Denna sida innehåller en föreläsning av Sanna Vestin. För aktuell information från andra källor, se den grå rutan.
Hur rationell är flyktingpolitiken? Varför iscensätter EU-länderna en sån gigantisk registrering och våldsam repression mot enskilda som bara försöker hitta ett sätt att leva i trygghet? Varför ska man behöva gå till kammarrätten i Stockholm för att barn som är livsfarligt sjuka inte ska transporteras ut ur landet på bår? Samtidigt är många länder i Europa i desperat behov av invandring eftersom de har en så usel befolkningskurva, och det har EU-kommissionen också insett. Hur går det här ihop?
Det har såklart med säkerhet och kontroll att göra. Regeringarna vill ha invandring men inte spontan invandring.
Men det finns ett annat skäl också. Samtidigt som gränskontrollerna har blivit allt brutalare så har de flyttats utåt. De som kommer från andra EU-länder räknar vi knappt ens som invandrare längre, den utvecklingen har gått på en generation. När jag var ung var greker och italienare lika mycket invandrare och svartskallar som araber är idag. Rättigheterna både för EU-medborgare och för dem som fått lov att invandra har också blivit allt starkare. Godkända EU-invånare har alla sociala rättigheter. Men papperslösa har inga. Papperslösa får man till extrapris.
Missförstå mig rätt nu. Jag tror inte att varje enskild riksdagsman sitter och tänker att nu ska vi ge avslag åt de ensamkommande barnen så de blir papperslösa så vi får billig arbetskraft i Sverige. Jag tror inte det.
Men i praktiken ligger politiken väldigt nära den tankegången. Fredrik Reinfeldt deklarerade i höstas att papperslösa inte ska ha sjukvård eller skolgång just för att de inte har rätt att vara här. Jamen vad bra, det blir ju jättebilligt. Fredrik Reinfeldt säger att det är för att vi inte ska få ett skuggsamhälle, men det är precis det vi får. Vi får människor i samhället som inte har mänskliga rättigheter.
Det är en myt att papperslösa är snyltare. Det är precis tvärtom. Fastighetsanställdas förbund hittade 4000 papperslösa städare när de undersökte saken, och det var bara i den branschen. Papperslösa jobbar de längsta dagarna, till de lägsta lönerna. De städar på sjukhusen där de själva inte får vård.
Papperslösa plockar våra grönsaker så att de blir så billiga att det är obegripligt, de lagar mat och diskar till svart låglön så att vi kan gå härifrån och äta ute till samma pris som att äta hemma, de diskar om nätterna och delar ut tidningarna. Om den där ensamkommande killen som fick avslag är kvar i Sverige så är han säkert ledsen att det inte blev något av med skolan som han börjat på, men att arbeta svart här kanske ändå är bättre än att återvända till den situation han lämnade. Det är jag och Fredrik Reinfeldt som snyltar på honom, inte tvärtom.
Papperslösa ungdomar är med och skapar välfärd precis som mina invandrade arbetskamrater på verkstadsgolvet gjorde redan på 70-talet. Jag råkar ha jobbat 25 år på verkstad, det är därför jag tar det exemplet. Finnarna, turkarna och jugoslaverna som kom för fyrtio år sen, de sitter idag med utslitna ryggar men de kom lagligt, de får pension. De som kommit på 2000-talet och sliter ut sig utan papper, de får ingenting.
Så, oavsett om politikerna avsåg det medvetet eller inte, så är det i praktiken så att åtgärdena mot oönskad invandring, de stoppar inte rörelserna över gränserna. Men de tar liv på vägen, och de skapar en ny slags underklass utan rättigheter och utan skydd.
Bra åtgärder då, vilka skulle det vara? Vad ska vi kräva av Cecilia Malmström? Nummer ett förstås legala flyktvägar. Gör om Frontex till räddningsstyrka istället för dödspatrull. Nummer två: Ställ krav på EU-länderna att de faktiskt ska uppfylla sina egna direktiv om asylmottagande. Sluta tycka synd om Grekland, ställ krav istället, det kan vi väl begära en folkpartistisk EU-kommissionär!
Nummer tre: Avskaffa policyn som går ut på att länder som folk flyr från egentligen är säkra. Fyra: Gör om Dublinförordningen så att folk får söka asyl i det land de tar sig till. Det här är inga konstigheter, en del är krav som har majoritet i EU-parlamentet, och som skulle spela roll.
Fri invandring, är det en lösning? Ja varför inte, men det beror på vad man menar. Tänk tanken att man helt enkelt slutar deportera folk med tvång. Det är ju så det är eller har varit på många ställen, att folk inte deporteras utan får klara sig bäst de vill utan papper. Det är precis de grupperna det handlade om när man i Spanien och Frankrike började prata om Sans Papiers, papperslösa. De var papperslösa tack vare fri invandring. Nåt liknande kan man se med alla de här ensamkommande flyktingbarnen i Europa. De flesta EU-länder deporterar inte minderåriga till hemlandet och barn fängslas inte lika ofta som vuxna. Men eftersom länderna inte heller ger skydd, så leder det till att ungdomar snurrar runt hemlösa och skyddslösa.
De som historiskt sett har krävt fri invandring är ultraliberaler. För dem hänger det ihop med att välfärdsstaten ska avskaffas. Var och en ska klara sig själv. Marknaden löser alla problem. De som inte klarar sig får skylla sig själva. Okej, en del av er kanske tycker det är bra. Men för min del tror jag inte det skulle förbättra saker och ting för flyktingar och fattiga migranter att organisera samhället så. Snarare leder det väl till att alla med något handikapp riskerar att slås ut, papperslösa eller ej.
