Sponsrad av Fridh Advokatbyrå
EU:s flykting- och gränspolitik
Allmänt om migration, statistik
Klipp från media
Länk till information från myndigheter och organisationer
Forskare: Rapporteringen skiljer sig från andra konflikter
Det finns skillnader i hur Ukrainakriget och människorna där porträtteras jämfört med andra konflikter, menar språkforskare Karin Idevall Hagren. Europa har slutit upp bakom Ukraina och lovat att ta emot flyktingar, samtidigt som man stänger gränsen för andra människor som flyr krig.
- Det är bra med stark solidaritet med Ukraina, men svårt att inte se en dubbelstandard, säger hon.
Det finns några särdrag som skiljer rapporteringen om kriget i Ukraina från andra väpnade konflikter. Det menar Karin Idevall Hagren, forskare i språkets sociala aspekter och rasism. De bilder och berättelser som når oss bjuder in till identifikation med ukrainarna - till skillnad från andra konflikter där medierna berättar om anonyma offer och hjälplösa flyktingar i grupp.
- Ukrainare omskrivs som småbarnsmammor, studenter, morfäder. De berättar om en vardag som påminner om vår, men som drastiskt förändrades. Det skapas en närhet i reportagen, "ett gemensamt vi", som svenskar och andra i väst kan sluta upp bakom. Detta är bra men det är svårt att inte se en dubbelstandard.
Medierapporteringen påverkar
(...)
Hela inslaget (Extern länk)
Höger- och vänstermedia påverkar våra åsikter om invandring
De som tar del av traditionella nyhetsmedier tycks inte bli påverkade i sina uppfattningar om invandring. Det blir däremot de som läser höger- eller vänsterinriktade medier.
Detta enligt en enkätundersökning vid Göteborgs universitet, där över 2000 svenskar tillfrågades om deras medievanor och deras uppfattning om migration.
Frågorna ställdes vid tre tillfällen, 2014, 2015 och 2016, de åren när ett mycket stort antal flyktingar kom till landet. Studien är publicerad i International Migration Review.
Hela inslaget (Extern länk)
Prisade SVT-dokumentären mörkade dubbla identiteter
Den prisbelönta SVT-dokumentären "Abolis resa" följer en papperslös man som försöker återvända till Sverige efter att ha utvisats till Afghanistan 2018.
Men enligt nättidskriften Kvartal utelämnas detaljen att mannen sökt uppehållstillstånd i Sverige med två olika identiteter. Något som regissören kände till.
- När du gör en film kan du inte säga allting, vi hade 100 timmars material, och man väljer den information som hjälper publiken att få en tydlig bild av fallet, säger filmens regissör Yasaman Sharifmanesh
Dokumentären "Abolis resa" tar avstamp i Kabul där man får följa en papperslös afghan som utvisades ur Sverige 2018. Mannen, som försöker komma tillbaka till Sverige, behöver skaffa afghanska ID-handlingar i staden för att därefter ha möjlighet att ansöka om ett pass.
Men han behöver därmed att någon av hans släktingar styrker hans identitet för att få de afghanska ID-handlingarna, en så kallad "tazkira".
Det är något som leder honom på en resa till norra delarna av landet, vilket dokumentären skildrar. Efter att ha fått sin identitet styrkt får han tillslut ett pass utfärdat och lyckas återvända till Sverige där han nu också fått uppehållstillstånd.
Dubbla identiteter
Men enligt Kvartal utfärdades mannens nuvarande arbetstillstånd till en annan identitet än den han sökte asyl med några år tidigare.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Refugees in the media: how the most commonly used images dehumanise them
When the Syrian refugee crisis began in 2011, the journeys of thousands of people fleeing their home country to cross the Mediterranean were widely documented in the media. But the public response was tepid until 2015, when a photograph of drowned Syrian toddler Alan Kurdi on a Turkish beach was printed in media around the world. The photo prompted international responses, a change of EU policy on refugees, and a surge in donations to charities working with refugees.
Images shape our perceptions of the world and have the capacity to become political forces themselves. While more refugees risk their lives to cross the English Channel and the Mediterranean, not to mention the Belarus-Poland border, our research has found that the photos of these populations in the media affect how people view and respond to migration issues.
This phenomenon is described in social psychology as the "identifiable victim effect". People engage differently with words and images concerning the suffering of a single individual rather than that of large groups. We are willing to offer greater aid to a single victim under hardship than to a group of people with the same need. Increased charity donations are an example of this.
Yet in the mainstream media, images of identifiable victims are the exception rather than the norm. In the context of the Syrian refugee crisis, the majority of news images in western media depict refugees as anonymous, faceless masses. These may either render audiences numb to the subjects' hardship or simply fail to shift their attitudes or behaviours, as past research suggests.
Dehumanisation
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
The rise and folly of the refugee cookbook
by N.A. Mansour
Buoyed by post-Arab Spring interest, a bumper crop of cookbooks perpetuates tropes of the pitiful and hard-working person displaced by conflict.
I am a little tired of the common wisdom, often repeated by both food media's glossiest and most progressive publications, that food has the power to unite us.
Conflict often moves people from their nations, homes, and kitchens. And cookbooks that feature refugees often reveal an objectifying Western gaze that reduces them to their trauma.
