ASYLNYTT

Aktuellt nyhetsbrev

ARKIV:

Nya regler och lagförslag

Flyktinggrupper, landpraxis

Gränser: passage och hinder

Mottagande av asylsökande

Asylutredning och procedur

Skäl för och emot tillstånd

Tvång, hot och deportationer

Papperslösa, gömda, utvisade

Stöd och solidaritet

EU:s flykting- och gränspolitik

Allmänt om migration, statistik

Integration och uppföljning

Debatt och partipolitik

Kultur, personer, diverse

menybox Asylnytt startsida Praxisnotiser Kalender Redaktörens texter

Asylnytt - Kalender

Denna sida innehåller tips om namninsamlingar, möten, kurser mm i asyl- och flyktingfrågor. De flesta tipsen är hämtade från arrangörernas hemsidor. Föreslå gärna fler!

Tipsa Asylnytt
Ditt namn (om du vill):

Din e-post (om du vill):

Ditt tips:

Eventuell webblänk:


Pågående aktioner:

#vistårinteut 17-05-12:

Rörelsen #vistårinteut flyttar namninsamling för amnesti till sidans topp

Rörelsen #vistårinteut kommer att flytta vår namninsamling för amnesti från plattformen Skriv Under till Skiftet. Flytten genomförs fredag den 12 maj 2017.

Orsaken till flytten är att vi ser att Skiftet är en trovärdig och stabil plattform som vi tror når ut till fler människor.

Vi kommer att stänga den gamla namninsamlingen i samband med flytten. De som skrivit under där anmodas att inte skriva under på den nya insamlingen - alla underskrifter kommer att räknas ihop när vi avslutar insamlingen. Den beräknas pågå under en kortare eller längre tid beroende på hur situationen för ensamkommande kan komma att se ut och förändras.

Tillkännagivande av flytt till ny plattform ges även på Skriv under.

Läs mer om kampanjen (Extern länk)

Länk till namninsamlingen på Skiftet (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

FARR 17-01-25:

Vad du kan göra i kampen för ungdomarna till sidans topp

Flera kampanjer pågår för att stoppa utvisningar av ensamkommande barn. Öppna brev, namninsamlingar och manifestationer avlöser varandra. Du kan bidra genom ditt namn, genom insamlingar till uppföljningar av utvisningar och till konferenser. Samtidigt behöver varje asylsökande, barn eller vuxen, kämpa i sitt eget ärende för att bli trodd och få skydd. Glöm inte att det är skyddsbehovet som är huvudsaken, uppmanar Charlotta Lagnander, som är asyljurist och även styrelseledamot i FARR.

FARR har nyligen visat att åldersuppskrivningar sker godtyckligt i stor skala. Att ensamkommande barn skrivs upp i ålder har kommit att ses som den stora orsaken till utvisningarna. Åldersuppskrivningarna har verkligen fått stor betydelse - ca 2000 ensamkommande barn från Afghanistan som skrivits upp i ålder fick utvisningsbeslut under hösten. Alternativet att ge ett tillfälligt uppehållstillstånd fram till 18-årsdagen (som också kritiserats) användes i väldigt liten utsträckning. Som siffrorna ser ut är det lätt att glömma att asylproceduren handlar om att bedöma vem som har behov av skydd. Att ålder har fått så stor betydelse för ungdomarna från Afghanistan hänger ihop med att de har svårt att bevisa sitt personliga skyddsbehov.

Häng inte upp er bara på åldern!

- Häng inte upp er bara på åldern! uppmanar FARR:s styrelseledamot, asyljuristen Charlotta Lagnander. - Det är viktigt att komma ihåg att det är skyddsbehovet som avgör. Om du har skyddsbehov så får du stanna oavsett hur gammal du är, och du utvisas inte när du fyller 18. Därför är det viktigt att arbeta med att få fram få fram de uppgifter som visar att det finns en hotbild.

