fåglar flyger

ASYLNYTT

Aktuellt nyhetsbrev

Fridh advokatbyrå

Sponsrad av Fridh Advokatbyrå

ARKIV:

Nya regler och lagförslag

Flyktinggrupper, landpraxis

Gränser: passage och hinder

Mottagande av asylsökande

Asylutredning och procedur

Skäl för och emot tillstånd

Tvång, hot och deportationer

Papperslösa, gömda, utvisade

Stöd och solidaritet

EU:s flykting- och gränspolitik

Allmänt om migration, statistik

Integration och uppföljning

Debatt och partipolitik

Kultur, personer, diverse

Flyktinggruppernas Riksråd, FARR

menybox Asylnytt startsida Praxisnotiser Kalender FARR:s hemsida

Asylnytt - Arkiv

Papperslösa, gömda och utvisade

Utvisade, i hemlandet

Klipp från media

Länk till information från myndigheter och organisationer


Arkiveringsdatum 220607:

Hallands Nyheter krönika 22-06-02:

Rebecka Undén: Halmstadtjej utvisas till helvetet på jorden till sidans topp

Att vänta är värre än att veta, sägs det. Även i de mest triviala av fall är det väl sant, att ovissheten kan äta upp en inifrån. Halmstadtjejen Chancelvie Lelo, 22 år, befinner sig dock helt ensam i ett av världens farligaste länder att vistas i som ung kvinna. Ovissheten om framtiden slukar henne hel.

När Chancelvie kom till Sverige som elvaåring år 2011 tillsammans med sin pappa och syster började hon i svensk grundskola och lärde sig svenska. År 2020 tog hon studenten vid Sturegymnasiet i Halmstad och skaffade sig sedan ett butiksjobb på Hallarna. Under ett jobbpass i januari i år kom polisen och hämtade henne till förvar hos Migrationsverket.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

SvT Halland 22-06-03:

Fallet Chancelvie: Förlorat bagaget och har tio dollar på fickan till sidans topp

Hon har blivit av med bagage och har bara tio dollar på fickan. Sedan utvisningen verkställdes i tisdags befinner sig Chancelvie Lelo i Kinshasa i Demokratiska republiken Kongo. När SVT Nyheter Halland når henne på telefon berättar hon om tuffa dagar.

Chancelvie Lelo har under de första dagarna sovit på ett kontor tillhörande en kyrka, men hon har ingen aning om hur länge hon får stanna och har svårt att göra sig förstådd.

(...)

Hela inslaget (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 220125:

Blankspot 22-01-02:

Dagbok från flykten: Bryr sig inte världen om att barn dör av hunger? till sidans topp

Människor dör av hunger och världen verkar inte ta detta på allvar. Det skriver Mohammad i årets första dagbok. Hans vänner som är kvar i Kabul vittnar om döende barn och sjukvårdspersonal som tvingas såga ned träd för att värma sjukhusens intensivvårdsavdelningar.

Det har varit mycket om Turkiet den senaste tiden i min dagbok. Ni vet nu hur jag har det där så denna vecka tänkte jag istället berätta om vad jag hör från Afghanistan.

Förutom att följa med i nyheterna har jag kontakt med vänner och familj och det gör att jag får en tydligare bild. En sak jag inte förstår är varför omvärlden inte förstår allvaret i den matbrist som råder i landet: Människor dör av hunger och världen verkar inte ta detta på allvar.

Afghanistan har alltid varit ett land med svåra perioder av torka och problem på grund av årtionden av konflikter, men den ekonomiska kollapsen som följt i talibanernas fotspår är något nytt. Något värre.

Utöver detta har också krisen förvärrats av att det internationella bistånd som hållit både ekonomin och hälsosystemet under armarna i decennier pausats. Givarna i väst pekar på att de inte vill ge pengar till en regim som förnekar flickor och kvinnor grundläggande rättigheter och som har ett rättssystem som utdömer religiösa straff.

