Sponsrad av Fridh Advokatbyrå
EU:s flykting- och gränspolitik
Allmänt om migration, statistik
Information från myndigheter och organisationer
Uppdaterat ställningstagande från Migrationsverket om sjukdom som förföljelse
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande RS/008/2020, Tillämpning av artikel 3 i Europakonventionen då sjukdom åberopas, har uppdaterats med mindre justeringar. Ställningstagandet handlar om i vilka situationer en sjuk person vid ett återsändande kan riskera att behandlas så illa att det uppgår till brott mot Europakonventionens artikel 3, dvs innebära ett slags skyddsbehov. Justeringarna har gjorts för att införliva slutsatser från Europadomstolens beslut i målet 57467/15, Savran v. Denmark. Utvisningen till Turkiet av mannen, som led av paranoid schizofreni, bröt inte mot artikel 3, enligt Europadomstolens stora kammare i Savran-målet. Ett påpekande som införts i Migrationsverkets ställningstagande rör att eventuella effekter av en sjuk persons beteende gentemot andra människor inte ingår i begreppet "intensivt lidande", utan lidandet avser den utvisade personen. Ett förtydligande har lagts in om att det är först när den sökande har uppfyllt sin bevisbörda för att behandlingen skulle bryta mot artikel 3 som myndighetens ansvar träder in, att skingra eventuella tvivel och komma med ytterligare bevisning. I det stora hela är dock det rättsliga ställningstagandet oförändrat.
Hämta ställningstagandet RS/008/2020 v 3 (Extern länk)
Migrationsöverdomstolen: Barn med livshotande sällsynt sjukdom får stanna
Målet rör en tvååring som lider av en svårdiagnosticerad och komplicerad sjukdom som bland annat lett till avtagande njurfunktion. Migrationsverket och migrationsdomstolen ansåg att familjen skulle kunna bosätta sig i Bagdad, där avancerad vård finns. Efter underinstansernas beslut har framkommit att pojken kommer att behöva njurtransplantation eller kronisk dialys för att överleva och att denna vård för barn kräver särskild kompetens, som inte finns i Irak. Migrationsverket ifrågasätter att sådan expertis kommer att behövas. Verket lägger i sitt yttrande dessutom stor vikt vid det ekonomiska åtagandet för Sverige som ett uppehållstillstånd skulle innebära, genom att andra med ovanliga diagnoser skulle kunna söka sig hit. Även Migrationsöverdomstolen konstaterar att barnets bästa ska vägas mot andra samhällsintressen, men landar i att barnets bästa i det här fallet - då barnet föddes här och har en livshotande sjukdom som inte kan behandlas i hemlandet - väger tyngre än de ekonomiska intressena. Domen är den första vägledande dom där särskilt ömmande omständigheter på grund av vårdbehov bedöms och innehåller bland annat resonemang om hur principen om barnets bästa ska tillämpas.
Hämta referat MIG 2021-18, mål nr UM15232-20 (Extern länk)
Kommittén för funktionsnedsattas rättigheter (CRPD) har åter kritiserat Sverige i ett ärende om utvisning. Även denna gång gäller kritiken Sveriges bedömning av psykisk ohälsa i asylprocessen. Detta är andra gången inom loppet av ett år som CRPD kritiserar Sverige efter ett klagomål från Asylrättscentrums jurister. Första ärendet beskriver vi i ett avsnitt av podden Människor & Migration.
Vad handlar ärendet i CRPD om?
Ärendet gäller en man från Afghanistan. Mannen lider bland annat av posttraumatiskt stressyndrom och paranoid schizofreni. Läkare har bedömt att hans tillstånd är livshotande på grund av risk för självmord. Svenska myndigheter bedömde däremot självmordsrisken som mindre allvarlig då den ansågs vara kopplad till besvikelse i asylprocessen. Myndigheterna menade även att mannen kunde få vård i Afghanistan och hänvisade bland annat till landinformation som tydde på att det fanns psykiatriska kliniker i landet.
Vad var CRPDs bedömning?
CRPD ansåg inte att Sverige tillräckligt noga hade utrett om mannen faktiskt kunde få tillgång till vård i Afghanistan. Kommittén ansåg att den psykiatriska vården i Afghanistan har stora brister. Kritiken från FN-kommittén handlar alltså delvis om att svenska myndigheter inte har visat att vård i praktiken gick att få för mannens livshotande hälsotillstånd.
En annan viktig del i den kritik som CRPD riktar mot Sverige berör bedömning av allvaret i mannens hälsotillstånd. Kommittén ansåg att svenska myndigheters bedömning att självmordsrisken var kopplad till asylprocessen hade fått för stor betydelse i den svenska processen.
