Arbeta tillsammans - Sanna Vestin

Vildar

Lillen är stor som ett hus och from som ett lamm. De andra försöker reta honom, för det är fredag eftermiddag och alla utom Lillen är färdiga.

Lillen har ställt fulla antalet ämnen på bänken. Varje gång han sätter upp en ny bit i svarven och kikar in, så plockar Geir upp en ny till bänken så att det aldrig ska ta slut.

Men Geir plockar ur fel låda. Ämnena han ställer fram är fyra millimeter för långa. Rätt vad det är häver Lillen upp ett avgrundsvrål och kastar sig på nödstoppet.

- Jag skulle bara hjälpa till! ylar Geir och springer sin väg, när Lillen greppar efter kylvattenslangen för att duscha honom.

- Sluta! Tjatige Klang kommer och rycker i Lillens ärm.

- Nu är dom där igen!

- Vilka dom? Ska jag aldrig få bli klar? suckar Lillen.

- Fotspåren på dass. Det är nån som kliver på toalettstolen med skorna på. Vem kan det vara?

- Äsch, det är väl nån som har fixat lyset.

- Jamen igen? Det är tredje gången på en vecka. Tror du det är en sån där som vill kika över kanten på dom andras?

En halvtimme senare kommer Varg-Olle från muggen och ansluter sig till kön vid stämpelklockan.

- Du har tamejfan rätt, Klang. Det var fotspår kvar, så jag tog den andra muggen. Vem har lust att torka av efter en sån där?

Förslagen haglar i kön.

- Det måste vara nån som gillar att skita på håll.

- Nä, det är nog nån som har uppfunnit en ny gymnastikstil.

- Eller nån som mäter var spionkameran ska sitta, så dom kan börja kolla hur länge vi skiter.

Väl i tvättrummet är saken glömd. Det är fredag och bastu. Nakna karlar trängs om duscharna. Det gormas och tjoas, tvålarna far genom rummet och lille Geir sprätter vatten på alla. Som tack skjutsas han snart iväg igen som en vante i gången. Lillen försöker lyfta upp honom på skåpet men Geir sprattlar så att båda istället far i golvet med ett brak.

Nästan alla duschar. Ismail som inte ens tar av sig lånkalsongerna får utstå en del spe för att han går hem oduschad, men han bara ler. (Han kallas för Smajlet för sitt eviga leendes skull.) Varken Hertigen eller Varg-Olle duschar heller, men de är gamla farbröder och slipper kommentarer.

Lillen sitter sist kvar i bastun och pustar ut. Geir kommer in och hivar en öl åt honom, och slår sig ner en stund till.

- Jag vet vems fotspåren är, avslöjar Lillen. Det är Smajlets. Det var likadant med svartskallarna på AMU. Där fanns det affischer med en överkorsad kille som satt på huk på dass.

- Smajlet är bra egentligen, säger Geir. Synd att han är vilde.

- Jag vet inte, funderar Lillen. Alltså, tänk dig själv att du aldrig i hela livet hade satt ner din bara rumpa på samma fläck där nån annan just hade haft sin... Skulle du göra det då?

- Du menar att han måste tycka att vi är vildar?

- Kanske. Första gången han kom in i tvättrummet fick han livets chock. Han hade aldrig sett en karl näck, inte ens sin farsa. Han sa det när jag frågade varför han inte duschar.

Smajlet sitter kvar på bänken när grabbarna kommer ut.

- Tycker du att vi är vildar, Smajl?

Ismail ler sitt oförstående leende. Geir lyfter upp axlarna som en gorilla och viftar rallarsvingar. Vildar!

- Vildar med mycket hår och inga kläder? skrattar Ismail, men sen blir han faktiskt allvarlig. Han tittar noga på buset vid duscharna och skakar energiskt på huvudet.

- Inte vildar! Vildar leker inte. Vildar slår och bränner. Tro mig! Jag har träffat vildar.