Sponsrad av Fridh Advokatbyrå
EU:s flykting- och gränspolitik
Allmänt om migration, statistik
Klipp från media
Länk till information från myndigheter och organisationer
Konstprojekt uppmärksammar afghanska flyktingar
20-22:a juni genomförs konstinstallationen Den stora saknaden på Mynttorget i Stockholm. Medverkar gör bland annat Jan Eliasson och Linda Thilén, medgrundare till Swedish French Afghan Running Club i Paris.
"Den stora saknaden" som inleds på den Internationella flyktingdagen den 20:e juni uppmärksammar alla de som sökt asyl i Sverige och som drabbades av långa väntetider och rättsosäkra beslut.
Under tre dagar täcks Mynttorget med 500 brädbitar med lika många texter. Varje text handlar om saknaden efter en flykting som kom till Sverige 2015, men fått lämna landet igen, människor som deporterats, flytt vidare - eller inte överlevt.
Tidigare utrikesminister och vice generalsekreterare för FN Jan Eliasson inleder ceremonin. Bakom installationen står konstnären och barnboksförfattaren Marit Törnqvist:
- När den sjätte killen jag hade kämpat för lämnade Sverige blev allt tomt. Jag insåg att jag inte var ensam och tänkte på dem som hade sett sina vänner bli deporterade till Afghanistan eller hittat dem när de tagit sina liv. Jag började bygga ett monument för våra saknade vänner som kunde visualisera storheten i tragedin. Varje bräda är ett liv, men i verkligheten är det inte 500 utan tio eller tjugo gånger så många, berättar Marit Törnqvist.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Konstnären Anastasiia ställer ut på Open Art: "Viktigt att ingen glömmer"
Anastasiia Usenko, 28, och mamma Myroslava lämnade Ukraina när landet invaderades av Ryssland i februari. De båda konstnärerna hamnade i Örebro - där de av en slump kom i kontakt med en projektledare för Open Art i Örebro. Nu ska de ställa ut på utställningen som inleds i helgen.
- Det är viktigt att prata om det som sker och att hela världen pratar om det, säger Anastasiia Usenko.
Temat för deras utställning har präglats mycket av erfarenheterna från kriget i Ukraina.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Ullas och Hamzes relation har blivit dokumentärfilm på SVT
På Sturkö finns makarna Ulla, 83, och Hamze, 39. Hon en förmögen kvinna från Karlskrona och han Palestinsk flykting. Mot alla odds blir de ett kärlekspar och 2019 efter många och långa turer så gifter det sig.
Under torsdagen visades dokumentären Ulla och Hamze - fyra begravingar och ett bröllop på SVT, en film av Per-Anders Rudelius.
"Vi har upplevt att en del människor när de sett oss så har de vänt sig bort. Andra har slutat prata med oss [...] men vi har fått enbart positiva reaktioner på dokumentären. Det är väldigt många som har ringt och inte bara vänner och bekanta utan helt främmande människor", berättar Ulla Simonsson Dalis.
Hela inslaget (Extern länk)
Filmen om Hamed och andra asylsökande kommer att sändas i SVT
Det som började som ett hälsoprojekt med dramaövningar för asylsökande ledd av föreningen Kulturama i Gävle har nu utvecklats till större projekt.
Bland annat en teaterföreställning och en film som nu också ska sändas i SVT.
"Känns fantastiskt att fler kommer att få höra min och andra historier", säger Hamed Karimi en av de var historia är med i filmen.
Hela inslaget (Extern länk)
Kören The Rockin Pots rockade Oscars: Helt utomjordisk upplevelse
Tillsammans med Thomas Ledin tog integrationskören The Rockin Pots, som startade i Grytans flyktingläger utanför Östersund, scenen på Oscarsteatern i Stockholm i lördags.
Och det var en upplevelse utöver det vanliga, berättar körens grundare Jonas Hagström.
"Det var fantastiskt. En i princip fullsatt salong, publikresponsen var långt över all förväntan och hela showen blev mer än vi någonsin kunnat drömma om.
Hela inslaget (Extern länk)
"Somalier på film kan inte bara vara pirater"
Historien om en liten, prövad men kärleksfull familj i Somalia har gjort succé världen över. "Dödgrävarens hustru" får folk från Mexiko till Norge att relatera och skriva till regissören.
- Det var terapeutiskt att göra filmen, säger finsksomaliske Khadar Ayderus Ahmed.
Han kallar det för ett "defining moment", stunden då polletten trillade ner och han förstod att det var film han skulle jobba med. Som liten, under uppväxten i Somalia, bestod filmdieten av indiska Bollywood-filmer. När familjen flydde inbördeskriget och Khadar Ayderus Ahmed hamnade i Finland stod Hollywoodfilm på biorepertoaren. Den betade han av, tre gånger i veckan.
- Så såg jag "Finding Forrester" av Gus Van Sant. När jag kom ut från biografen så visste jag. Det här ska jag göra. Jag började googla "filmskolor" och "Finland".
22 år - och mycket hårt jobb, motstånd och självstudier - senare gör Khadar Ayderus Ahmed långfilmsdebut "Dödgrävarens hustru" succé världen över och är nu bioaktuell i Sverige.
Gravgrävaren i huvudet
Historien handlar om Guled, som arbetar som dödgrävare och tålmodigt väntar på jobb utanför det lokala sjukhuset. Hustrun Nasra är svårt sjuk och behöver dyr vård. Men hur ska de få ihop de 5?000 dollar som krävs för en operation?
