Sponsrad av Fridh Advokatbyrå
EU:s flykting- och gränspolitik
Allmänt om migration, statistik
Klipp från media
Länk till information från myndigheter och organisationer
Kirsten Åkerman: Vad vinner vi på sju förslösade år?
Att det finns hjärterum betyder inte att det finns stjärterum, hur fint det talesättet än är. Stjärterummet måste skapas.
Orden flödar ut som en vårbäck, hoppar och studsar, jag känner inte igen den glada rösten först, men med ens hör jag både innebörden av orden och vems de är. "Jag ville ringa dig och berätta att jag har fått det nu, jag har fått uppehållstillståndet."
Det är i särklass den lyckligaste och mest lättade röst jag någonsin hört.
Efter tvåtusen femhundrafemtiofem dagar och nätter har min vän fått sitt tillstånd att vara här. Hon har fött barn på Visby lasarett, en liten typ som vid det här laget pratar gotländska med schvung och kan skogsstigarna i Fårösund som baksidan av sin hand.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Verdandi: Fördubbla dagersättningen till asylsökande
Emmeli Wulfstrand, ordförande, och Lars Ohly, förbundssekreterare, Verdandi.
(...)
Nu ökar antalet flyktingar igen, denna gång från Ukraina. Det är ett gemensamt och samhälleligt ansvar att ta emot dem som söker sig till Sverige på ett värdigt och vänligt sätt. Vi i Verdandi har varit snabba med att ordna och delta i grupper som ger stöd till de ukrainska flyktingarna. I Sundbyberg har Verdandi varit bland de första att möta människor utanför Migrationsverkets lokaler. Vi har delat ut kläder, ordnat barnverksamhet, anlitat tolkar och serverat mat och dryck.
Vi ser att rasistiska grupper i dag säger sig välkomna flyktingar, men det som skaver är att dessa grupper så tydligt vill göra skillnad mellan flyktingar från olika delar av världen. Verdandi står upp för asylrätten, den är universell och gäller lika för alla. Vi kräver därför också amnesti för de afghanska flyktingar som hotas av utvisning till talibanernas styre.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
S Al Naher: Sverige måste sluta med dubbelbestraffning av ukrainare som vill jobba
Sverige fortsätter att briljera i migrationspolitiken. EU har aktiverat massflyktsdirektivet som innebär att personer från Ukraina ska erbjudas tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd i medlemsländerna. Men som Dagens Arbete uppmärksammade förra veckan avslår Migrationsverket ukrainska skogs?arbetares ansökan om arbetstillstånd. Orsaken är att det finns en risk att de inte lämnar Sverige utan vill stanna kvar när säsongen är över, menar myndigheten.
Sverige dubbelbestraffar ukrainare.
Inte nog med att de blir utsatta för krig, nu ska de dessutom straffas genom att nekas försörjning.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Migrationsverket sviker flyktingarna från Ukraina
Lika stolt som jag är över mina grannars och alla andras frivilliga engagemang för att hjälpa, lika mycket skäms jag över Myndighetssverige.
Medan vi öppnar våra hem gör sig Migrationsverket oanträffbart, skriver Marie Söderqvist.
Vi är många som har tagit emot människor som flytt från Ukraina. Vi har fått frågan av en granne eller bekant och utan att tänka så mycket sagt att "javisst kan vi bistå människor på flykt undan bomber". I många fall har de som flytt blivit helt ruinerade eftersom de pengar de hade med sig blivit helt värdelösa.
I den lilla del av Storstockholm, Enebyberg, där jag bor har redan ett tjugotal familjer fått tak över huvudet, mat och kläder.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Expressen 22-03-15: Migrationsverket: Vi förstärker på alla sätt vi kan (Extern länk)
En rättssäkerhet som inte ens en generaldirektör kan lita på
I tjänsten måste Elisabet Rundqvist och Mia Ohlsson hantera landets lagar på ett rättssäkert sätt. Privat har de som stödpersoner till ensamkommande ungdomar sett Migrationsverket slarva och hitta på. Det har gett dem och många andra en desillusionerad, bitter syn på vårt land, skriver Börge Nilsson i en personlig essä.
Det var vi som hade tillit. Vi som öppnade våra hjärtan och våra dörrar för att stödja unga ensamkommande i det som kallades flyktingkrisen. Vi trodde att vi hade ett kontrakt med staten. Det hade vi nog också, men kontraktet gällde bara oss, inte dem vi försökte hjälpa. De skulle bara kastas ut.
Mötet med denna stat som använde sig av verktyg som slarv, okunskap, illvilja och elaka knep, har skadat vår tilltro till samhället i grunden.
Kanske för evigt.
