kommentarer:

Vladislava Stoyanova 20-05-12: no ECHR protection from refoulement by issuing visas (Extern länk)

Andreina De Leo and Juan Ruiz Ramos 20-05-13: Comparing the Inter-American Court opinion on diplomatic asylum applications with M.N. and Others v. Belgium before the ECtHR (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-05-23:

EU-domstolen definierar Ungerns transitzon mot Serbien som förvar

Målet gäller två iranier och två afghaner som sökte asyl i Ungern. De hölls kvar i transitzonen vid gränsen och fick beslut att återvända till Serbien som "säkert transitland". Serbien vägrade ta tillbaka dem eftersom de inte passerat gränsen illegalt. Ungern beslutade då utan asylprövning att ändra avvisningsbesluten till att gälla de asylsökandes respektive hemländer. Personerna överklagade, trots att det inte fanns någon formell rätt till detta. Den ungerska domstolen bad EU-domstolen om förhandsavgörande med frågorna om kvarhållandet i Röszke transitzon var ett förvarstagande och om Ungern borde ha prövat ansökningarna i sak. EU-domstolen konstaterar att förläggningarna i transitzonen måste definieras som förvar eftersom de som hålls där inte kan lämna området lagligt. För att ta någon i förvar krävs ett motiverat beslut. Kvarhållande i transitzon får bara ske i fyra veckor. Om en domstol prövat saken och funnit förvarstagandet olagligt så borde de ha behandlats i enlighet med mottagandedirektivet. Vidare slår EU-domstolen fast att när avvisningsbesluten ändrades till att gälla hemländerna var det en substantiell ändring som borde lett till rätt att överklaga. EU-domstolen påminner om att "säkert transitland" inte är ett skäl att neka sakprövning enligt asylprocedurdirektivet.

Förhandsavgörandet har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Läs förhandsavgörandet på franska i målen C-924/19 och C-925/19 (Extern länk)

Pressmeddelande på engelska (Extern länk till pdf-fil)

Amnesty International 20-05-14: European Court declares authorities broke EU law by detaining asylum-seekers in transit zone (Extern länk)

ECRE 20-05-15: CJEU classifies accommodation of asylum seekers in Hungarian transit zone as detention (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200426:

Asylnytt 20-04-26:

FN-kommitté förbjuder Marocko att utvisa terroristanklagade som riskerar tortyr

FN:s kommitté mot tortyr, CAT, har i två fall tillhållit Marocko att inte verkställa utlämningar av personer som anklagats för terrorism. Det ena fallet gäller en regimkritisk journalist från Egypten som delvis bedrev sin verksamhet från Marocko. Han anklagades för förfalskning och riskerade ett livstidsstraff i Egypten. Han dömdes till tre månaders fängelse i Marocko men sattes ändå i förvar för utlämning. CAT fäller Marocko både för beslutet att lämna ut mannen trots att tortyr används systematiskt i Egypten och för att han hållts flera år i isolering utan tillgång till läkarvård mm. Det andra fallet gäller en lärare från Turkiet som hade flyttat till Marocko för att undgå utrensningarna av lärare misstänkta för anknytning till Gülenrörelsen. Turkiet hade därefter begärt honom utlämnad. CAT har redan i flera fall förbjudit Marocko att lämna ut personer på grund av sådana anklagelser, eftersom användningen av tortyr i Turkiet är utbredd efter försöket till statskupp 2016. Samma beslut togs i det här fallet. I båda fallen kritiserar CAT Marocko för att risken för tortyr inte utretts. Marockos förklaring till detta är att personerna begärts utlämnade för kriminella, icke-politiska handlingar.

Communication no 782/2016, rörande utlämning till Egypten (Extern länk)

Communication No. 826/2017, rörande utlämning till Turkiet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

Nya misstankar efter brottmål hindrar inte utvisning till Ryssland enligt CAT

En man från Tjetjenien i Ryssland hade i tidigare asylprocedur inte lyckats övertyga myndigheterna i Sverige om att han var hotad i Ryssland på grund av sin fars anknytnng till den förre presidenten. Det fanns motstridigheter och bland annat hade mannens famlij besökt hemlandet flera gånger. Senare har hans hustru och barn fått uppehållstillstånd i Sverige på grund av ömmande omständigheter. Mannen uteslöts då på grund av misstankar om grova brott. Efter att mannen dömts till fängelse och avtjänat straffet togs han direkt i förvar för utvisning. Han hävdade då att det tillkommit nya omständigheter som gjorde att han skulle uppmärksammas och riskera tortyr i Ryssland. En sådan omständighet var att Ryssland skulle kunna koppla ihop honom med en annan person som dömts i samma rättegång. Sverige hade nekat utlämning av denne på grund av att han som regimfiende riskerar förföljelse. En annan omständighet var att den nuvarande presidenten i Tjetjenien, Ramzan Kadyrov, i en video från 2015 hade pekat ut mannens far med ett uttalande om att han "tidigare dödat sådana människor". CAT följer ändå Sveriges bedömning och anser inte att mannen bevisat att han riskerar tortyr.

Communication no. 860/2018, T.M. v Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

Tortyrkommittén: Berättelse om våldtäkt som lämnats efter flera år inte trovärdig

En kvinna från Elfenbenskusten sökte asyl i Nederländerna. Hennes man var aktiv i oppositionen och hade hämtats nattetid. Vid samma tillfälle greps kvinnan och blev kvar i fängelse i fyra år under förfärliga förhållanden. Enligt anmälan till FN:s kommitté mot tortyr, CAT, hade hon blivit misshandlad och våldtagen flera gånger i veckan. Hon flydde genom att en vän hade mutat en vakt. I Nederländerna hade hon beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd som alla asylsökande från Elfenbenskusten, på grund av inbördeskriget. Mot slutet av tillståndet fick kvinnan kontakt med sina barn och påbörjade familjeåterförening. Denna lyckades dock inte, eftersom kvinnans uppehållstillstånd drogs in på grund av det förbättrade läget i hemlandet. Nu krävdes personliga asylskäl för att få stanna. I den första proceduren hade kvinnan inte nämnt alla omständigheter, bland annat inte våldtäkterna. Hon hade enligt Nederländerna lämnat motstridiga uppgifter om gripandet och kunde inte redogöra för hur fängelset såg ut eller hur flykten gått till. Med hjälp av läkarintyg om hennes skador och psykiska tillstånd som kunde orsaka bristerna fick hon rätt i domstol, men detta drogs tillbaka i högsta instans. Därefter vände hon sig till CAT. CAT väger dock in Nederländernas argument mot trovärdigheten som gäller centrala punkter i berättelsen. CAT konstaterar också att även om våldtäkterna skett så finns inga bevis för att kvinnan riskerar att utsättas i framtiden.

Communication no. 863/2018, X v. Netherlands (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

Många nedlagda ärenden vid senaste sessionen med FN:s kommitté mot tortyr

De flesta beslut som publicerats från FN:s kommitté mot tortyr, CAT, sessionen november-december 2019, gäller ärenden som avbrutits utan bedömning i sak. En anmälan mot Schweiz lades ner då personen beviljats ny prövning, och i ett par fall som berörde Sverige berodde nedläggningen på att ärendet hunnit preskriberats. (I dessa fall påpekar kommittén att personerna får återkomma om de åter riskerar utvisning). En man från Indien som sökt asyl i Kanada hävdade att han redan utsatts för tortyr efter terroristanklagelser, men myndigheterna i Kanada ansåg inte berättelsen trovärdig. CAT går inte in på den bedömningen eftersom mannen inte hade fullföljt sin ansökan om verkställighetshinder (pre-removal risk assessment) och ansökan prövas därför inte i sak. Annars är den vanligaste orsaken till nedläggning att kommittén under handläggningen förlorat kontakt med den klagande. Flera avbrutna ärenden gäller utvisningar från Australien till Sri Lanka. Två ärenden rörande sådana utvisningar har dock behandlats i sak, men i båda fallen ansåg FN-kommittén att personerna inte lyckats visa en personlig risk utöver mer eller mindre avlägsen koppling till den tidigare motståndsrörelsen via släktingar.

Sök alla ärenden från FN:s kommitté mot tortyr (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

Snabbavvisning till Marocko tillåten enligt Europadomstolens Grand Chamber

Målet (som refererades på engelska från ELENA legal update i Asylnytt utgåva 25 januari) gäller två personer från Mali och Elfenbenskusten. Båda ingick i en grupp om ca 600 personer som attackerade gränsstängslet mellan Marocko och Spanien. De två var bland dem som lyckades ta sig över men de lämnades omedelbart över till marockanska myndigheter av den spanska gränspolisen. De hade inte tillfrågats om sina skäl eller ens identifierat sig. De hävdar att det var fråga om en otillåten kollektiv utvisning, utan möjlighet att överklaga. Europadomstolen har i sin första dom fällt Spanien på båda punkterna. Men i den stora kammaren blir utgången att Spanien får rätt. Domstolen anser att personerna hade en möjlighet att söka asyl eller visum vid gränsstationen. Genom att istället ta sig in illegalt hade de försatt sig själva i en olaglig situation. Detta ledde också till att de inte fick en rättslig prövning. Domen som kom den 13 februari har väckt en del internationell debatt.

Case of N.D. and N.T. v. Spain, Applications nos. 8675/15 and 8697/15 (Extern länk)

Den föregående domen, från oktober 2017 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

Sikher från Afghanistan kan utvisas enligt Europadomstolen

Två barnfamiljer sökte asyl i Nederländerna främst på grund av förföljelse de upplevt och kunde förvänta sig i framtiden som sikher i Kabul. En viktig del var att barnen inte kunde gå i skolan, enligt föräldrarna. De fick avslag bland annat på grund av trovärdighetsbrister. De kunde inte visa att de faktiskt lämnat Afghanistan nyligen. Familjerna hävdade att oavsett så bör sikher inte utvisas som det är nu i Kabul. Vid en andra ansökan beviljades de inte en full prövning. UNHCR Nederländerna yttrade i ärendet bland annat att asylbedömningen är framåtsyftande, dvs det spelar ingen roll om familjerna var i Afghanistan nyss. De säger också att sikher enligt Nederländernas riktlinjer inte borde behöva bevisa individuell förföljelse utöver gruppens sårbarhet. Europadomstolen anser dock att sikherna har visst stöd, det finns till exempel en statligt stödd skola i Kabul. Domstolen påpekar att UNHCR:s officiella riktlinjer inte räknar sikherna till dem som behöver skydd oavsett individuella skäl. Vidare anser domstolen att de individuella skäl som framförts inte når upp till brott mot artikel 3. Tre ledamöter har en skiljaktig mening i avseendet att de anser att den prövningen borde gjorts nationellt men att familjerna inte fått en fullständig prövning i Nederländerna.

Case of A.S.N. and Others v. the Netherlands, Applications nos. 68377/17 and 530/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

EU-domstolen: Familjeåterförening får inte nekas utan att beroendet bedöms

Enligt spansk lag har en tredjelandsmedborgare som är gift med en spansk medborgare en härledd uppehållsrätt i Spanien även om den spanska medborgaren inte har utnyttjat sin rörlighet inom EU, dvs varit bosatt i en annan medlemsstat. Det finns dock ett försörjningskrav. Dessutom innehåller spansk lag en skyldighet för makar att leva tillsammans. En medborgare som inte har råd att försörja maken skulle därför kunna bli skyldig att lämna EU-området. En spansk domstol har frågat EU-domstolen om detta skulle bryta mot EU-stadgan. Domstolen frågade också om ett försörjningskrav får tillämpas så att uppehållsrätt nekas automatiskt utan prövning av beroendeförhållandet mellan makarna. EU-domstolen påpekar i sitt svar att en medlemsstat inte kan ha lagar som tvingar en medborgare att lämna området. Dessutom förutsätts vuxna i princip kunna leva oberoende av sina familjemedlemmar. EU-domstolens svar på fråga 2 är att staten inte får avslå en ansökan om familjeåterförening enbart på grund av försörjningskrav utan att undersöka om beroendeförhållandet är så starkt att detta skulle leda till att EU-medborgaren tvingas lämna unionen. Men svaret på fråga 1 är att ett så starkt beroendeförhållande inte kan anses föreligga enbart för att medlemsstatens lagstiftning gör makarna skyldiga att leva tillsammans.