På ett snabbt Sverigebesök dagen före Jussi-galan, den finska motsvarigheten till Guldbaggegalan, där filmen är nominerad till nio priser (och i slutändan kammade hem två statyetter för bästa kostym och bästa musik) berättar regissören att ett frö till berättelsen såddes när en familjemedlem dog för tio år sedan.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Orden som gör oss till människor - vittnesmålen och berättelserna från Andrummet
Sedan den tillfälliga begränsningen i utlänningslagen trädde i kraft har situationen för många flyktingar som befinner sig i Sverige blivit mycket svår. Elisabet Rundqvist beskriver bibliotekens roll och förmedlar ett urval av de berättelser som vuxit fram om eller av flyktingarna.
Text: Elisabet Rundqvist
(Skildrade genom min bokhylla, de flesta böckerna jag tar upp har jag i min särskilda hylla om Andrummet)
Vi minns Åsa Romson i tårar och en allvarlig Stefan Löfven. Den tillfälliga begränsningen i utlänningslagen trädde i kraft den 20 juli 2016 med en ovanlig reglering - inskränkningarna skulle gälla retroaktivt för dem som anlänt efter den 24 november 2015. Datumet för presskonferensen blev en juridisk vattendelare och en dag som kom att påverka ett stort antal människors liv. Under hösten 2016 började konsekvenserna av Andrummet1 märkas. En större andel flyktingar fick avslag på sin asylansökan, både barn, äldre och personer med funktionsnedsättning som tidigare i regel fått permanent uppehållstillstånd fick nu utvisningsbeslut.
På biblioteken gjordes fantastiska insatser för att välkomna de nyanlända och erbjuda god biblioteksservice till de asylsökande. Från 2015 märktes de på landets bibliotek, människorna som nyss kommit till vårt land. De hittade till biblioteket som en av de första platserna i samhället utanför Migrationsverket och allt som hängde samman med asylprocessen. Det mellanmänskliga mötet på biblioteket blev en viktig del av livet som asylsökande, en plats att bara vara människa. Där bemöttes de nyanlända som individer. De blev åter småbarnsförälder, tonåringar, äldre, man eller kvinna, kunskapstörstande, eller i behov av en stunds trygghet och inte ett dossiernummer i en handläggning.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Mohadeseh i Rinkeby: "Gurnah ger röst åt oss flyktingar"
Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah besökte Rinkeby för det traditionella mötet mellan författaren och eleverna.
"Han är speciell för att han tar inspiration från religionens heliga böcker och samhället och skriver en egen berättelse som ger röst till oss flyktingar", säger niondeklassaren Mohadeseh Begüm Bayat.
Gurnah själv berömde den humana stämningen och elevernas arbete
Hela inslaget (Extern länk)
Mohammad, Abdullah och Hava gör teater om att vara på flykt
Individuell Människohjälp i Lund sätter under våren upp teaterföreställningen Öppna Hjärtan - Kalla Handen som bygger på historier från personer som har flytt till Sverige och om deras kamp att få stanna kvar.
I klippet ovan kan du träffa några av skådespelarna som själva varit flyktingar.
Berättelser om flykt
Hava Gol Mozafari är en av skådespelarna och hon spelar Miriam Noori som hamnar i ett flyktingläger innan hon kommer till Sverige. Själv kom Hava till Sverige 2019, då från Iran men ursprungligen är hennes familj från Afghanistan.
- Det är inte min berättelse men den är väldigt lik min egen, säger hon.
Kriget i Ukraina väcker minnen
(...)
Hela inslaget (Extern länk)
Skakande berättelser om de förlorade barnen
Valeria Luisellis möten med papperslösa barn samlas i en essäsamling som nu utkommer på svenska.
Sommaren 2014 åker författaren Valeria Luiselli med sin familj på bilsemester från New York till mexikanska gränsen i Arizona. Under resans gång hör de för första gången talas om vågen av centralamerikanska barn som kommer till gränsen, ensamma och papperslösa.
Den som är bekant med författarskapet känner igen sig. Luisellis starka roman "De förlorade barnen - ett arkiv", på svenska 2020, handlar om just detta. Berätta hur det slutar utgör en personlig bakgrundsessä till romanen.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Roland Paulsen: I dag vet alla att flyktingarna inte innebar en systemkollaps
Från alla håll varnades det om systemkollaps när Sveriges flyktingmottagande kom på tal 2015 och senare. Nu har det visat sig att alarmisterna hade fel. Roland Paulsen har läst en bok av Peo Hansen, som förklarar hur högerdebattörernas bristande ekonomiska insikter ledde dem vilse.
Kriget rasar och människorna flyr. På frågan om Sverige skulle ta emot ukrainska flyktingar upprepade Magdalena Andersson innan kriget ens hunnit utbryta sitt soundbite om att "vi aldrig kan komma tillbaka till situationen vi hade 2015" (DN 18/2). Den så kallade flyktingkrisen liknar ett syndafall i socialdemokratins historia. Det var i sanning en skrämmande tid. Det var systemkollapsens tid. Den ekonomiska ruinens tid. En tid som - och här var nationalekonomerna eniga - skulle märka den svenska ekonomin under många år framöver.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Varför så tyst i media om dessa böcker?
Vi har skickat denna utmaning till ett stort antal kulturskribenter. Vem antar den och skriver en recension av nedanstående böcker? Vem tar dem som utgångspunkt för en diskussion om Sveriges asylpolitik?
Under 2021 utgavs två viktiga böcker om Sveriges hantering av människor på flykt från 2015.
En av dem brukar kallas "civilsamhällets vitbok": Den onödiga flyktingkrisen - rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 - 2021. Den har 50 författare från civilsamhället - några av dem själva flyktingar. Den har ett brett anslag: flyktingmottagandet 2015 och de lag- och regeländringar som följde i dess spår, olika aspekter av rättssäkerheten i asylprocesserna och effekter på flyktingarna liksom på samhället. Dessutom beskriver civilsamhället sina insatser alltsedan 2015.
