Arbeta tillsammans - Sanna Vestin

Som ett landskap

Lill-Räven ser på långt håll Lill-Räven ser på långt håll att hans maskin är inkopplad igen. Kul!

Han tittar sig omkring med kännarmin. Det är första gången som han har fått ha ett ord med i laget när något skulle byggas om.

Jodå, de har kommit ihåg att lämna en passage mellan maskinen och packbänken. Lyftbordet står för långt ifrån, men det går att fixa. Maskinen är ny-servad. Lill-Räven är nära att dunka till den som en gammal arbetshäst. Men nån kunde se honom.

På hyllan ovanför etikettförrådet står en bukett eterneller; det ser mysigt ut.

Sen kommer han ihåg att han också tagit med sig något. Han drar upp affischen ur bagen; det är en fin brud. Hon ska få sitta på skåpdörren inom synhåll både från maskinen och från packbänken.

Nu är den här arbetsplatsen verkligen hans. Den avklädda flickan ler inbjudande mot honom från skåpet. Hon ligger på mage med skinkorna upp. Trosorna är bara ett svart snöre. Hon är vacker, som ett landskap. Man får verkligen lust att ta på den därŠ

Lill-Räven visslar när han kör igång maskinen.

När Carro kommer är det tidig morgon men solen skiner redan in genom takfönstren. Det blänker i affischen på skåpdörren. Carro rycker till. Så pinsamt. Såna där bilder brukar de väl inte ha här? Först tänker hon ta ner den, men det verkar tjaskigt. Hon har ju tagit hit blommor, varför skulle inte nån av grabbarna få sätta upp en bild?

Carro försöker verkligen låta bli att titta men hela dan fanns affischen i ögonvrån. Konstigt att den känns så förnedrande. Det är bara en platt bild. Ändå känner hon sig avklädd själv. En gång står hon och tittar rakt på den när Tompa går förbi. Tompa märker nog ingenting, men hon känner att hon blir röd i ansiktet. Jävlar!

Lill-Räven är på gott humör den kvällen också. Han får lyftbordet flyttat, och hinner ordna på hyllorna. Flickan på affischen ler vänligt mot honom varje gång han tittar. Basen sa visserligen att det inte är bussigt mot tjejerna att ha såna där bilder, men vadå ‹ tjejen har väl själv låtit sig fotograferas?

Egentligen borde han ha en häftigare bild, en sån där man ser rätt upp i hålet på bruden. En riktig näve i solar plexus på alla fisförnäma tjänstemän som går förbi här! Men han gillar den där bilden som den är.

Nästa morgon när Carro kommer, känner hon sig nedslagen. Hon är förbannad på vem det nu är som har varit dum nog att sätta upp den där bilden. Samtidigt är hon förbannad på sig själv som bryr sig. Varför känner hon sig som ett billigt stycke kött ‹ hon har ju inte fotograferat sig?

Hon försöker ställa något i vägen så att bilden inte ska sticka i ögonen. Till sist kommer hon på att hänga kroken med almanackan ovanpå. Det känns bättre.

Innan Carro går hem hänger hon tillbaka almanackan på sitt vanliga ställe.

Sådär går det några dagar. Carro flyttar almanackan fram och tillbaks. Lill-Räven har ingen aning om vad han har satt igång.

Carro har funderat på att snacka med killarna. Men hon tror inte de skulle fatta att hon faktiskt mår dåligt på riktigt av den där bilden. De skulle bara ta det som en kul grej att reta henne med. Antagligen skulle hela stället vara tapetserat med porrbilder nästa dag, om hon vågade knysta. Det skulle bli som i truckverkstan. Väggen full; som ett helt landskap med stjärtar. Vilken mardröm att jobba där!

På fredan i veckan efter håller Carro fortfarande på och plockar undan när Lill-Räven kommer. Hon skyndar sig att ta almanackan och mumlar nåt ursäktande.

- Vadå, vad menar du? undrar han förvånat.

Då hasplar Carro ur sig alltihop, hur hon känner sig när hon tittar på den, hon kan inte hjälpa det, att det inte gårŠ

Lill-Räven bara gapar. Att hon inte har sagt nåt! De är väl kompisar? Men vem begriper sig på fruntimmer?

Innan han går hem rullar han ihop affischen.Det får bli en snygg hoj på skåpet istället. En HD.