EU-domstolen, mål C-836/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

ECHR: Slovakiens snabbprocess för 19 afghaner var inte "kollektiv utvisning"

Målet handlar om 19 personer av en grupp om 32 från Afghanistan som tog sig in i Slovakien i en lastbil. De intervjuades av polis med hjälp av en enda tolk. Tolv personer sökte asyl och fördes till ett mottagningscenter och en togs till läkarundersökning. De återstående 19 skickades snabbt tillbaka till Ukraina. De hävdar att de utsatts för kollektiv utvisning. Alla polisens intervjuer registrerades som exakt tio minuter långa - men med överlappande tider. Utskrifterna är i stort identiska och visar att de 19 lämnat hemlandet av ekonomiska skäl. Personerna finns idag utspridda i hemlandet, i Ukraina och runtom i Europa där flera är asylsökande i andra EU-länder. Ombudet har hållit kontakt via internet, men Europadomstolen accepterade inte fullmakt för dem som enbart haft kontakt i en facebookgrupp. Några hade försvunnit och två dragit tillbaka ansökan. Formellt rörde målet därför sju personer. Enligt dem har gruppintervjuer skett, det har inte funnits utrymme att lägga fram skäl, de har tvingats underteckna papper på slovakiska etc. Europadomstolen konstaterar ändå att de intervjuats var och en, även om frågorna var standardiserade och svaren likartade. De tretton personer som anförde asylskäl utvisades inte på samma sätt. Slovakien har alltså inte brutit mot konventionens förbud mot kollektiv utvisning. Tre domare var skiljaktiga och hävdar att de 19 inte prövats individuellt samt att de - till skillnad från personerna i målet N.D och N.T. mot Spanien - inte haft tillgång till någon legal inresa.

Application no. 24917/15, case of Asady and Others v. Slovakia (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

EU-domstolens generaladvokat om rätten till muntlighet vid avvisning inom EU

En person från Eritrea som sökte asyl i Tyskland trots att han redan hade skydd i Italien (i annan identitet). Han fick avslag utan prövning i sak. Beslutet togs utan någon muntlig behandling av ärendet. En domstol i Tyskland har bett EU-domstolen om förhandsavgörande bland annat med frågan om listan över undantag från kravet på muntlighet i asylprocedurdirektivet är uttömmande. En annan fråga är om utebliven muntlighet gör att ett beslut om att sakpröva ett ärende ska upphävas och om det spelar någon roll ifall personen har haft möjlighet att argumentera mot beslutet och beslutet inte skulle ha blivit annorlunda efter att dessa argument vägts in. Generaladvokatens förslag till svar är att listan över undantag är uttömmande; staterna får inte lägga till fler. När det gäller konsekvensen av bristen på muntlighet är förslaget till svar att om inte domstolen kan garantera en fullständig intervju som uppfyller alla krav enligt asylprocedurdirektivet så ska beslutet upphävas och saken återförvisas för ett nytt beslut. De slutliga svaren kommer att avges av EU-domstolen.

EU-domstolen, förslag till avgörande i mål C-517/17 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-04-26:

EU:s generaladvokat: Barn bör få återförenas även om de fyllt 18 under väntetid

Tre ärenden som en belgisk domstol har lämnat in till EU-domstolen för förhandsavgörande rör minderåriga som ansökt om familjeåterförening men som hunnit fylla 18 medan deras ärenden behandlats (en procedur som med överklaganden pågått i sex år). Generaladvokaten jämför med situationen att föräldrar söker om återförening med ett barn som har flyktingstatus och var minderårigt vid asylansökan. EU-domstolen har redan slagit fast att i den situationen ska ansökan behandlas som för en minderårig, även om det är tillåtet att kräva att ansökan görs inom en viss tidsgräns efter att barnet fått uppehållstillstånd. Generaladvokaten föreslår att EU-domstolen ska besvara frågan om barns återförening med förälder på samma sätt, dvs att åldern vid ansökan ska vara avgörande. Advokaten påpekar att utfallet får inte vara beroende av att ett ärende drar ut på tiden utan att den sökande kan påverka det, och att även rätten att överklaga ska vara reell. Advokatens förslag är ett underlag när EU-domstolen ska behandla frågan.

EU-domstolen, förslag till avgörande i mål C-133/19, C-136/19 och C-137/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200410:

EU-domstolen 20-04- 02:

Förhandsavgörande: EU-regler gäller om en medborgare i EFTA begärs utlämnad

När en medlemsstat ska avgöra en begäran om utlämning från ett tredjeland avseende en medborgare i en stat inomEuropeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), som är part i avtalet om europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ankommer det på denna medlemsstat att kontrollera att medborgaren inte utsätts för dödsstraff, tortyr eller grym eller omänsklig behandling.

Innan medlemsstatenbeslutar att genomföra en eventuell utvisning ska den informera Eftastaten för att ge denna stat möjlighet att begära att dess medborgare överlämnas.

(...)

EU-domstolen slog fast att den anmodade medlemsstaten först ska pröva, i enlighet med artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), att vederbörande, för det fall han eller hon utlämnas, inte riskerar att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling. Vid denna prövning utgör det en särskilt allvarlig uppgift att den berörda personen beviljats asyl i den berörda Eftastaten, innan han förvärvade medborgarskap i samma stat, just på grund av den lagföring som inletts mot honom i den stat som framställt begäran om utlämning.

(...)

Hela pressmeddelandet (Extern länk till pdf-fil)

Hela domen i mål C-897/19 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200324:

Elena legal update 20-03-20:

CJEU: Judgment on grounds for admissibility decision and imposition of time-limits

On 19 March 2020, the Court of Justice of the European Union published its judgment in C-564/18 L.H. v Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Office for Immigration and Asylum) concerning the grounds for issuing an inadmissibility decision of an application for international protection (IP) and the time-limit imposed to make such a decision.

The applicant, a Syrian national of Kurdish origin made an application for IP in a transit zone in July 2018. The request was dismissed without an examination of the merits of the application and without ensuring that the principle of non-refoulement could be guaranteed in a third country. The referring Court questioned whether regard for an applicant's individual circumstances within a time-limit of 8 days provided under the national Law on Asylum was compatible with Article 33 Directive 2013/32 (rAPD) and Article 47 of the EU Charter of Fundamental Rights.The referring Court stayed proceedings and referred two questions to the CJEU. The opinion of Advocate General Bobek was issued on 5 December 2019.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200224:

ECRE 20-02-14:

Continued starvation tactics, continued interim measures

A case compilation from ECRE member Hungarian Helsinki Committee reveals that the European Court of Human Rights (ECtHR) has for the 18th time granted interim measures in cases of food depravation involving 28 individuals in the Hungarian transit zone. The starvation tactics continue despite warnings from the European Commission in October 2019 and civil society urges member states to intervene.

In a case involving an Afghan man forced to rely on food rations from his pregnant wife and daughter the Hungarian Helsinki Committee obtained interim measures (Rule 39) from the European Court of Human Rights "to ensure that our client held in the transit zone is provided with food." The organisation has obtained such measures for 28 people between August 2018 and February 2020 involving food deprivation from one to eight days.

The organisation categorically rejects the position of the Hungarian government that food deprivation is lawful since "Hungary is not responsible for those who have not requested asylum and those whose requests have been denied" because: "Guaranteeing food supplies for people in closed facilities is a basic obligation of the state, no matter if the concerned individual is an asylum-seeker or an expelled person."

In October the European Commission took another step in its infringement procedures against Hungary issuing a reasoned opinion stating that food deprivation violates Article 16 of the Return Directive and Article 4 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union.

The Geneva based Human Rights organisation Euro-Med Monitor issued a statement on February 8 calling on: "EU member states to intervene to see an end to Hungary's violations of refugees' and asylum seekers' basic rights, by pressuring the Hungarian government to take full responsibility for people in its custody..."

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-01-00:

Mottagandet i Rumänien inte så dåligt att det bryter mot Europakonventionen

Europadomstolen har avgjort ett ärende som rörde förhållandena i ett mottagningscenter i Rumänien. Anmälan har gjorts av ett par från Syrien som anlände till Rumänien i mars 2017 via Grekland. De fick flyktingstatus i maj men bodde kvar i centret till augusti. Därefter lämnade de Rumänien och har bosatt sig i Tyskland. Paret tog upp trångboddhet, dålig hygien, dålig tillgång till internet, för lågt finansiellt stöd samt att de inte kunnat lämna centret annat än på bestämda tider. Rumänien hävdar att klagomålen är överdrivna, att centret är välutrustat och bara varit låst nattetid samt att paret erbjudits integrationsplan med både ekonomiskt stöd, kurser och hjälp att hitta bostad. NGOs och även databasen AIDA har dock rapporterat om brister rörande gamla madrasser, vägglöss mm. Europadomstolen konstaterar att det rör sig om ett öppet center. Personerna har inte varit förvarstagna. Även om förhållandena i vissa avseenden varit dåliga har de bott i relativt bra rum med tillgång till badrum, kök, hygienprodukter, datorrum, samt erbjudanden om integrationsåtgärder. Det var dessutom en relativt kort vistelse. Slutsatsen är att behandlingen inte utgör något brott mot Europakonventionen.

Requête no 48780/17, ALISSA c la Roumanie (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-02-24:

Europadomstolen: Familjelivet kränktes genom dåligt skött familjehemsplacering

En ung kvinna som fått asyl i Norge med sitt spädbarn bedömdes inte kunna ta hand om barnet. Barnet placerades i familjehem då mamman var sjutton år och barnet tio månader gammalt. Efter fyra och ett halvt år beslutade norska myndigheter om att familjehemsföräldrarna skulle få adoptera barnet mot mammans vilja. Mamman accepterar placeringen men ville inte att kontakten skulle brytas och kritiserar bland annat att barnet placerats i en kristen familj trots att hon själv är muslim. Enligt de norska myndigheterna har barnet mått dåligt efter träffarna med mamman och därför har dessa minskats i antal tills de bara mötts ett par gånger om året. Vittnesmål från experter går isär, då det är oklart vad barnets reaktioner beror på. Europadomstolen anser att de norska myndigheterna inte har skött ärendet med tillräcklig respekt för familjelivet från början. Dessutom har den högsta domstolen i Norge resonerat som om den sökande begärt att placeringen skulle avbrytas snarare än att hon begärt att kontakten inte ska avbrytas för all framtid. Norge har brutit mot Europakonventionens artikel 8.