Det kan man förstå, men enligt de senaste FN-siffrorna står Afghanistan inför den värsta hungerkrisen sedan man började mäta: Cirka 14 miljoner barn kommer sannolikt att drabbas av akuta nivåer av undernäring i vinter. I hela landet befinner sig flera av de sjukhus som behandlar undernärda på randen till kollaps och nästan 2 300 vårdcentraler har stängts.

Läkare i avlägsna områden har rapporterat att de inte kan tillhandahålla grundläggande mediciner - eller ens något så enkelt som huvudvärkstabletter.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Aftonbladet 22-01-23:

Skulle utvisas från Sverige - fick asyl på en vecka i Nederländerna till sidans topp

Ashiq Akbary, 30, slogs för kvinnors rättigheter i Afghanistan och är son till en Isaf-tolk.

Svenska myndigheter ville utvisa honom.

I Nederländerna fick han asyl på en vecka.

- Det var underbart. För första gången trodde man på mig, säger han.

Telefonrösten i andra änden är samlad, men påtagligt lättad. Det är först nu Ashiq Akbary, 30, vågar berätta.

Den sex och ett halvt år långa flykten är över.

Vägen mot framtiden har öppnat sig, han behöver inte längre vara rädd.

Den här berättelsen skulle kunna börja år 2005.

Det var då hans hans pappa började arbeta som tolk åt den Natoledda Isaf-styrkan i hemstaden Pol-e Khomri i Afghanistan. Han avancerade snabbt och blev chef för tolkarna. Och hoten mot familjen började komma.

Den kunde också börja tio år senare, den 8 mars 2015.

Ashiq hade då läst klart på universitetet och jobbade på en amerikanskstödd hjälporganisation, som slogs för kvinnor och barn. Nu framträdde han i statlig tv på den internationella kvinnodagen. Han läste upp en text om vikten av utbildning. Talibanerna tolkade den som kritik mot islam. Och hoten blev grövre.

Man kunde också hoppa fram till den 4 augusti samma år, dagen då allt kulminerade.

Pappan hade besökt en polisstation i ett försök att få stopp på hoten. På vägen hem förföljdes han av två män på motorcykel. Vid porten väntade ännu ett hotbrev.

Ashiq fattade ett beslut: att lämna allt och fly för sitt liv.

Ovanpå lastbilsflak och i en bräcklig gummibåt lät han sig smugglas till Europa. Han följde strömmen av människor norrut. En septemberdag 2015 kom han till Sverige.

Det nya landet kändes genast tryggt och hemma. Ashiq spelade fotboll i Ödeshög, fick praktikplats och sög i sig det nya språket.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 211104:

Blankspot 21-10-15:

Dagbok från flykten: En vän i nöd till sidans topp

"Dagboken den här gången handlar om ett annat liv. En annan människa. Han heter Ghulam och jag vill berätta om hans historia" skriver Mohammad i veckans inlägg.

Han kom som många andra till Sverige 2015. Ensam. Han sökte asyl och fick avslag tre gånger i alla domstolarna. 2018 blev han av med sin nyckel och kastades ut för att deporteras tillbaka till Afghanistan.

Trots att han hade konverterat fick han avslag och efter det sista avslaget tog en svensk präst hand om honom. Han bodde i många år gömd hos prästen men till slut reste han till Frankrike.

I Frankrike bodde han i många månader under broarna i Paris. Sedan sökte han asyl i Frankrike men då blev han direkt "Dublin klassad". Han var tvungen att frivilligt åka tillbaka till det första land som han sökt asyl i.

I väntan på att han skulle resa så gick han på de möten med den franska polisen som han kallades till. Till sist grep polisen honom under ett av mötena och tog honom till förvaret i Paris. Sedan utvisades han till Sverige.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Dagens Nyheter 21-11-02:

Hon åkte till Östafrika för att fortsätta att hjälpa den utvisade familjen till sidans topp

De träffades för ungefär ett år sedan när Betty var gravid, ensam med två barn och utvisningshotad. Sedan dess har Mona Edqvist stöttat familjen och blivit något av en extra mormor för barnen.

Nu har hon även åkt till Bettys hemland i Östafrika för att fortsätta hjälpa dem.