Asylrättscentrums jurist Linnea Midtsian drev tillsammans med dåvarande kollegan Sofia Rönnow Pessah ärendet i CRPD.
(...)
Läs mer (Extern länk)
FN-kommitté för personer med funktionsnedsättning stoppar utvisning till Afghanistan
En ung man flydde Afghanistan på grund av en konflikt med en mäktigare familj. Han fick avslag men beslutet kom att preskriberas och han sökte asyl på nytt, nu främst på grund av sina psykiatriska symptom, inklusive PTSD, som han inte skulle kunna få behandling för. Han fick åter avslag. När han kompletterade med att han diagnosticerats med paranoid schizofreni ansågs det först inte tillräckligt dokumenterat och när detta skett var det inte nya omständigheter. Detta överklagades men domstolen ansåg att symptomen var ungefär desamma och därför spelade den nya diagnosen ingen roll. Sexuella övergrepp mannen utsatts för som barn men ansågs ligga för långt tillbaka i tiden för att medföra någon risk. Han led av hallucinationer och självmordsrisken ansågs hög men kunde inte få adekvat behandling utan uppehållstillstånd. Inför FN-kommittén hävdade Sverige att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte gäller utvisningar. Men kommittén anser att om personen riskerar att behandlas i strid med konventionen efter en utvisning kan ärendet tas upp. Kommittén underkänner Sveriges argument om att mannens tillstånd skulle bero på besvikelse efter utvisningsbeslutet, och påpekar att de rapporter som Sverige hänvisar till inte alls visar att mannen skulle kunna få vård i Afghanistan. Enligt kommittén skulle det ha behövts specifika garantier från Afghanistan, särskilt som mannen lämnade landet för 13 år sedan. Sammantaget anser kommittén att Sverige inte har uteslutit risken för irreparabel skada. Mannen har därför rätt till kompensation och en ny prövning med hänsyn tagen till konventionen.
Hämta kommitténs utlåtande i mål No. 58/2019 (Extern länk)
Länk till målet från OHCHR (Extern länk)
FN-ärenden för personer med funktionsnedsättning läggs ned då de preskriberats
FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning hade tillfälligt hejdat utvisning från Sverige i två fall som kommittén ville granska. Det ena gällde en man som led av PTSD och funktionshinder som kunde bero på autism, utvecklingsstörning, hjärntumör, huvudskada och/eller epilepsi. Personen har varit intagen för psykiatrisk vård efter självmordsförsök i förvar. Det andra fallet gäller en ung person som under barndomen varit utsatt för en rad övergrepp, både i Iran där han levde som papperslös och i Grekland där han befunnit sig innan han kom till Sverige. Pojken hade diagnosticerats med PTSD, depression, ångestsyndrom och andra stressreaktioner som begränsat hans liv. Han har försökt begå självmord flera gånger. Båda hade utvisningsbeslut till Afghanistan. För ca två år sedan begärde FN-kommittén att Sverige inte skulle verkställa utvisningarna under deras utredning. Men i och med att ärendena har preskriberats och utvisningarna inte längre är verkställbara har kommittén nu avslutat ärendena.
Läs beslutet om mannen med eventuell hjärnskada, ärende nr 74/2019 (Extern länk)
Läs beslutet om pojken som utsatts för övergrepp, ärende nr 66/2019 (Extern länk)
Europadomstolen: Utvisning får verkställas till Irak trots att personen blivit dement
En man från Irak sökte asyl i Sverige tillsammans med sin familj 2007. Han berättade att han riskerade förföljelse på grund av sitt politiska engagemang. Berättelsens avfärdades på grund av trovärdighetsbrister och utvisningsbeslut vann laga kraft 2009. Familjen anförde verkställighetshinder bestående i nya hot som uppstått. Efter att detta avslagits vände familjen sig till Europadomstolen utan framgång. Efter att ärendet preskriberats i Sverige sökte mannen asyl på nytt 2015 och framhöll nu vissa andra risker. Han tog också upp hälsoproblem och att han saknade nätverk i Irak. Bland annat hade han en begynnande demens som gjorde att han inte skulle klara sig. När ärendet behandlades gjorde den tillfälliga lagen att en utvisning måste bryta mot ett internationellt åtagande för att tillstånd skulle kunna ges av ömmande omständigheter. Efter ännu ett slutligt avslag påtalade mannen verkställighetshinder igen, nu fokuserat på sin tilltagande demens. När saken nu tas upp av Europadomstolen är det i huvudsak utvisningen av en dement person utan nätverk som prövas. Mannen är skild sedan länge men hävdar att han behöver sin son, och att han inte kan få vård i Irak. Europadomstolen anser dock inte att förhållandet till den utflyttade vuxne sonen skyddas av artikel 8. Det finns demensvård i Irak och sonen kan arrangera detta på avstånd. Ansökan tas inte upp till prövning.