Application no. 15379/16, Abdi Ibrahim v. Norway (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-02-24:

Kommitté mot tortyr stoppar utvisning av Mapuche-ambassadör till Chile

En kvinna från Chile, Flor Agustina Calfunao Paillalef, har bott i Schweiz sedan 1996 och varit tillbaks tre gånger, senast 2008 då hon hämtade en skadad systerdotter. Vid det tillfället hade hon medföljare från en organisation. Samma år sökte hon asyl i Schweiz. Anmälan till FN:s kommitté mot tortyr (CAT) gäller om hon riskerar tortyr och förföljelse på grund av hur befolkningen i Mapuche generellt och i synnerhet hennes familj behandlas. Hennes syster har som en av ledarna för Mapuchefolkets protester mot exploatering av urbefolkningens resurser utsatts för attentat, misshandel och tortyr vid åtskilliga tillfällen både från statsrepresentanter och andra aktörer. Även andra familjemedlemmar har drabbats. Anmälan innehåller referenser till en lång rad internationella organisationer som beskrivit och fördömt behandlingen av Mapuchefolket bland annat genom användning av landets terroristlag mot aktivister och attentat mot civila i området. Även CAT har kommit med sådan kritik i sin periodiska rapport om Chile. Kvinnan har under sin tid utomlands uppträtt som ambassadör för Mapuche-folket i många internationella sammanhang. Schweiz har trots detta hävdat att hon inte riskerar personlig förföljelse, i varje fall inte om hon bosätter sig någon annanstans än i det område hennes grupp traditionellt bor. CAT anser dock inte att internflykt är ett alternativ utan konstaterar att det skulle innebära ett brott mot artikel 3 i konventionen mot tortyr att verkställa utvisningen och att Schweiz är skyldigt att ompröva målet.

Hämta dokumentet, com no 882/2018, Calfunao c la Suisse (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-02-24:

Europadomstolen prövar inte familjeärende då pappan inte lämnat in sitt pass

En familj med en son och en dotter splittrades under flykt från sitt hemland. Kvinnan och dottern sökte asyl i Sverige och fick uppehållstillstånd. Kvinnan inledde en ny relation som slutade olyckligt då denne man utsatte dottern för övergrepp och dömdes till fängelse. Kvinnan dömdes till ett kortare straff för att hon inte sökt vård för dottern. Dottern placerades i familjehem. När pappan sökte asyl tillsammans med sonen letade han efter hustrun och fann så småningom vad som hänt. Under tiden avslogs hans asylansökan. Därefter förde han en lång strid för att få umgängesrätt vilket slutligen lyckades, samtidigt som han stred för uppehållstillstånd på grund av anknytningen till dottern, vilket avslogs först på grund av att han inte hade kontakt med dottern men senare, då umgänge inletts, avslogs på nytt, då på grund av att han inte hade styrkt sin identitet. Mannen fick så småningom pass från sin ambassad men anmälde inte verkställighetshinder på nytt. Under tiden fortsatte umgängesstriden i flera turer. Mannen vände sig till Europadomstolen för att få sin rätt till familjeliv erkänd. Men domstolen anser att han borde ha lämnat in sitt pass och begärt en ny prövning med styrkt identitet. Eftersom han inte gjort det anses han inte ha uttömt möjligheterna i Sverige och Europadomstolen prövar inte ärendet i sak.

Ansökan nr 8158/18, Dost Ali against Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-02-24:

Europadomstolen: Uigurer som riskerar dödsstraff eller tortyr i Kina ska inte utvisas

Målet i Europadomstolen rörde från början fem personer men då två av dem lämnat Bulgarien handlar beslutet om tre av dem. De hade lämnat Kina efter att ha trakasserats på olika sätt. De hade varit fängslade för sådant som brott mot barnbegränsningsreglerna, för att ha bett böner och lärt sina barn be, att ha lärt ut uiguriska, vägrat spionera på sina kunder och liknande. En av dem hade utsatts för tortyr. De fick avslag för att berättelserna verkade bygga på allmänt kända fakta om situationen samt att den kinesiska statens kontroll kan rättfärdigas på grund av hot från terrorister. I besluten från en högre domstol anklagas alla tre för att de hade vistats i Syrien och där tränats av IS och haft olika kontakter med terrorister och människosmugglare. Den bulgariska säkerhetstjänsten hävdade att de var medlemmar av den östturkestanska islamiska rörelsen, som är terroriststämplad. I Europadomstolens beslut citeras en rad rapporter som bekräftar den kinesiska statens förtryck mot uigurer i Xinjiang-provinsen. Domstolen förstår statens oro för terrorism men bedömer att de tre skulle riskera godtyckligt fängslande, att behandlas illa och i värsta fall dödas. Därmed skulle en verkställd utvisning bryta mot Europakonventionen. Domslutet var enhälligt.

Case of M.A. and Others v. Bulgaria, Application no. 5115/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-02-24:

Familj till EU-medborgare som blivit svensk medborgare har uppehållsrätt

När EU-medborgare utnyttjar sin fria rörlighet genom att flytta till ett annat EU-land så har även EU-medborgarens familjemedlemmar en "härledd" uppehållsrätt, enligt rörlighetsdirektivet. En praktisk konsekvens av detta är att en person som är gift med en EU-medborgare (ej svensk) som bor i Sverige har uppehållsrätt så länge EU-medborgaren har det, och kan även få permanent uppehållsrätt samtidigt med makan. Migrationsverket har publicerat ett rättsligt ställningstagande om konsekvenserna av EU-domstolens dom C-165/16, Lounes. Denna dom innebär att familjemedlemmar till EU-medborgare får en härledd uppehållsrätt även om EU-medborgaren har förvärvat medborgarskap i staten dit hen har flyttat. Detta gäller inte enligt rörlighetsdirektivet, men enligt EU-domstolen ska fördraget om EU:s funktionssätt tolkas så. En förutsättning är att personen också har kvar sitt ursprungliga medborgarskap. Det innebär alltså att en familjemedlem till en EU-medborgare som flyttat till Sverige har uppehållsrätt även om EU-medborgaren har dubbelt medborgarskap. Detta har inte gällt tidigare. Uppehållskort kan utfärdas till en familjemedlem som redan befinner sig i Sverige och även om personen har ett beslut om utvisning.

Hämta ställningstagandet, SR 04/2020 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-02-24:

FN:s mr-kommitté kräver att Sverige omprövar utvisning av ateist till Afghanistan

Saken gäller en ung man från Afghanistan som växt upp som shiamuslim i Iran. Han kom till Sverige 2015. Han slutade praktisera sin religion eftersom han inte trodde på Gud efter allt han sett. Detta var väl känt i hans omgivning. Han fick avslag på asylansökan och togs i förvar. Där påtalade han verkställighetshinder och tog upp att han var ateist men fick ingen ny prövning. Domstolen bedömde ateismen som en ny omständighet, men menar att om övertygelsen hade varit genuin så skulle mannen ha tagit upp den tidigare. Detta bedömdes alltså utan muntlig förhandling. Mannens historia kom ut media och han skrev även till afghanska ambassaden. Sveriges regering hävdar i ett svar till kommittén att mannen inte visat att ateismen är seriös - och att det finns möjlighet att ångra sig och återuppta islam.

Kommitténs inställning är att staten borde pröva omständigheterna kring en konversion grundligt, och med hänsyn till att personens agerande kan få allvarliga konsekvenser oavsett hur genuin övertygelsen är. Kommittén kritiserar också att de svenska myndigheterna bedömt att mannen är apostat, hazar, i avsaknad av nätverk och hans mentala hälsa var för sig men inte vägt samman sårbarheten. Sammantaget med att mannens identitet kommit ut bedömer kommittén att en utvisning kan få irreparabla konsekvenser. Slutsatsen är att Sverige skall bevilja mannen en ny prövning och medan den pågår får utvisningen inte verkställas. Tre ledamöter av kommittén var skiljaktiga och anser att de svenska myndigheternas redan bedömt saken i detalj. De påpekar också att det talar emot mannen att han skrivit till ambassaden och angivit sig själv.

Domen har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Hämta: Communication No. 3070/2017 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200208:

Europadomstolen januari 2020:

Annual Report 2019

The Court's Annual Report, published since 2001, contains information on the Court's organisation and activities for the previous year. In particular, it reports on developments in the case-law and provides full statistical data.

Hämta rapporten (Extern länk)

Se även:

Case-law analysis - summaries of cases, important decisions, guides (Extern länk)

Faktablad från Europadomstolen: Urgent preliminary ruling procedure and expedited procedure (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200125:

ELENA legal update 20-01-10:

Interim measures to unaccompanied minors living in the RIC and Samos Island

The European Court of Human Rights recently issued interim measures to unaccompanied minors living in reception and identification centres (RIC) and Samos Island.

The case, which was brought by the Greek Council for Refugees, together with Still I Rise and Doctors Without Borders, concerned five unaccompanied teenage asylum seekers living in RIC and Samos Island pending their transfer to a centre with better living conditions. The applicants in the case complain that their living conditions constituted a gross violation of Article 3 ECHR due to a lack of access to medical services, security, food, and adequate hygiene facilities. Such conditions are exacerbated due to the age of the applicants, who also alleged that adults were able to access areas specifically reserved for minors. The organisations have called upon the Greek authorities to take prompt steps to ensure the effective protection of young people seeking international protection. Such effective protection would include, inter alia: the introduction of an effective guardianship system; increasing access to suitable accommodation for minors; and prohibiting the legalisation of juvenile detention.

Interim measures, issued under Rule 39 of the Rules of Court, serve as an indication to the Greek authorities to refrain from transferring the unaccompanied applicants, but are also brought to ensure that the reception conditions are compatible with the European Convention on Human Rights, namely Article 3.

ELENA Weekly Legal Update (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-domstolen / Migrationsverket 20-01-10:

EU-domstolen: Familjeåterförening får avslås på grund av brott under tidigare vistelse

EU-domstolens dom den 12 december 2019 i mål C-381/18 och C-382/18 (G.S. och V.G.)

Artikel 6.1 och 6.2 i familjeåterföreningsdirektivet (2003/86) hindrar inte en nationell praxis, enligt vilken myndigheterna kan avslå en ansökan om uppehållstillstånd på grundval av en fällande brottmålsdom som meddelats under en tidigare vistelse i den berörda medlemsstaten. Vidare kan de återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förlängning om den sökande har dömts till ett straff som är av en viss stränghetsgrad i förhållande till vistelsens längd.

Förutsättningen är att det brott som personen har dömts för är så allvarligt att det är nödvändigt att hindra denne från att vistas inom medlemsstaten, och att myndigheterna gör en sådan individuell bedömning som föreskrivs i artikel 17 i direktivet.

Sakfrågan i målen var om en ansökan om uppehållstillstånd kan avslås, eller ett uppehållstillstånd kan återkallas enligt artikel 6.1 respektive artikel 6.2 familjeåterföreningsdirektivet, på grund av hänsyn till allmän ordning och säkerhet när den berörda personen har begått brott.

I det ena fallet hade den sökande dömts till fängelse i fyra år och tre månader för medverkan i narkotikasmuggling. I det andra fallet hade personen genom fyra domar dömts till samhällstjänst eller böter för butiksstöld och rattfylleri.

(...)

Hämta Migrationsverkets referat, dokument nr 44019 (Extern länk)

EU-domstolens avgörande i målen C-381/18 och C-382/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA Legal Update 20-01- 14:

Grand Chamber rule that return of migrants to Morocco did not breach Convention

On 13 February 2020, the Grand Chamber of the European Court of Human Rights (GC) published its judgment in the case of N.D and N.T v Spain (Application Nos. 8675/15 and 8697/15) concerning the immediate return of two men to Morocco after attempting to cross the border of the Melilla enclave.