- Jag kan inte bara släppa taget om dem utan att veta att de klarar sig, säger Mona, nyligen hemkommen från sin resa.

Mona Edqvist visar ett videoklipp som Betty hade skickat till henne innan avresan. Där berättar hon för barnen att Mona kommer på besök. Barnen börjar jubla.

- Vad ska Mona ta med sig till er?, frågar Betty.

Den fyraåriga flickan behöver inte tänka länge.

- Marabou, tjuter hon och hoppar upp och ner.

DN har följt familjen sedan förra hösten då mamman, som vi kallade för Betty, bodde i en av Migrationsverkets lägenheter på en mindre ort i Västsverige. Hon var då gravid i åttonde månaden och ensam med två små barn, båda födda och uppvuxna i Sverige.

Hon hade lämnat en våldsam relation med en man som hade uppehållstillstånd och därmed förlorade hon sina chanser att få stanna. Det pågår inget krig i hennes hemland och barnen ansågs enligt Migrationsverket ha starkare band till mamman - alltså ska de utvisas med henne.

Det var ungefär då som Mona, på uppdrag av socialtjänsten, blev deras kontaktfamilj.

För att avlasta Betty sov barnen över hos Mona med jämna mellanrum och hon blev något av en bonusmormor för dem.

Den sista tiden innan utvisningen bodde hela familjen i hennes lilla vindslägenhet i Göteborg. I mitten av juli körde hon dem till flygplatsen.

För barnen blev det första gången de skulle lämna Sveriges gränser.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Dagen 21-11-03:

Medlem i svensk frikyrka misshandlad av talibaner till sidans topp

"Jag lade ut videon för att visa att det är farligt i Afghanistan och att konvertiter faktiskt riskerar att bli utsatta för våld när de utvisas dit", säger pastor Christian Mölk.

Reza döptes i Härnösands pingstförsamling för drygt sju år sedan. Nu har det spridits en video på honom från Afghanistan där han misshandlas av talibaner. "Man blir bestört", säger pastorn som döpte honom.

Det är en smärtsam film att se. En man, klädd som en taliban, kliver in genom dörren och går genast fram och delar ut två slag mot huvudet. Personen som tar emot slagen hinner knappt reagera, han har precis hunnit ställa sig upp och tagit några osäkra steg bakåt innan han blir påflugen. Det går sedan att höra hans skrik medan han slås ner på marken.

Ytterligare en taliban kliver snart i rummet medan misshandeln pågår. Filmsnutten, på drygt 40 sekunder, slutar med slag efter slag till skriken av smärta. Enligt uppgift är filmen inspelad i Afghanistan under hösten, där det som hänt fångats av en säkerhetskamera inne i huset.

Spred video

Den unge mannen som misshandlats heter Reza. Han döptes sommaren 2014 i pingstförsamlingen i Härnösand, där han fortfarande är medlem.

Nyligen lades filmen upp på sociala medier av församlingens pastor Christian Mölk, som via nätverket "Rätt till tro" sedan länge engagerat sig för konvertiter.

Varför lade du ut videon?

- För att visa för både svenska folket, ansvariga myndigheter och politiker att det är farligt i Afghanistan och att konvertiter faktiskt riskerar att bli utsatta för våld när de utvisas dit, säger Christian Mölk.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 211018:

Mitt i Mälarö 21-10-08:

Fast i Kabul: "Som att sitta i fängelse" till sidans topp

I tre år bodde Hussain på Ekerö, och framtiden såg ljus ut. Men efter att ha utvisats till Afghanistan är han nu fast i ett land där talibanerna har makten. Samtidigt fortsätter lokalborna hemma i Sverige att kämpa för honom.

- Det en mörk framtid som väntar på oss. Det finns inte något ljus.

Det säger Hussain från sitt rum i Kabul. Vi pratar via en chatt eftersom Hussain inte vågar prata i telefon. Riskerna med att prata svenska är alltför stora säger han.

- Man kan inte ens klä sig som man vill. Det är helt klart farligt att prata svenska.

Bodde i Svartsjö

Han kom till Sverige som flykting 2015. Då skulle han snart fylla 15 år och blev placerad på ett HVB-hem i Svartsjö på Färingsö.

När det stängde flyttade han vidare till ett familjehem på Ekerö. Beskedet om uppehållstillstånd dröjde, men Hussain gick i skolan och drömde om framtiden.

Men så kom beskedet till slut. Hussain omfattades inte av nya gymnasielagen som skulle göra det möjligt för honom att gå ut gymnasiet och få vara kvar om han fick fast anställning.

Utvisades på juldagen

Juldagen 2018 utvisades han till Kabul, trots att många redan då ansåg att Afghanistan var alltför farligt.

- Men vem skulle ha lyssnat på oss? Själva presidenten kom till Europa och sa att han kunde ta hand om flyktingarna som återvänder till Afghanistan. Och sedan gav han själv över makten till talibanerna. Så vi flyktingar blev offer till politiken, säger Hussain.

Exakt vad som hände den 15 augusti i år när talibanerna stormade Kabul vet han inte.

- Inom några timmar hade talibanerna tagit sig in slottet. Vi förstår inte vad som hänt med hela armén. Man tänker att regeringen själva sålde hela landet på en gång.

Pl?tsligt var tillvaron upp och nedv?nd, och alla planer f?r?ndrades.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210904:

Aftonbladet 21-08-10:

Habib, 23, utvisades från Sverige - nu är han fast i Kabul till sidans topp

Sköts med tre skott: Om talibanerna tar över är jag död

Habib, 23, utvisades från Sverige till Afghanistan förra året.

Från sitt rum i Kabul ser han hur talibanerna för var dag som går stärker sitt grepp om landet.

Nu är han en av alla de afghaner som försöker fly landet.

- Jag är livrädd. Varje morgon när jag vaknar är jag bara glad att jag fortfarande lever, säger han.

Efter att USA och Nato dragit tillbaka sina trupper har talibanerna inlett en våldsam offensiv. Den islamistiska rörelsen kontrollerar stora områden på landsbygden och de senaste dagarna har de tagit över sex provinshuvudstäder.

Habib, 23, följer de våldsamma striderna i landet från sitt rum i huvudstaden Kabul. På nyhetssändningar och via Whatsapp uppdateras han om vad som pågår där talibanerna har tagit över.

- Massa människor har dödats. Vänner skickar bilder till mig på hur de dödar barn och äldre eller personer som jobbat för staten, berättar han när Aftonbladet når honom på telefon.

Hör explosioner

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

Sveriges Radio P3 Nyheter 21-08-11: Utvisade Wakeel befinner sig i Afghanistan (Extern länk)

Aftonbladet 21-08-11: Ali utvisades till Afghanistan (Extern länk)

Sveriges Radio Ekot 21-08-13: Ali i Afghanistan: "Känns som sista dagen jag lever" (Extern länk)

Aftonbladet 21-08-15: Paniken i Kabul: "Finns ingenstans att fly" (Extern länk)

Sveriges Radio Sjuhärad 21-08-17: Said, 19 år, i Afghanistan: "Rädd för att talibanerna ska skjuta" (Extern länk)

Aftonbladet 21-08-17: Evas skräck: Att talibanerna tar 11-åriga "Guldkråkan" (Extern länk)

Aftonbladet 21-08-18: Ali, 22, är fast i Afghanistan: "Alla vill försöka fly" (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Svenska Dagbladet 21-08-27:

"Vilken gud lämnar oss i talibanernas händer?" till sidans topp

22-årige Reza skriver själv om infernot i Kabul. SvD publicerar några av de sms som skickats mellan honom och familjen han bodde hos i Sverige. "Ingenstans är säkert, ingenstans. Jag befinner mig i ett helvete."

Sms:en kommer allt oftare den här sommaren:

I två och ett halvt år bodde Reza i vår familj. Jag lärde känna honom genom jobbet och blev imponerad av hans driv och integritet. Han kom till Sverige som 16-åring, några veckor för sent för att omfattas av gymnasielagen, och bodde här i fyra år. Han blev snabbt bra på svenska, kvalificerade sig för gymnasiet på mindre än två år, började på naturvetenskapliga programmet eftersom han ville bli läkare och "för att det är det svåraste programmet". Han jobbade extra inom vården, försökte fixa magrutor till sommaren och drömde om att ta studenten. Han gjorde allt rätt men fick inget uppehållstillstånd.

Han blev en "ung man utan asylskäl". För oss var han en son och en bror och för många andra en kär vän och en ambitiös elev.

Hösten 2019 utvisades Reza efter att ha suttit i förvar i nära fyra månader. In i det sista hoppades vi att han inte skulle bli insläppt i Afghanistan eftersom de enligt överenskommelsen med Sverige enbart tog emot dem som gick med på att utvisas. Men Reza deporterades ändå och allt rämnade, inte bara för honom. Runt Reza finns vi andra, vi som blivit hans vänner, sett hans potential och hans driv. Låtit honom komma under huden. Förlusten av Reza blir också förlusten av samhällelig tillit. Orkar vi hjälpa igen när nästa person knackar på?

Vi tilläts inte träffa Reza sedan han flyttades till avdelningen för dem som ska utvisas. Dagen innan det chartrade planet lyfte pratade vi i telefon, men vi fick aldrig chans att säga farväl ordentligt. Efter det har vi bara haft kontakt via messenger och sms. Talibanerna fanns redan då överallt och det är farligt att prata utländska i telefonen.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210808:

Svenska Dagbladet 21-08-03:

"Jag hör talibanernas skott från mitt rum" till sidans topp

Flera stora afghanska städer har attackerats av talibanerna de senaste dygnen.

En av de värst drabbade städerna är Herat, där islamisterna bland annat tog kontroll över flygplatsen. Josef Moradi, som utvisades från Sverige 2017, lever mitt i kaoset.

- Talibanerna är nära nu. Jag kan höra explosionerna och skottlossning från mitt rum, säger Josef Moradi när SvD når honom på telefon.

Värst är det på kvällar och nätter. När striderna är som mest intensiva är det omöjligt att sova, berättar Josef Moradi vidare.

- Jag ligger vaken och lyssnar. Det känns väldigt otäckt.

Samtalet bryts gång på gång. Varken elförsörjningen eller internet fungerar särskilt väl i Herat just nu, konstaterar Josef Moradi.

Sedan USA i våras meddelade att alla amerikanska soldater ska ha lämnat Afghanistan senast i början av september, har talibanerna dragit igång en våldsam offensiv. Närmare två tredjedelar av landet beräknas nu, helt eller delvis, vara kontrollerat av islamisterna.

Men allt handlar inte om vapenmakt. En viktig del av rebellernas krigföring går ut på att ta kontrollen över landets infrastruktur.

Flera kraftstationer och telemaster har sprängts, vilket gör att folk i bästa fall har tillgång till el ett par timmar per dag, berättar Josef Moradi. Sedan en tid tillbaka kontrollerar talibanerna även gränsövergångarna till grannländerna Iran och Turkmenistan. Och i slutet av förra veckan tog de temporärt över stans flygplats.

Herat ligger i västra Afghanistan, nära gränsen till Iran, och har historiskt sett utgjort en viktig knutpunkt för kultur och handel mellan Centralasien, Mellanöstern och Indien. I norr breder den centralasiatiska stäppen ut sig, i öster reser sig bergskedjan Hindu Kush och i söder börjar vägen mot Kandahar, Afghanistans näst största stad som precis som Herat varit hårt ansatt av talibanerna de senaste dagarna.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210720:

Sveriges Radio Gotland 21-07-08:

11-åriga Guldkråkan fast i krigets Afghanistan till sidans topp

Den numera 11-åriga Guldkråkan, alltså den flicka som i tre år bodde i Burgsvik innan hon och hennes familj utvisades till Afghanistan, rapporterar nu om fullt krig och att huset där hon bor, i Ghazni, beskjuts allt oftare.

"Det är fruktansvärt jobbigt, jag längtar ihjäl mig efter henne", säger Eva Hållsten som kallar sig Guldkråkans extramamma på Gotland.

Eva Hållsten hoppas fortfarande att Guldkråkan ska kunna komma tillbaka till Sverige, genom familjeåterförening.