+ Vad är en "hotbild", hur kan man visa det? Många har ju bott i andra länder och vet inte riktigt varför föräldrarna flydde eller om fienderna finns kvar.

- Nej, du kommer inte ihåg vad som hände när du var fyra år. Men det viktiga är ändå riskerna i framtiden, säger Lotta.

(...)

Läs mer (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Skrivunder.com 17-01-16:

Låt Marwa stanna i Sverige! till sidans topp

Marwa är en 9 - årig flicka som kom till Sverige med sin mamma, sin styvpappa och sina syskon för 2 år sedan. Hon går i en svensk skola och älskar att gå där, hon är väldigt intresserad av språket och vill lära sig saker. Hon läser ofta på svenska, hon tycker att det är extremt kul. Hon är som vilken 9 - åring som helst, med drömmar och önskan att utvecklas. Ändå har Migrationsverket bestämt att hon om mindre än två veckor ska utvisas till sitt hemland Marocko, trots att resten av henne familj fått uppehållstillstånd.

Anledningen? Att hennes biologiska pappa, som lämnade familjen när Marwa var bebis och har varit borta sedan dess (de marockanska myndigheterna vet inte ens om han är vid liv), inte har godkänt att hon får stanna i Sverige. Migrationsverket anser alltså att det är etiskt försvarbart att sticka en 9 - årig flicka till ett land som från början jagat iväg hennes mamma för att hon är ensamstående kvinna med barn, bara för att en pappa som aldrig varit en pappa någonstans därute på något mirakulöst sätt skulle vakna upp en dag och inse att han borde ta ansvar för sin familj??

(...)

Läs mer och skriv under (Extern länk)

Sveriges Radio Östergötland 17-01-20: Protester mot utvisningen av Marwa (Extern länk)

Östgöta-Correspondenten 17-01-20: De vill att Marwa ska få stanna (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Böcker, filmer och utställningar:

Dagens Nyheter kultur 17-04-03:

Bok: Kajsa Gordan: Om jag får stanna till sidans topp

Olika fängelser. Den som har allt och den som saknar allt.

I "Tankar om barnlitteratur" från 1963 formulerar den unge Lennart Hellsing en slagkraftig devis: "All pedagogisk konst är dålig konst - och all god konst är pedagogisk". Det låter så bra och många har upprepat det ett otal gånger. Men det förenklar begreppet pedagogik på ett grovt sätt och det har lett till att boken som dyker upp med ett tydligt syfte, ett uttalat lärandemål eller en uppenbar vilja att ligga till grund för ett samtal i klassrummet, möts med misstro från de som vill hålla konsten högst. En sådan bok är Kajsa Gordans "Om jag får stanna". Den bevisar på ett tydligt sätt att vi borde sluta rycka det här Hellsingcitatet ur sitt sammanhang.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Sveriges Radio Gävleborg 17-04-04:

Bok: De berättar historien om båt 370 till sidans topp

Mattias Beijmo från Gävle och Annah Björk var i Turkiet för att kartlägga flyktingsmugglarverksamheten. Då sjönk en båt full med flyktingar. Mattias Beijmo och Annah Björk gav sig in i historien och vägrade släppa taget. Nu har de skrivit en bok om händelsen.

(...)

Hela inslaget (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Stockholm Direkt 17-03-21:

Ali flyttar saknaden till pappret till sidans topp

"Vet du mamma, när jag kramade dig förut tyckte jag att jag kramade hela världen, eftersom du är min värld" skriver Ali Zardadi, 17 år, i sin bok Jag är en flykting.

Ali Zardadi öppnar dörren till lägenheten i Alby där han bor han med sin mamma, pappa och syster sedan drygt ett år tillbaka. Han kallar dem så för att de är så snälla, förklarar han. Hans biologiska mamma och två yngre bröder är kvar i Afghanistan.

Han hör inte ifrån dem så ofta. Men saknar dem varje dag. Den saknaden handlar hans nya bok Jag är en flykting om.