The applicants, nationals of Mali and Côte d'Ivoire, arrived in Morocco independently of one another after fleeing from their countries of origin. On 13 August 2014, a group of around 600 migrants attempted to cross the border fence. N.D and N.T, who succeeded in doing so, were helped down by the Spanish border guards and immediately handed over to Moroccan authorities. They allege that no identification procedures were carried out in Spanish territory and that they were not given the opportunity to explain their individual circumstances before being removed to Morocco. They complained that they were subject to a collective expulsion without an individual assessment of circumstances and legal assistance contrary to Article 4 of Protocol No. 4. They also complain under Article 13 in conjunction with Article 4 Protocol No. 4 that they had no access to an effective remedy with suspensive effect by which to challenge their immediate return. In its Chamber judgment, the Court had previously found violations in relation to both complaints.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

Amnesty International 20-02-13: ECHR judgment a blow to refugee and migrant rights (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

OHCHR 20-01- 21:

Historic UN Human Rights case opens door to climate change asylum claims

In its first ruling on a complaint by an individual seeking asylum from the effects of climate change, the UN Human Rights Committee* has stated that countries may not deport individuals who face climate change-induced conditions that violate the right to life.

In 2015, Ioane Teitiota's asylum application in New Zealand was denied, and he was deported with his wife and children to his home country of Kiribati. He filed a complaint to the UN Human Rights Committee, arguing that by deporting him, New Zealand had violated his right to life. Mr. Teitiota argued that the rise in sea level and other effects of climate change had rendered Kiribati uninhabitable for all its residents. Violent land disputes occurred because habitable land was becoming increasingly scarce. Environmental degradation made subsistence farming difficult, and the freshwater supply was contaminated by salt water.

The Committee determined that in Mr. Teitiota's specific case, New Zealand's courts did not violate his right to life at the time of the facts, because the thorough and careful evaluation of his testimony and other available information led to the determination that, despite the serious situation in Kiribati, sufficient protection measures were put in place. "Nevertheless," said Committee expert Yuval Shany, "this ruling sets forth new standards that could facilitate the success of future climate change-related asylum claims."

The Committee also clarified that individuals seeking asylum status are not required to prove that they would face imminent harm if returned to their countries. The Committee reasoned that climate change-induced harm can occur both through sudden-onset events (such as intense storms and flooding), and slow-onset processes (such as sea level rise, salinization and land degradation). Both sudden-onset events and slow-onset processes can prompt individuals to cross borders to seek protection from climate change-related harm.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

Hämta dokumentet Com. nr 2728/2016, Ioane Teitiota v Nya Zeeland (Extern länk)

Expressen 20-01-20: FN: Klimatflyktingar får inte skickas tillbaka (Extern länk)

AYS 20-01-22: How Groundbreaking is the UN's Ruling on "Climate Refugees"? (Extern länk)

ECRE 20-01-23: Effects of climate change can trigger non-refoulement obligations (Extern länk)

Elena Legal Update 20-01-24: HR Committee: Risk to right to life as a result of climate change and sea level rise (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 200107:

Global Legal Action Network 19-12-18:

Complaint filed with UN body over Italy's role in privatised push-backs to Libya

Today (18/12/19), the Global Legal Action Network (GLAN) filed a complaint against Italy with the UN Human Rights Committee on behalf of an individual whose journey from Libya was intercepted in the high seas by the Panamanian merchant vessel, the Nivin. The complaint is the first to tackle the phenomenon of "privatized push-backs", whereby EU coastal States engage commercial ships to return refugees and other persons in need of protection back to unsafe locations in contravention of their human rights obligations.

In the afternoon of November 7, 2018, the Italian Maritime Rescue Coordination Centre (MRCC) instructed the Nivin to rescue a distressed migrant boat and to liaise with the infamous Libyan Coast Guard (LYCG). The LYCG then directed the Nivin towards Libya, where the captured passengers staged a stand-off, resisting their illegal debarkation. Libyan security forces violently removed from the vessel after 10 days using tear gas and rubber as well as live bullets. The claimant was shot in the leg and was arbitrarily detained, interrogated, beaten, subjected to forced labour and denied treatment for months.

The legal submission made use of evidence in a report compiled by Forensic Oceanography, part of the Forensic Architecture agency based at Goldsmiths, University of London with Charles Heller as lead investigator. The report, published today, combined the analysis of multiple sources of evidence to offer a detailed reconstruction of the incident. It demonstrates that privatized push-backs have risen sharply since June 2018. The result is that seafarers are being used by states seeking to circumvent their obligations towards refugees.

(...)

Hämta pressmeddelandet (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA legal update 19-12-20:

CJEU: Interpretation of Directive 2003/86 on the right to family reunification

On 12 December 2019, the Court of Justice of the European Union (the Court) published its judgment in the joined cases C-381/18 and C-382/18 on the interpretation of Directive 2003/86 concerning the legality of decisions refusing residence permits for the purpose of family reunification.

The applicants in both cases were convicted of criminal offences. In case C-381/18, the applicant's request to extend his residence permit was rejected and his residence permit was revoked with retroactive effect. In case C-382/18, the applicant's request for a residence permit for the purpose of family reunification was rejected for public policy reasons. The questions referred to the Court included, inter alia, whether Article 6 (1) and (2) of Directive 2003/86 must be interpreted as precluding national practice whereby public authorities may reject a request for entry and residence based on grounds of public policy relating to a criminal conviction, and whereby public authorities may revoke or refuse to renew a residence permit if the applicant has been given a sufficiently serious conviction.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ELENA legal update 19-12-20:

CJEU: Family reunification in the event of dependence on medical grounds

On 12 December 2019, the Court of Justice of the European Union published its judgment in case C-519/18 on the interpretation of the right to family reunification guaranteed under Directive 2003/86.

The Hungarian Immigration and Asylum Office refused to grant a residence permit for the purpose of family reunification for the applicant's sister, who suffered from depression and required medical supervision, on the grounds that she had failed to demonstrate that she was unable to provide her own needs on account of her health condition. The Court was asked to determine whether Article 10(2) Directive 2003/86 precludes a State from making family reunification of a refugee's sister subject to conditions other than those in Article 10(2) if they are dependent on the applicant. It was also asked to clarify the scope of the meaning of 'dependant' in this context.

The Court first noted that the objective of Directive 2003/96 is, inter alia, to determine the conditions for the exercise of the right to family reunification. Indeed, Article 4 Directive 2003/86 specifically lists the family members on whom this right may be conferred, and Article 10(2) allows States to confer this right on members of a refugee's family not listed providing they are dependent on the refugee. Referring to previous rulings, the Court reiterated that dependence is a result of a factual situation of material support coming from the family member with a right of residence. On this issue, the Court noted, inter alia, that the family member not listed under Article 4 must be genuinely dependent in that they cannot support themselves in their country of origin and that material support is provided by the refugee who also appears to be the most able family member to provide support. Moreover, it noted that while discretion is afforded to States under Article 10(2) this should not be used to undermine the objective of the Directive, which must be interpreted in light of the right to family life under Article 7 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt yyy 20-01-07:

Förslag till EU-domstolen: 60 dagars tidsfrist för domstol bör få överskridas vid behov

EU-domstolens generaladvokat har lämnat yttrande i ett ärende inlämnat av en ungersk domstol rörande tidsfrist för att fatta beslut i asylärenden. Ungersk lag föreskriver att dom ska avkunnas inom 60 dagar från att ett asylbeslut överklagats. Enligt domstolen som ställde frågan var det i det aktuella målet omöjligt att hinna avgöra saken med de procedurer som rättssäkerheten krävde. Den asylsökande hade samma inställning medan den ungerska regeringen ansåg att 60 dagar är tillräckligt, med användande av modern teknik. Generaladvokaten går i sitt yttrande igenom en rad fördelar och nackdelar med tidsfrister och problemen med att försöka fastställa en generell regel för alla medlemsstater och alla omständigheter. Förslaget till beslut innebär att det är upp till den nationella domstolen att avgöra om det är möjligt att genomföra en full prövning av behovet av internationellt skydd och med säkerställande av den sökandes rättigheter. Om detta inte är möjligt måste domstolen underlåta att tillämpa tidsfristen och slutföra prövningen så snart som möjligt efter det. Slutligt beslut om hur frågan ska besvaras kommer att tas av EU-domstolen.

Läs förslaget till avgörande i mål C-406/18, PG (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-01-07:

Ungerns lag om "säkert transitland" inte förenligt med EU-rätten enligt generaladvokat

Enligt ungersk lag kan en asylsökande avvisas utan prövning i sak om personen nått Ungern via ett land där hen inte är utsatt för förföljelse eller allvarlig skada eller där en tillräcklig grad av säkerhet garanteras. Domstolsbeslut i ett sådant ärende ska avges inom åtta dagar. En ungersk domstol har vänt sig till EU-domstolen med frågan om detta är förenligt med EU-rätten. Målet gällde en person som sökt asyl efter att ha passerat Serbien. Personen fick beslut om avvisning till Serbien samt ett tvåårigt återreseförbud. EU-domstolens generaladvokat går igenom vilka skäl som enligt asylprocedurdirektivet kan göra att en asylansökan inte behöver prövas i sak. Dit hör om det finns ett "första asylland" där personen redan fått skydd eller ett "säkert tredjeland" som personen i så fall måste ha en viss anknytning till. I praktiken har Ungern infört ytterligare en grund, nämligen ett "säkert transitland". En liknande möjlighet finns i EU-kommissionens förslag till ny förordning, men detta är omtvistat och definitivt inte gällande nu. Därför strider ungersk lag mot direktivet, enligt generaladvokatens förslag till förhandsavgörande. Den korta tiden för domstolsbeslut ska enligt advokaten kunna överskridas om det behövs för rättssäkerheten. Det slutliga förhandsavgörandet kommer att diskuteras och beslutas av EU-domstolen.

Läs förslaget till förhandsavgörande i mål C-564/18, LH (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 20-01-07:

FN:s mr-kommitté stoppar utvisning av tidigare militär till Afghanistan från Danmark

En person som arbetat som läkare för afghanska och amerikanska styrkor i Afghanistan sedan 2007 hotades av talibanerna vid flera tillfällen. Han fick hotbrev och blev beskjuten. 2012 kidnappades han och hölls fången, utsattes för tortyr, men lyckades undanhålla talibanerna sin identitet. Han flydde i samband med en flygattack. Efter att han flytt kom hotbrev till hans familj adresserade till honom. Han söktes också av militären på grund av sin långa frånvaro. Han sökte asyl i Danmark 2013 och hävdade att han riskerar förföljelse av talibanerna men även från den nationella militären eftersom han kommer att misstänkas för samröre med fienden. I Danmark sågs hans berättelse först inte som trovärdig men senare i proceduren accepterades de flesta uppgifter som fakta. Han fick ändå avslag eftersom kidnappningen inte var kopplad till hans arbete och övriga hot inte var så allvarliga. FN-kommittén påpekar att den nationella bedömningen ska väga tungt men anser ändå att de faktiska omständigheterna talar för att personen löper en stark personlig risk för behandling i strid med FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. UNHCR:s riskbedömning för personer associerade med utländsk militär vägdes in. Tre ledamöter var dock oeniga och ansåg att Danmarks bedömning skulle respekteras.

