Arbeta tillsammans - Sanna Vestin

Planstyrd process

Ryktet spred sig snabbt att Pekka fått tvåtusen kronor för ett förslag om att använda dubb vid spårstickningen.

- Jag fattar inte vad som är det nya. Sådär har ni väl kört länge? frågade Love.

- Javisst, erkände Pekka glatt. Men i arbetsinstruktionen står det inget om någon dubb. Och det är arbetsinstruktionen som gäller. Nu får Ingenjööörn skriva om instruktionen, och jag får betalt. Det är väl inte fel?

Ingen opponerade sig, för Pekka bjöd på tårta.

På avdelningskontoret satt "ingenjörn" Skalman och bläddrade håglöst i pärmarna. Efter att Pekkas förslag gått igenom skulle han bli tvungen att göra om flera hundra arbetsinstruktioner.

Skalman hade kört maskiner i många år. Det bästa han visste var när det krånglade, så han fick överlista maskinerna och komma på bra lösningar. Nu hade han fått jobb som avdelningens egen tekniker.

Det var inne med nya förslag och förbättringar. Skalman trodde att det var sånt han skulle hålla på med, tekniska grejer. Men hans huvuduppgift blev att sitta vid datorn och skriva instruktioner.

Ständiga förbättringar är viktigt. Men först måste allt finnas på pränt. När som helst ska man kunna gå in var som helst i produktionen och hitta skriftligt på exakta produktionssättet, flödet och kontrollmetoderna. Inget får lämnas åt slumpen (eller åt tänkande människor, tänkte Skalman bittert.)

När Skalman började på fabriken fick han sitt smeknamn efter en seriefigur. Det var för att han alltid hade en lösning, och alltid gjorde det han trodde på. Han sa som det var till cheferna. Nu fick han heta Ingenjööörn istället, och skriva papper.

Kampanjen för förslagsverksamhet hade pågått länge men inte förrän nu hade någon tagit saken på allvar. Dagarna efter Pekkas tårta började kuvert med förslag droppa in.

Örat föreslog förstabitskontroll efter kapning så att man inte skulle köra vidare vid materialfel. Love föreslog en ny ordningsföljd mellan svarvningsoperationerna och Lill-Räven ett märksystem för chuckdetaljer. Alla filade på nya förslag. De flesta förslagen var redan verklighet men fanns inte i papperen.

Avdelningschefen blev eld och lågor när hans avdelning gled upp i täten av förslagsligan. Han höll nästan tal vid nästa månadsmöte.

Skalman blev mer och mer desperat. Så fort något ändrades skulle hundratals arbets- eller mätinstruktioner göras om. Mitt i alltihop kom det nya direktiv uppifrån om hur papperen skulle se ut."Planstyrd process" skulle det stå högst upp på alla papper. Allihop måste tryckas om, också de han just hade ändrat.

Skalman är på väg från ritningskontoret, när Love ropar på honom från sin maskin. Love håller på att snurra revolvern i svarven fram och tillbaka och och mäta hur långt verktygsbommarna når.

- Hej Ingenjörn, kan du köra in roboten är du snäll, så får jag se hur långt fram revolvern kan gå utan att krocka.

- Javisst! Skalman är gärna med på ett experiment. Men just som han fått tag i manöverdosan, får han syn på verktygen i maskinen.

- Vad är det för bommar? Det är ju inte dom som ska vara.

- Nej, jag har satt upp grövre, så det ska vibrera mindre. Det är därför jag prövar med två uppsättningar, för ibland går det inte att använda så tjocka.

- Jag blir vansinnig! skriker Skalman. Om man har nån idé så ska det ju diskuteras i en förslagsgrupp först! Man gör ett projekt! Man kan inte bara ändra så här hela tiden!

- Jag bara provar, säger Love. Det här är ju alldeles nytt.

Skalman pekar på anslagstavlan där arbetsinstruktionen sitter fast med en magnet.

- Titta där: "Planstyrd process" står det! Det betyder att den här processen är styrd av en plan, fattar du!

- Åh fan, säger Love, uppriktigt förvånad. En plan?

Sedan tittar han på revolvern. Inte kan han avbryta nu.

- Äsch, Skalman, hjälp till och styr nu. Den där Planen kan vi ta sen.

Skalman suckar och tar manöverdosan. Det är klart de ska prova.