This sentimentality shows up frequently in English cookbooks about the diverse cuisines of the Arab world. Friends ask if I find the latest publications "interesting" and "authentic," especially if the books are about the region or the authors are Palestinian like me. In college, a well-meaning friend handed me one of those popular Yotam Ottolenghi cookbooks co-written with Sami Tamimi to globalize the success of their London eateries. Jerusalem (2008), in particular, underlined in bold that it was bringing you dishes eaten by all of the denizens of The Holy City, no matter what side they were on. At its heart, the recipes and photos of markets are a food-conquers-all narrative, aspiring toward Palestinian-Israeli coexistence. In other words, hummus will make everyone feel less angry about ethnic cleansing.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Carsten Jensen: Europas flyktingfria stater kan byta namn till taggtrådsstaterna
"Människor på flykt" har blivit ett uttryck politiker helst undviker. I stället talar de om migranter eller "illegala migranter", absurda begrepp som gör förbrytare av desperata människor. Författaren Carsten Jensen skriver om hur våldet börjar i språket.
Språket har vi för att kunna kommunicera, samarbeta, förstå och leva oss in i varandra. Språket har vi också av motsatta skäl, för att kunna förminska, ignorera, skada, avhumanisera eller kanske till och med slå ihjäl varandra.
Det är inte bara lagen som styr hur vi behandlar andra. Det gör också språket. Om vi talar om en bestämd grupp människor uteslutande i nedsättande ordvändningar blir det också lättare att tillfoga dem skada. Våld börjar i språket.
Ta ett uttryck som "människor på flykt". Det är ett så obekvämt uttryck. Det inbjuder till besvärlig inlevelse. Vi kan se dem framför oss, en far och en mor som håller sina barn i handen eller kanske bär dem på armen. Resväskan med de sista ägodelarna har de för länge sedan varit tvungna att göra sig av med. Krafterna räckte inte längre till. Nu går de ensamma längs en väg, men det är inte vår herre som vägleder dem. Vår herre har för länge sedan vänt dem ryggen.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
De hoppas vinna valet på att svartmåla afghaner
Mattias Beijmo
Vi kan kalla honom "Amin". Jag når honom via en starkt krypterad lina; vem vet vilken amerikansk eller rysk spionutrustning talibanerna nu fått tillgång till? Han gömmer sig, bokstavligt talat, under jord. Han tillhör en av de minoriteter som talibanerna vill rensa bort. För inte alls länge sedan jobbade han timmar i äldrevården i en mellansvensk stad. Jag ber honom berätta vad han sett; jag är väl ute efter målande bilder på vad som händer på marken i Mazar-e-Sharif just nu. "Jag kan berätta", suckar han, men tillägger:
"Men spelar det någon roll?"
Han säger att han läser vad som skrivs på Twitter om afghaner, om honom. De verkar mest bry sig om hur många som nu kan komma att fly till Sverige, om hur farligt det kommer bli. Jag frågar hur det får honom att känna. Han suckar igen.
Talibanerna har tagit över Afghanistan. Kabul föll efter bara några timmar, många drar paralleller till kaoset efter det amerikanska tillbakadragandet från Saigon. Hela situationen har kanske tydligast ekon från USA:s misslyckande som ockupationsmakt i Irak. Resultatet är alltid detsamma; människor flyr i hundratusental, och ännu en gång kommer vår empatiska förmåga att prövas.
På Twitter mobiliserar den empatiskadade samtidens riddare. Moderata riksdagsledamoten Lars Beckman tycker att de omtalade 9 000 ensamkommande afghanerna borde utvisas och ta värvning som kanonmat mot talibanerna. Om han hade varit chef över Sverige i stället för sitt poolföretag hade han alltså gladeligen sänt unga människor rakt in i döden. Maria Malmer Stenergard, också hon moderat riksdagsledamot, vill gärna utmåla afghaner som våldtäktsmän. Alla ska ut, ingen har asylskäl.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Sofia Mirjamsdotter: Tio år efter Utøya - och vi har inte lärt oss någonting
Den där fredagen för tio år sedan, jag tror att det var varmt men vet inte om jag minns rätt. Vad jag minns med skärpa är däremot hur jag följde nyhetsflödet, hela kvällen och nästan hela natten och att det var mycket svårt att ta in vad som hade hänt på Utøya. Jag försökte sova, men med teven på, och i min halvdvala hörde jag dödssiffran uppdateras flera gånger under natten för att det slutligen skulle visa sig att Anders Behring Breivik hade mördat 69 personer på ön, de flesta mycket unga människor. Den yngsta var 14 år gammal när terroristen tog hennes liv.
Innan terroristen begav sig till Utøya hade han utlöst en bomb vid regeringskvarteren i centrala Oslo. Åtta människor miste livet.
(...)
Hela artikeln (Extern länk)
Källor: Informationen på denna sida är hämtad från följande källor (externa länkar): EU (kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen), Europarådet (mr-kommissionären, domstolen, kommittén mot tortyr), FN:s flyktingkommissariat UNHCR, FN:s kommitté mot tortyr m.fl. FN-organ, Sveriges Radio, SvT, andra svenska media via Nyhetsfilter och pressmeddelanden via Newsdesk, utländska media till exempel via Are You Syrious och Rights in Exile, internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, ECRE, Statewatch och Picum, organisationer i Sverige som Rädda Barnen, Asylrättscentrum, Svenska Amnesty, FARR och #vistårinteut samt myndigheter och politiska organ som Migrationsverket, Sveriges domstolar, JO, Justitiedepartementet m.fl. departement och Sveriges Riksdag.
Bevakning: Hjalte Lagercrantz och Sanna Vestin. Sammanställning: Sanna Vestin. Asylnytt är ett ideellt projekt. Sponsring avser prenumerationsavgifter. Tips emottages tacksamt.