Hämta eller läs communication No. 2603/2015, A.B.H. v Denmark (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 191214:

Asylnytt 19-12-14:

Ryssland fälls av Europadomstolen för årslångt kvarhållande i transithall

Europadomstolen har fattat slutgiltigt beslut i sin stora kammare om Rysslands förvarstagande av fyra personer på flygplatsen i Moskva. Det första beslutet togs i juni 2017 mot en reservation. Målet rör fyra personer från Irak, Palestina, Somalia och Syrien med olika flykthistorier. De hade hamnat på flygplatsen Sheremetyevo i Moskva efter att ha nekats inresa i de länder de var på väg till. Två av dem hade sänts tillbaka för att de mellanlandat i Moskva, medan två hade utgångna ryska visum. Alla fyra ansökte om asyl i Ryssland, vilket nekades efter långa procedurer. Två av dem återsändes till hemländerna, medan två vidarebosattes med hjälp av UNHCR. Under hela asylproceduren, som varade mellan fem och 22 månader, nekades de att lämna flygplatsens transitzon, där de inte hade tillgång till utevistelse eller sjukvård. De hade svårt att nå ombud. Flygplatspersonalen talade bara ryska. De sov på madrasser på golvet i den bullriga hallen. Ryssland hävdade att de var fria att lämna landet och inte var genuina asylsökande. UNHCR intervenerade med kritik av att systemet inte gav asylsökande tillgång till sina rättigheter, medan Ungern kom med ett yttrande om att det inte finns någon rätt till "asylshopping". Europadomstolen håller fast vid att Ryssland hade ansvaret och att männen var de facto frihetsberövade i strid med konventionen. Dessutom var förhållandena i transithallen sådana att behandlingen uppgick till förnedrande behandling. Domstolens stora kammare var enig.

Case of Z.A. and Others v. Russia, applications nos. 61411/15, 61420/15, 61427/15 and 3028/16 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-12-14:

Familjeåterförening får inte beviljas automatiskt efter en tidsgräns enligt EU-domstolen

EU-domstolen har i ett förhandsavgörande kommenterat ett familjeåterföreningsärende i Belgien. Saken gällde en afghansk medborgare som ansökt om familjeåterförening med sin make som bodde i Belgien med flyktingstatus. Saken hade dragit ut på tiden. Enligt belgisk lag finns vissa villkor för familjeåterförening, men om saken inte har avgjorts inom sex månader ska ansökan bifallas. Tidsfristen kan bara förlängas i undantagsfall med tre månader. När tidsfristen löpt ut i detta fall lämnade dock den belgiska domstolen över ärendet till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Frågan var om det är tillåtet enligt familjeåterföreningsdirektivet att ha en sådan regel. EU-domstolens svar är nej. Det är inte tillåtet att ha en bestämmelse som ger automatiskt uppehållstillstånd utan att det fastställts att personen verkligen uppfyller villkoren i enlighet med unionsrätten.

Mål C-706/18, 20 november 2019 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-12-14

Europadomstolens stora kammare fäller Ungern för snabbutvisning till Serbien

Europadomstolen tog i början av 2017 upp hur två män från Bangladesh hade behandlats i Ungern. De hade hållits kvar i läger vid gränsen och utvisats till Serbien såsom ett "säkert tredje land". Dessutom försökte Ungern förmå dem att återvända illegalt till Serbien. Ungern överklagade och saken har nu behandlats i den stora kammaren, efter yttranden från Bulgarien och Polen som var kritiska mot domen och från UNHCR och ECRE mfl organisationer till stöd för de asylsökandes sak enligt EU-rätt och internationella konventioner. Europadomstolen konstaterar att behandlingen brutit mot Europakonventionens artikel 3 genom den automatiska bedömningen av Serbien som säkert land utan garantier för att de sökande skulle få tillgång till en asylprocess och med risk att förpassas vidare till annat icke säkert land. Sättet männen utvisades förstärkte risken för att de skulle behandlas i strid med konventionen. Däremot ansåg den stora kammaren (till skillnad från domstolens ursprungliga beslut) inte att det förelåg ett frihetsberövande i strid med artikel 5 eftersom männen kunde lämna transitzonen i riktning Serbien. Två av domarna reservade sig mot detta eftersom det alternativet innebar en oacceptabel risk och männen hade rätt att behandlas som asylsökande.

Case of Ilias and Ahmed v. Hungary, Application no. 47287/15 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 191120:

Migrationsverket 19-10-25:

Europadomstolen: Svårt psykiskt sjuk ska inte utvisas till Turkiet utan garantier

Europadomstolens dom den 1 oktober 2019 i målet Savran v. Denmark, ansökan nr 57467/15

Europadomstolen fann att utvisning till Turkiet av en man som led av en psykisk sjukdom och som saknade nätverk i hemlandet skulle strida mot artikel 3 Europakonventionen, om de danska myndigheterna inte först säkerställde att det fanns individuella och tillräckliga garantier i hemlandet för uppföljning och kontroll av sjukdomen, (tre domare var skiljaktiga).

Hämta domen Savran v. Denmark, ansökan nr 57467/15 (Extern länk)

ELENA / Rigts in Exile 19-11-01: Savran v Denmark: Expulsion without asuurances of appropriate psychiatric treatment amounts to violation of Article 3 ECHR (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-domstolen / Migrationsverket 19-10-29:

EU-domstolen om anknytning till EU-medborgare då denne återvänt till hemlandet

Sammanfattning av EU-domstolens dom den 10 september 2019 i mål C-94/14, (stora avdelningen), (Chenchooliah mot Irland)

Artikel 15 i rörlighetsdirektivet 2004/38 ska tolkas så, att den är tillämplig på ett beslut om avlägsnande av en tredjelandsmedborgare med hänvisning till att vederbörande inte längre har uppehållsrätt, då en tredjelandsmedborgare har ingått äktenskap med en unionsmedborgare som utövade sin rätt till fri rörlighet genom att bege sig till och tillsammans med tredjelandsmedborgaren uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten, men där unionsmedborgaren därefter har återvänt till den stat där han/hon är medborgare i.

De relevanta garantier som föreskrivs i artiklarna 30 och 31 direktivet är tillämpliga när ett sådant beslut om avlägsnande fattas och att beslutet inte under några omständigheter kan förenas med ett återreseförbud.

(...)

Hela referatet med länk till domen (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Migreurop 19-11-07:

According to the European Court of Human Rights, all is well in the Greek hotspots

Joint Press Release

The European Court of Human Rights has rejected for the most part the request made on 16 June 2016 by 51 persons (including many minors) from Afghanistan, Syria and Palestine, who were forcibly maintained in a situation of extreme distress in the hotspot of Chios, Greece.

The 51 applicants, supported by our organisations, were identified during an observation mission led by the Gisti in the Greek hotspots in May 2016. These persons were deprived of their freedom and detained on the island of Chios, which had become an open prison since the implementation of the EU-Turkey Statement of 20 March 2016, just like the neighbouring islands of Lesbos, Leros, Samos and Kos. The requestees invoked the violation of several provisions of the European Convention on Human Rights.

In their request, they abundantly and accurately documented the insufficiency and unsuitability of food, the sometimes very dangerous material conditions (poorly fixed tents, snakes, heat, promiscuity, etc.), the great difficulties they meet in accessing healthcare, and the lack of care for the most vulnerable people - including pregnant women, young children and isolated minors. They also documented how these circumstances were aggravated by the context of deprivation of freedom, which characterises the situation in the hotspots, but also by the administrative arbitrariness, which is particularly anxiety-inducing because of the permanent threat of being returned to Turkey.

The only violation that the Court identifies concerns the impossibility for the applicants to lodge an effective appeal against the decisions ordering their deportation or detention, because of the lack of available information regarding the right of appeal, and there is no court able to receive such an appeal on the island of Chios.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Human Rights Watch 19-11- 13:

Amnesty and HRW to court: Italy shares responsibility for Libya abuses

Third-party intervention filed at European Court of Human Rights

On 11 November 2019, Amnesty International and Human Rights Watch submitted a joint third-party intervention to the European Court of Human Rights in a case involving Libya's abuses against migrants during operations at sea and upon return to the country in November 2017.

In the case of S.S. and others v Italy (no. 21660/18) applicants are seeking justice before the court, claiming that Italy breached its obligations under the European Convention on Human Rights by cooperating with Libya to enable its coast guard to intercept people at sea and take them back to Libya. The applicants have told the court that people returned to Libya are routinely exposed to torture and other abuses in Libya, including through their routine containment in detention centers, where they are held arbitrarily.

In 2012 the European Court of Human Rights, ruling in the case of Hirsi Jamaa and Others v. Italy (no. 27765/09), found that Italy's practice of intercepting migrants at sea and forcing them to return to Libya had violated the European Convention on Human Rights, including the prohibition on returning people to countries where they face risk of human rights abuses. Since then, Amnesty International and Human Rights Watch have consistently documented the ongoing human rights abuses against refugees, asylum seekers and migrants in Libya, and condemned the EU's, including specifically Italy's, cooperation with and support to Libya in ways that has led to the prolonged arbitrary detention and abuse of people in Libya.

(...)

Hela pressmeddelandet (Extern länk)

Läs eller ladda ner inlagan från Human Rights Watch (Extern länk)

ICJ 19-11-11: ICJ and others intervene in search and rescue case before European Court (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-11-00:

Europadomstolen fördömer utvisning av konvertit till Afghanistan

En hazarisk pojke från Ghazni sökte asyl i Schweiz och berättade att han konverterat till kristendomen och spritt biblar redan i hembyn, och att polisen sökt honom. Han fick avslag eftersom han inte kunde beskriva detaljerat vad som hänt eller redogöra för kristendomen. Senare lämnade han in brev från fadern om att familjen tvingats lämna landet och dopbevis från sin församling i Schweiz. Den schweiziska domstolen bedömde att han faktiskt konverterat, men i Schweiz. Apostasi kan leda till förföljelse och även dödsstraff enligt domstolen, men avslog ändå eftersom så få kunde känna till saken, i varje fall inte den unge mannens släktingar i Kabul. Han var nu myndig. Inte heller Europadomstolen tror att konversionen skedde i hemlandet. Men även om asylskälen uppstått "sur place" måste staten utreda riskerna. Schweiz har inte utrett om personen kan utöva sin tro i hemlandet, utan har utgått från att han ska hålla religionen privat. Dessutom borde hans situation som hazar ha vägts. Därför skulle utvisningen bryta mot Europakonventionens artikel 3.

Läs domen på franska L'affaire A.A. c. Suisse, Requête no 32218/17 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-11-00:

Irakier dödades strax efter utvisning, nu fälls Finland av Europadomstolen

En irakier som hade arbetat för Saddam Hussein före regimens fall 2002 och därefter för ett amerikanskt företag innan han 2007 började på en byrå under inrikesministeriet som utredde kränkningar och korruption. Han var enda sunnimuslim på den avdelningen, en position som blev mer utsatt i takt med shiamilisens ökade inflytande. Till slut kom han i konflikt med en kollega, senare säkerhetsofficer, som hotade honom. Under 2015 utsattes han för en skjutning men överlevde. Han lämnade sin post och höll sig undan men efter att hans bil sprängts och hans dotter utsatts för ett kidnappningsförsök lämnade mannen, dottern och en son landet och sökte asyl i Finland. De finska myndigheterna bedömde berättelsen som trovärdig, men beslutade ändå om utvisning med motivering att attackerna inte var personligt riktade och inte hade med hans grupptillhörighet eller bakgrund att göra. Några veckor efter att utvisningen verkställts attackerades huset där mannen vistades och han dödades av okända män. Anmälan till Europadomstolen gjordes av hans dotter som har uppehållstillstånd i Finland. Europadomstolen påpekar i sin fällande dom bland anant att Finland inte gjort en samlad bedömning av de olika riskmomenten och inte utrett de två mordförsöken noggrant.