Läs beslutet i dess helhet (Extern länk)
FN-kommitté begär att Sverige ska ompröva utvisning av psykiskt sjuk kvinna till Irak
Målet gäller en kvinna som sökte asyl i Sverige på grund av hedersrelaterade skäl. Hon blev inte trodd och fick ett utvisningsbeslut som vann laga kraft 2018. I grundärendet åberopade kvinnan också diabetes, högt blodtryck, sömnproblem och självmordstankar. Med tiden har de psykiska problemen förvärrats med självmordsförsök som krävt vård. Kvinnan har även varit tvångsintagen i psykiatrin och dessemellan tungt medicinerad för depressioner med hallucinationer och inslag av psykotiska border line symtom. Enligt läkarintygen är tillståndet livshotande och medicineringen nödvändig. Kvinnan har påtalat verkställighetshinder flera gånger med motivering att hon inte kommer att få den nödvändiga vården i Irak. De svenska myndigheterna håller fast vid att tillståndet beror på utvisningsbeslutet och inte är så bestående att det är skäl för uppehållstillstånd. Ärendet har nu behandlats av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommittén anser inte att kvinnan bevisat att hon diskriminerats. Men Sverige kritiseras för att inte ha undersökt om kvinnan i praktiken skulle få adekvat behandling i Irak för det diagnosticerade allvarliga och livshotande tillståndet. Därmed har Sverige brutit mot funktionshinderkonventionens artikel 15 om omänsklig behandling mm.
Communication No 60/2019, N.L. v Sweden (Extern länk)
Utvisning till Irak stoppas av FN:s kommitté för personer med funktionsnedsättning
En kvinna från Irak sökte asyl på grund av förföljelse och dödshot från sin familj med anledning av hennes relation med en man som familjen inte godkände. Hon fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Efter att beslutet vunnit laga kraft var hon kvar i Sverige med allt mer sviktande hälsa. Förutom diabetes och högt blodtryck led hon av svår depression med symptom på apati och självmordsbenägenhet. Hennes sjukdom var tidvis allvarlig med psykotiska episoder, hallucinationer och självmordsförsök. Hon var tvångsintagen vid flera tillfällen. Av läkarintyg framgår att utvisningshotet bidrog till hennes sjukdomstillstånd, vilket Migrationsverket tog fasta på när kvinnan anförde verkställighetshinder. Kvinnan har förgäves ansökt om verkställighetshinder vid tre tillfällen och anfört att hon inte skulle kunna få vård i Irak, vilket skulle bli livshotande. Sverige hävdar bland annat att det inte är visat att sjukdomen är bestående. FN-kommittén konstaterar att parterna är oense om hur allvarlig sjukdomen är, men eftersom det finns ett flertal läkarintyg som visar ett livshotande tillstånd så innebär det ett brott mot konventionen att svenska myndigheter inte har utrett om hon kunde ha fått tillräcklig vård i Irak. Sverige åläggs att ta upp fallet på nytt.
Hämta Communication no. 60/2019, från EDAL, European Database of Asylum Law (Extern länk)
Ung man med funktionsnedsättningar ska inte utvisas till Afghanistan enligt domstol
En ung man med afghanskt ursprung men uppvuxen i Iran sökte asyl efter en familjefejd som lett till misshandel och hot om ytterligare hämnd från personer både i Iran och i Afghanistan. Han registrerades som ensamkommande barn men skrevs upp i ålder. Enligt Migrationsverket fanns inte en tillräckligt konkret personlig hotbild. Pojken omhändertogs år 2017 enligt LVU då han hade behov av vård och stöd som en minderårig. Han har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning, med autistiska drag, tvångsmässiga tendenser och ett gränsöverskridande beteende, eventuellt även PTSD. Migrationsverket hävdar att han kan få stöd i Afghanistan t.ex. genom ERIN och att man kan utgå från att han även har ett socialt nätverk. Migrationsdomstolen däremot konstaterar att mannen, som aldrig varit i Afghanistan och inte har några släktingar där, skulle ha betydande svårigheter att klara sin vardag och försörjning och även bli särskilt utsatt för det våld som förekommer. Han beviljas uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Domen är inte vägledande. Källa förvaltningsrätten i Göteborg.