Den andra, antologin Rättssäkerheten och solidariteten - vad hände? En antologi om mottagande av människor på flykt, är utgiven av Asylkommissionen vid Linköpings universitet, ett samarbetsprojekt för granskning av asylpolitiken. Här beskriver 34 författare rätts(o)säkerheten genom djuplodande vetenskapliga studier varvade med personliga erfarenheter.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Tom Alandh skildrar när världen kom till Ronneby
På onsdag visas dokumentärfilmaren Tom Alandhs nya film "När världen kom till Ronneby" på SVT, om staden före och efter 2015, och på söndag förhandsvisas den på Centrumbiografen i Ronneby.
I samband med flyktingströmmen 2015 fick Ronneby 3000 nya invånare och skolorna 1000 nya elever, Tom Alandh har velat ta reda på hur detta påverkat samhället och invånarna, och deras verkliga och upplevda trygghet.
(...)
Hela inslaget (Extern länk)
Sveriges Radio Blekinge 21-01-10: Ronnebybo: Filmen kanske kan öka förståelsen mellan människor (Extern länk)
"Första ordet morsan fick höra va svartskalle"
Polisen och debattören Nadim Ghazale är aktuell med en bok där han bland annat berättar om sin tid på flyktinganläggningen i Backamo i Uddevalla kommun.
Nadim kom till Sverige som sjuåring och det var här, utanför Ljungskile, som han spenderade sin första tid i landet.
"Vi kom till Sverige för fred och frihet men vi hamnade någonstans som inte va det Sverige som jag nu känner till", säger han.
Hela inslaget (Extern länk)
Högt pris för afghaner i Sveriges "onödiga flyktingkris"
Bokens titel, "Den onödiga flyktingkrisen", är sprungen ur ett projekt med samma namn. Här beskrivs åren efter 2015, då fler flyktingar än vanligt sökte asyl i Sverige. I samband med boksläppet vid MR-dagarna i Göteborg intervjuade Sydasien författaren Ali Zardadi och redaktören Ingrid Eckerman, några av ett femtiotal medverkande.
Ingrid Eckerman är pensionerad läkare, människorättsaktivist och sedan många år tillbaka flitig Indienresenär. Inte minst är hon djupt engagerad i Bhopal och författare till boken The Bhopal Saga, som hon beskriver på sin blogg (se fotnot om Bhopalkatastrofen).
Ali Zardadi kom till Sverige 2016. Han var en av tusentals pojkar och unga män som sökte sig bort från krigets Afghanistan. Året efter skrev han boken "Ängeln och sparven", som uppmärksammats av bland andra Aftonbladet. Sydasien träffade och intervjuade honom redan i april 2018 (se länk till den artikeln i slutet av den här texten).
Han har talat offentligt förnuft till alla som velat lyssna om hur han och andra asylsökande verkligen behandlas. Han kunde snart flytande svenska, studerade, tog gymnasieexamen, fick fast anställning och 2021 permanent uppehållstillstånd. Nu funderar han på universitetsstudier. Statsvetenskap och journalistik lockar särskilt.
Sydasien träffar de två för en intervju vid MR-dagarna i Göteborg (mrdagarna.nu). På frågan om när Ali och Ingrid först träffades svarar Ali:
- Jag tror att det var den 11 mars 2017 klockan 11, säger han. Det var då vi hade den stora demonstrationen på Medborgarplatsen.
Deras vägar korsades där och då och löper sedan dess parallellt.
- Jag har ju inga biologiska barnbarn. Men Ali och de andra har adopterat mig som sin mormor, skrattar Ingrid Eckerman.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
/Anmälan av Peo Hansens bok Migrationsmyten.../
Under flyktingkrisen 2015 förutspådde beslutsfattare, experter och debattörer att Sveriges ekonomi skulle sargas hårt. I stället blev de följande årens statsfinanser de starkaste på länge. En ny bok, som varken regeringen eller högern vill att någon ska läsa, ifrågasätter nu tanken på flyktinginvandrare som en ekonomisk kostnad.
Under den dramatiska hösten 2015, när karavaner av flyktingmigranter från främst Mellanöstern kunde ses vandra längs europeiska vägar i hopp om att få asyl någonstans, etablerades snabbt ett ord i media som kom att beteckna händelsen: "flyktingkrisen". En i princip helt samstämmig mediekör frågade sig om Sverige, Tyskland och de andra länderna som inte redan hade stängt sina gränser hade råd att ta emot de hundratusentals människorna som sökte ett nytt hem. I den mån någon avvikande åsikt uttrycktes handlade det om ett annat svar på den frågan: vänstern och de mer invandringspositiva delarna av det politiska spektrat hävdade att Sverige hade råd, och accepterade därmed också premissen att invandrare är en ekonomisk kostnad.
I borgerlig media var tongångarna om landets ekonomiska framtid närmast apokalyptiska. Finansminister Magdalena Andersson varnade för att Sverige, vars "lador" redan var "tomma", skulle behöva dra åt svångremmen. Hon slog fast att staten måste låna pengar för att "klara flyktingkrisen" och att statsbudgeten skulle gå med underskott de kommande åren.
Anledningen var att de 163 000 flyktingarna som sökte asyl i landet skulle kosta staten pengar. Detta eftersom de behövde pengar och husrum och i gengäld inte förväntades kunna bidra till samhället i form av skatteintäkter.
Men katastrofen uteblev. Den 10 januari 2017 publicerade Riksgälden ett oskyldigt formulerat pressmeddelande på sin hemsida:
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Where the Water Ends - Seeking refuge in Fortress Europe, by Zoe Holman
I have had this book for three weeks. I have read it two times and it remains by my side so I can dig even deeper. I find it compelling. I recommend the book.