Case of N.A. v. Finland, Application no. 25244/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-11-00:

EU-domstolen: Asylsökande får inte fråntas allt bistånd som straff för misskötsel

En domstol i Belgien har frågat EU-domstolen om det är tillåtet att ha regler som gör att allt bistånd, inklusive bostad och matersättning, dras in för en asylsökande. Målet gällde ett ensamkommande barn som deltagit i ett slagsmål mellan boende av olika etniskt ursprung på samma förläggning. Personen straffades med indragning av allt bistånd under en period. Han bodde under tiden i en park och sökte stöd av vänner. EU-domstolen slår fast att sanktioner alltid ska vara proportionerliga och den sökande ska under alla omständigheter behålla "värdiga levnadsvillkor". Att dra in i allt bistånd är inte förenligt med detta. Domstolen påpekar också att när det gäller en utsatt person som ett ensamkommande barn är myndigheterna skyldiga att i än högre grad beakta den underåriges speciella situation och proportionalitetsprincipen.

Pressmeddelande (Extern länk till pdf-fil)

Domen i mål C-233/18 i sin helhet (Extern länk)

AIDA 19-11-12: Withdrawal of material reception conditions not a lawful sanction for violation of house rules, CJEU rules (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 191025:

Asylnytt 19-10-24:

FN-kommitté kritiserar Serbien för en redan genomförd utvisning till Turkiet

En man som varit politiskt aktiv i Turkiet på 80-talet men inte använt vapen eller förespråkat våld, greps 2001. Han utsattes för utstuderad tortyr och tvingades skriva under att han varit ledande i en revolutionär organisation vars existens är oklar. Förvarstagandet i 10 månader utan rättegång prickades av Europadomstolen. Efter en flera år lång procedur dömdes han till 15 års fängelse men flydde från Turkiet. Då han hamnat i Serbien greps han genom Turkiets internationella arresteringsorder. Ärendet skickades tillbaka från högre domstol till lägre i Serbien flera gånger på grund av att underlaget inte översatts och andra brister men ledde till slut till beslut om utlämning. Vid det laget hade UNHCR tillskrivit Serbien och erinrat om att granska mannens asylskäl. Mannen hade även vänt sig till FN:s kommitté mot tortyr, CAT, som uppmanade Serbien att inte verkställa utlämningen under utredningen. Trots detta skickades mannen till Turkiet två veckor senare. Serbien hävdade att utlämning på grund av brott inte berörs av tortyrkonventionen. Dessutom betraktar Serbien Turkiet som ett säkert land. CAT konstaterar att omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter pågått i Turkiet efter undantagstillståndet 2016, inklusive tortyr och godtyckliga frihetsberövanden. Serbien har varken undersökt risken för tortyr eller tagit reda på om domen i Turkiet byggt på erkännande under tortyr. Utvisningen bröt mot tortyrkonventionens artikel 3 och 22. CAT påpekar att Serbien nu har en skyldighet att följa upp vad som händer mannen i Turkiet och rapportera om detta.

Hämta Communication No. 857/2017, Cevdet Ayaz v Serbia (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-10-24:

FN:s kommitté mot tortyr stoppar inte utvisning av familj till Egypten

Ärendet gäller ett par från Egypten som har drivit sitt eget ärende till FN:s kommitté mot tortyr, CAT. Mannen hade en firma i Förenade Arabemiraten, UAE, som hade affärer med det numera terrorstämplade Muslimska Brödraskapet i Egypten. Paret befann sig med sina fem barn i UAE när Brödraskapets ledare Morsi avsattes i en militärkupp 2013. Deras uppehållstillstånd i UAE drogs in men de vågade inte återvända till Egypten. Enligt svenska myndigheter visar deras pass att de var i Egypten flera gånger, senast 2015. Paret har förklarat att mannen befann sig i Kairo i fyra dagar för att ordna handlingar, efter utvisningen, medan den övriga familjen bara mellanlandade. Sverige hävdar att familjens uppehållstillstånd kan ha dragits in av andra skäl och att mannen inte är av intresse för Egypten bara beroende på firmans affärer. Enligt Sverige har Egypten inte resurser att förfölja alla. Paret hävdar att mannen var supporter och påpekar att 50.000 Mursi-anhägare har fängslats och att utbredd tortyr har följt efter godtyckliga arresteringar. Även CAT beskriver i sitt beslut att många sympatisörer har arresterats och att tortyr använts systematiskt. Men kommittén bedömer att mannen inte har visat varför han skulle anses som sympatisör. Att paret nekades muntlig förhandling föranleder ingen kritik, eftersom faktauppgifterna i målet inte hade ifrågasatts. Enligt CAT har inget brott mot tortyrkonventionen skett.

Communication No. 816/2017, X, Y and others v Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-10-24:

FN:s kommitté mot tortyr publicerar ärenden från augustisessionen

Förutom de ärenden som refererats ovan har FN:s kommitté för övervakning av Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling (CAT) publicerat ytterligare 4 ärenden som rör utvisningar från kommitténs session i juli-augusti. Två som prövades i sak rörde utvisningar till Etiopien respektive Sri Lanka. Tre ärenden lades ner på grund av att anmälningarna ansågs ogrundade. De gällde utvisningar till Kongo och Indien.

I listan över ärenden finns nu även ett par sent publicerade från vårsessionen, ett rörande en utvisning till Pakistan som prövades i sak men föll bland annat på grund av trovärdighetsbrister och ett rörande Sri Lanka som inte hade prövats i högsta instans i det nationella målet.

Se samtliga publicerade ärenden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-10-24:

Europadomstolen tillåter att familj splittras på grund av mannens agerande

En ung man som sökte asyl i Sverige hade ingen id-handling men uppgav ett födelsedatum. Senare gav han in en handling från hemlandet med samma datum men tre år tidigare. Hans asylansökan avslogs på grund av motsägelser. Vid överklagande lämnade han in födelsebevis. Innan beslutet vann laga kraft flyttade han ihop med en svensk kvinna. De gifte sig året därpå och reste till mannens hemland för att ansöka om familjeåterförening. Mannen gav då in hemlandspass med ytterligare ett annat födelseår och ett annat efternamn. Ansökan avslogs med motivering att identiteten inte var styrkt, men efter överklagande fick mannen uppehållstillstånd. När detta skulle förnyas lämnade han in ett nytt pass som skickats efter - och visade sig vara falskt. Trots mannens försäkran att han inte haft en aning om det avslogs förlängningen. Året därpå fick paret en son. Mannen åkte till hemlandet för att söka på nytt med ett äkta pass. Men de svenska myndigheterna anser att han efter alla turer inte kan styrka sin identitet. Mannen påpekar att de tre passen haft samma uppgifter och att respekten för familjelivet enligt artikel 8 gör att familjen borde få återförenas. Men Europadomstolen anser att familjens svårigheter beror på mannens eget agerande. Domstolen lägger stor vikt vid att familjen bildats och utökats under perioder då mannen inte haft uppehållstillstånd. Dessutom anser domstolen att inget hindrar kvinnan och barnet att flytta till mannen eller fortsätta hälsa på honom i hemlandet.

Application no. 57750/17, EZE against Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-10-24:

Europadomstolen fäller Turkiet för förvarstagande av småbarn i olidliga förhållanden

I en omfattande dom fördömer Europadomstolen än en gång förvarstagande i Turkiet. Ärendet gäller en kvinna från Ryssland som togs i förvar i fyra månader med tre småbarn efter att ha försökt passera gränsen till Syrien olagligt. Hon försökte upprepade gånger vända sig till domstol både för att få förvarsbeslutet prövat och för att påtala förhållandena i förvaret. Svår överbeläggning, smuts och undermålig hygien, löss och andra insekter, brist på utevistelse, brist på barnmat, blöjor och annat som barnen behövde. Barnen fick inte vård när de blev sjuka. Trots att kvinnan hade hjälp av advokat besvarades de flesta inlagorna inte alls och den turkiska konstitutionsdomstolen gav sitt svar tre och ett halvt år senare. Europadomstolen refererar en lång rad tidigare domar och inspektionsrapporter, bland annat från Europarådets kommitté mot tortyr som särskilt kritiserat Turkiet för att inte göra något åt de missförhållanden som påpekats tidigare. Europadomstolen fäller Turkiet för att ha brutit mot Europakonventionens artikel 3 om förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling, artikel 13 om rätt till ett effektivt rättsmedel och artikel 5 om rätt till frihet och till domstolsprövning av förvarstagande.

Case of G.B. and Others v. Turkey, Application no. 4633/15 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-10-24:

Försörjning för varaktigt bosatt behöver inte vara egen inkomst enligt EU-domstolen

EU-domstolen har tagit ställning till en begäran om förhandsavgörande som lämnats in av en belgisk domstol. Saken gällde en tredjelandsmedborgare som först studerat och sedan arbetat i Belgien i många år. Han ansökte om ställning som varaktigt bosatt. För detta krävs enligt EU-direktivet att den sökande har "stabila, regelbundna och tillräckliga försörjningsmedel" och detta utan socialt bistånd från staten. Mannen hade ingen egen inkomst vid tillfället men lämnade in ett intyg som visade att hans bror var beredd att försörja honom. EU-domstolen konstaterar att direktivet inte säger något om källan för försörjningen. Frågan besvaras med att begreppet försörjningsmedel inte bara avser egna medel som den sökande har, utan även kan omfatta de medel som ställs till dennes förfogande av en utomstående. Medlen måste, med hänsyn till den sökandes individuella situation, vara stabila, regelbundna och tillräckliga".

Domen i mål C-302/18 (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-10-24:

Domstolsbeslut måste respekteras av lägre instans, enligt EU-domstolen

En ungersk domstol har begärt ett förhandsavgörande i ett asylärende. Saken gällde en person som fick avslag på sin asylansökan. Mannen överklagade till domstol som gjorde en annan bedömning men återförvisade ärendet till den administrativa myndigheten. Enligt ungersk lag är detta den enda möjligheten, domstolen kan inte fatta ett nytt beslut. I det här fallet gick ärendet fram och tillbaka till domstolen flera gånger och till slut vände sig alltså domstolen till EU-domstolen. EU-domstolen har nu svarat att det är tillåtet att låta den administrativa myndigheten behålla befogenheten att fatta beslut. Men om en administrativ myndighet bedömer att en person inte behöver internationellt skydd och därefter en domstol eller annan högre myndighet efter en grundlig utredning i sak har kommit till motsatt slutsats så ska detta gälla. Annars blir rätten till överklagande meningslös. Om den administrativa myndigheten ger avslag på nytt utan att det kommit fram några nya omständigheter så är domstolen skyldig att ersätta detta beslut med sitt eget, även om detta är förbjudet enligt nationell lag.

Dom i mål C-556/17 (Extern länk)

Läs Migrationsverkets referat (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-10-24

EU-domstolen: Alternativ skyddsstatus som getts på felaktig grund kan återkallas

Målet gäller en person som sökte asyl i Österrike och uppgav att han var statslös. Den beslutsfattande myndigheten bedömde att han var algerisk medborgare och beviljade alternativ skyddsstatus. Senare kom det fram att mannen var medborgare i Marocko. Myndigheten återkallade statusen och att avslå ansökan. Frågan som en österrikisk domstol bett EU-domstolen avgöra är om skyddsstatus får återkallas även om det inte är den sökande som vilselett myndigheten. EU-domstolens svar är att om personen aldrig varit skyddsbehövande ska statusen återkallas. Men EU-domstolen påpekar också att detta inte innebär att ett redan givet uppehållstillstånd behöver återkallas. Tillstånd kan ges på andra grunder och personens privat- och familjeliv ska respekteras. Eventuella rättigheter som varaktigt bosatt påverkas inte.

Dom i mål C-7210/17 (Extern länk)

Migrationsverkets referat (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 191017:

Europadomstolen 19-10-08:

Refusing journalist access to a reception centre was in breach of the Convention

/Utdrag ur pressrelease/

In today's Chamber judgment1 in the case of Szurovecz v. Hungary (application no. 15428/16) the European Court of Human Rights held, unanimously, that there had been:

a violation of Article 10 (freedom of expression) of the European Convention on Human Rights.

The case concerned media access to reception facilities for asylum-seekers. The applicant in the case, a journalist for an Internet news portal, complained about the authorities' refusal of his request to carry out interviews and take photographs at the Debrecen Reception Centre, thus preventing him from reporting on the living conditions there.

The Court stressed that research work was an essential part of press freedom and had to be protected.

It was not convinced that restricting the applicant's ability to carry out such research work, which had prevented him from reporting first-hand on a matter of considerable public interest, namely the refugee crisis in Hungary, had been sufficiently justified.

In particular, the authorities had only given summary reasons, namely possible problems for the safety and private lives of asylum-seekers, for their refusal, without any real weighing up of the interests at stake.

Principal facts

The applicant, Illés Szurovecz, is a Hungarian national who was born in 1993 and lives in Mez?berény (Hungary).

(...)

Hämta hela pressmeddelandet, domen, sammanfattning mm (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 190801:

Asylnytt 19-08-01:

Torterad i Benin under den förra regimen kan utvisas enligt FN:s tortyrkommitté

Ännu ett ärende har publicerats från vårsessionen med FN:s kommitté mot tortyr, CAT. En man från Benin som fängslats och torterats anklagad för delaktighet i ett kuppförsök mot den förre presidenten år 2012 hade inte fått asyl i Schweiz, bland annat för att han inte berättat om sexuella övergrepp från början. Schweiz anser det osannolikt att mannen skulle utsättas på nytt eftersom kuppmakaren som han anklagats för samröre med benådades 2014 och är president sedan 2016. Den behandling mannen behöver för tortyrskadorna kan fås i Benin enligt Schweiz. CAT instämmer i statens argumentation. En ledamot är dock skiljaktig. Han påpekar att det mannen är rädd för är att de maskerade män som utsatte honom kan vilja skada honom för att inte själva avslöjas. Han anser även att Schweiz inte har genomfört en ordentlig tortyrundersökning.

Hämta dokumentet, communication no 829 /2017, på franska (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-08-01:

FN:s kommitté mot tortyr stoppar flera utlämningar till Turkiet

I föregående utgåva av Asylnytt refererades ett beslut från FN:s kommitté mot tortyr som innebar att Marocko inte får lämna ut en affärsman som ankagats för att tillhöra Hizmet-rörelsen i Turkiet (i notisen stod felaktigt "utvisning", men saken rörde utlämning på Turkiets begäran). Kommittén har därefter publicerat ytterligare två snarlika fall som innebär att en affärsman i livsmedelsbranschen och en asylsökande lärare, båda i Marocko, inte ska lämnas ut, trots att Turkiet har begärt dem utlämnade på grund av att de påstås tillhöra en terroristorganisation. Orsaken är den utbredda användningen av tortyr i Turkiet efter försöket till statskupp 2016. Marocko hävdade att utlämningen var tillåten eftersom terrorhandlingar är kriminella brott, inte politiska. Kommittén kritiserar domstolen i Marocko för att ha beslutat om utlämning utan att ha utrett risken för tortyr.

Hämta com nr 846/2017 om den andre affärsmannen, Elmas Ayden c. Maroc (Extern länk)

Hämta com nr 845/2017 om läraren, Mustafa Onder c. Maroc (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

EU-kommissionen 19-07-25:

Commission takes Hungary to Court for criminalising support of asylum seekers

Today, the European Commission decided to refer Hungary to the Court of Justice of the EU concerning legislation that criminalises activities in support of asylum applications and further restricts the right to request asylum. The Commission has also decided to send a letter of formal notice to Hungary concerning the non-provision of food to persons awaiting return who are detained in the Hungarian transit zones at the border with Serbia. Another decision taken today concerns the referral of Hungary to the Court of Justice of the EU for excluding non-EU nationals with long-term resident status from exercising the veterinary profession.

Court referral for criminalising activities in support of asylum and residence applications

In July 2018, the Commission sent a letter of formal notice to Hungary concerning the so-called "Stop Soros" legislation - which criminalises activities that support asylum and residence applications and further restricts the right to request asylum. In view of the unsatisfactory response, the Commission followed-up with a reasoned opinion in January 2019. After analysing the Hungarian authorities' reply, the Commission considered that the majority of the concerns raised have still not been addressed and has decided to refer Hungary to the Court of Justice of the EU. Specifically, the Commission finds that Hungarian legislation is incompatible with EU law in the following respects:

Criminalisation of support to asylum applicants: The Hungarian legislation curtails asylum applicants' right to communicate with and be assisted by relevant national, international and non-governmental organisations by criminalising support to asylum applications. This is in violation of the Asylum Procedures Directive and the Reception Conditions Directive.

(...)

Läs mer (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 190721:

Asylnytt 19-07-21:

FN:s tortyrkommitté förbjuder Sverige att utvisa tjetjen som riskerar blodshämnd

En man från Tjetjenien i Ryssland hade en kusin som var medlem i en rebellstyrka och som han hjälpte ibland med mat och kläder. Mannens hus stormades hus vid ett tillfälle utan att han blev gripen. Efter att kusinen dödat en polis i Groznyj attackerades mannen på nytt och han skadades. När han fick reda på att polismannens familj utkrävde blodshämnd försökte han åstadkomma medling. När detta inte gick flydde mannen med sina två barn. Migrationsverket fann berättelsen trovärdig och bedömde att mannen inte kunde återsändas till tjetjenska myndigheter. Men eftersom den ryska staten inte är ansvarig för förföljelsen ansågs mannen inte som flykting och han fick utvisningsbeslut med hänvisning till internflykt. Utvisningen slogs fast av de svenska domstolarna. Mannen har senare berättat om nya hot och visat dokument som visar att han är eftersökt. Sverige anser att tilläggen minskar hans trovärdighet. FN:s kommitté mot tortyr underkänner Sveriges utredning av hotet mot mannen och att dokument avfärdats. Kommittén anser (i likhet med UNHCR) att internflykt inte kan ses som en hållbar lösning för en person som riskerar tortyr av en ickestatlig aktör som staten inte har kontroll över. Slutsatsen blir att det skulle bryta mot konventionen mot tortyr att utvisa mannen och hans barn.

Domen har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Hämta dokumentet Communication No. 729/2016, I.A. v. Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-07-21:

FN:s kommitté mot tortyr fördömer utvisning till Turkiet av terroristanklagad

FN:s kommitté mot tortyr, CAT, har förbjudit Marocko att genomföra en utlämning till Turkiet av en affärsman som anklagats för att tillhöra Hizmet-rörelsen och för att ha finansierat terrorism. Mannen hävdar att han som mr-aktivist anklagats av politiska skäl och att han riskerar tortyr. CAT går igenom situationen under rådande undantagstillstånd i Turkiet och den utbredda användningen av tortyr efter försöket till statskupp 2016. Kommittén kritiserar domstolen i Marocko för att ha förlitat sig på en överenskommelse med Turkiet och inte ha gjort en framtida riskbedömning. Ett annat påpekande är att risken för tortyr inte nämns specifikt som hinder för utlämning i marockansk lag.

Hämta doumentet Communication No. 827/2017, Ferhat Erdogan v. Morocco (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-07-21:

FN:s kommitté mot tortyr publicerar fler fall från vårsessionen

FN:s kommitté mot tortyr, CAT, har publicerat en rad beslut från session 66 i april-maj 2019. Ett av besluten innebar att Sverige inte får utvisa en man från Tjetjenien som riskerar blodshämnd, ett annat att Marocko inte får utvisa en man som riskerar tortyr i Turkiet, se ovan.

De flesta fallen ansågs dock inte bryta mot konventionen. Ett rörde en nu fyraårig flicka som enligt anmälan riskerar att utsättas för könsstympning om hon utvisas till Elfenbenskusten. Modern hade tidigare sökt asyl i Nederländerna på flykt från ett tvångsäktenskap som bland annat inneburit att hon könsstympats som nittonåring. Hon fick avslag men då hon fött en dotter ansökte hon på nytt på grund av risken att dottern skulle könsstympas. Nederländska myndigheter ansåg dock att skyddet mot könsstympning i Elfenbenskusten är väl utbyggt och att risken är liten då flickans mamma är motståndare till sedvänjan. Samma bedömning gjorde CAT och motsatte sig inte utvisningen.

Två olika fall gällde personer som hävdade att de riskerade tortyr efter utvisning från Nederländerna till Rwanda, där de anklagats för delaktighet i folkmordet. De menade att de löpte extra risk genom sitt engagemang i oppositionen. CAT anser dock inte att de kunnat visa detta, bland annat eftersom utlämningar till Rwanda genomförs med internationell övervakning och fängelserna besöks regelbundet av internationella juristkommissionen bedömde CAT att utvisningarna inte bröt mot tortyrkonventionen.

De flesta publicerade ärenden har avslutats utan beslut för att personen inte kan nås, har fått uppehållstillstånd eller för att utvisningsbeslutet preskriberats.

Hämta beslutet om flickan, com No. 757/2016, M.J.S. v. The Netherlands (Extern länk)

Hämta beslutet om Rwanda, com No. 768/2016, J.M. v. The Netherlands (Extern länk)

Hämta beslutet om Rwanda, com No. 771/2016, J.I. v. The Netherlands (Extern länk)

Sök fler ärenden från mr-kommittéernas databas (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-07-21:

Europadomstolen kritiserar Bosniens förvarstagande av syrier i åtta år

En man från Syrien som bott i Bosnien sedan början av 80-talet blev under kriget 1992-95 medlem av Mujahedin, då en del av armén för republiken Bosnien & Hercegovina. Efter fredsavtalet 1994 avväpnades Mujahedin och medlemmarna uppmanades lämna landet. Mannen blev dock kvar och fungerade som ledare för en salafistisk grupp. År 2007 fråntogs han sitt medborgarskap i Bosnien. 2008 placerades han i förvar som säkerhetsrisk, anklagad på en rad punkter, och vände sig redan då till Europadomstolen. År 2011 fick han beslut om utvisning. Europadomstolen förbjöd Bosnien att utvisa mannen till Syrien och slog fast att de första åren i förvar utan utvisningsbeslut bröt mot konventionen. Mannen hölls dock kvar. Upprepade överklaganden avslogs, medan bosniska myndigheter vartefter ställde frågan till mer än 50 länder, inklusive Syrien, om att ta emot honom. År 2016 släpptes han och ställdes under uppsikt, på grund av att en lagändring gjorde verkställighetsförvar mer än 18 månader olagligt. Det aktuella målet i Europadomstolen gäller förvarstagandet efter 2012. En del av denna tid fördömer domstolen åter som brott mot Europakonventionens artikel 5. Mannen hävdade också att han inte fått möjlighet att försvara sig mot säkerhetspolisens anklagelser, men detta håller domstolen inte med om.

Application no. 10112/16, case of Al Husin v. Bosnia and Herzegovina (no. 2) (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 190703:

ECHR 19-06-25:

No interim measure requiring that applicants to disembark in Italy from Sea-Watch 3

The European Court of Human Rights has today decided not to indicate to the Italian Government the interim measure requested by the applicants in the case of Rackete and Others v. Italy (application no. 32969/19), which would have required that they be allowed to disembark in Italy from the ship Sea-Watch 3.