Internationellt sett betraktas vi tillitsfulla nordbor som ett rätt märkligt fenomen, vi som kunnat unna oss att vara fria individer eftersom vi vetat att det starka samhället har funnits där för att ta hand om oss om det går snett, och att detta samhälle velat oss gott.
Historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren har beskrivit oss i boken Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (Norstedts, 2006).
Lars Trägårdh leder också arbetet med Tillitsbarometern, ett forskningsprojekt som drivs av Marie Cederschiöld högskola, där han har en professur i modern historia.
Den senaste presenterades i somras. Den visar att 56 procent av de tillfrågade 2020 ansåg att man kan lita på de flesta andra människor, samma andel som 2009, men att skillnaderna är stora i olika delar av landet. I Sorsele och Hammarö litade nästan åtta av tio på andra. I Katrineholm, Norrköping och Olofström var det inte ens varannan. I storstädernas olika stadsdelar var skillnaderna ännu större. På Södermalm i Stockholm litade 75 procent på de flesta andra, i Rosengård i Malmö bara 24 procent.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
"Sluta plåga de unga afghanerna"
De unga afghanska flyktingarna som kom till Sverige 2015 har levt en stor del av sina liv under ständig osäkerhet, bristande rättssäkerhet och ändlösa asylutredningar. Nu är det dags att förenkla asylprocessen och låta dem stanna, skriver debattörer från nätverket Femövertolv och Ingen människa är illegal.
De kom till oss 2015, de har varit i Sverige i snart sju år. De unga afghaner som fortfarande var barn när de tog sig till Sverige efter en lång och livsfarlig flykt. En flykt från terror och förföljelse. En flykt till fots över gränser där de blivit beskjutna. En flykt där de utnyttjats av hänsynslösa flyktingsmugglare. De tog sig över Medelhavet i läckande och överfulla gummibåtar. De fortsatte upp genom Europa och slutligen till oss här i Sverige.
Här togs de emot med öppna armar. "Här är ni trygga, här får ni stanna" sa man, även från högsta politiska ort. "Öppna era hjärtan, svenska folk" vädjade den dåvarande statministern Fredrik Reinfelt (M).
Nu har det gått sju år. En mycket stor del av deras unga liv. Sju år av bristande rättssäkerhet. Sju år av oändliga asylutredningar och en ständig osäkerhet och otrygghet som plågat dessa unga. Trauman från uppväxten i krig och terror har förstärkts av den plåga de utsatts för här. Hos oss i Sverige.
De har genomlidit långa och skrämmande förhör av outbildade handläggare på Migrationsverket där deras trovärdighet hela tiden har ifrågasatts. De har genomgått kränkande åldersbedömningar som dessutom har en skrämmande felmarginal och saknar vetenskapligt stöd.
De har levt i en asylprocess som är obegriplig för de unga, med lagar och regler som är svåra att förstå även för de mest insatta juristerna. En retroaktiv lagstiftning som gjort det helt omöjligt att göra rätt.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
En rättssäkerhet som inte ens en generaldirektör kan lita på
I tjänsten måste Elisabet Rundqvist och Mia Ohlsson hantera landets lagar på ett rättssäkert sätt. Privat har de som stödpersoner till ensamkommande ungdomar sett Migrationsverket slarva och hitta på. Det har gett dem och många andra en desillusionerad, bitter syn på vårt land, skriver Börge Nilsson i en personlig essä.
Det var vi som hade tillit. Vi som öppnade våra hjärtan och våra dörrar för att stödja unga ensamkommande i det som kallades flyktingkrisen. Vi trodde att vi hade ett kontrakt med staten. Det hade vi nog också, men kontraktet gällde bara oss, inte dem vi försökte hjälpa. De skulle bara kastas ut.
Mötet med denna stat som använde sig av verktyg som slarv, okunskap, illvilja och elaka knep, har skadat vår tilltro till samhället i grunden.
Kanske för evigt.
Internationellt sett betraktas vi tillitsfulla nordbor som ett rätt märkligt fenomen, vi som kunnat unna oss att vara fria individer eftersom vi vetat att det starka samhället har funnits där för att ta hand om oss om det går snett, och att detta samhälle velat oss gott.
Historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren har beskrivit oss i boken Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (Norstedts, 2006).
Lars Trägårdh leder också arbetet med Tillitsbarometern, ett forskningsprojekt som drivs av Marie Cederschiöld högskola, där han har en professur i modern historia.
