Arbeta tillsammans - Sanna Vestin

Skönheten och Odjuret

Såg ni den? skrek Alex. En stor jävla råtta! In under min maskin!

- Den där har man väl sett förr? fnös Krille. En mini-pytte-liten skogsmus och Alex håller på att hoppa ur byxorna!

- Fabriksmus, rättade Nicke.

Alex var inte intresserad av att bestämma arten på djuret.

Han fasade för tanken att stöta ihop med något levande och hårigt när han rotade under maskinen.

Det syntes på Alex hur illa berörd han var. Ändå stod det några dagar senare en skål mjölk intill hans maskin.

- Matar du Odjuret nu? undrade Krille. Ska du tämja honom? Så han kan köra din maskin?

Mysteriet fick strax sin förklaring då en förskrämd liten svart katt kom smygande.

Krille bara gapade, men så förstod han sammanhanget.

- Tror du att den där lilla kattstackarn tänker äta upp din jätteråtta? Har den nånsin fått nåt annat än burkmat?

- Jag matar henne inte, genmälde Alex lugnt. Hon ska fånga Odjuret.

Snart surrade hela verkstan kring det nya samtalsämnet. Alex matade inte sin katt, men det gjorde alla andra. Katten, som i början hade trippat omkring stel och spänd, hade slappnat av och gjort sig hemmastadd. Hertigen var måttligt förtjust i att hon använde en av hans spånsäckar som avträde, men alla andra var entusiastiska över kattens intelligens och renlighet. Hon döptes snart av verkstadshumorn till Skönheten.

Vadslagning inleddes, dels kring om katten skulle lyckas fånga musen, dels kring hur länge Alex skulle få behålla den innan någon paragraf uppdagades som förbjöd husdjur på jobbet.

Basen visste att han skulle få skyddskommittén på sig om föroreningar och olycksrisker. Den där kommittén hade en tendens att fånga mygg och sila kameler. Men han drog sig för att ingripa. Gubbarna jobbade ju på som aldrig förr i glad enighet om att de var fabrikens bästa avdelning - med katt och allt.

Skönhetens ena favoritsysselsättning var att ligga och sova på Alex´ maskin, där spindelmotorn gjorde plåten varm och skön. Den andra var att svansa efter Sörping, reparatören. Varje gång Sörping tappade en skruv eller ryckte till med en slang, så betraktade Skönheten det som invit till en skojig lek. Hon ville också gärna vara med och hjälpa till när Sörping stod på huvudet i något extra komplicerat mekaniskt problem.

Sörping var smickrad över uppvaktningen men ibland var katten ivägen. En dag när han just plockat fram svetsutrustningen, så viftade han inbjudande med kablarna. Skönheten gjorde några förberedande utfall. Så drog hon sig tillbaka och slickade sig, innan hon plötsligt kastade sig över fienden i Sörpings hand.

Men Sörping var beredd. I samma ögonblick som katten kom, började han svetsa. Själv hade han ögonskydd men Skönheten såg stjärnor.

Vilt fräsande flög Alex´ katt undan. Hur den nu bar sig åt så satt den i nästa ögonblick på ett rör uppe under taket - och kunde förstås inte komma ner.

All produktion stannade av medan man rådgjorde om hur skönheten skulle räddas.

Till slut gick Alex - mycket förolämpad å kattens vägnar - och ringde efter liftkorgen som brukade användas för att byta lampor och laga takfönster.

Sedan var det slut på det roliga. Alla tillgängliga skyddsparagrafer och ordningsföreskrifter plockades fram och Skönheten fick flytta hem till Alex´ brorsa igen, där hon bott från början. Produktiviteten sjönk till sin vanliga nivå och basen grubblade över vilket konto han skulle bokföra hyran av lift på.

- Aldrig får man ha nåt kul, suckade Krille.

- Råttan försvann i alla fall, tröstade Alex.

- Skogsmöss brukar flytta till skogen så här års, påpekade Krille.

Det var tyst ända tills ett nytt ljud uppifrån taket påkallade uppmärksamhet kring fikabordet. En omisskännlig vissling.

Svalorna har kommit!