The Court also indicated to the Italian Government that it is relying on the Italian authorities to continue to provide all necessary assistance to those persons on board Sea-Watch 3 who are in a vulnerable situation on account of their age or state of health.

Under Rule 39 of the Rules of Court, the Court may indicate interim measures to any State Party to the European Convention on Human Rights. Interim measures are urgent measures which, according to the Court's well-established practice, apply only where there is an imminent risk of irreparable harm.

The applicants are Ms Rackete - captain of the ship Sea-Watch 3 - and about forty individuals who are nationals of Niger, Guinea, Cameron, Mali, Ivory Coast, Ghana, Burkina Faso and Guinea- Conakry.

On 21 June 2019 the applicants applied to the European Court of Human Rights under Rule 39 of its Rules of Court, requesting to be permitted to disembark from Sea-Watch 3.

The applicants have been on the ship Sea-Watch 3 since 12 June 2019, when they were rescued in international waters within the Libyan SAR (Search and Rescue Region).

The ship is currently outside Italian territorial waters.

Following a health inspection on board on 15 June 2019, ten persons were permitted to disembark, namely three families, underage children and pregnant women. Another individual was permitted to leave in the night of 21 to 22 June on health grounds.

(...)

Hämta pressmeddelandet (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

ECRE 19-06-28:

The CRC condemns Spain's treatment of unaccompanied children

The United Nations Committee on the Rights of the Child condemned Spain for the violation of children's rights in two cases concerning age assessment of unaccompanied children. The Committee denounced the lack of legal guarantees and the insufficient consideration of the documentation provided by the applicants and ordered the provision of legal representation during age assessment and the compensation of the applicants.

The first case involved J.A.B., a Cameroonian national, who arrived to Ceuta in 2016. As he had official documentation issued by the authorities of Cameroon, he declined an age assessment, which has a significant margin of error. He was denied representation by a guardian or lawyer. The prosecutor refused to accept the validity of the documents and the applicant received a removal order.

The second case involved A.L., an Algerian national, who arrived to Almería, Spain by boat in 2017. Upon stating that he was a minor he underwent an age test, which estimated that he was "older than 19". A.L. was subsequently detained in the Detention Centre for Foreigners (CIE) of Aluche, Madrid, pending his return to Algeria. The NGO Fundación Raíces, who supported the applicant, received copies of his identity documents from his family in Algeria and submitted them to the Court of Instruction of Almería.

The Committee recalled the fundamental importance of age assessments to ensure the best interests of the child are met. In cases of uncertainty, the individual must be given the benefit of the doubt. With regard to legal representation, the Committee held that legal guardians or representatives are an essential guarantee during the age assessment process and its denial constituted a violation of their right to be heard and Articles 3 and 12 of the Convention of the Rights of the Child.

(...)

Läs mer (Extern länk)

European Database of Asylum Laws 19-05-31: Spain's age assessments for unaccompanied minors in violation of the Convention (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 190620:

Asylnytt 19-06-20:

Europadomstolen prickar Moldavien för snabbutvisning av lärare till Turkiet

Målet gäller fem lärare som arbetade på en privatskola i Moldavien, en av dem sedan ett par år och de övriga sedan 90-talet. Alla hade uppehållstillstånd och hade familj i Moldavien. Efter kuppförsöket i Turkiet 2016 begärde Turkiets premiärminister att skolan skulle stängas på grund av koppling till Gülen-rörelsen. Rektorn greps av moldavisk säkerhetstjänst anklagad för att stödja terrorism, men undersökningen lades ner. De fem lärarna ansökte i samband med gripandet om asyl. De begärde också att få veta om de anklagades för något, och fick besked om att det inte fanns några anklagelser. Trots detta greps de några månader senare utan förvarning och fördes till Turkiet. Några dagar senare fick deras advokater och familjer veta att asylansökningarna avslagits. Visserligen bedömdes de som flyktingar beroende på riskerna de löpte i Turkiet men utvisades för att de ansågs som säkerhetsrisker i Moldavien. Männen fängslades omedelbart i Turkiet. Deras advokater tilläts inte överklaga beslutet eftersom överklagandet inte undertecknats av de sökande. Europadomstolen dömer ut både fängslandet och den plötsliga utvisningen utan möljighet att överklaga som stridande mot moldavisk lag och mot konventionen, artiklarna 5 och 8.

Application no. 42305/18, Ozdil and Others v. the Republic of Moldova (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Europadomstolen 19-06-14:

Unaccompanied migrant minors stayed in Greece in conditions unsuited to their age

In today's Chamber judgment in the case of Sh.D. and Others v. Greece, Austria, Croatia, Hungary, North Macedonia, Serbia and Slovenia (application no. 14165/16) concerning the living conditions in Greece of five unaccompanied migrant minors from Afghanistan, the European Court of Human Rights, unanimously:

- declared the complaints against Austria, Croatia, Hungary, North Macedonia, Serbia and Slovenia inadmissible as being manifestly ill-founded;

- declared the complaints against Greece under Articles 3 and 5 § 1 of the European Convention on Human Rights admissible;

- held that there had been:

A violation of Article 3 (prohibition of inhuman or degrading treatment) of the European Convention. Firstly, the Court held that the conditions of detention of three of the applicants in various police stations amounted to degrading treatment, observing that being detained in these places was liable to arouse in the persons concerned feelings of isolation from the outside world, with potentially negative repercussions on their physical and mental well-being. Secondly, the Court held that the authorities had not done all that could reasonably be expected of them to fulfil the obligation to provide for and protect four of the applicants, who had lived for a month in the Idomeni camp in an environment unsuitable for adolescents. That obligation was incumbent on the Greek State with regard to persons who were particularly vulnerable because of their age.

A violation of Article 5 § 1 (right to liberty and security) with regard to three applicants. The Court held that the placement of these three applicants in the police stations amounted to a deprivation of liberty as the Greek Government had not explained why the authorities had first placed the applicants in police stations - and in degrading conditions of detention - rather than in alternative temporary accommodation. The detention of those applicants had therefore not been lawful.

Hämta hela pressmeddelandet (Extern länk till pdf-fil)

till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 190610:

Asylnytt 19-06-10:

Småbarnsfamilj splittrad mellan Italien och Sverige får inte stöd av Europadomstolen

Målet gäller en somalier som har asyl i Italien och hans hustru som bor i Sverige med parets två barn. Mannen sökte asyl i Sverige 2009 men fick avslag enligt Dublinförordningen. När han försökte en andra gång i Sverige 2012 anförde han anknytning till sin hustru och deras gemensamma barn. Det hölls emot mannen att identitetsuppgifterna skiftat vid de olika ansökningarna. Efter att än en gång ha förts till Italien ansökte mannen därifrån. Ansökan avslogs eftersom mannens identitet inte kunde styrkas. Bevislättnad kunde inte tillämpas eftersom paret inte bott ihop i hemlandet. Ytterligare en ansökan, nu omfattande anknytning även till parets andra barn. avslogs på samma grund trots att DNA-test visat med 99.999% sannolikhet att paret är föräldrar till barnen. Europadomstolen finner att Sveriges beslut inkränktar på mannens rätt till familijeliv. Men domstolens bedömning blir ändå att detta är proportionerligt i förhållande till statens rätt att kontrollera invandringen. Domstolen lägger stor vikt vid att familjen bildades då mannen befann sig illegalt i Sverige och paret måste ha vetat att familjelivet inte kunde upprätthållas lagligt. Dessutom bor båda i EU-länder och har möjlighet att resa till varandra.

Domen har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Application no. 23270/16, Said Mohamed ABOKAR against Sweden (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-06-10:

Europadomstolen fäller än en gång Ryssland för deportation till Uzbekistan

Målet gäller en person som i Uzbekistan blivit anklagad för att ha tillhört en extrem islamistisk organisation. Han tog sig till Ryssland men blev åtalad för att ha tagit sig in illegalt i Ryssland och för tillhörighet till en extremistorganisation. Strax innan han skulle friges ansökte han om asyl men detta avslogs. Fängslad inför verkställighet vände sig mannen till Europadomstolen som den 28 juni 2016 uppmanade Ryssland att ställa in utvisningen i väntan på domstolens prövning. Trots detta verkställdes deportationen den 1 juli. Utvisningen verkställdes med normala offentliga rutiner, till skilllnad från några tidigare fall där personerna kidnappats och förts till Uzbekistan troligen med myndigheternas goda minne, men utomrättsligt. Europadomstolens anser fortfarande att personer som anklagats för extremism i Uzbekistan löper stor risk för tortyr. Genom ombud i Uzbekistan har mannen förmedlat att han behandlats illa och försökt begå självmord efter utvisningen. I en enhällig dom slår Europadomstolen fast att Ryssland har brutit mot flera artiklar i konventionen och ska betala 20.000 Euro till den utvisade mannen samt 5.000 Euro till advokaterna.

Application no. 36321/16, case of O.O. v. Russia (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Asylnytt 19-06-10:

EU-domstolen: Den som nekas flyktingstatus kan ändå vara konventionsflykting

EU-domstolen har behandlat tre ärenden överlämnade från domstolar i Belgien och Tjeckien, rörande personer som hade flyktingskäl enligt flyktingkonventionen, men som fråntagits eller nekats flyktingstatus. Detta hade skett i enlighet med uteslutanderegler i EU:s skyddsgrundsdirektiv. Frågorna gällde om direktivet stämmer överens med konventionen. Konventionen tillåter utvisning av en flykting på vissa grunder, men personen är fortfarande flykting. EU-domstolen slår fast att EU-direktivet bygger på konventionen och båda ska tillämpas. En person som är flykting enligt konventionen är fortfarande flykting även om personen inte beviljas "flyktingstatus" enligt direktivets definition. Detta kan leda till att personen inte tillerkänns vissa rättigheter enligt direktivet, men har ändå de grundläggande rättigheter som följer av flyktingkonventionen. Samtidigt måste direktivet tillämpas i enlighet med EU:s rättighetsstadga som innehåller ett absolut förbud mot utvisning som kan leda till tortyr eller liknande. Det kan därmed inträffa att skyddet blir starkare under direktivet än under flyktingkonventionen.

Domen har senare publicerats med ett referat av Migrationsverket.

Läs referat och hämta domen från Migrationsverkets databas Lifos (Extern länk)

Pressmeddelande på engelska (Extern länk till pdf-fil)

Domen på svenska och andra språk (Extern länk)

ECRE referat 19-05-17: Refugees who committed crimes cannot be automatically returned (Extern länk)

till innehållsförteckningen innehåll

Källor: Informationen på denna sida är hämtad från följande källor (externa länkar): EU (kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen), Europarådet (mr-kommissionären, domstolen, kommittén mot tortyr), FN:s flyktingkommissariat UNHCR, FN:s kommitté mot tortyr m.fl. FN-organ, Sveriges Radio, SvT, andra svenska media via Nyhetsfilter och pressmeddelanden via Newsdesk, utländska media till exempel via Are You Syrious och Rights in Exile, internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, ECRE, Statewatch och Picum, organisationer i Sverige som Rädda Barnen, Asylrättscentrum, Svenska Amnesty, FARR och #vistårinteut samt myndigheter och politiska organ som Migrationsverket, Sveriges domstolar, JO, Justitiedepartementet m.fl. departement och Sveriges Riksdag.

Bevakning: Hjalte Lagercrantz och Sanna Vestin. Sammanställning: Sanna Vestin. Asylnytt är ett ideellt projekt. Sponsring avser prenumerationsavgifter. Tips emottages tacksamt.