For me at least it provided a bleak reminder of the costs of my endless injunction that we need to shine light into dark places. Holman takes us deep into the darkness of European refugee policies and practices and their overwhelming and extraordinary cruelty to vulnerable human beings who seek safety. As many now know, it is quite simply a crime against humanity. This is where we go with Holman. For me it left me furious and sad at the needless violence of what the refugees call 'the system' (in which the police have a pivotal role) that dominates their lives as they wait for their asylum.
Greece is the main site of the book covering refugee experiences mostly between 2000 and 2020. As the European strategy changed over this period in response to numbers of refugees looking for safety and a future in Europe, so did the role of the frontier states such as Greece, Italy and Spain. In Greece, we have seen the state taking ever increasing control of European policy implementation. Greece now takes money previously distributed by the EU and UNHCR; vast sums some of which are spent on an ever expanding police force highly equipped and armed with fleets of new para military jeeps and of course new prison camps such as at Zervou on Samos.
The voices of the refugees are strong throughout the book. Some we get to know well. When they are talking of the violence they routinely experience, both physical and psychological, it is nearly always inflicted by Greek men in uniform. Slapping, thumping, batoning seems totally normal to them whether targetted at a child, woman or man. Of course, they highlight the exceptions of police officers and other state agents who have provided decisive help but they are the exceptions.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Paradiset av Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah som ljudbok i Radioföljetongen
Hans Mosesson läser Paradiset av Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah
Paradiset är Abdulrazak Gurnahs genombrottsroman som kom 1994 (2012 på svenska). Om den unge pojken Yusuf som blir skuldslav åt affärsmannen Aziz - det är början på en rotlös, och på många sätt rå uppväxt, men här finns också plats för drömmar, paradisiska trädgårdar och kärlek. Förutom berättelsen om pojken skildrar Gurnah Östafrika i början av 1900-talet och här finns också referenser till både Conrads Mörkrets hjärta och berättelsen om Yusuf i Koranen.
Abdularazak Gurnah tilldelades Nobelpriset i litteratur 2021 med motiveringen "för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter".
Hans Mosesson är skådespelare, regissör och musiker som senast i Radioföljetongen läste Fiskarmännen av Chigozie Obioma när den gick som följetong 2017.
Läs mer (Extern länk)
Prisade SVT-dokumentären mörkade dubbla identiteter
Den prisbelönta SVT-dokumentären "Abolis resa" följer en papperslös man som försöker återvända till Sverige efter att ha utvisats till Afghanistan 2018.
Men enligt nättidskriften Kvartal utelämnas detaljen att mannen sökt uppehållstillstånd i Sverige med två olika identiteter. Något som regissören kände till.
- När du gör en film kan du inte säga allting, vi hade 100 timmars material, och man väljer den information som hjälper publiken att få en tydlig bild av fallet, säger filmens regissör Yasaman Sharifmanesh
Dokumentären "Abolis resa" tar avstamp i Kabul där man får följa en papperslös afghan som utvisades ur Sverige 2018. Mannen, som försöker komma tillbaka till Sverige, behöver skaffa afghanska ID-handlingar i staden för att därefter ha möjlighet att ansöka om ett pass.
Men han behöver därmed att någon av hans släktingar styrker hans identitet för att få de afghanska ID-handlingarna, en så kallad "tazkira".
Det är något som leder honom på en resa till norra delarna av landet, vilket dokumentären skildrar. Efter att ha fått sin identitet styrkt får han tillslut ett pass utfärdat och lyckas återvända till Sverige där han nu också fått uppehållstillstånd.
Dubbla identiteter
Men enligt Kvartal utfärdades mannens nuvarande arbetstillstånd till en annan identitet än den han sökte asyl med några år tidigare.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Time theft as part of the state's anti-migration arsenal: expansive harms and policy
A new book offers a broad geographic and inter-disciplinary analysis of how time is used to dehumanise, disenfranchise and disempower asylum-seekers, irregular migrants and people awaiting deportation.
Stealing Time. Migration, Temporalities and State Violence. Edited by Monish Bhatia and Victoria Canning, Palgrave/MacMillan, 2021. Reviewed by Yasha Maccanico, Statewatch Researcher.
This interdisciplinary volume brings together accounts of how states use time as a weapon in different ways in their efforts to fight irregular migration. Such efforts have turned from an emphasis on border crossings and restricting entry, to practices that dehumanise people who have arrived and disenfranchise long-term residents or "natives" based on membership of communities or minorities targeted for deportation.
Accounts from countries of origin (Afghanistan, Mexico, Syria) and arrival (Australia, Britain, Denmark, Sweden) focus on how policies impinge on people's lives to incapacitate, control and isolate them (asylum seeker reception or migrant deportation centres, island detention) in order to break their wills.
Iliadou's chapter on Greece deals with what she terms a "continuum of violence" in which death by migration policy is a means of not only stealing time, but also of ending time for a growing number of border regime victims. Iliadou offers evidence that dehumanisation continues after death in relation to the management, identification and burial of corpses, extending the duration of harms and spreading them to subjects like relatives of the deceased, or communities witnessing burials that disregard their cultural and religious norms. This gives rise to self-blaming and shame, but also to people taking matters in their own hands to put things right by providing dignified burials.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
'Flee' is more than just a refugee story
Director Jonas Poher Rasmussen discusses his new documentary, which tells the remarkable story of a gay Afghan survivor.
Amid the ever-intensifying campaign waged against asylum seekers by the Home Office, and the prevalence of dehumanising narratives surrounding refugees spread by politicians and the media, Jonas Poher Rasmussen's Flee probably couldn't have arrived at a better time. Last week it played at the London Film Festival - one of its myriad stops ahead of a promising awards season.