Reglerad invandring är ett avskytt ord inom flyktingrörelsen därför att det ställs mot barnets bästa och mot människors rätt till skydd. Men reglerad invandring är inte en uppfinning av Migrationsverket eller av den borgerliga regeringen för den delen. Tvärtom, det har varit en del av välfärdssamhället, ni vet det där de håller på och river ner.
Välfärdssamhället bygger på idén att landets resurser tillhör medborgarna som bestämmer om dem tillsammans, bygger upp dem tillsammans och bekostar dem tillsammans efter förmåga.
Det är ingen dålig idé, den bygger på jämlikhet och demokrati. Resultatet kan bli ett gott samhälle för den som är med. Problemet är om den som är utanför inte räknas. Muren mellan innanför och utanför välfärdssamhället går inte runt landets gränser. Den finns inne i landet, en osynlig mur som de papperslösa ständigt dunsar emot.
Fackföreningarna är uppbyggda med en liknande tanke. Vi som är i samma situation, vi ska slå oss ihop. Vi bildar en förening, vi bestämmer tillsammans, vi ger varann ett löfte att ingen av oss ska acceptera villkor som är sämre än de vi kommit överens om. På det viset kan våra motståndare inte trycka ner oss. Sen må det ju vara hur som helst med fackföreningarna idag men det här är grundidén. Det är faktiskt en bra idé.
Många av mina gamla arbetskamrater på verkstadsgolvet tror att högre murar är ett bra redskap att skydda välfärdssamhället. Jag tror inte det. Så länge människor är här illegalt så blir de ju bara till en ännu mer osynlig underklass som inte vågar ställa krav och som därmed blir ett ännu större hot mot välfärdssamhället än om man släpper in dem, gör dem synliga, ställer samma krav för dem som för andra.
Jag tror att man måste göra samma sak som fackföreningsrörelsen gjort från början, man måste hålla ihop och organisera sig. Det är bättre även för oss som har papper att se till att de som finns i landet är med i föreningen än att blunda för dem.
Att var och en gömmer sig, bjuder under och ber om ursäkt leder inte framåt. Men det gör solidaritet. Därför blev jag så glad häromdan när jag fick se en artikel i en värmlandstidning om en gemensam demonstration för dem som hamnat mellan stolarna: utförsäkrade och papperslösa. Jah!
Det sägs att det vi har nu är reglerad invandring. Det är sant för en del, för EU-medborgare och en del andra. Men det är inte sant för asylsökande, när proceduren mest handlar om att reglera ut folk. I verkligheten har vi oreglerad invandring, folk blir ju papperslösa. Jag vill ha reglerad invandring, det normala för den som är på flykt ska vara att man anmäler sig och blir registrerad och då är man med i föreningen och har rättigheter. Kravet är papper åt alla, inte att alla ska vara papperslösa.
Jag är fortfarande övertygad om att det första en flykting i Sverige bör göra är att strida för sitt asylärende. För varje beslut om uppehållstillstånd slipper vi en papperslös - eller en deportation. Det är inget självändamål att solidaritetsrörelsen ska ta en dramatisk kamp med staten med risk för att folk ska bli ännu mer misshandlade - om folk kan få sin rätt på ett bättre sätt, innan det gått så långt.
I värsta fall bidrar vi till att trappa upp våldet, i värsta fall kommer vi själva i bråk med polisen och flyttar fokus till oss själva och våra blessyrer, medan flyktingarna fortfarande utvisas, men nu i chartrade plan med ännu större poliseskort och till en ännu större fara.
Jag förstår att kampen mot en utvisning inte kan upphöra vid domstolsbeslutet. Frågan om vilka deportationer som kan och får verkställas kommer obönhörligt att ställa sig på dagordningen, precis som när en polisbil ställer sig framför porten och inte kan tänkas bort. Jag menar bara att det är inte mitt mål att ställa polisbilen där, det är inget romantiskt och spännande med polisbilar mot flyktingar, det är bara läskigt för dom som drabbas.
Sen är det klart att om hela bygden är på fötter och de generade polismännen finner sig omgivna av alla skolbarnen och skollärarna och prästen och journalisterna, och ifall flygkaptenen tar sin hatt och går, då ställer sig saken i ett annat läge. Därför är det så viktigt med allt det andra flyktingrörelsen gör, innan polisbilen kommer.
Så länge regeringarna kan lura folk att papperslösa är kriminella som vill leva på vår välfärd, så länge de kan lura folk att asylsökande är potentiella terrorister och att dom som stöder flyktingar är slagsmålssugna ungdomar som man inte behöver bry sig om - så länge kan våldet mot flyktingar och utsugningen av papperslösa fortsätta ostört. Omvänt, kan de inte lura folk så går inte heller politiken att genomföra. Då vägrar folk att medverka.
För att nå dit behövs information och kunskaper. Mötesplatser, rum för berättelser.
Sen har vi murarna. De där som inte löper runt Sverige utan finns osynliga överallt inne i landet. Hur ska vi riva dem? Vi ska ska ställa kraven på lika rättigheter överallt. Gemensamma fackföreningar, samma villkor för alla på jobbet. Sekretess så att den som betalat skatt eller fått vård eller gått i skolan inte ska bli utvisad av den anledningen. Vård till alla. Skolgång till alla. Vi, på våra arbetsplatser, kan genomföra de här kraven så att politikerna till slut måste följa efter.
Idag undergrävs välfärdssamhället genom att alla inte får vara med. Genom civilt motstånd borde vi istället kunna undergräva murarna och samtidigt försvara välfärdssamhället.
Det är ett sätt att riva Fort Europas murar.
Sanna Vestin
Föreläsningen hölls vid en asylhelg på biografen Panora i Malmö 29 november 2009. För del ett av föreläsningen - klicka på vänsterpil!