Den senaste presenterades i somras. Den visar att 56 procent av de tillfrågade 2020 ansåg att man kan lita på de flesta andra människor, samma andel som 2009, men att skillnaderna är stora i olika delar av landet. I Sorsele och Hammarö litade nästan åtta av tio på andra. I Katrineholm, Norrköping och Olofström var det inte ens varannan. I storstädernas olika stadsdelar var skillnaderna ännu större. På Södermalm i Stockholm litade 75 procent på de flesta andra, i Rosengård i Malmö bara 24 procent.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Asylsökande får ofta avslag på tvivelaktiga grunder
Hans Pettersson, präst i Svenska kyrkan
Jag har läst otaliga avslagsmotiveringar och chockerats av den låga kvaliteten. Sviktande bakgrundskunskaper och omöjliga beviskrav präglar ofta bedömningen av den asylsökandes trovärdighet.
I praktiken är det inte bara humaniteten utan också vårt lands ekonomi och status som rättsstat som tar skada, skriver Hans Pettersson.
Jag är präst i Svenska kyrkan och möter många människor som kämpar med utdragna asylärenden och konsekvenserna av avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Enligt min erfarenhet är det ganska ovanligt att någon utvisas handgripligen. Vad som i stället händer är att en person efter ett tredje avslag mister bostad och bidrag, såvida personen inte har barn som är under arton.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Migrationsverkets påhittade "beslutsstopp" berövar flyktingar sina rättigheter
Emilie Hillert
Sedan mitten av juli råder "beslutsstopp" i afghanska asylärenden på Migrationsverket. Motiveringen är att säkerhetsläget i Afghanistan förändrats fort och att verket behöver mer information för att kunna göra bedömningar. Beslutsstoppet berövar flyktingar deras rättigheter och skapar en ohållbar inhuman situation då människor försätts i limbo på obestämd tid, utan några rättigheter.
Dessutom torde Migrationsverket redan i sina egna rapporter ha tillgång till tillräckligt med information för att kunna göra adekvata bedömningar. Så vad väntar de på?
Låt oss ta det från början. I maj 2021 konstaterar Migrationsverket i en rapport, avseende en utsatt minoritet i Afghanistan, att det internationella trupptillbakadragandet som ska vara fullbordat den 11 september 2021 innebär stor förändringspotential.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
"Häv stoppet för prövningar av asyl"
Migrationsverket bör häva sitt beslutsstopp så att asylsökande från Afghanistan får en prövning av sina asylskäl. Det skriver tre jurister.
Den 23 juli beslutade Migrationsverket att tills vidare inte pröva asylansökningar för medborgare i Afghanistan om det inte står klart att personen kommer att få stanna. Migrationsverket har alltså bestämt att de inte behöver följa svensk lag som säger att de måste fatta beslut.
Skälet till det så kallade beslutsstoppet är att det är svårt för Migrationsverket att bedöma konfliktutvecklingen i Afghanistan, men att situationen i landet är så oroväckande att myndigheten inte anser sig kunna fatta beslut att utvisa dit. Vi som är praktiskt verksamma jurister på asylrättens område anser att Migrationsverket därmed bortser från det asylrättsliga regelverket.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Sveriges anseende vittrar sönder
Humanitär stormakt? Inte om du frågar franska myndigheter som tvingas visa den medmänsklighet som deras svenska kollegor inte är förmögna till i hanteringen av människorna som flytt från Afghanistan. De är snarare illa berörda, vittnar De svensktalande migranternas vänner i Frankrike (LAMSF).
Alla har vi hört om Raoul Wallenberg som räddade judar genom att förse dem med svenska pass och Folke Bernadotte som med sina vita bussar körde koncentrationslägrens fångar till Sverige. Vad hände med denna humanism, när Sverige i december 2016 började chartra flygplan för att deportera människor till världens farligaste land?
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Källor: Informationen på denna sida är hämtad från följande källor (externa länkar): EU (kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen), Europarådet (mr-kommissionären, domstolen, kommittén mot tortyr), FN:s flyktingkommissariat UNHCR, FN:s kommitté mot tortyr m.fl. FN-organ, Sveriges Radio, SvT, andra svenska media via Nyhetsfilter och pressmeddelanden via Newsdesk, utländska media till exempel via Are You Syrious och Rights in Exile, internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, ECRE, Statewatch och Picum, organisationer i Sverige som Rädda Barnen, Asylrättscentrum, Svenska Amnesty, FARR och #vistårinteut samt myndigheter och politiska organ som Migrationsverket, Sveriges domstolar, JO, Justitiedepartementet m.fl. departement och Sveriges Riksdag.
Bevakning: Hjalte Lagercrantz och Sanna Vestin. Sammanställning: Sanna Vestin. Asylnytt är ett ideellt projekt. Sponsring avser prenumerationsavgifter. Tips emottages tacksamt.