Uppdaterat om Europakonventionens hinder mot utvisning vid svår sjukdom
Migrationsverket har uppdaterat ställningstagandet om tillämpning av artikel 3 i Europakonventionen då sjukdom åberopas. Det rör sig om exceptionella situationer då en utvisning skulle resultera i intensivt lidande eller en avsevärd förkortning av den förväntade livslängden. Några formuleringar har justerats, bland annat genom en tydligare koppling till Paposhvili-domen, den dom i Europadomstolen som slog fast att en sådan utvisning kan innebära brott mot artikel 3. I det uppdaterade ställningstagandet framgår att kostnaden för vårdnaden i hemlandet i vissa fall kan spela in i den samlade bedömningen och att den sökande ska ha tillgång till vården i praktiken. Liksom i det tidigare ställningstagandet poängteras att det inte är någon skillnad mellan barn och vuxna i dessa fall. Skrivningen har skärpts till att det "saknas utrymme för att generellt väga in barnets bästa inom ramen för bedömningen". Bedömningen av hälsotillståndet, vården, nätverk mm kommer ändå att påverkas av att det rör sig om ett barn. I det förra ställningstagandet fanns ett stycke som indikerade att den tillfälliga lagens begränsning av uppehållstillstånd av ömmande omständigheter även påverkar bedömningen av verkställighetshinder. Detta stycke har tagits bort. Även bilagan med referat av äldre praxis har utgått. En del av referaten ingår dock i ställningstagandets text. Ställningstagandet ersätter SR 37/2018.
Hämta ställningstagandet RS/008/2020 (Extern länk)
Domstol: Hjärtsjuk äldre man får stanna hos barn och barnbarn efter hustruns död
Ett äldre par från Kongo fick tillstånd att besöka en son och hans sex barn som är bosatta i Sverige. De ansökte därefter om uppehållstillstånd på grund av anknytningen till sonen. En tid efter detta avled kvinnan. Det är nu mannen som ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytningen till familjen, att hans hustru är begravd här, att han är beroende av sin son och sitt hälsotillstånd. MIgrationsverket ansåg att situationen är ömmande, men inte "udda", vilket krävs enligt lagen. Han har nu varit fyra och ett halvt år i Sverige. Migrationsdomstolen håller med om detta och påpekar också att sonen inte uppfyller försörjningskravet med en fyrarummare. Sonen kan fortsätta försörja fadern från Sverige enligt domstolen. det som blir avgörande för att mannen ändå får uppehållstillstånd är hans hjärtsvikt som är livshotande och obotlig om han inte får tillgång till rätt medicin, vilket han troligen inte kan få i hemlandet. På grund av mannens ålder och att vården är livsnödvändig får han uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Domen är inte vägledande. Källa förvaltningsrätten i Göteborg.
Europadomstolen: Svårt psykiskt sjuk ska inte utvisas till Turkiet utan garantier
Europadomstolens dom den 1 oktober 2019 i målet Savran v. Denmark, ansökan nr 57467/15
Europadomstolen fann att utvisning till Turkiet av en man som led av en psykisk sjukdom och som saknade nätverk i hemlandet skulle strida mot artikel 3 Europakonventionen, om de danska myndigheterna inte först säkerställde att det fanns individuella och tillräckliga garantier i hemlandet för uppföljning och kontroll av sjukdomen, (tre domare var skiljaktiga).
Hämta domen Savran v. Denmark, ansökan nr 57467/15 (Extern länk)
Källor: Informationen på denna sida är hämtad från följande källor (externa länkar): EU (kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen), Europarådet (mr-kommissionären, domstolen, kommittén mot tortyr), FN:s flyktingkommissariat UNHCR, FN:s kommitté mot tortyr m.fl. FN-organ, Sveriges Radio, SvT, andra svenska media via Nyhetsfilter och pressmeddelanden via Newsdesk, utländska media till exempel via Are You Syrious och Rights in Exile, internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, ECRE, Statewatch och Picum, organisationer i Sverige som Rädda Barnen, Asylrättscentrum, Svenska Amnesty, FARR och #vistårinteut samt myndigheter och politiska organ som Migrationsverket, Sveriges domstolar, JO, Justitiedepartementet m.fl. departement och Sveriges Riksdag.
Bevakning: Hjalte Lagercrantz och Sanna Vestin. Sammanställning: Sanna Vestin. Asylnytt är ett ideellt projekt. Sponsring avser prenumerationsavgifter. Tips emottages tacksamt.