- Alla säger att det är fint skrivet. Men jag tänker att det är inget speciellt. Det är en vanlig text.

Ali började skriva boken på svenska efter bara tre månader i Sverige. Då var det inte tänkt att bli en bok. Han var bara tvungen att skriva för att kunna hantera sina känslor, förklarar han.

- Den första tiden pluggade jag till två-tre på nätterna. Jag älskade att lära mig nya ord.

Här ville han ta den chans han aldrig fått i Afghanistan. Han hade bestämt sig för att så fort som möjligt lära sig språket för att kunna börja på "ett riktigt" gymnasieprogram. För att göra sin mamma glad.

- Jag ville kämpa i mitt land också, men det var svårt. Sverige är ett bra land för att plugga. Det finns bibliotek, språkkaféer och snälla människor överallt, säger han.

Han berättar om lärare som rättat hans texter och om hans mamma i Sverige som gav honom idén att samla texterna i en bok.

Flera har sagt åt honom att han är stark. Den styrkan kommer från hans mamma, menar han.

- Jag är hennes enda hopp. Så jag måste kämpa.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Expressen kultur 17-03-29:

Hon bryter demoniseringen av gatupojkarna till sidans topp

Journalisten Katia Wagner har under många år följt barn som lever utanför det svenska samhället.

Ida Ölmedal läser en bok som påminner om vad god journalistik är.

Vintern 2015. En pojke skriker ut en trosbekännelse på Malmö central. Han heter Amin, över honom sitter en vakt och Amin är övertygad om att han snart ska dö. 

Tre miljoner människor ser klippet där den marockanske pojken övermannas. Många uppfattar det som att vakten dunkar hans huvud i golvet. Raseri utbryter. Krönikörer och ledarskribenter frågar sig varför polisen inte undersöker vaktvåldet och till och med inrikesminister Anders Ygeman säger sig vara berörd – han har själv barn i samma ålder, påpekar han.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

Maria Jacobson i Piteå-Tidningen: Från ett helvete till ett annat (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

TT / Norrbottens-Kuriren 17-01-26:

De osynliga och gömda barnen till sidans topp

Hur är det att som barn leva gömd och ständigt vara rädd för att familjen ska utvisas?

I barn - och ungdomsboken "Om jag får stanna" skildrar Kajsa Gordan hur två på många sätt mycket lika kompisar, i samma skolklass, lever under så diametralt olika villkor.

Ilona och Stella är båda 12 år. De går i samma klass och är bästa vänner. Men en sak skiljer dem åt. Ilona lever gömd med sin familj på ett kloster, de sover alla i ett enda rum, och hon vet inte om hon kommer att få stanna i Sverige. Hon har varit i Sverige i sex år och är ständigt orolig för att de ska utvisas.

Byter perspektiv

Ilona brottas också med känslan av att vara osynlig - hennes namn finns inte på någon klasslista och när det är dags för fotografering till skolkatalogen kan hon inte vara med. Stella kan inte förstå varför hennes vän, som är precis som hon, tvingas leva ett så annorlunda liv. Hon oroar sig för Ilona och skäms över att hon själv har det så bra.

- Jag var från början klar över att jag skulle varva Ilonas perspektiv med Stellas. Dels för identifikationsmöjligheten hos båda, dels för att visa att de båda är bra och har jättemycket gemensamt, men stora viktiga bitar i livet som är så olika. Ilona kunde lika väl vara Stella och tvärtom, säger Kajsa Gordan.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Dagens Nyheter 16-09-12:

Barnböcker: Pudlar och pommes, Vi och dom andra till sidans topp

Två nya bilderböcker skildrar flyktingfrågan. Hundarna i "Pudlar och pommes" söker asyl hos sura pudlar, medan mätta fåglar diskuterar vem som ska släppas in i "Vi och dom andra".