Boiled down to an attractive marketing logline, one might describe it as "a story of refugees escaping war-torn Afghanistan," or "a true tale of asylum seekers with burning contemporary resonance". Both would be technically true, but they are only constituent elements of a much broader mosaic. At the centre of the true story is Amin Nawabi (a pseudonym), with the film broadly covering his adolescence as he, yes, escapes Afghanistan after the Soviet withdrawal in the late '80s. But it's also about family, friendship, sexuality, and the callous effects grander geopolitics can have on innocent individuals. Most strikingly, Amin reveals his deepest secret: that the story he had lived by up to this point was in some way fictional, given to him by human traffickers.
Documentary filmmakers have used ingenious methods to conceal the identities of their subjects, be it for reasons of legality or otherwise: in Welcome to Chechnya, David France's film on the queer genocide waged by the Chechen state, the interviewees are face-swapped using CGI. The formal methodology, here, is a little more conventional, but by no means less artistically effective: Flee is (almost) entirely animated, but rooted within reality vis-ā-vis Rasmussen and Amin's voices.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Se filmen i Sverig (Extern länk)
Nordiska rådets barn- och ungdomspris till författaren Elin Persson
Elin Persson tilldelas Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris för sin debutroman "De afghanska sönerna".
-Det känns helt overkligt, säger hon till TT.
Det prestigefyllda litteraturpriset gick till den grönländska författaren Niviaq Korneliussen.
Nordiska rådets kulturprisgala äger i år rum i Köpenhamn. Elin Persson fick ta emot priset ur danska kronprinsessan Marys hand.
"Ett verk som genom sitt skönlitterära berättande ger en dokumentär känsla och bygger skickligt upp bilden av en verklighet där ingen är ond eller god", skriver juryn om "De afghanska sönerna".
(...)
Hela inslaget (Extern länk)
Folkmord i fokus i ny utställning
En del vill bara glömma och gå vidare, för andra hjälper det att prata och minnas. Vad får brott mot mänskligheten för konsekvenser?
Det är en av frågorna som undersöks i en ny utställning på Mångkulturellt centrum i Fittja.
- Det känns otroligt viktigt, det är ett stort arbete för oss på Mångkulturellt centrum, säger Leif Magnusson som är verksamhetschef på centrumet utanför Stockholm.
Traumat av ett folkmord kan både upplevas och ärvas. När krutröken lagt sig sedan länge lever erfarenheterna kvar. Spänningar och uteblivna erkännanden av folkmord får konflikter att blossa upp på nytt.
I Botkyrka kommun, där Mångkulturellt centrum ligger, lever många som kommit till Sverige med svåra erfarenheter. På fredag invigs utställningen "Vi är ju grannar - om folkmord och brott mot mänskligheten" som tar avstamp i berättelser från människor på plats.
- Frågan har stor betydelse för många som lever där, och vi kommer att fortsätta samla in berättelser även när utställningen öppnat, säger Leif Magnusson och berättar att man hittills tagit emot ett 30-tal redogörelser.
"Del av svenska samhället"
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Bibliotekarie debuterar med barnbok om asyl
För femton år sedan jobbade Lena Wall med asylsökande familjer. Då skrev hon ner de första anteckningarna till en bok men de glömdes bort i en byrolåda. Nu femton år senare har bibliotekarien debuterat med sin barnbok om den utvisningshotade pojken Samir.
Inspirationen hittade hon tillbaka till när hon började jobba som bibliotekarie.
- Jag tänkte att kan de författarna som jag läser så kan väl jag, säger Lena Wall.
(...)
Hela inslaget (Extern länk)
Necropolis - Etisk balansakt att ge döda migranter liv
Thomas Olsson
Tusentals migranter har dött på väg mot Europa. Den belarusiske koreografen Arkadi Zaides iscensätter en stad för de döda - och försöker återuppliva dem. En balansgång med svåra frågor.
Namn, ålder, fyndplats och dödsorsak tillsammans med en panorering över den enkla gravplatsen. Allt sakligt presenterat som om det handlade om materialet i en omfattande brottsplatsutredning. Budskapet i Arkadi Zaides "Necropolis" är utan tvekan starkt när det ger namn och slutligen kropp åt några av de tusentals migranter som dött på sin väg till Europa eller under väntan på ett uppehållstillstånd.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Att behandla asylfrågor i en romantisk komedi är ovanligt. Men det gör föreställningen Straighta besked, regisserad av Anna Novovic, där starka känslor ställs mot strikta riktlinjer på en arbetsplats.
Nyutbildade Lina har fått sitt första jobb - på Migrations?verket. Hennes första fall visar sig vara Amina. Kvällen innan har de träffats på en bar och tillbringat natten tillsammans, och nu har de planerat att dejta samma kväll. När de återses på myndigheten blir det en överraskning för dem båda.
Det är upptakten till Riksteaterns pjäs Straighta besked, skriven av Björn Elgerd.
- Vi får följa Linas resa genom pjäsen, där hon i mötet med Amina är tvungen att sätta allt hon egentligen har trott på i sitt yrkesliv på prov, säger regissören Anna Novovic.
Lina inser snabbt att Amina inte kommer att kunna få asyl och stanna. Ska hon följa riktlinjerna på Migrationsverket eller sitt hjärta?
- Hon blir tvungen att gå runt reglerna på sitt nya jobb för att rädda den hon upptäcker att hon är kär i.
Anna Novovic berättar att hon tidigare har jobbat på kulturförvaltningen i Malmö stad i fem år och säger att hon verkligen kan identifiera sig med Lina.
- Som tjänsteperson tar man på sig en kavaj där man ska representera något annat än sina privata åsikter, konstaterar hon.
Sedan kan man hamna i svåra lojalitets?konflikter och behöva ta ställning, fort?sätter Anna Novovic.
- I det här fallet är det drivet till sin spets. Lina är tvungen att fatta ett beslut.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Gedigen research bakom Kadir Merals nya roman
Han har suttit i polisförhör, bott på asylboende och pratat med säpo. Kadir Meral har gjort en gedigen research inför uppföljaren till sin debutroman.
- Man kan inte bara sitta i soffan och skriva, säger han.
Det var våren 2019 som Kadir Meral, tidigare mer känd som stå upp-komiker och krönikör i Kungälvs-Posten, släppte sin debutroman Pojken som följer sin skugga. En bok som fick stor uppmärksamhet när den kom ut.
- Det var en debutroman som landade bra, den fick bra recensioner. Det är många skolor som beställer den än idag, säger han.
Efter att debuten blev så väl mottagen har Kadir Meral haft lite press på sig inför uppföljaren Mullbärsträdet i Aleppo.
- Själva skrivandet har gått lite lättare den här gången, men samtidigt har det varit lite mer nervöst. Om debutromanen har uppskattats finns det förväntningar på uppföljaren, och man vill inte att läsarna ska bli besvikna.
Flykt från kriget i Syrien
Debutromanen handlade inte specifikt om Kadir, men den var inspirerad av hans liv. Uppföljaren, Mullbärsträdet i Aleppo, är helt påhittad.
- Det handlar om människor som flyr från kriget i Syrien och från IS-förtryck, deras svåra resa till Sverige, och väl här, den ovissa väntan på asyl. De hittar inte den frihet och trygghet de söker i Sverige för det de har flytt ifrån dyker upp också i Sverige, IS-återvändarna.
En stor del av arbetet med boken har bestått av research.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Recension: Animerade dokumentären "Flykt"
I den animerade dokumentären "Flykt" berättar den danska flyktingen Amin för första gången sin historia och om sin fem år långa flykt från krigets Afghanistan under 1990-talet.
Jonas Poher Rasmussens prisbelönta och bioaktuella film har fått förnyad aktualitet i och med senaste tidens händelser i Afghanistan.
Kulturnytts Bella Stenberg har sett en film som lyckas vara både fin och fruktansvärd.
Hela inslaget (Extern länk)
Lisa Irenius: Därför är bilderna från Kabul så laddade
Fotografierna av kaoset på Kabuls flygplats blottar västvärldens moraliska dilemman - och ger en obehaglig insikt.
"Det må vara orättvist, men ett helt liv kan förändras på grund av vad som händer på några få dagar, ibland på en enda dag." Så står det i "Flyga drake", Khaled Hosseinis bästsäljande roman om pojkarna Amir och Hassan som växer upp i Kabul på 1970- och 80-talet. I dag gäller det, återigen, hela Afghanistans befolkning: under kort tid har livsvillkoren i landet ändrats drastiskt.
Ahmad Khan Mahmoodzada spelade en av huvudrollerna i den amerikanska filmatiseringen av "Flyga drake". Numera bor han i Sverige, efter att som 15-åring ha flytt från Afghanistan då han fick dödshot till följd av sin medverkan i filmen.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Skapade orkester för flyktingar - nu blir rörelsen global
Dirigenten Ron Davís Alvarez från Venezuela kom till Sverige för fem år sedan för att arbeta med musikutbildningen El Sistema.
Samtidigt var det en stor flyktingström och han bestämde sig för att ge unga ensamkommande möjlighet att spela musik.
Nu har idén att skapa liknande orkestrar spridit sig till exempelvis Alingsås och Gävle - men också ut i världen.
Hela inslaget (Extern länk)
Hynek Pallas i Göteborgs-Posten 21-08-18: Det här fotografiet kommer att bli historiskt (Extern länk)
Första bilderna från Försvunna människor med Peter Viitanen - premiär 2022 i SVT
"Försvunna människor" är SVT:s nya spänningsserie med premiär 2022. På rollistan finns Peter Viitanen, Ville Virtanen, Sandra Stojiljkovic och Vilhelm Blomgren - här är de första bilderna.
I maj kunde Spoiler alert berätta om "Försvunna människor", SVT:s nya spänningsdrama med premiär 2022.
Serien av Ulf Ryberg beskrivs som "en nervkittlande historia" och handlar om en lastbilschauffören och familjefadern Erwin som begår ett ödesdigert misstag. Huvudrollen spelas av Peter Viitanen.
På SVT-seriens rollista finns även Ville Virtanen, Sandra Stojiljkovic, Vilhelm Blomgren, Ingela Olsson, Razan Alasawi och Ahmad Fadel.
Spoiler alert kan nu visa de första bilderna från "Försvunna människor", som tar sin start i att Erwin kör sin tankbil över Öresundsbron - i tanken smugglar han åtta syriska flyktingar. Erwin vill hjälpa till, medan hans chef, spelad av Ville Virtanen, gör det för pengarna och för att rädda sitt åkeri.
I tanken finns gravida Mouna och en febersjuk pojke. Erwin gömmer dem därför i förarhytten. Kort därefter: En poliskontroll.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Afghansk-svenska filmaren Javid Sina skildrar flyktingars sorg
"Döden, dikterar tystnad" är afghansk-svenska Javid Sinas spelfilm som just nu tävlar på flera filmfestivaler runt om i världen.
Den bygger delvis på Javid Sinas egna erfarenheter av flykt, terrorism och ett ensamt liv i exil - han har daglig kontakt med vänner och bekanta som är kvar i Afghanistan - men han vill också göra migrantens berättelse allmängiltig.
"Jag försöker ge människor en upplevelse hur det känns att vara flykting i ett annat land. Och hur det känns att vara fysiskt långt bort från sin familj", säger han från sin lägenhet i Göteborg.
Hela inslaget (Extern länk)
VadstenaAkademiens "Zebran" - intensiv kärlek under flykt
Operan handlar om kärleken mellan två män som älskar varandra i ett land där det är förbjudet - den ena kan fly, den andra blir fängslad.
VadstenaAkademiens "Zebran" är skriven av en Sveriges betydande tonsättare i mellangenerationen: Tebogo Monnakgotla.
Vår kritiker Per Feltzin har sett en opera som visar sorg - Ett hårt stycke sorg.
Hela inslaget (Extern länk)
Därför har flyktingarna börjat fly - från Sverige
Om de unga svenskafghaner som flytt ett fientligt Sverige till förmån för Frankrike handlar Annette Rosengrens nya bok.
Per Wirtén läser en noggrann och överflödande skildring i "Jag bodde i Sverige", som smärtsamt utmanar den svenska självbilden.
Den här historien känner de flesta svenskar inte till. Den är alldeles för smärtsam för självbilden. Vem orkar smälta tanken att människor börjat fly från den svenska fientligheten, till andra mer upplysta länder i Europa?
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
"Snabba cash"-regissören gör film om flyktingsmugglare
"Snabba cash"-regissören Daniel Espinosa gör en ny film om en flyktingsmugglare som själv blir flykting.
"Madame Luna" spelas in i mars nästa år i bland annat Italien och bygger på en verklig historia om en eritreansk kvinna som anklagades för att stå bakom tusentals människors död, när de flydde från Libyen till Italien.
För Daniel Espinosa är det framför allt en berättelse om en förövare som själv blir offer.
Hela inslaget (Extern länk)
Två böcker: Svenskt asylnej och sveket mot unga afghaner
Språkkafé och omsorg i en församling mötte många av pojkarna och de yngre männen som kom till Sverige i den stora flyktingvågen.
Efter några år sa Sverige nej till asyl. Frankrike blev nästa stopp på vägen till en tillvaro utan kaos och död.
Kajsa Söderberg läser två böcker som sätter fokus på svenskafghanernas flykt till Paris.
När Kyrkans Tidning som första tidning uppmärksammade unga afghaner som flytt Sverige till Paris för att undvika utvisning var läget förtvivlat. Efter flera år i Sverige, i Borlänge, Blomstermåla och Oskarhamn, i svensk skola och med det svenska språket alltmer flytande, hade de afghanska pojkarna och unga männen tvingats bryta upp sedan Sverige avslagit deras asylansökan.
Hoppet sattes i stället till det franska systemet.
På nytt fick de unga männen lämna sina fingeravtryck, nu hos franska myndigheter. Om fingeravtrycken redan fanns i systemet från Sverige inleddes en så kallad Dublinprocess som innebar att Frankrike hade ett halvår på sig att skicka tillbaka den asylsökande till Sverige.
Om fingeravtrycken inte fanns, följde en så kallad normal process då den asylsökande startade om sin asylansökan i EU. Ofta gjorde Frankrike en annan bedömning av skyddsskälen än de svenska myndigheterna.
Svenska kyrkan i Paris blev en samlingspunkt med start våren och sommaren 2017. Här kunde telefonen laddas, här kunde man duscha, äta lite, prata med någon som orkade lyssna. Församlingen bjöd på en stunds vila från livet i tältläger i miljonstadens utkanter.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
'We have more in common than what separates us': refugee stories, told by refugees
In One Thousand Dreams, award-winning photographer Robin Hammond hands the camera to refugees. Often reduced by the media's toxic or well-meaning narratives, the portraits and interviews capture a different and more complex tale
Robin Hammond has spent two decades crisscrossing the developing world and telling other people's stories. From photographing the Rohingya forced out of Myanmar and rape survivors in the Democratic Republic of the Congo to documenting the lives of people in countries where their sexuality is illegal, his work has earned him award after award.
But for his latest project the photographer has embarked on a paradigm shift: to remove himself - and others like him - from the process entirely. Instead, as part of an in-depth exploration of the refugee experience in Europe, the stories of those featured are told by those who, arguably, know them best: other refugees.
"I've spent most of my career on the African continent being an outsider, telling other people's stories, and I wanted to see if I could contribute to supporting the capacity of refugees to tell their own stories," says Hammond, speaking by Zoom from New Zealand.
"We generally get so little page space or airtime that stories can sometimes be reduced [to] one or three stories meant to represent thousands, or tens or hundreds of thousands of people. And so I thought: is there a way that we can produce something that is different from that?"
The result is One Thousand Dreams, a project of remarkable ambition and scale that launches today: a curation of stories and photographic portraits of refugees, by refugees. So far Hammond estimates they have nearly 700 interviews and pictures; the aim is to get to 1,000. Each has been submitted by one of 40 refugee storytellers, some of whom, says Hammond, "had never picked up a camera before in their lives".
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
The Guardian 21-06-18: 'Never stop dreaming': refugees get behind the camera - in pictures (Extern länk)
Ny bok berättar flyktingflickornas historier
Flyktingflickorna, så heter en nyutgiven bok av pastor Bengt Sjöberg i Filipstad.
I den får läsaren följa sex flickors öden, deras uppväxt och flykt till Sverige.
"Det är så många som skäms över att berätta vad som hänt i deras familj och jag tycker inte de ska skämmas över att berätta sin historia" säger Selam Yohannes som är en av flickorna vars berättelser får ta plats i den nya boken.
Hela inslaget (Extern länk)
The photographer capturing five years of the refugee crisis - A dream of Europe
Since Spring 2015, Jacob Ehrbahn has been documenting the worst refugee crisis in recent history. He is determined to make sure the issue, which is still devastating lives, does not fade from public attention.
In 2015, more than a million migrants and refugees crossed into Europe, with over 75 per cent fleeing conflict and persecution in Syria, Afghanistan or Iraq. Thousands died attempting to reach its shores and, while some countries opened their arms, others closed their borders and erected fences. Almost six years on, while the number of asylum seekers is now down, the devastating impact of this crisis is still very much ongoing.
Photographer Jacob Ehrbahn, who was shooting for the Danish daily national newspaper Politiken at the time, was sent over to report on the unfolding crisis. "In late June and the start of July [2015], I went to Lesbos, because all these small boats were coming in," he recalls. "From there, I was in the middle of the story." He then went on to travel to Serbia, and then to Hungary, where he photographed the daunting fence capable of delivering electric shocks erected by the Hungarian government to deter migrants.
After 2015, Ehrbahn noticed that the mainstream news' interest in the story was "fading out". Working with another reporter, Ehrbhan was determined to carry on documenting what was happening, undertaking numerous trips to Europe between Spring 2015 right up until December 2020 to document the lives of the refugees and migrants who dream of a better life in Europe. These photos are now collected in a new book, titled Dream of Europe (Dewi Lewis).
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
The Cause: the refugee crisis, expressed in a shoebox
The Giant Dolls' House Project invites displaced children to share their experiences, hopes and aspirations through a room of their own
The self-designed West Sussex home of Dutch architect Catja de Haas is a window onto her principled aesthetics. Underlining the building's modernist-inspired, wood-clad form is a strict adherence to sustainability and a desire to blend in with the landscape. The coolly considered house gives few clues, however, to de Haas's other passion - a community arts initiative funded by profits from her architecture practice that aims to raise awareness of homelessness and the refugee crisis, and for which she has collaborated with Oxfam on projects since 2019.
The Giant Dolls' House Project asks its participants to create a miniature roomscape in a box. The dioramas are then displayed en masse as an installation, linked by ropes, ladders and ramps in a colourful cardboard maze that muses on the meaning of home. The idea was born out of de Haas's PhD studies on how dolls' houses - from elaborate 17th-century Dutch examples to the feminist Dollhouse created by artists Miriam Schapiro and Sherry Brody in the 1970s - reflect changing ideas about the home.
"Because dolls' houses are so friendly, they are a really good way to get serious messages across," says de Haas, who started the project in 2014 and has run workshops with London schoolchildren and community groups in Goa and Za'atari, the Jordanian camp that is home to around 80,000 Syrian refugees. "You see all the little personal stories and it becomes clear that we are all human and idiosyncratically different. It really is an equaliser. Once you start making, you think with your fingers and you develop a narrative."
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Abbe Hassan långfilmsdebuterar med "Exodus" som skildrar flyktingkrisen
Abbe Hassan långfilmsdebuterar med ett drama som utspelar sig under flyktingkrisen 2015. Georg Cederskog ringde upp "Måste Gitt"-regissören som just nu leder inspelningen av "Exodus" i Grekland.
Abbe Hassan svarar i sin mobil från Atens förfallna flygplats Hellenikon. Filmteamet är mitt uppe i andra veckans stekheta inspelning av flyktingsdramat "Exodus".
Regissören har egna starka minnen av det otrygga livet på flykt. Han levde under ett halvår med sin familj i ett flyktingläger på gränsen mellan Libanon och Syrien.
- Vi var en av många familjer som var tvungna att fly från Beirut. Jag och min mamma separerades under en period, och mina två syskon var åtskilda från min far, berättar han.
- Jag var bara sex år då, men har många minnesfragment från den tiden och incidenter som jag var med om, berättar Hassan som är född i Beirut 1981.
Familjen lyckades ta sig till Sverige och hamnade i lilla Älvsbyn i Norrbotten via Kiruna. Efter gymnasiet flyttade han till Stockholm för att studera film.
Hassan upptäckte där att många unga som kommit till Sverige från Mellanöstern betedde sig lika förvirrat som han gjort.
- Man såg det på deras rörelsemönster, hur dom tittade sig omkring och vad de frågade sina föräldrar. Det där satte i gång saker i mig också, minnen av den separation som jag hade gått igenom, säger Abbe Hassan som tidigare har regisserat SVT-serien "Måste gitt".
Syrienkonflikten 2015 påskyndade hans tankar på en långfilm som "Exodus".
- Jag började fråga mina föräldrar var det var som hände oss och satte i gång att skriva ner det, jag kände att jag ville dokumentera det på något sätt. Det var så arbetet med den här filmen började.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Sommarjobb: Asmaa ska skildra flykten från Syrien i egen film
"Jag vill berätta om hur det är att fly från ett annat land", det säger 17-åriga Asmaa Wahba från Ronneby som är en av 13 ungdomar i Blekinge som får möjlighet att vara feriefilmare under tre veckor och göra sina egna filmer.
Det är Filmregion Sydost som ligger bakom projektet och de färdiga filmerna får sedan tävla i den regionala filmfestivalen TellUs som hålls i september.
"Jag tycker det är ett intressant ämne som kanske många inte vet så mycket om och det känns viktigt att förstå hur vägen var för de här flyktingarna", säger Asmaa Wahba.
Hela inslaget (Extern länk)
Källor: Informationen på denna sida är hämtad från följande källor (externa länkar): EU (kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen), Europarådet (mr-kommissionären, domstolen, kommittén mot tortyr), FN:s flyktingkommissariat UNHCR, FN:s kommitté mot tortyr m.fl. FN-organ, Sveriges Radio, SvT, andra svenska media via Nyhetsfilter och pressmeddelanden via Newsdesk, utländska media till exempel via Are You Syrious och Rights in Exile, internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, ECRE, Statewatch och Picum, organisationer i Sverige som Rädda Barnen, Asylrättscentrum, Svenska Amnesty, FARR och #vistårinteut samt myndigheter och politiska organ som Migrationsverket, Sveriges domstolar, JO, Justitiedepartementet m.fl. departement och Sveriges Riksdag.
Bevakning: Hjalte Lagercrantz och Sanna Vestin. Sammanställning: Sanna Vestin. Asylnytt är ett ideellt projekt. Sponsring avser prenumerationsavgifter. Tips emottages tacksamt.