Hela inslaget (Extern länk)

Stoppa Utvisningarna pressmeddelandet 21-06-07: "Guldkråkan" instängd i sitt hus med talibaner utanför (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Blankspot 21-07-14:

Sista dagboken från Kabul: Nu flyr jag igen! till sidans topp

Klockan har slagit 17.46 och jag sitter på flygplatsen i Kabul och skriver denna text gråtande. Som så många andra - som kan - tvingas jag nu lämna Afghanistan eftersom jag inte är säker här längre.

Av Mohammad

Den sista tiden har varit fylld av dödshot och jag känner att de inte längre är tomma ord längre. Men jag har, tack vare Gud, nu lurat döden och kommit undan igen.

Känslan på flygplatsen är ändå inte frihet, det är sorg, ensamhet och oro.

Det är andra gången jag lämnar mitt Afghanistan, mitt älskade hemland. Efter alla hot och mordförsök kunde jag i alla fall rädda mig själv - igen.

Ingen lämnar sitt land om det inte är nödvändigt. Jag höll ut länge. Försökte. Men kan nu berätta att jag under de senaste månaderna blivit hotad kontinuerligt. Men nu är det över. Nu kan de i alla fall inte döda mig i Afghanistan.

Jag kan inte sluta gråta. Mina ögon är bara tårar. Jag letar och letar efter en framtid. Åren i Sverige. Åren tillbaka i Kabul. Nu igen på flykt. Att jag kommer levande ut ur Afghanistan har jag bara Gud att tacka för.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Arkiveringsdatum 210616:

Dagens Nyheter debatt 21-06-14:

Återvändare i Afghanistan vill tillbaka till Sverige" till sidans topp

Migrationsforskare: De flesta som inte fått asyl i Sverige och därför återvänt till Afghanistan och Irak lever under miserabla förhållanden.

En majoritet av dem planerar att återmigrera till Sverige eller till något annat EU-land. Det redovisar vi i vår nya rapport, baserad på intervjuer med hundra återvändare, skriver André Asplund, Constanza Vera Larrucea och Henrik Malm Lindberg, Delmi.

En av de viktigaste frågorna inom migrationspolitiken gäller de som inte får stanna i Sverige. Få inom denna grupp återvänder till hemlandet och ännu färre gör så frivilligt.

En ny rapport från Delegationen för migrationsstudier (Delmi), som baseras på intervjuer med hundra personer som inte fått asyl och därför återvänt till Afghanistan och Irak, visar att det kanske inte är så konstigt att så pass få väljer att återvända. De flesta lever nämligen i dag under miserabla förhållanden - ekonomiskt, socialt och psykosocialt. Utan hopp om en dräglig framtid planerar dessutom en majoritet av dem att återmigrera till Sverige eller till något annat EU-land.

(...)

Hela artikeln (Extern länk)

Forbes 21-06-14: What happens when rejected asylum seekers are sent back (Extern länk)

 till innehållsförteckningen innehåll

Källor: Informationen på denna sida är hämtad från följande källor (externa länkar): EU (kommissionen, ministerrådet, parlamentet och domstolen), Europarådet (mr-kommissionären, domstolen, kommittén mot tortyr), FN:s flyktingkommissariat UNHCR, FN:s kommitté mot tortyr m.fl. FN-organ, Sveriges Radio, SvT, andra svenska media via Nyhetsfilter och pressmeddelanden via Newsdesk, utländska media till exempel via Are You Syrious och Rights in Exile, internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, ECRE, Statewatch och Picum, organisationer i Sverige som Rädda Barnen, Asylrättscentrum, Svenska Amnesty, FARR och #vistårinteut samt myndigheter och politiska organ som Migrationsverket, Sveriges domstolar, JO, Justitiedepartementet m.fl. departement och Sveriges Riksdag.

Bevakning: Hjalte Lagercrantz och Sanna Vestin. Sammanställning: Sanna Vestin. Asylnytt är ett ideellt projekt. Sponsring avser prenumerationsavgifter. Tips emottages tacksamt.