Dessvärre har varken Pija Lindenbaum eller Lasse Anrell något större inflytande över vår asylpolitik. Däremot ger båda, var och en på sitt vis och i var sin berättelse, röst åt många barns tankar om rättvisa och beredvillighet att hjälpa. Men det är alls inte någon den öppna famnens politik författarna beskriver. Här, liksom utanför bokpärmarna, uppenbarar sig de tveksamma, för att inte säga ovilliga, stoppklossarna i grinden. "Det blir för trångt och vi kan inte ta hand om alla fåglar i hela världen som fryser", säger fågeln Jim i Anrells "Vi och dom andra".

Och "Va!, ska ni ge bort vår mat nu också! Ska vi inte ha nånting!" fräser surpudeln när snällpudlarna vill bjuda frusna ragghundar på värme och middag i Pija Lindenbaums "Pudlar och pommes". De hungriga får nöja sig med att dela en enda potatis, medan pudlarna fylkas kring ett fat krispigt doftande frites.

Måhända finner någon denna bild övertydlig, men hur vi än vänder saken ser flyktingverkligheten ut så här. "Ska vi inte ha NÅNTING?"-argumentationen känns igen.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

FARR 16-08-19:

GÅ BARA! Abdis berättelse om flykten till sidans topp

Abdi Elmi växer upp i ett Somalia där våldet är vardag. När han är liten leker han och kompisarna med pinnar. Några år senare dör hans vänner som soldater. Abdi är bara fjorton år när familjen inte ser någon annan utväg än att skicka honom ensam till Europa.

(från baksidestexten till boken Gå bara, Ordfront 2016)

Lågmält och vardagligt, men med en närvaro och autencitet som är svår att värja sig från, berättar Abdi Elmi och Linn Bursell om Abdis upplevelser från barndomen till idag. Det är en tröstlös berättelse om hur fjortonåringen vandrar iväg, för att mötas av omänskliga val och livsfarliga situationer. Han är ovälkommen vart han kommer, fängslas och skickas vidare eller tillbaka. Sökandet efter ett värdigt liv övergår till en kamp för att få finnas, få ha en säng, undvika misshandeln, förstå vad som händer. Öar av vänskap och solidaritet hjälper honom att överleva, men det pågår i flera år.

Abdi skriver: - Jag tror ni tänker att vi har ett val. Det är inte så. Jag vill lika lite sätta mig i den där rangliga båten som du skulle vilja. Jag förstår också att den antagligen inte kommer att hålla. Att smugglarna pressar i för mycket folk. När vågorna går höga har de små båtarna ingen chans. Jag vet det. Men det finns inga alternativ. Det finns faktiskt inga alternativ.

Abdis resa är inte över idag. Han har jobb och familj i Sverige, men de nya båtolyckorna på Medelhavet får allt att komma tillbaka igen. I slutet av boken vänder han sig till nyanlända flyktingar:

(...)

Läs mer (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Juli 2017:

University of Oxford 2017:

2-14 juli, Oxford, UK: International Summer School in Forced Migration till sidans topp

The Summer School offers an intensive, interdisciplinary and participative approach to the study of forced migration. It aims to enable people working with refugees and other forced migrants to reflect critically on the forces and institutions that dominate the world of the displaced. Now in its 28th year, the two-week intensive course combines the very best of Oxford University's academic excellence with a stimulating and participatory method of critical learning and reflection.

The Summer School is principally designed for policymakers and practitioners working on refugee protection and related issues, normally with several (usually at least five) years of work experience. Participants typically include staff of the main refugee, migration and humanitarian international organisations; staff from refugee, human rights and humanitarian NGOs; and government officials working on refugee protection and related issues. We are particularly keen to include those from a refugee background who work for refugee advocacy and community groups.

Participants also include scholars and researchers working directly on refugee and forced migration issues; practicing lawyers and advocates working on refugee and human rights law pertaining to forced migrants; journalists, commentators and activists working on refugee protection and the human rights of forced migrants

Läs mer (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll